jrmanner

Eilean! Tack för tipset!

Eilean! Jag har också haft tankar på ett sådant koncept. Det finns några franska aluminiumbåtar med centerbord, som dessutom kan stå för sig själv på botten när den frilagts av ebben. Men jag tror inte att de har tabernakel. Då får man istället se till att få masten fraktad dit man behöver ha den. Det har jag redan provat med gott resultat. Jag hade tänkt lägga upp det så att jag seglar i skandinaviska vatten sommartid, när det är alldeles för varmt i de europeiska kanalerna. Under hösten drar jag mig neråt kanalerna och när kylan börjar komma så sakta går jag till Kanarieöarna för övervintring. Påföljande år tillbringar jag våren i the Med och kanalerna för att till sommaren fullborda rundresan i skandinavien. Hur många år man orkar med ett sådant program visar sig väl. Och då är det nog i alla fall dags för mig att svälja ankaret!

Nej, slusströsklarna kände jag aldrig av. Den där våren var vattenståndet så högt att det rann över slussportarna. Däremot hade jag problem med att komma under gångbroarna över slussarna. Radarn hade bara någon centimeters frigång och man fick ibland försöka luta båten så att man kom under. Men det hände att radarn skrapade i. Man hade således 0-10 cm under kölen och halvannan cm över radarn. Inte undra på att jag inte vill gå där en gång till med den båten. Till detta kommer att vid de kajer och bryggor där det annonserades om vinprovning var det för det mesta för grunt för mig. Att tvingas avstå från sådana lockelser på grund av båtens djupgående var inte särdeles muntert. På tal om läckande kanaler kan jag berätta att jag en morgon gick in i en bräddfull sluss. Men verksamheten verkade att ha stannat av helt och hållet eftersom vattennivån inte sänktes. Så jag sökte upp slussvakten för att efterhöra orsaken till dröjsmålet. Kom med här så ska du få se sade han och förde mig till den främre slussporten. När vi blickade över kanten blev jag alldeles iskall. Där nere fanns bara en liten rännil med några få decimeters djup! Och slussvakten berättade att nästa sluss en halv kilometer nedströms under natten hade utsatts för sabotage och öppnats på vid gavel med påföljd att allt vatten runnit ur kanalsträcksträckan! Man hade dock lyckats återställa slussen och därför kunde jag efter några timmar fortsätta min skumpande framfart i leran.

Jag gick från Medelhavet till Östersjön med min Norlin 37, som sticker 2,0 meter. Ingen höjdare för folk som har svaga nerver. Jag plöjde genom leran mest hela tiden i de franska kanalerna och två gånger satt jag fast så duktigt att jag trodde att jag skulle behöva anlita bärgare. Men jag kom loss till slut och kunde gå vidare. En fransk f.d. slussvakt, som jag träffade i Grekland innan jag vände stäven hemåt tipsade mig att starta så fort som trafiken på Rhone öppnas på våren. Då är visserligen motströmmen som kraftigast. Men vattenståndet i kanalerna är maximalt. Detta i förening med att jag inte mötte någon peniche på de smalaste och grundaste ställena gjorde att jag kom igenom. Men jag gör inte om det med den båten! Rhen var också tuff på grund av all nyttotrafik och strömmen var stundtals över fem sex knop. Vågbildningen från den uppströms gående trafiken var både hög och brant så jag hade vatten på däck mest hela tiden. Vid ett tillfälle mötte jag tre jättestora lastdragare - en om babord och två om styrbord och alla tre i jämnhöjd med varandra - samtidigt som jag blev omkörd av en lika stor drummel. I själva mötet var det alltså fem båtar i bredd! Rhen är ju hyggligt bred så det var ingen omedelbar fara för ombordläggning. Men jag måste medge att jag kände mig ganska liten just då! Jag såg också resterna av en större motorkryssare som hade fått motorstopp och drivit emot ett brofundament mitt i Rhen där den trycktes fast av strömmen, vattenfylldes och sjönk. Allt gick på nolltid. Så jag avråder från soppatorsk eller motorhaveri. Skulle man inte fastna på en bropelare så är risken stor att man blir överseglad. Man har ju ingen styrfart eftersom man rör sig med samma fart som strömmen när motorn har stannat. Och att ankra mitt i farleden är inte att tänka på!

Gå inte uppför Rhen med en Hurley. Den klarar inte motströmmen!

Östra sidan av Martinique och Barbuda är lämpliga platser för den som vill slippa att trängas med andra båtar. Att det är färre båtar där beror troligen på att dessa platser anses vara svårnavigabla. Men så är inte alls fallet. Så gå dit och njut av stillheten och de fantastiska korallreven.

En mycket viktig funktion hos babystaget är att förhindra att masten böjs bakåt, vilket lätt inträffar när man seglar bidevind med revad stor. Toppskäddan på storseglet befinner sig då en bit ner på masten, vilket medför att kraften från storskotet drar masten bakåt med risk för masthaveri.

Varför oroa sig? Då förstörs ju alltihop! :-)