toaen

Just för tillfället har jag tre ankare ombord på min 4,5 ton Tunga båt. Ett 10 kg Deltaankare - borde kanske ha varit 16 kg, men det var för stort för att montera i ankarhållaren i aktern. Sen har jag ett Fortress lättviktsankare på 3,6 kg (har jag för mig) http://www.marineonline.se/fortress-marint-lattviktsankare.aspx Använde det väldigt mycket på min förra båt, på 3,1 ton (hade ett orginalBruce 16 kg och mitt stockankare som reserv) Som den bohusläning jag är ingår naturligtvis en 12 kg dragg i ankarutrustningen. Fortressankaret fick jag med en annan båt liksom en blyplätt som jag också har ombord. Kan ju va bra som ankarvikt. Samtliga med kätting och lina. Till Deltankaret har jag en multiplatelina. http://www.hjertmans.se/article/ankarlina-multiplait-14mmx50m Skulle jag långseglat och förväntats ankra under de förhållanden som råder skulle jag kompletterat med tex ett Deltaankare på 25 kg och 50 meter kätting. Hade även tagit med mitt hopfällbara stockankare på 12-15 kg med kätting och lina.

Jo - din båt har säkert varit i Brofjorden nån gång,

En sån båt kallades för "kvase". Lastrummet hade två vattentäta skott och mellan dessa var det borrat en massa hål för att sjövattnet skulle kunna strömma in. Användes för att transportera levande fisk. De "kvasar" jag hört talas om var avsedda för ål. http://sv.wikipedia.org/wiki/Kvase

När det gäller ankarsegel, så har jag en liten fock som tillhörde min julle, bilden uppe till vänster. Har haft den ombord i min motorseglare i många år. Har aldrig använt den som ankarsegel. Båten har visserligen en lång fenköl, men den svänger inget att tala om vare sig jag svajankrar från aktern (vilket jag ofta gör - har huvudankaret i aktern) eller från fören. Möjligtvis är det de fenkölade båtarna som har mer tendens att svänga fram och tillbaka. Nu seglar ju jag och de flesta här i skärgården. Det är ju en helt annan typ av ankring än den du kommer att göra när du kommer bortom Sveriges trygga skägårdar. De få gånger jag ankrat med två ankare, så har jag haft ett i fören och ett i aktern. I lugnt väder men på ställen där jag inte ville att båten skulle svänga runt. Det går naturligtvis att ankra, antingen med två ankare på samma lina efter var andra eller två linor som sprids i en vinkel. Vad har du för ankare i dag.

Är bara stormfocken ok, så har det ingen betydelse. Gäller ju bara att hitta rätt skotpunkt till den. Sen kan du kanske använda de även till ankarsegel när du svajankrar.

Hej igen Nu har jag fått uppgifter som kullkastar det jag skrev tidigare. Av en kompis som var inne och läst på MG har jag fått nedanstående uppgifter. Hej Tommy ! Gott Nytt År och God Fortsättning . Kollade MG.n. och fick se Tore K´´s fd. båt .som köptes av Rolf Johansson.Kungshamns Marininredning.Rolf sålde den vidare senare till Lennart J på Tången.Jag kommer ihåg när Tore kom från Danmark med den. Båten är ju en sk." Bönngarnsjölle"som hade används vid fiske.Lastrummet var delat med vattentäta skott.så att fisken kunde hållas levande.Det var nog 100-tal hål borrade genom botten borden.De pluggade Tore, han använde sådana träpluggar som sattes i tunnorna.efter att Abba.s gubbar hade kollat och fyllt lake i silltunnorna Det var ju ett arbete som oftast pågick efter att Islandsill-båtarna hade lossat ute på Guleskär. Pluggarna tillverkades bl.a. i Lysekil, av en herre som hette Hallenberg. Han hade tillverkat ett specialverktyg, så att han svarvade många på en gång. Jag är inte säker, men har för mig att Tore,s båt byggdes om och ruffades i Kungsviken,Johansson Varv,men det går kanske att fråga Tore. Bif, Tore.s Båt och Åke Ramn ,holmen ? det får Du lura ut själv. Troligen sommar 1975. -- M.v.h. Roger "Monsunseglare" Tore "på sluttet" är född Smögare. Han bodde i det sista huset före vadstället mot Hasselön. De flesta utsoknes tror att Hasselön också är Smögen, men det vet med bestämdhet både Smögare och (Hasselö-)"Sunnare" och en och annan Gravare (som jag) att så inte är fallet.Tore gifte sig med Evert Axelsson´s dotter och fyttade till Fisketången. Evert Axelsson drev en regnklädesfabrik där Tore jobbade större delen av livet. Tore var ockås mycket engagerad i brandkåren. Ett av Tores stora intressen var båtar och sjölivet. Tore har hållit ett stort antal navigationskurser. I början av 1990-talet, när mitt seglingsintresse fick en nystart repeterade jag skepparexamen för Tore. (Jag läste skepparn första gången 1970) Lennart J är den person som nämndes tidigare. Fiskare från Fisketången. Han måste ha köpt en stor fiskebåt LL916 Vendela från Smögen. När han sålde fiskebåten har han köpt snipan och registrerat den som fiskebåt med samma nummer och namn. Det är ganska vanligt att fiskare gör så. Vissa skattemässiga fördelar tror jag. Rolf Johansson var tidigare delägare till Kungshamn Marininredning. När företaget såldes till Arcona Yachts, köpte Rolf Tångens slip. Nu har sonen tagit över lokalerna och säljer den berömda holländska färgen Dubbel Coat. Tores båt var vit, men Rolf har med all sannolikhet målat om den med blå Dubbelcoat. Rolf är ju proffs innom det området. Det var Rolf som från början var generalagent för färgen som nu övertagits av Rolf´s son. http://www.de-ijssel-coatings.se/ Tore är den vithårige mannen som sitter i sin snipa.

Jag har fått samma namn som man hänvisar till från tre olika personer, varav en är från Nordens Skeppshandel, som har ett visst samröre med fiskarföreningen Norden på Smögen. Alla sa - tala med OA Har skickat dig ett meddelande med namn och adress och telefonnummer, så kan du skriva ett brev eller ringa.

Va då - vår och sjösättning. Du menar väl;"snart är det vår och då är det dags att ta upp nån vecka i slutet av maj för rengöring av botten och lite annat vårfix." http://thallatha.blogspot.se/2015/01/gott-nytt-ar.html

Nämnda Johansson har jag för mig var ordförande i nån av fiskarföreningarna. Har också för mig att han sålde sin senaste stora fiskebåt för nåt år sen. Tyvärr är min kunskap om fiske och fiskebåtar ganska begränsad. Fisketången är ett gammalt municipalsamhälle, som tillsammans med Gravarne&Bäckeviks municipalsamhälle utgör större delen av det samhälle som idag heter Kungshamn. Talade med ett par av mina kompisar på Smögen idag och fick ett annat namn som tänkbar tidigare Smögenägare till Fiskebåten Vendela. Båtnamnet och ägarna kan ofta va konstant även om själva båten växlar. Sen finns det ju ett antal varianter. Vi får se om mina krokar hos ett antal kunniga personer i ämnet ger nåt resultat.

LL916 innebär ju att hon registrerats som fiskebåt. LL står för Lysekil och det är så fiskebåtarna på Smögen och i Kungshamn registrerades. En fiskare som sålt sin stora fiskebåt och köpt en mindre båt för fritidsändamål!? Har skickat mail till några kompisar på Smögen med förfrågan.

Du har inte bilden i större format tex 800x600 pixlar och 100-150 K Din bild är på 12 K När skulle den ha varit i Kungshamn/Smögenområdet? Ser ju ut som om man tagit ett överbygge till en segelbåt och monterat på ett snipskrov? Har förekommit några sådana bygge här ute. Längd ? Bredd?

Nåt hopp om att det skall bli islägg i närtiden så att båten fryser inne är nog inte att vänta. Idag känns det inte så lockande som att gå ut som i Onsdags. I dag blåser det stormvindar. Det stora jobbet som jag funderar på är att staga upp durken där rattpedistalen står. Bygga en konsoll på rattpedistalen och monterar nya motoreglage där, samt plotter, ny kompass och ett par instrument. Sen finns det ju några eftersläpande arbete och sen brukar det alltid dyka upp nya ideer. Ankarspel har jag funderat på länge.

Denna tyska Bavaria angjorde Bohuskusten, kände på den Bohulänska graniten, lyftes upp på en lastbil för hemtransport för en ganska omfattande repartion på försäkringsbolagets bekostnad. Sur inledning på Seglingssemestern.

Det är inte någon "grundstötning" är man känner botten med kölen när man söker sig in i en naturhamn - känd eller okänd. Det händer alla seglare och kanske i någon mindre mån även motorbåtar när man söker sig in i naturhamnar och försöker komma in till land.

Lugna dig du. Din dag kommer säker. Även om du skulle höra till den hyperförsiktiga typen som aldrig vågar sig utanför utprickade leder. En dag skiter det sig helt. Seglade mellan östra sidan av Hirda till Lista på Norges sydkust med min havsfidra. Det var en del sjögång. Plötsligt lossnade spinnakerbommen ur sitt transportläge längs ena vantet och träffade mig i huvudet. Av en ganska dum anledning hade jag inte fått den att greppa in ordentligt i övre fästet. Bärgade bomen. Seglade in i Listas ytterhamn. Tog ner och beslog seglen. Började att gå den trånga, krokiga och tätprickade leden in i. Vaknade till att gick på en stor kullersten ganska långt från den utprickade rännan in. Hade antagligen tuppat av. När jag tagit mig in i innerhamnen låg jag kvar med huvudvärk i ett par dar.

Det är klart man har gått på grund. Seglat i ungefär 50 år. De flesta grundstötningarna gjorde jag naturligtvis i ungdomen med nån av de bohusjullar jag seglade då och i närområdet runt Kungshamn/Smögen. Sjökort - det visste man nästan inte vad det var för nåt. Skall man va lite skämtsam kan man nog säga att jag känner till alla grunden i det området. Jag blev faktiskt ganska förvånad när jag upptäckte ett för mig okänt grund i närområdet för några år sen - den hårda vägen. Det var med min lilla båt - bohusjullen uppe till vänster. Att det skulle bli några skador av nån betydelse har aldrig fallit mig in. Mina stora båtar har alla varit långkölade - företrädesvis kostrar. Nåt lite märke i plasten kan det väl bli nån gång, men aldrig några allvarligare skador. Det är ju när det är bra väder man tar små marginaler och tjansar. Är det dåligt väder tar man ju betydligt större marginaler - man vill ju inte gärna gå på grund. Har nog gjort ca 10 grundstötningar på utsidan hemmafarvatten. Mellan Lista och Skälderviken. De allra flesta på Bohuskusten. I hälften av fallen har jag fått slipa rent och spackla i och i ett par fall laminerat upp några lager. I de övriga fallen har det inte varit några synliga skador - inte ens på självförtroendet. På Ostkusten, mellan Ystad och Haparanda och speciellt i Stockholms skärgård finns det inga grund. Jag har i varje fall aldrig hittat nåt. Kan ju alltid hoppas att jag går på grund fler gånger i livet, fast möjligheterna verkar bli allt sämre. Vi får se i morgon - fast den chansen tror jag är liten.

Vissa har det bra. För egen del dröjer det nog ett halvår innan jag skall sjösätta. Förr köpte man en hel del båtprylar vid den här tiden, men har inte känt nät större behov de senaste åren. Kanske klarnar behoven fram till båtmässan.

Det där med trolling har jag aldrig förstått hur det fungerar. Är ju ingen fiskare och har aldrig haft nåt intresse åt det hållet. Det enda fiske jag ägnar mig åt är dörjefiske efter makrill och det kanske bara nån enstaka gång varje år. Det finns år jag inte dörjt en enda gång - fast jag ofta är ute på sjön. Är det med trollingsäsongen som det är med älgjakten. Dvs - den börja mentalt på första arbetsdagen efter nyår och slutar sista arbetsdagen före jul. Har ju jobbat på elverk större delen av livet. I 12 år jobbade jag i lag med en älgjägare, som jagade älg vid Blåsjön i Norrland, nån stans i Värmland och på två ställen i norra Bohuslän. Den enda perioden på året då jag inte hörde nått om älgjakt var de tre veckorna på hösten då han var ute och jagade älg. Fast å andra sidan brukade jag alltid få en bit älgkött när han jagat färdigt. Att äljaktspratet inte pågick mellan Jul och Nyår, berodde på att vi alltid försökte va lediga under klämdagarna om vi inte hade beredskap. Tror aldrig att vi jobbade mellan jul och nyår bägge två under de åren vi jobbade ihop. Jag kan inte heller minnas att jag vid nåt enda tillfälle yppade ett enda ord om segling. Jo - kanske en enda gång. Seglade en sommar till Stavanger i min havsfidra. Alla gubbarna på elverket hade båt, men det var nog ingen som någonsin lämnade närområdet. När jag hade varit i Stavanger var det en av arbetskompisarna som frågade; "Du var väl inte alldeles själv när du seglade så långt?" varpå jag svarade lite lakoniskt; "Nej jag hade ju Auto-Helm med mig" Dvs min autopilot - men det förklarade jag inte för arbetskompisen. Nån dag eller stund senare kom jag in på lagret och fick höra min lagkompis - älgejägaren säga; "Han seglade väl inte själv till Stavanger!?" "Nej" svarade den andre arbetskompisen "Han hade Lars Helm med sig" Lars Helm var en kompis. Om han alltid hade otur eller var vårdslös är jag inte säker på, men jag lutar åt det senare. Han gick nästan alltid gipsad eller lindad nån stans. Hade jag varit tvungen att ha haft med mig Lars Helm - så hade jag aldrig seglat nån längre sträcka. Och allt detta pga att bensinpriset sjunker. Vinden är visserligen fri, men trotts det är den nog inte billigare att segla än att gå för motor - men betydligt tystare och skönare.

Inget båtrelaterat. Hade jag fått en Kivikskrok hade jag nog blivit väldigt irriterad efter en mycket jobbig incident i Vaxholms gästhamn. Om du absolut skall använda skiten, så vänd kroken så att den inte kan haka fast i grannbåten.

Stackars dig - då har du gått miste om nåt. Tomtarnas verkstad, Långbens husvagn, som är som en båt borde va. Bella Note - en underbar sång. Skulle spela på en julfest förra Lördagen och kollade genom min samling med julsångsnoter och fick Bella Note på hjärnan. Kan inte låta bli att klinka på den flera gånger om dan sen dess. Å andra sidan släppte den låten som jag hade haft på hjärnan några veckor innan dess.

Pratar ni skit så härpå själva julafton. Går man in till själva Henån så får jag det till 54 distansminuter - Jag skulle nog kunna gena lite och korta sträckan en aning, men bara en aning. Längsta sträckan mellan Henån och Svanesund är 17,6 distansminuter. Ligger man nån stans mitt emellan blir det ju ca 20 distansminuter fram och tillbaka. Det som är anmärkningsvärt är att det inte finns nån tömningstation vare sig för Ljungskile eller Uddevalla, som bägge har många fritidsbåtar. Annars var det ju gott om tömmningsstationer på Orust. 6 st på själva ön (du måst ha missat en) sen finns det ju även på Björnholmens marina (på Tjörn) och på Gullholmen. Bägge passerar man ju ganska nära. Hade det funnits systembolag på de ställena och vederbörande hade varit i behov av sprithaltiga drycker hade den minimala omvägen inte räknats över huvud taget. Dessutom finns det tömningsstation på Kärringön och Grundsund. En liten omväg om man skall tömma skit (men knappast om man skulle behöva sprit ) Vi har ju en tömningstation på Guleskär i Kungshamn. Nästan alla båtar som går längs Bohuskusten passera på några meters avstånd - förutom de som går ute på havet. På de år som den varit i drift har den nästan inte använts alls - om nu räkneverket fungerar.

Olika faller ödets lotter. Jag väntar på att det skall bli islägg, så jag inte kan komma ut med båten. Då skall jag rigga ner ratt och rattpedistal och lägga en tjock aluminumplatta under den delen av sittbrunnsdurken där rattpedistalen står. När rattpedistalen är på plats skall jag montera en konsoll där jag skall ha plottern, motorreglagen, manöverpanel för bogproppellern, några instrument och en ny kompass. Blir det inget islägg vete katten vhur jag skall lägga upp spelet!? . Men God Jul och gott nytt år på er alla - oavsett.

Jo nog är undervattenskroppen på min båt valliknande. Dessutom är den målad med svart bottenfärg. Det kan inte va min bojlina den trasslat in sig i väl!? Den ligger ju ut i leden in i hamnen och valarna måste ha passerat ganska nära. I så fall kanske båten ligger på botten. Ja det gör den väl oavsett. Hamnbotten eller båtbotten. Fast hade båten sjunkit hade nog nån ringt och talat om det. Det har ju från och till förekommit diskussioner om vilken kulör på bottenfärg som mest lockar valar. Men jag kommer inte ihåg. Har aldrig haft problemet att mina båtar har lockat några valar - åtminstone inte att anfalla. Valen kanske hade varit i Smögens hamn innan och letat på botten efter nåt drickbart. Där lär ju finnas både det ena och andra. God Jul och Gott nytt år och för oss som har båtplats i Springets båthamn blir det ju ett verkligt supervalår.

Det var kanske inte bättre för - jo en annan var bättre förr - men det var lättare när saker och ting hette vad det var. Upprepar man bara en felaktighet tillräckligt många gånger blir det allmänt vedertaget och ingen förstår egentligen nåt.