arkivdykarn_lw

Och inte att förglömma; parmesanseglet! Bild: Liknande hund! i detta fall brossans labrador Irja, salig i åminnelse.

Inte än! Bild: Ingen risk för grundstötning!

Genaker på rulle?! det låter knöligt / verkar kunna bli knöligt, då den ju är bukigare än ett vanligt försegel, å ja hajar inte varför man inte skulle kunna ha nåra brytblock å hissa å hala en strumpa från sittbrunn?! För egen del håller ja på att göra en strumpa själv av mantågsnät. de färdigtillverkade ä ju svindyra. Mitt lik ä bara på 5 meter å duken 32gr/qvm, så det kan nog bli ett slankt paket. Och min mening är att dra tåtarna akterut, annars ä det ingen vits, speciellt som ja mestadels seglar själv.

Är detta månne ett storstadsfenomen som smittar av i Stocholms skärgård? Som livligt frekventerande i Sankt Anna skärgård har ja själv inte stött på det, men det kanske beror på huvudbåtens ringa djupgående(0,47m)och oron att bli nertjärade om dom kommer för nära?! Det är dock ett märkligt beteende, man kan ju fråga om inte annat! Bild: Seglar å motoriserar 50/50(Zusuki 4hk,2-takt). Mjärden fungerar som pilsnerkylare!

Ja som sagt är det långt kvar till isläggning! (här söderut i Sankt Anna), och med starkare snurra (nu 15,tidigare 7,5)å ny/beg.båt (Crecsent 43*)så ser ja fram emot flera dagturer till ytterskärgården i höst/vinter (förutom längre turer med segelsnipan). *går mjukt å bra i krabb sjö å stänker in obetydligt.

... på sommarens herr-badmode?

Jepp! Ritad av jenkaren Carl Schumacher. Vacker skapelse med klassiska linjer. Se Båtnytt nr.9-04, varifrån man kan rekvirera en längre text om båten/typen.

Här en bild på en Flettner-båt.

Ett utmärkt förslag, med kättingen! Då slipper man ju strulet med en trasslande extralina. Tack för den! Det enklaste är ofta det svåraste att komma på! Bild: Lite svalka för den som lider av sommarvärmen!

För egen del ser ja båten som ett fantastiskt instrument att komma nära naturen, bor på en ö å avskyr mekaniska ljud, som exempelvis motorljud. Bild: Insjö/lagun Sankt Anna ytterskärgård.

Har aldrig hänt, då ja ytterst sällan ankrar nära andra båtar. Men en gång har ja fastnat i en bautagrov kätting som förtöjde en stor flytbrygga. Efter denna beta fäster ja en tunn lina (se bild) i ankarets bakre hörn om ja misstänker skrot på botten eller ankrar på stenbotten. Bild: Dybotten där ankaret låg -Sankt Annas ytterskärgård -var totalt syrerfi och det är svavelvätet som frätt ankaret ner till rena stålet, inget att ta miste på då ankaret stank som av ruttet ägg! Är östersjön på väg att dö?! Vad gör DU för att motverka detta?

Tack Harrytycker ja ä ett fyndigt namn på en skärgårdskryssare som är ritad av Harry Becker. Bild: Gerd, en annan fin skapelse av Becker.

Visst ska man kunna gå för motor med en seglare utan att behöva skämmas, men även ja förvånas över att så pass många gör det tillochmed i god medvind?! största olägenheten då är ju att man andas in avgaserna, ingen höjdare precis! Men att kryssa i farleder bland massor av andra båtar är ju inte heller så roligt. Fråga; varför seglar 90% i trånga farleder? när det finns så gott om djupt vatten runtomkring?! Bild: Utanför leden!

Undras om dom hålfasthetstestade draggarna? Troligen inte för då hade Biltemabrucet hämnat i jumboläge, då flyna i gjutjärnet vid ett tidigt stadium skulle ha gått av (orginal-Bruce är tillverkat i härdat stål, bla. därav det högre priset). Som ankarfreak har ja minst 5 dito ombord: -Litet falskt Bruce som stävankare, avsett för uppankring i lävik vid nertagning och hissande av segel, alternativt fikapaus. -Pytte-kaffedragg som land-ankare. -Litet vridbart X-ankare för springbruk. -Minsting-Danforth-orginal (direktimport från USA) för springbruk. -Bruce-orginal (4 kg?)huvudankare. -(önskemål; ett Flygande!).

Refererar här till min historiska käpphäst i ämnet: Bland vår bofasta skärgårdsbefolkning (inkl.insjöar med skärgård) har alltid kvinnor seglat å rott innomskärs, och är numer motoriserade. Fritidsseglationen däremot startades i Sverige på 1870-talet av besuttna överklassgubbar där kvinnor och män med lägre klasstillhörighet icke gjorde sig besvär. Ett exempel på egen iaktagelse: En 4-årig tjej -som med familj hälsade på mig på ön -hade aldrig satt sin fot i en båt tidigare, smög vigt som en katt ombord, som om hon aldrig hade gjort annat, och när vi kom ut i den rejäla sjögång i den flatbottnade & vingliga båten rörde hon sig fortfarande lika smidigt och lätt utan att en enda gång tappa balansen. Nästa dag när vi skulle ut å fiska tvärsurnade hon så fort vi kom ut ur viken. När ja förundrat frågade vad som stod på snäste hon argt tillbaka; det gungar ju inte!! Så det fick bli att köra runt emellanåt å ta de egna svallen för att hon skulle bli någorlunda nöjd. Och samtidigt har ja sett -å känner vissa - gubbs som tillbringat mer än 50 sommrar i båt å ändå klampar fram som en full dinosaurie ombord!! så kön kan det knappast handla om!

För egen del är jag allergisk mot ankare med rörliga delar; vis av erfarenheterna som grabb när man ofta klämde fingrarna på salig fars blytunga fällbara dragg. Danford orginal är väl bra när det väl ligger på botten, men innan dess är det svårt att stuva -på grund av de utstickande spröten -å risken för klämda fingrar är överhängande. Har dock ett 6 kilos orginal, men då endast som bojankare (i vik mot brygga). Bruce/orginal är toppen ur alla synpunkter (hittills). För lättare båtar duger Bruce-kopior gott å väl, men för tyngre dito å vid svajliggning på stenbotten duger endast orginalet, då det är tillverkat i härdat stål, kopiorna i gjutgärn är då inte att lita på. Flera fall av avbrutna flyn är kända. Vid sten/klippbotten rekomenderas åxå att man fäster en tunn tamp -med ett flöte -i dess bakre spets, så man kan dra det bakåt om det råkat kila fast sig. Bild: Ytan helt ren av svavelväte = syrefri botten. Kunde inte ha gjorts bättre med Häxans putsmedel!!

Har en Suzuki 4hk/2takt, som gått som en klocka i minst 5 år(nyköpt då), som går c:a 8 månader/år (seglar c:a 50%). Tankar alltid med siltratt sil på tankslangen.

En vacker knop skäms inte för sig. Kaus och en bra löpknop går alldeles utmärkt, å för egen del har ja ratat allt vad permanenta vantskruvar heter och kör istället med den 1000-åriga snabb-vantnålen (se bild) med inbyggd spännfunktion (i självväxt ene).

Bullensi all ära, men testa Litell´ s burkdito, den är fastare å mer smakrik. Håller med om finessen att äta korven kall direkt ur burken å gärna med nåt klegg på & nåra salladsblad. Snabbt å enkelt!

Ja säger bara: DYNEMA*-fiber!! För mindre båtar å backstag även till större. Inget slitage på segel å bara att skära av med kniv & slå ett pålstek istället för dyrbar riggarservice med stålvant! * flera gånger starkare å stummare än stålwire.

Bild: SNIPE

Snipe är en stabil å trevlig 2-personsjolle med vackra klassiska linjer, ritad 1931 av amerikanen William Crosby. Ett typiskt signum är den högt uppdragna bommen. Undertecknad sover under en snipestor i bomull sydd av Gordons segelmakeri Stockholm 1960 (se bild).

Varför koka körven halva dan?! den ä ju redan kokt! den behöver bara ett sekundsnabbt uppkok. Testa med en vårulle: Ett halvt rektangulärt mjukt tunnt tunnbröd till varje körv, gör en gegga av nån slags tomatpure/ketjup eller liknande, hackad charlottenlök, och dito slangurka valfri peppar, och åvanpå en sträng stark senap, rulla ihop å mumsa ihop med en god ljus pilsner. Väl bekomme!

Håller med om att handha båten utan tekniska hjälpmedel är grunden, men det är besynnerligt att 8 av 10 propellrar inte funkar att backa med?! För egen del kan ja varken backa med snurran eller vända på en 5-öring, men å andra sidan sticker ja under 0,50m, har åror å rullstor, ett bra ankare (6 kg Bruce orginal) med 50 meter ankarlina, så ja reder mig gott även vid svåra förhållanden, och det är alltid lika roligt var gång man länsar för god vind in till en brygga full med folk: i med draggen i god tid å sen i lagom tid rulla in storen, å hoppas att ankaret greppat så man kan bromsa in perfekt till bryggan! En omöjlighet med en ordinär bermudarigg, men de flesta har ju rullförsegel å skulle lätt kunna göra om samma manöver med storen nere, men ja kan knappt påminna mig när ja senast såg nån segla in till en brygga överhuvudtaget?! Bild: Storen inrullad å ankaret berett!

En billigare å enklare lösning kan väl vara att byta till en specialpropeller som greppar bra på backen?!