toaen

http://www.smogenvarvet.se/ftp.smogenvarvet.se/Batforvaring.html Dom hade i alla fall gott om plats i sin nya hall i Kungshamn sist jag var där. Grannen till Olofssons Marinteknik´s verkstad på Smögen, byggde en hall i fjol. Det påstods att det skulle bli vinterförvaring av båtar. Hur det är har jag ingen aning om, men som ett alternativ går det ju att höra med Anders, som ju gör all former av båtservis. http://www.marinetec.se/

Akta dig Båtar det är inget intresse - det är en sjukdom och båtforum är beroendeframkallande. Skall strax gå ner till båten och flytta den till ett ställe jag kan få ström och ladda batterierna. Om några dar skall jag montera ner ratt och rattpedistal för att staga upp durken. Ratten och rattpidestalen skall jag ta hem i källaren och bygga en panel för instrument och plotter mm i glasfiberlaminat, så nu blir det dessvärre inga båtturer på ett tag. Men jag får väl leva på minnet av den senaste. http://thallatha.blogspot.se/

Om det går för lång tid mellan arbetsmomenten skall man alltid göra nån form av mellanslipning och avtorkning med aceton. Får laminatet härda blir det alltid små kanter och glasfibertrådar som sticker ut mm. Brukar alltid ta ett slippapper och dra över den yta jag skall plasta på för att rugga upp och få bort sånt som sticker ut. Jo - du har förstått.

Exakt - Du skall ju täcka över skadan och du skall fylla upp och ersätta det bortslipade matrialet i urkoningen, så att du kommer upp i samma nivå som kölen när den tillverkades. Dvs lägga på lager på lager tills du kommer upp i nivå med den gamla gelcoaten (inkl spackling)

Med gelcoatkanten menar jag den nya du slipat fram längs den röda linjen på bifogad bild. I princip så här.

Detta var en något längre version av det långa svaret. Precis när jag hade skrivit i stort sett samma text, men bara skulle justera nått, så försvann hela texten. Har man då hållit på i närmare en timme och skrivit på en text och letat länkar och ritat i bilder mm mera och hel skiten försvinner bara för att man råkar röra på musen - då blir man trött. Har köpt en skitdator med ett oprativsystem som är skit det med. I kombination med den nya plattformen som MG nu har, som är nån riktig skit det med, så är det som det är.

Nej - det finns aldrig några såna här skador som ens är i närheten av att bara laga med spackel. Spackel kan man använda för att bygga upp formen på kölen. Sen är det ett laminat ovanpå eller kanske rättare sagt framför och under av en viss tjocklek som gäller. Skrev ett långt inlägg tidigare som exakt i detalj redogjorde för hur jag skulle gjort med bilder och allt, sen en liten rörelse med musen och så var allt ihop borta sen orkade jag inte skriva om. Jag skulle sipat bort all bottenfärg och all gelcoat till den röda linjen som jag ritat in på din bild. Från gelcoatkanten fram till skadan skulle jag konat ut glasfiberlaminatet. Brukar använda en Flapdisk K40 som jag sätter på en liten vinkelslip, för såna jobb http://www.biltema.se/sv/Verktyg/Slip-och-Kap/Ovrigt/Flapdisc-19261/ Ett riktigt andningsskydd anbefalles. Hade det varit varmare ute hade jag bara haft T-shirt på mig för att slippa att glasnålarna masserades in i huden - skållhet dusch efteråt. Detta jobbet är lämpligt att göra nu, så att underliggande får möjlighet att torka så mycket som möjligt. Det bör ju va torrt som Peter_K påpekade. Sen skulle jag tagit bort, slipat bort allt löst och rent på sandgutningen/spacklet som omger järnkölen. När det är tillräckligt varmt eller om man står inne eller om man kan ordna att bygga in skadan och värma lokalt. Det finns alltid möjligheter att fixa (åtminstone om man bor på en liten ort - långt från all ära och redlighet) Skulle laga skadan med ett epoxylaminat. Det duger hållfasthetsmässig med polyester, men vill man epoxybehandla måste man vänta i 5 veckor efter att man lagt på ny gelcoat enligt international och 15 veckor enligt BILTEMA. Lagar man med Epoxi, så är Epoxibehandlingen klar nr reparationen är klar och man kan bottenmåla och sjösätta. Spackel Jag skulle blandat till Epoxy. Har blivit så obstinat efter alla pumpar som inte fungerat och vågar som jag inte hittar när jag behöver dem, så jag har de senaste åren kört med tumstocksmetoden. Köper nu för tiden min Epoxy från BILTEMA. Hälften så dyrt blir mycket roligare och du får snart göra om reparationen. Det finns hur många andra granitgrund som helst i Bohuslän och annorstädes med för den delen. Brukar ta två plastbunkar av lämplig storlek. Ställa den ena plant.Slå i en slatt EpoxyBas. Sätta ner en tumstocksbit i centrum på plastbunken. Slänger aldrig en trasig tumstock. Klipper av dem med avbitaren vid nån jämn och bra cm-markering när jag skall mäta epoxy. Bra att ha som rörpinnar annars också. Om tumstocken i centrum på bunken med Epoxybasen visar tex 10 mm, slår jag på härdare upp till 15 mm. Har blandat ganska många liter epoxy under de år jag använt tumstocksmetoden. Brukar köpa BILTEMAS 4,5 kg satser. Bas och härdar har alltid gått lika jämt ut när jag blandat med tumstocksmetoden som när jag använt de andra, vedertagna,mätmetoderna. Det gäller bara som alltid att va noggrann. Blandar bas och härdare ytterst noggrant. Slår över blandningen i den andra plastbunken. Skrapar ur noggrant så att allt (nästan) kommer över i den andra bunken. Blandar ytterst noggrant ytterligare en gång. Brukar pensla på ren epoxy tunnt över hela skadan. Därefter blandar jag i mickrobalonger (eller annat lämpligt fyllnadsmedel - talk till polyester) till ett spackel. Spacklar upp skadan så att jag får den profilen på kölen jag vill. Dagen efter när spacklet härdat slipar jag över skadan med Flapdisken så att jag får så bra form på spacklingen som möjligt. Spacklingen måste dock va mindre så det får plats med laminat runt. 5 mm kanske. Klipper/skär till den väv som man använder till epoxylaminat. Det går åt ganska många bitar, väven är ju bara 300 grams (glasfibermatta för polyester är 450 eller 600 grams/m2) Blandar epoxy enligt tumstocksmetoden. Epoxyn kan påföras via pensel eller korthårig målarrulle. För ett så här litet jobb skulle jag använt pensel. Billig som jag slänger efter. Det viktigaste arbetsredskapet är aluminiumrullen som man rullar ur luften ur laminatet med. http://www.biltema.se/sv/Bygg/Farg-och-Fog/Roller/Aluminiumroller-36550/ Möjligtvis hade jag lagt ett par lager laminat först, låtit det härda och laminerat resten dan där på. Möjligtvis mellanslipning ev några tag för hand med grovt slippapper och som alltid avtorkning med aceton. När laminatet har fått rätt tjocklek får det härda. Bäst är om man lyckas få laminatet tjocklek nån knapp halv mm mindre än tänkt. Avslipning och bortslipning av det som man fått för tjockt. Blanda epoxyspackel som ovan och spackla upp till rätt kölprofil. När spacklet härdat skulle jag slipat av med exenterslipen eller om det är svårt att komma åt (tex pga marken) en mindre maskin typ mus eller multimaster. Handslipning med grovt papper fungerar ju också. En lång slippappersremsa som man drar fram och tillbaka fungerar ju bra om man vill ha runt.. När kölen slipats till önskad profil brukar jag måla över med ren epoxy, sen är det bara att bottenmåla och sjösätta. Bilden nedan är från den senaste liknande reparationen på min nuvarande båt. Den sommaren gick vi på grund två gånger. Seglar kompisen Erik stod till rors den ena gången och jag själv den andra. Det som är intressant är att det var mitt fel till 100 % bägge gångerna.

du glömde det viktigaste Kaffe i thermos + möjlighet att koka kaffe + PULVERKAFFE Fast kaffeproblematiken är ju svårt att få till tre varianter. I samband med frukosten ibåten varje morgon kokar jag alltid vatten och har i ett par termosar och vill jag sen ha kaffe är det pulverkaffe som gäller. Man borde kanske ha med sig pulverkaffe, kokkaffe och bryggkaffe ombord för säkerhets skull. om man nu alltid måste ha tre alternativ.

Jag har också bara några digitala voltmetrar med två decimaler, varav två fast installerade - en i varje batterigrupp. Det finns ju ett gammalt talesätt som säger; "att mäta är att veta". Sen finns det ju en annan viktig sak i sammanhanget - att förstå vad de olika sofistikerade mätvärdena betyder. Tommy yrkesskadad

Skulle knappast tro det - eller rättare sagt - det fungera garanterat inte. Då är det betydligt bättre med en "rope-cutter" enligt inlägget ovan.

Fast det där börjar väl med en tamp i propellern. Vissa amatörhummerfiskare är inte så noga med var de gör av med "tenetåget", utan bara häver det i havet. sen ligger pp-linan och flyter. På vissa ställen får man va försiktig såm man får något av all skiten i propellern, fast det är ju svårare för dig med en så pass stor båt. Nu är väl de flesta nöjesbåtar som inte sysslar med hummerfiske ute vid den tiden - som tur är. Ett gott råd är att ta det väldigt försiktigt när hela farleden är full av "väle". Man kan ju räkna ut var pp-linan ligger och flyter med tanke på vind och ström.

Eller snarare nivåvakten

Vad man tror är en sak - erfarenheten kan va nåt helt annat än vad man en gång trodde. De tidsstyrad pumparna som jag använder tror att det finns vatten att pumpa så länge de känner att det finns vatten i slangen, med en vattenpelare av en viss längd. Enda sättet att få stoppa dem när vattnet på kölen var slut var att borra ett par små hål. Ett nere vid pumpen och ett lite högre upp.

Jag har och har haft det problemet. Längden på slang har naturligtvis betydelse för flödet, men beroende på pump kan höjden ha ännu större och förödande verkan. Jag har dessutom två tidstyrad automatiska länspumpar på samma utloppsslang. http://www.hjertmans.se/article/rule-lanspump-25s-automatisk liknande pump med annan beteckning Har monterat två backventiler där slangarna från pumparna går ihop. För att det inte skall stå vatten i slangen och få pumpens inbyggda automatik att tro att det finns vatten att pumpa, har jag borrat ett par små hål i slangen, typ 3 mm, vilket gör att slangen rinner tom när pumpen stannar. Hade en pump som var installerad under samma förhållande som du beskriver. Pga den höga vattenpelaren hade pumpen gått konstant i en vecka eller mer. Vattnet i slangen var så varmt att det nästan inte gick att ta på den. Detta var 2005 - pumpen fungerar fortfarande, men i en annan båt med mindre lyfthöjd.

När mobiltelefonerna kom var många av de gamla "sjöbjörnarna" skeptiska till att mobiltelefonen allt mer började ersätta VHF;en Sjöräddningen har dock bekräftat att många onödiga larm från oroliga anhöriga minskade kraftigt. Mobiltelefon är bra i många sammanhang, men täckningen en bit ut till havs och i många av våra skärgårdar är dålig. Många operatörer är mest intresserade av där det är många användare - som tex Stockholms innerstad. På det stället jag låg på på Mollön, i inlägget ovan, hade 3 ingen mobiltäckning och Net 1 ingen bredbandstäckning - inte heller i skärgården syd Värmlandsnäs i Vänern. En av våra mest kända skalder skrev följande rader; Som blågrå dyning Bohusbergen rullar i ödslig majestät vid havets rand och mellan dessa kala urtidskullar - där fungerar inte mobiltelefonerna något särskillt. Den sista raden skall vi inte beskylla Evert Taube för. Vill man va lite säkrare, skall man ha VHF.

Jo - jag har också ett par små reservdunkar ombord. 5-liters. Dels lättare att fylla på reservbränslet och dessutom "tynger liten börda lång väg". Det allra viktigaste ur säkerhetssynpunkt är att man har en båt som går att segla. Man kan ju få "soppatorsk" men ännu värre är om bränsleledningarna sätts igen av skit - vilket hände mig sommaren 2013. Låg en natt i naturhamnen i viken på Mållöns västsida - "Slubbersholmen". Gick för motor ut ur det trånga inloppet. När jag kom en bit ut från land stoppade motorn och de gick inte att starta. Det blåste västlig vind, 12-15 m/sek och gick en relativt kraftig sjögång. Rullade ut genuan delvis men kunde inte vända genom vinden, utan fick göra en "kovändning". seglade mig fri från 1,5 metersgrundet i söder och genom grundområdet söder Mollön och tog mig med viss möda in till Mållösund. Hade antagligen fått bottensattsen på den sjötapp jag tankade på sist. Bränsleledningarna och filtren var helt totalat igensatta. Aldrig tanka på ställen som kan misstänkas ha lite omsättning på bränslet och om man måste det, filtrera bränslet i en tratt liknande denna http://www.hjertmans.se/article/tratt-smart-tech-large - innan bränslet hamnar i den egna rena tanken.

Nej det tror jag inte - men du vet gamla träbåtar - eller det kanske du inte vet!? Däremot hörde både min havs- och storfidra till kategorin hafsfidror enligt din utmärkta definition. Dom som byggde båtar på 70-talet var inga båtbyggare. Dom var på sin höjd båtihopsättare. Ackorden var viktigare än att göra ett bra jobb.

Pga Expanderkilens inlägg kom jag att tänka på killen som köpte min havsfidra. Han hävdade med bestämdhet att hans förra båt, en träbåt, flöt på blybatterierna.

För att lyfta tråden (kanske inte till oanade höjder) men väl till toppen av inläggslistan så får jag väl upprepa min vanligaste käpphäst. Alltid retar det någon - vilket kan föranleda debatt. Håll dig alltid kvar ombord. Flytväst är inte det viktigaste utan livsele och livlina och jackstay eller motsvarande. 2. Ha alltid reda på var du är. Förr hjälpte det inte bara att kunna navigera. Visste man inte var man var och heller inte visste hur man tog reda på det hjälpte det inte att man kunde navigera. 3. Akta dig för land Det farligaste på havet är nämligen land. Dom där tre punkterna gäller naturligtvis alla andra. 1. Själv använder jag ytterst sällan min flytväst med inbyggd livsele. Jag har i min nuvarande båt en sån djup skyddad sittbrunn, så att man skulle ramla överbord i de lungan vatten man för det mesta seglar i, känns nästan ofattbart. Men jag har den alltid liggandes nära till hands. Livlinan hänger jag alltid på fästet till kicktaljan på masten som står i sittbrunnen. 2. Det finns väl nästan ingen idag, som behöver anstränga sig för att veta var man är. Har själv både plotter och läsplatta med digitalt sjökort. PC med liknande utrustning och två GPS-puckar samt två handburna GPS;er utan sjökort ombord. Navigation idag, är väl att följa en pil på en skärm. Det vore väl katten också, som strömmen tog slut i min batteribank på 400 Ah plus startbatteri. Då får man ju lita till papperssjökorten - som naturligtvis finns ombord och framplockade för aktuellt seglingsområde. Fast om det händer är det ju en fördel om man vet var man är. 3. "Jag vet, jag vet, som en rutten get" (citat efter Casper - 4 år) jag går ofta oroväckande nära grund, speciellt i hemmafarvattnen. Vi har gått på grund två gånger med min nuvarande båt. Den första gången var det seglarkompisen Erik som stod till rors och andra gången var det skepparn själv - dvs jag. Det underliga är att det bägge gångerna var mitt fel till 100%. Erik brukar alltid fråga vad den där röda pinnen betyder, som han pekar på, när vi seglar förbi. Då brukar jag svara att den markerar att det är ett grund på andra sidan och det vet jag bestämt, för jag har kollat att det står rätt i sjökortet.

10 m2 Min spontana reaktion - det är alldeles för stort som stormfock för den båten. Det är ju i princip en kryssfock. Storsegel 14,8 m2 Genua I 19, 7 m2 Genua II 13,5 m2 3 - 5 m2 borde va lämpligare under överlevnadsväder.

Inte jag - utan hörapparat är jag i det närmsta döv. Men frun -hon har en mycket god hörsel. När hon är med stänger jag av länspumpen. Det läcker ju sällan in några större mängder. Lite från hylsan vid vissa tillfällen plus lite annat vatten som söker sig ner på kölen. Mest användning har jag för pumpen i min lilla öppna bousjulle. Pumpen håller jullen läns. En sommar hade jag ingen möjlighet att ladda batteriet vid den brygga jag låg vid i ett par år. När jag tog hem det 75 Ah batteriet, som var fulladdat på våren, efter tre månader, var batteriet bara urladdat till hälften. I den jullen har jag aldrig blivit störd av länspumpen nån enda natt - på 15 år har jag inte övernattat en enda gång

Om impellern lossar, så bör jag ju inte undra varför den stannar va Jag misstänker ju att Nivåvakten hängt sig men vill utesluta andra andledningear. Jag har haft ett antal länspumpar med extern nivåvakt, som gått sönder. Vid nåt tillfälle i början av 1990-talet gick jag in till Bosse Hermansson i Hunnebo. Här ute kan ju yrkesmännen va lite drastiska. Ofta säger de att visa saker de säljer är så väldigt dyra, direkt när man frågar. Eller så säger dom att det här är det jag säljer till dig - det du frågar efter är rena skiten. Vid det tillfället sa Bosse ungefär så. "Länspumpar med lösa nivåvakter är rena skiten. Jag får alltid klagomål på de jag sålt efter nån tid. Den enda pumpen som aldrig krånglat är denna." En Rule 500 med "inbyggd" nivåvakt som egentligen går på tidstyrning. http://www.hjertmans.se/article/rule-lanspump-25s-automatisk Jag har haft ett antal i ett antal olika båtar. En enda har krånglat direkt efter köpet. Det var nåt fel på tidstyrningen, så att det blev allt kortare mellan starterna. Fick en ny "på garantin" Sen har jag haft två andra problem, som berodde på hur jag monterat pumpen. Dessutom på samma båt.

Nivåvakten!?

Det därmed kommunikation är inte lätt. Såg inte ens att det stod "meter per skekundmeter" i inledningsinlägget. Av hävd säger jag nästan alltid "sekundmeter" även om jag vet att det heter meter per sekund. De allra flesta som jag känner säger "sekundmeter" och alla förstår vad man menar. Att jag blandade in hänvisningen till höststormen 1969 var att vindmätarn på Hållö registrerade ungefär samma vindstyrka igår som det gjorde under höststormen 1969. Det är faktiskt en väldig skillnad på 25 m/sek och 38 m/sek för att inte tala om när det blåser 44 m/sek. Hur min nuvarande båt har klarat sig har jag ingen aning om. Åkte till Karlstad förra söndagen för ett litet jobb hos yngsta dottern. Blev inte färdig förrän idag. Men det har i alla fall inte ringt nån och sagt att den ligger på havet botten eller har slitit sig. Vi får se hur det är i morgon på eftermiddagen. Men det är ju bara en gammal båt, så skadar den bara inte nån annans så får det va ok. Det var för ett par år sen. Jag skulle åka till Göteborg och hälsa på min gamla mor.På morgonen blåste det ungefär som i går. På väg till Göteborg åkte jag vägen om hamnen. Redan i backen ner mot hamnen, såg jag på masten att det inte såg normalt ut. Kämpade mig ut på bryggan och konstaterade att babords förände - som var lovartsände, hade gått av. När jag flyttade båten från den tidigare vinterplatsen hade jag tagit fel ände, som redan var ganska dålig. Sen hade det inte blivit av att jag bytt. Nu har jag dubbla ändar och fäst i två olika punkter i land. Konstarade att änden var av och att båten låg - sådar. Kämpade mig iland, satte mig i bilen och körde till Göteborg. Inte värt att riskera liv och lem för en gammal båt. Nästa dag hade det mojnat och jag kunde slå under en ny ände, utan att riskera nåt större. Mitt tidigare inlägg gällde Höststormen 1969. Min Pop 16 blev illa skadad. Scoutkårens gaffelriggade bohusjulle blev helt skrot. Scouternas J10 klarade sig med några mindre skador.

Enligt vindmätaren på Hållö, blåste det 38 m/sek vid tiotiden i går kväll, Det är väl som under höststormen 1969. Jag och en kompis var då ute och tittade till min egen och vår scoutkårs två båtar. En av scoutbåtarna klarade sig med mindre skador - de två andra blev kaffeved. 25 m/sek är som en stilla västanfläkt i jämförelse.