toaen

Hej Det låter brutalt men är nog nära sanningen att nyttja såg. Eftersom jag försökt med värme och det funkar inte. Så blir väl sågning. Tack för kommentarern. Om nu luckan sitter så väl ihop. Varför bruka mer våld än nöden kräver. Delarna är kanske tom tappade i varandra och få är ju risken stor att du sågar av tappar och tappar stabilitet i luckan. Jag skulle valt att fräsa ur en fals. Har man ingen överhandsfräs så går det lika bra att stämma ur med ett bra stämjärn. Din plyfaskiva sitter väl i ett spår, så det är "bara" till att rita på och stämma ner till skivan, skulle jag kunna tänka mig. Kanske inte lika lätt att få urfalsningen exakt med ett stämjärn om man inte är van, men det finns ju betydande risker även med överhandsfräs - om man inte är van.

Nej tvärtom, Duomarin är en kopia på Delta Nja - det vet jag inte om jag skall hålla med om. Den har allt en avvikande form, som dessutom gör så att den gräver ner sig snabbare. http://www.duomarin.se/produkt/ankare/ http://thallatha.blogspot.se/2014/03/allt-for-sjon-2014.html Ett 12 kg´s Duo Marins rostfria ankaren kanske tom är mindre än ett Delta 10 kg. Duo Marins ankare är ju fyllt med bly.

I den lucka jag renoverade, var det underdelen jag klädde med glasfiberväv. I överdelen var det ett ventilationsgaller av teakribbor. Sågade loss teakribborna och fräste ett spår i ramen. i spåret satte jag ett klart plexiglas som jag höll fast med tunna lister av rostfritt stål. Hade på den tiden en bärbar dator som navigator på en ställning nere i ruffen. Luckan ville jag ha för att det regnade in på datorn när man seglade plattläns. Har tyvärr ingen bild på luckan, men väl på datorn

Är det en rufflucka !? Hade en dylik där faneren sett sina bästa dar ett antal år tidigare. Slipaqde ren och slät och la på ett lager 300 grams väv i epoxy och målade med vit 2K-färg

Hehe, ja, minns den platsen från en annan tråd - mitt för ett riktigt blåshål i piren. Dock skönt vid motorhaveri. Gör du - eller rättare sagt av det du skriver så gör du inte det. Den gamla plastade ekjullen låg förtöjd vid en flytbrygga mellan två Y-bommar i västerläge med aktern in, vid en västlig kuling eller om det rent av va en storm. Trotts att det fanns en relativt låg ö som skydd för sjögången från Skagerak - gav ön föga skydd vinden. Ändå betecknas platsen som en kungshamn och är den ankringsplatsen som efterhand är ursprunget till ortsnamnet Kungshamn, trotts att det samhället som ligger närmast kungshamnen heter Hasselösund. En del okunniga människor tror att det är Smögen. Den havererade bohusjullen låg på den platsen där den vita Fingalen ligger på bilden och det var Fingalens ägare (en av mina kompisar) som förvaltade bohusjullen.

Dessutom är det inte ett äkta Delta utan en kopia! Menar du att de ankarna som idag säljs under beteckningen Delta egentligen bara är kopior!? Det rostfria som Duomarin säljer har ser ju nästan lika dant ut som ett Delta, men har till viss del en avvikande konstruktion.

Nu vet jag inte vilket vindroder det var och inte direkt hur ett Monitor ser ut, men jag stötte på en man som hade vindroder på sin båt. Han hade Autohelms minsta autopilot, som han kopplade till vindrodret i stället för vindflöjeln. Nån speciallösning. Det fungerade visst perfekt vid motorgång. Själv har jag ett Atom vindroder där det finns en enkel autopilot som styr kompasskurs och som kopplas in i stället för vindflöjeln med en längre länkarm än vindflöjelns.

Skall man ha utrustning så att man garranterat klarar strömförsörjning i alla läge, så är det heller inte gratis. Att man kan segla en Maxi 95 runt jorden utan någon form av styrhjälp är jag frågande till. fast har man bara tillräckligt stor besättning...................... Sen finns det ju andra lösningar än autopilot och vindroder.

Nu är kanske så att det enormt mycket dyrare rostfria ankaret ett snäpp "bättre" än Deltaankaret. Sen handla det väldigt mycket om ankringsteknik för att få ett bra fäste. Men om ryggen inte är nåt problem, så är tyngden bara en fördel. För mig var volymen på ankarkroppen det som gjorde att jag valde ett 10 kg i stället för ett 16 kg.

En liten tanke. Man behöver inte lägga upp tre trådar med exakt samma text. Det räcker att lägga upp en. Tror att de allra flesta ser den i listan med aktiva trådar. Sen blir det bara rörigt om olika personer svarar i de olika trådarna. Va jag som du skulle jag "stänga/dölja" de två där igen svarat.

Sen är ju prisskillnaden mellan ett Duomarins 12 kg rostfria ankare och ett galvat 16 kg Deltankare helt förummbart - bara 7 230 kr.

Det gäller ju att ha normalstarka förtöjningar och va en aning noggrann när man förtöjer annars kan det gå som med pluggen till min bohusjulle. Dålig förtöjning och bristande tillsyn. Båtplatsen till min motorseglare skulle va perfekt för en Länsman. Dels den naturliga sjögången och sen alla motorbåtar som går förbi hela tiden. Jag skulle kunna hålla alla öppna båtar på min brygga läns.

I den hamnen där jag har mina båtar, finns en ramp. ganska skaplig tror jag. Den används ganska mycket nästan året runt. Naturligtvis mest på sommaren. Det är en fri och öppen ramp och används av många "utsocknes". Bra parkeringsmöjligheter (nästan obegränsat) för både bil och trailer och inga avgifter. Nära till en rad naturhamnar och nära ut till havet för den som är intresserad av fiske. Jag tror det blir allt fler som utnyttjar den kombinationen med bil och lätthanterlig båt. En av MG´s skribenter - nu inte så aktiv - som har ett alternativt nick - förlåt pseudonym - har skaffat en trailerbar liten segelbåt i stället för sin lite större mera kappseglingsbetonade. Dra i väg med bil och båt nånstans. Kör han långt kan han övernatta i båten. Sjösätta på ett nytt ställe och segla några dar. Vad jag förstår trivs han utmärkt med sitt nya seglarliv.

Jag har haft ett antal automatiska länspumpar typ Rule 500, som nu tydligen ersatts av denna. http://www.hjertmans.se/produkter/vatten-vvs/pumpar/lanspumpar-elektriska/rule-lanspump-25s-automatisk Startar var tredje minut, pumpar tills vattnet är slut. Finns det inget vatten stoppar den direkt. Låg med min öppna bohusjulle, lilla bilden uppe till vänster, en par somrar på en brygga där det inte fanns tillgång till nå ström för laddning. Tänkte ibland på att jag skulle ha tagit hem batteriet och laddat det. När jag till slut kom till skott i slutet på sommaren, kollade jag spänningen på batteriet innan jag satte på laddaren. Batteriet var halvfullt, efter att ha varit kraftkälla för länspumpen en hel och regnig sommar. Batteriet var ett 75Ah starbatteri ganska nytt. En liten solcell är naturligtvis aldrig fel. Tror mer på de länspumparna med inbyggd nivåvakt än de med lösa. Men ha båten bevakad av en länsman är ju aldrig fel. http://www.hjertmans.se/produkter/vatten-vvs/pumpar/lanspumpar-manuella/lanspump-lansman

Det lär va en väldig skillnad på olika "fulBruce - varianter". Ditt kanske hör till den bättre typen. Som bohuslänning dröjde det in på 1990-talet innan jag över huvudtaget använda andra ankare än paraplydragg. Kan inte minnas att jag draggade så mycket mer under den tiden då jag hade enbart draggar. Å andra sidan har jag utökat mitt seglingsområde betydligt sen 1990. En 12 kg patentdragg ingår naturligtvis i ankringsutrustningen. Inköp 2001 på BILTEMA - mest för att reta den Stockholmska svärsonen. Skall jag va riktigt ärlig har jag aldrig använt just den draggen. Sista gången jag draggade var med svärsonens äkta 16 kg Bruceankare. En kulingnatt 2004 i Brändöskärets hamn. Den natten ankrade jag om två gånger och förhalade tre, då kulingen vred sig från öster till väster. jag draggade när jag fick vinden på låringen - sen var det kört.

Det som TS beskriver är väldigt mycket "overkill". Det är faran med att läsa sån som man inte riktigt förstår. Jag hade ritat på det stora hålet i fråga. Borrat ett ca 8 mm hål i den påritade cirkeln med ett banligt järnborr som snurrar åt rätt håll. Sågat ut glasfiberlaminatet med min elektriska sticksåg. Hållt rosettventilen på pats. Märkt för ett hål och borrat med ett 2 mm järnborr i plasten (om kärndiametern på skruven är ca 2 mm). skruvat fast rosettventilen mot plasten med en liten rostfri plåtskruv. Märkt de tre andra hålen. Förborrat med ett 2 mm borr. skruvat fast rosettventilen med de fyra skruvarna. Ibland när jag vill ha tät i skruvhålen tar jag en försänkare och försänker lite i hålet och har i en liten klick sikaflex. Har man ingen försänkare kan man ta ett vanligt järnbor och snurra det mellan fingrarna så man får en försänkning. Tillhör man den gruppen av människor vilkas lathetsgrad förbjuder en att göra nåt för hand, bör man köra borrmaskinen baklänges. Ett järnborr kan lätt hugga och borra igenom ett tunt laminat. "Det kan hända den bäste - det har hänt även mig".(inte bara ett bevingat ord) Inte kul om man skall ha ett försänkt 2mm hål och det råkar bli ett genomgående 8 mm hål bara för att man har för brått och inte är försiktig (egen erfarenhet)

Jag har mitt 10 kg Delta placerat i aktern. När man har det som akterankare (landförtöjning) blir det ju i regel så stora påfrestningar. Har en båt med kosterskrov, 4,5 ton och skulle egentligen haft ett större Deltaankare, men ett 16 kg var så pass mycket större. Svajankra ofta och ofta från aktern. Det är bara när det är ite sämre väder som jag drar ankarlinan till fören och gör en hanfot. Ett 16 kg Deltaankare måste ju va enormt mycket bättre än ett 16 kg "fuleBruce". Sen är det ju lite skillnad på olika ankarbottnar och man behöver ju ha några olika ankare ombord.

Jag har kanske gått åt andra hållet. Uppväxt hos en morfar som älskade att åka runt halva Sverige och Tälta. Sen Scout och Scoutledare i en förfärligt massa år med mycket friluftsliv och kanotpaddling och allt vad det innebar, parallellt med att mitt seglingsintresse och båtkunnande växte. Nu är jag för gammal och för mycket problem från ryggen mm för att känna att jag klara det enkla friluftslivet, så nu är båtlivet med en ganska liten motorseglare med invändig styrplats mitt alternativ. Själva seglandet har egentligen inte varit så betydelsefullt, men ett sätt som jag ändå föredrar att ta mig fram med, men inte till vilket pris som helst. Men båtlivet tar mig till platser inom de nordiska farvattnen som jag nog inte tagit mig med bil och husvagn. Fullständigt totalt avsaknad av tävlingsinstinkt och egentligen helt ointresserad av fiske. Visst jag dörjer ofta när jag är ute och seglar, men enbart för att få makrill för dagen. Tar aldrig upp mer än jag kan göra av med i närtiden. Däremot mekande och byggandet och installerande är nog det största nöjet, både i båten, sommarstugan hos de bägge barnen och i mitt ideella engagemang. Däremot är bilen fullständigt totalt ointressant att meka med. Lämnar bort i stort sett allt. Möjligtvis byter jag däck om jag inte får nån annan anledning att lämna in den på verkstaden. Min egen villa och trädgård är inte heller speciellt intressant att jobba med. Insatserna där blir minimala. Jag måste på något sätt ha ett projekt att jobba med för att jag skall trycka att det skall va intressant. Underhåll har aldrig varit min starka sida. River hellre ner och bygger nytt. Ja - det finns många underliga djur i "vår herres hage"

Det finns väl ingen som är duktigare än jag att avvika från ämnet och dessutom är det väl nästan ingen Vegaägare som följt uppmaningen. Är det nån av GM`s skribenter som anser sig bättre på långa utvikningar från ämnet, så får ni anföra detta. Vem är Marigudens störste avvikare från ämnet. Vi kanske skulle ha en omröstning!?

Min bittra erfarenhet har lär mig att hur mycket tid en båt kräver av sin ägare beror först och främst inte på båten, utan det sitter i första hand i huvudet på båtens ägare. Jag kan inte titta på en båt utan att se saker som jag vill ändra på. Min havsfidra hade två ägare haft i tillsammans i 20 år. Jag kunde inte se att de "rört en skruv" under den tiden. Den jag köpte båten av hade haft fullservice på båten. Dvs han hade inte gjort nåt alls själv med båten. Jag såg fakturan vad de hade betalat det sista året. Att storskotet var trasigt och att en skotvinsch var trasig hade han inte märkt. Han var aldrig ute med båten. Den låg på en båtplats och han och frun brukade åka ner ibland fina sommardagar och dricka kaffe i sittbrunnen. De var väldigt nöjda att de kunde förlänga sitt båtliv på det sättet. Det första som hände när jag började använda motorn var att impellern blev helt skrot efter ca 5 driftstimmar efter servicen. Varvet visste ju att paret aldrig en startade motorn, så varför lägga mer arbete på det jobbet än att fakturerar. Fast det fick den gamle ägaren aldrig reda på. Den impellern jag satt in i stället gick säkert i 5 år innan jag bytte - för säkerhets skull. Efter att jag köpt havsfidran jobbade jag konstant med henne i 10 år innan jag sålde henne och köpte en annan båt som jag jobbade konstant med i ................................ Min nuvarande båt har jag jobbat konstant med sen 2008. Senast i dag har jag lagt ner 2x1 timme på ett av projekten. Tyvärr har inte plasten från sista arbetsinsatsen härdat så jag får vänta till i morgon på att göra klar den delen på projektet. Sen ..................... Det är egentligen inget större fel på min båt - det är fel på mig. Men det är förbaskat roligt.

Lycka tll

Ursäkta om jag kapar tråden men kan du utveckla detta? Jag trodde att ny polyester inte fäster på gammal polyester och att man därför alltid skall använda epoxi? Hur påverkar epoxi kontra polyester gelcoaten? Att ny polyester har dåliga "limmingsegenskaper" till gammal uthärdad polyester är ju ett kännt faktum. Det har inget med att det är nån sports ny polyester att göra, utan att de kemiska sammanbindningarna mellan nytt och gammalt laminat inte uppstår. Det är därför man skall göra långa utkoningar när man lagar med polyester mot gammal uthärdad polyester. Att laga en skada på en båt med glasfiberlaminat av polyseter med nytt polyesterlaminat blir starkt tillräckligt om arbetet utförs rätt. Under vattenlinjen kör jag idag alltid med epoxylaminat av helt andra skäl än hållfasthet. Som bonus får man betydligt större hållfasthet. Lagar man med polyester (eller liknande) och vill lägga en epoxygrundfärg över (och det vill man ju) så måste det nya polyesterlaminatet härda 5 - 15 Veckor innan man målar över med epoxygrundfärgen. 5 Veckor enligt International - 15 Veckor enligt BILTEMA Reparerar man med Epoxylaminat är epoxybehandlingen klar i samma ögonblick som reparationen. Gelcoat är polyesterplast med färgpigment. Gelcoat och polyesterplast påstås inte fästa på epoxy. Jag är inte så experimentvillig och har därför aldrig provat av ren nyfikenhet. Kommer heller aldrig att göra det, för det finns för mig ingen anledning. Behöver jag laga en skada där gelcoaten måste återställas lagar jag med polyester. Jag jobbar ju bara på amatörbasis och bara med mina egna båtar, så det är sällan jag behöver laga såna skador. Nått enstaka ombyggnadsprojekt.

Ta bort bottengenomföringen - slipa bort flänsen på utsidan. Dra fast den nya - stoppa i nåt, va katten som helst, som mothåll. Stämjärn, skruvmejsel, skaftet på en skiftnyckel. Det är bara fantasin - och i viss mån vanan - som sätter gränser.

Mistlur eller Tyfon (egentligen varumärke) hade väl vi sagt som tror att vi vet nåt.