toaen

Har jag sagt det!? Jag vet inte ens hur det fungerar att köpa diesel hos Kungshamnsfiskarna. Är det kortautomat?

I mina 400 meter ingår 4 kopletta ankarutrustingar med ankarlinor mellan 40 och 60 meter. På en L32;a jag köpte i Stockholm verkade det som nå tidigare ägare köpt minst 1 styck av varje sort ur båtillbehörskatalogen. En gul skotlina fanns ca 100 meter. När jag förnågra år sen skulle gå ut ur Lysekils gästhamn bär det blåste kuling satnnade motorn och gick inte att starta. Den primära orsaken var att mitt genuaskot hade hamnat i vattnet och fastnat i propellern och fläkts av och sen hände en massa annat i den röran som uppstod. Seglade hem för att lyfte båten, men det visade sig att min varvskille hade semester och jag misstänkte att rester av det avfläkta skotet hade lindat av sig under den 10 distansminuter långa seglingen. Nordens skrppshandel hade ingen lämplig skotlina. Då kom jag på den gula linan som låg undastoppad väldigt långt ner. Därför har jag gult Genuaskot. Man kan aldrig få för mycket linor.

Förr hade jag betydligt grövre ändar. Nu för tiden har jag gått ner i dimention rejält och de senaste jag skaffat har varit 12 mm. De de allra flesta lägen så duger de gott. Får man bara förtöjt, kan man alltid kompletera med fler och grövre linor efter behov. Jag räknade vid ett tillfäll (pga en fråga här på Maringuiden) Jag har ca 400 meter lina ombord - av olika sorter, längder och grovlekar (ink ankarlinor) En del hänger mycket lättillgängigt i sittbrunnen. En del finns ganska lättillgängligt i ett par stuvutrymme och en del ligger undanstuvande så det krävs en del jobb för att få fram. Jag håller helt med Georg Ohm. Det kan ju tom va en dåligt utrustad grannbåt som behöver. Jag brukar ha lite mer ordning på mina förtöjningsinor än det ser ut på denna bilden, men det var den bilden jag hade tilljänglig.

Jag har två Plastimoruller på min båt. På Genuarullen, så har jag en Linförare som sitter på pulpiten ca 20 cm från rullen, nåt liknade denna. https://www.hjertmans.se/produkter/segling-sakerhet/block-linhantering/mantagsblock/spinlock-ledogla-for-mantagsstotta Det fungerar alldeles utmärkt. Jag har ett inre förstag med en kryssfock på rulle. Där är det över en meter till linföraren som sitter på en mantågstötta. Där fungerade det inte. Tog ett svirvlat block och satte fast med en schakel i plasten som omsluter rullen där revlinan samlas. Det blocket hänger ungefär 10cm från rullen. Efter det fungerar även in och utrullningen av linan perfekt. Så armen kan nog behövas. Om det är aluminum borde det gå att svetsa!? fast jag är ingen svetsare. Det kan ju finnas reservdelar beroende på vilken typ du har. http://www.seldenmast.com/se/technical_info/sparepart_lists.html https://www.benns.se/mast-rigg/rullsystem/furlex

För mig är det tvärt om. Jag är relativt konservativ när det gäller det mest, men Y-bommar tycker jag är det bästa som finns. Nu har jag dessutom fått Y-bommar på bägge mina båtplatser de senaste två åren. Det är toppen. Jag kör alltid in. Att backa in min båt är i det närmaste omöjligt. Från det att jag kommer på snedden och får in fören mellan bommarna på platsen för min stora båt (den du körde om i Sotekanalen), så ser jag ingenting. Det går på känsla. Jag har färdigsplitsade öglor på 6 ändar bara att lägga på, sen har jag ytterligar 2 ändar som jag förtöjer på knaparna i aktern, för att kunna justera hur båten ligger. Min båt ligger med ganska slacka förtöjningar, men jag behöver ändå inga fendra. Jag har ryckdämpare på samtliga linor. Den kraftiga gummitypen på de 6 linorna som har färdig splitsade linor och lte mindre fyrkantiga som man kan sätta på mitt på linan påde lite klenare linorna som jag belägger på knaparna. Ligger man i Y-bommar, skall man absolut ha ryckdämpare på linorna som sitter närmast brygga. När jag låg på en Marina i Stockholmsområdet, var det ett absolut krav med ryckdämpare på linorna närmast bryggan. För de linorna som sitter fast i bomnocken sviktar ju bommen en del, men jag skulle aldrig snåla genom att inte ha ryckdämpare där.

Jag är visserligen stor, men definitivt ingen storfiskare. De gånger jag dörjer (brukar inte bli så många gånger per år - och ibland inte varje år) så lägger jag makrillen jag får i en liten plasttunna. Där få den självdö - precis som jag tror att alla kustbor gör. Den enda gången jag slagit ihjäl en makrill var när vi hade legat på det lilla skäret väst Hamneskär, efter att vi varit och tittat på fundamentet till fyren Pater Noster. Vi gick frampå förmiddagen och jag gjorde ut en dörj och fick genast två makrillar. Klockan började närma sig 12.00 och frugan erbjöd sig styra om jag stekte makrillen. Det har aldig hänt varken förr eller senare. Att frugan erbjudit sig att styra. När jag tänker efter gick vi med autopilot, så det var uppsikten hon lovade hålla. För att kunna filea makrillen blev jag tvungen att slå ihjl den. Den sprattlade så förfärligt. Det var garranterat den färskaste makrill jag någonsin har ätit. Och ni vet väl vilken bit på makrillen som är bäst - och varför!? När jag är ute och seglar själv och vet att jag inte kommer hem på kvällen, så har jag infört ransonering på dörjefisket. Får bara fiska med en dörj med två krokar - nu för tiden är det alltid med paravan. Båten seglar med autopilot och dörjen sköter sig själv. Får jag napp måste jag ta upp dörjen och får inte dörja på två dygn. Då kan jag få max två makrillar. Makrill är gott, men att äta mkrill morgon middag och kväll, var dag i tre veckor - det klarar inte ens jag av. Detär min storfidra som syns i bakgrunden på bilden.

Ettpar av "mina" scouter fick makrill i garn för länge sen och på dörj har det fått för nån vecka sen. Ganska stora. Stal bilden på en kompis facebooksida.

Ungefär så här då - fast det var ju plattläns förtås och nästan ingen vind som ökade efterhand. Från Hjortgrundet i Vänern mot Åmål.Dvs sydlig vind. När vinden ökat till 9m/sek rullade jag in Genakern. När jag kom fram till Åmål var det smockfullt i hamnen. Det var bluesfestiva. 🥴

Första gången jag provade att segla med spinnaker skulle jag gå från Kuggören till Storljungfrun, det var svag vind och avtagande och med Genua och stor gjorde jag inte mycket fart. Det fanns en spinaker med i båten som jag köpt och höll på att segla hem. Hade aldrig seglat med spinnaker tidigare. Det tog en bra stund att rigga till och mycket kliande i huvudet. Till slut fick jag i alla fall den hissad och den fyllde, för att efter ett par minuter säcka ihop. Efter en ganska lång stund fick jag spinnakern att fylla igen för att nästan genast säcka ihop. Till slut gav jag upp - taskigt att jag inte visste om ditt knep. I stället slog jag under det verkliga lättvindsseglet - "gjutjärnsgenuan" och gick i 6 knop till Storljungfrun. 😏

Det som stod i de bestämmelser som du citerade var ju glasklara. Du har en segelbåt över 12 meter och du har två alternativa lanteruppsättningar. När du seglar - innomskärs - för du den rödgröna Lanternan i fören och den vita akterlanternan. Jag har de två (i princip tre) lanternorna på en strömbrytare, märkt "lanternor". Går du för motor tänder du även den vita topplanternan. Bör (som ju betyder skall) ligga på en separat strömbrytare. Jag har den strömbrytaren märkt "Topplanterna" (för det är vad den lanternan kallas) Seglar du utomskärs kan det va praktiskt att i stället tända den trefärgade lanterna i masttoppen för att du skall synas på längre avstånd och över vågorna. Ligger också på en separat strömbrytare. Min är märkt "Masttoppslanterna" Du får inte ha både masttoppslanternan och de lanternorna som sitter i däcksnivå tända på en gång. Kom en natt på väg mot min hemmahamn. I den sk "tånngerännan" möter jag en båt som hade en märklig lanternföring. Väldigt lågt var det en röd lanterna ett atal meter upp i luften en vit lanterna och ytterligare en bra bit upp i luften en röd. När jag kommer närmare så ser jag vad det är. En segelbåt för fulla segel som tänt alla lanternorna. När jag passerat segelbåten hade den ju två vita lanternor med sådar 20 meter emellan. Fick man se två vita ljus över varandra, kan man ju föranledas att tro att det är ett motordrivet fartyg över 50 meter.

Du har rak axel, jag har drev, skillnaden. Allt annat är väl inte svårt att konservera och låta bli. Men toalett tar sitt vatten från havet, även drev och vvx. Sen vill jag kunna använda VVB och köksblandare osv. Fast din båt lämpar sig väl inte att bryta is med - som Lasses och min? Jag har den fördelen att om det inte är nått islägg, som ju det sällan är nuförtiden, så är det ingen is på utsidan min båtplats i nån större utsträckning.

Som elektriker är jag fullständigt totalt handikappad om jag inte har ett mätinstrument tillgänglig. Det första jag gör om nån andas elfel, är att hänga spänningsprovarn runt halsen. Man säger ju;"Att mäta är att veta" I båten har jag en tångamperemeter som mätinstrument som även kan mäta likström. En sån här. https://www.biltema.se/verktyg/matverktyg/matinstrument/amperemetrar/tangamperemeter-dcm-6003-acdc-2000023355

Jag har en Webastovärmare. I startvredet sitter en "lampa" som blinkar en kod som annger en felkod. Finns inte motsvarande på Ebersprächern?

Han ser ut att ligga rätt bekvämt tycker jag. 😎 Fast det kan gå väldigt snabbt - även för en storväxt - att komma ur ett sånt utrymme. I början av 1970-talet byggde jag min första större segelbåt - i "plast". Jag skulle plasta fast nån liten detalj nere i ett sånt stuvutrymme och var tvungen att ligga som på bilden - för att komma åt. Jag är ganska välväxt. 1,92 lång och på den tiden vägde jag nog bara 90 kg (jag minns den ljuva tiden, jag minns den som igår.......) Förberedde allt noggran. Blandade polyesterplasten och ställde allt som jag behövde på sittrunnsbänken. så att jag skulle komma åt det när jag krupit ner. Det gjorde jag också. Kom åt allt jag behövde - förutom gasmasken, som jag använde som andningsskydd. Fast det var ett så litet jobb så jag skulle nog klara det ändå - utan gasmask. Det gjorde jag inte. Förstår änn idag inte hur jag kunde komma ur det stuvutrymmet så snabbt som jag gjorde.

Bara en tanke, utan att riktigt veta. Tar inte Wallasvärmaren den luft som värms inne i båten och förbänningsluften i ytterslangen på slangen som går till skorstenen. Om det inte är nåt fel inne i värmaren, så avgaserna från värmaren kommer in i den luft som båses ut i båten, så kan det inte spela nån roll om förbänningsluften tas i ett stuvfack och avgaserna släpps ut i fria luften. När både förbränningsluften tas från och avgaserna släpps i skorstenen,så är det ju bara några cm avstånd. Tas förbänningsluften i ett stuvfack och avgaserna släpps på utsidan tex sargen är det ju flera dm mellan intag och utlopp. https://www.dropbox.com/sh/9v4td2kfoyaqoy3/AAAnLrhHEP5figIsJXb-Hz_ka/Manuals?dl=0&lst=&preview=490535A.pdf&subfolder_nav_tracking=1 Svensk handledning finns en bit ner.

Jag vet, men jag tycker ändå att "bröare" kan få lite hjälp och det stämmer ju med att inte utgöra så mycket hinder. Det löser man genom att va föruseende. Men det gäller ju inte bara för min relation till yrkessjöfarten. Själv går jag oftast inte i den utritade farlden. Det finns i regel andra vägar man kan gå och eftersom vldigt många väljer den utritade farleden, så får man oftast ha dessa leder helt för sig själv Jag följde faktiskt delar av farleden i Stallerännan - norr om BohusMalmön förra söndagen. Vet inte hur många år sen det är jag gick den vägen.

Mina föräldrar bodde större delen av sitt liv i Göteborg. Morsan körde en gammal VW-bubbla (hellre än bra) En dag var hon tvungen att göra en akututryckning för att hälsa på sina gamla föräldrar i Kungshamn. Det var nåt problem med hennes bil, så hon tog farsans. Han hade en Mercedes, där man drog handbromsen genom att trampa ner en pedal och släppte den genom att dra i en spak. Rixtvåan - som E6 hette förr, gick genom Uddevalla via den långa backen vid Gustavsberg. Det var väldigt längesen. Mitt i backen blev det stopp och morsan "drog" handbromsen.Bilen närmast bakom var en stor lastbil. När trafiken började rulla igen släpte morsan handbomsen, varpå bilen började baklänges och hon i panik trampade ner handbromslåsningen igen. Det där med dragläge varinte hennes grej. Hon startadealltid i backe med hjälp av handbromsen. Hon kom närmare och närmare lastbilen. Plötsligt knackade det på rutan. Det var lastbilschaufören som frågade om hon hade problem att starta. "Jo" "Sätt dig på passagerasidan, så skall jag köra upp bilen för dig" När morsans bil var uppe för backen, gick chauffören tillbaka de 100 metrarna och hämtade sin lastbil. Morsans dag var gjor. Jag vet inte hur många gånger hon berättade om den upplevelsen.

Det finns ingen som har företräde för att de är yrkestrafik. Sjövägsrelerna gäller lika för alla. Sen kan man ofta planera sin kurs i god tid, så att man inte utgör så mycket hinder för alla som är på sjön -oavsett om de är yrkesjömän eller nöjesbåtägare. En liknade grej som mr Ohm beskriver i sitt. Jag var på väg till Göteborg på motorvägen.Låg i 110 km/tim Strax före avfarten till Torps Köpcentrum kom en bil och körde förbi mig i hög hastighet. Precis när han pacerat mig svänger han höger nån meter framför mig front och klarar precis att ta sig in på avfarten. Dessvärre har jag upplevt liknade händelser ett antal gånger sen dess. Hur tänker man om man kör på det sättet vare sig et är på land eller på sjön!?

Om man använder det i båtsammanhang så är det ju så. Men eltape är ju nåt som man alltid har i fickan. Skall jag ha nåt som sitter mera fast blir det Tesaband. Det hemska är att jag har fått börja köpa både eltape och vulktape. Det var man inte van vid innan man slutade jobba - och många år efteråt. När det gäller eltape så kommer jag särskill en vinter 1976. De byggskåp som användes av de lokala firmorna lät vi alltid en kabelstump sitta kvar i när vi kopplade bort det på ett bygge. Det var bara att skarva ihop med servicekabeln på nästa bygge. Fick i uppdrag att koppla in byggström på ett hus en svinkall dag och det blåste bra. Dan efteråt läste jag i Bohusläningen (lokaltidning) att man räknat ut att det var -54 grader i Lysekil. Från tomten där jag skulle koppla in byggströmmen såg man till Lysekil, ca 10 distansminuter bort. Det gick en liten rund sprängare som hette Roger och armerade inför gjutningen. Jag frös som en hund - trots vinteroverall och varm hjälmhuva mm. Skarvade ihop kabeln. När det var kallt brukade vi använda en mjukare eltape som jag har för mig hette 33+. När jag kom tillbaka på våren för att koppla in huset. Så hade inte ett enda lager av eltapen fäst vid varandra. Det stod ett antal lösa lager tejp runt skarven.

Fast det beror ju på vad man skall ha tejpen till. Efter ca 35 år i elverksbranchen har jag förbrukat en mycket stor mängd vulktape och har alltid vulktape ombord, liksom eltape. Men att generellt säga att vulktape är bättre eltape - det håller jag inte med om. Det beror precis vad man skall ha tejpen till. Fasta att tillverka O-ringar duger bara vulktape till.

En av mina närmaste släktingar från Smögen, som hade varit närmare 100 år om han inte avlidit för ett par år sen, träffade en ung vacker flicka från Göteborg, som han släpade med sig hem till Smögen.(nån gång under andra världskriget). Hon var en mycket duktig och arbetssam och gjorde alltid det bästa hon kunde. Detta uppmärksammade ju Smögrarna direkt och nån sa till henne;"Du ä en rikti svåring" Tjejen trodde att man menade att hon var svår att ha att göra med, så hon ansträngde sig ännu mer. Till slut förstod hon att de menade att hon var duktig.

Varför heter det "Bögebacka"!? (en gård norrom Hunnebostrand).

Å katten. Jag använder båtshaken varje gång jag varit ute och skall lägga till på platsen 8 ggr. Går in mellan Y-bommarna och lägger båten silla med ytterändarna på Y-bommen tvär sittbrunnen. Tar de två akterändaren - var för sig - och lägger på var sin knap. Ställer motorn på mer än tomgång fram. Går fram på fördäcket och tar de två förändarna med båtshaken och lägger på knapen och sen tar jag de två förspingen med båtshaken och lägger på knapen. Går akter igen och lägger motorn på tomgång och tar de två akterspringen och belägger. Nu ligger båten väl förtöjd med relativt slaka tampar och det kan få blåsa orkan rätt i aktern - som det gör från och till. Ännu vanligare är förståss att det blåser ett antal kulinga, några stormar en och annan orkan från väster och sydväst - dvs förifrån.

I bohuslän förtöjer man inte i träd. De höggs ner för länge se när man kokade olja av sill för bl.a fåbränsle till gatubelysningen i de stora städerna. Här har kryssarkluben borrat i bergöglor i graniten på de flesta ställen som det går att förtöja på. Det är väldigt längesen jag låg förtöjd med enbart bergskilar. Det var på ett lite skär på utsidan Hamneskär, det ön där fyren PaterNoster står. 10-meters linor är ju ofta lagom. Har dessutom gått ner i dimension på dom linorna jag anväder att förtöja med på alla ställen utom i hemmahamnen. 12 mm är nog de linor jag använder idag. Sen har man ju massvis med linor av olika längder och grovlekar. Vill helst förtöja så att jag har en splitsad ögla som jag lägger över knapen ombord - genom bergöglan - eller ringen ellerrunt pollaren bå land - och så belägger tampen ombord på knapen. Då är det bara att lossa och dra åt sig linan när man skall gå.

Hur gick det då Igår var det dags att ta itu med att ta bort "Butylgummikladdet". Började med att skrapa bort det mesta med en vanlig isskrapa som man skrapar rutorna på bilen med. Lite kunde jag trycka upp under plasten igen, det mesta fick jag loss och kunde ta som små bollar. Fick inte bort tillräckligt mycket, men jag hade en tunn men ganska hård plastbricka, från Watski, där det satt ett beslag på. Klippte av plastbrickan så jag fick 90 graders hörn i stället för de runda. Men hjälp av den relativt tunna plastbrickan kunde jag skava bort väldigt mycket av butylgummit. Provade att torka bort resten med rödsprit. Det gav nästan inget resultat. Hade en en flaska fotogen ombord. Det löste resterna på rutan väldigt lätt, sen efterpolering med vanligt fösterputsmedel. Babordsrutan, som alltid ligger åtsöder var mycket värre än styrbordssidan, så det är helt klart värmen från solen som fått butylgummit att rinna. Nästa moment blir att maskera och dra en sträng Sikaflex runt rutan. Sen får jag väl kolla hur det ser ut på utsidan och kanske göra samma där.