kblomster

Det är absolut tillräckligt djupt om du bara sticker 1,75m - det finns hyfsat gott om ganska rejäla segelbåtar som får sova vinterdvala inne i själva Uppsala, just uppströms Kungsängsbron (våran, till exempel, men det är en S30 som bara sticker 1,5m). Det är dock mycket snålt med gästplatser för segelbåtar - det är bara långsides som gäller och då får det ju inte plats jättemånga. Jag har aldrig varit där och kollat sommartid men jag misstänker dock att det nog inte är jättetrångt, det är nog inte många som bemödar sig att gå hela vägen upp i ån. Färden uppför ån är okomplicerad, håll dig i mitten bara om inte utprickningen säger annat så är det inga problem. Det är oftast inte jättemycket ström i ån, men det är värt att komma ihåg strömmen ändå vid manövrering i låg fart eller om man ska försöka vända. Vår båt har balansroder och går utmärkt att manövrera vid backning, så vi kan vända nästan var som helst i ån fast vi är 41 fot (12,5 m) långa, men har man som några av våra bekanta en långkölad historia som är tungvänd och så gott som omanövrerbar i låg fart bakåt så får man tänka sig noga för var man vänder, eller ta hjälp av linor i land. Jag skulle också rekommendera att du låter bli att passera den sista bron (Hamnspången) för om jag minns rätt så är gästplatserna i Stadsträdgården på västra sidan ån mellan bron och Islandsfallet för grunda för segelbåtar, så du riskerar att bli en flygande holländare i hamnbassängen nedanför fallet. Platserna på östra sidan uppströms Hamnspången är inte gästplatser vad jag vet, och det är en ganska hög stenkaj som nog inte är helt enkelt att lägga till vid heller. Det är överlag djupare på östra sidan i hela hamnområdet. Nedströms Hamnspången finns det en kaj på östra sidan under den gamla kvarnen (mitt emot Studenternas IP) som är ett betydligt säkrare kort, om det är ledigt där. Egentligen är det väl inte gästplatser, men jag tror inte någon bryr sig om du skulle lägga dig där - det har alltid funnits lediga platser där så länge jag kan minnas. Gästhamnen är väl fortfarande mer av en from förhoppning hos kommunen än en riktig grej, så än så länge kan man göra lite som man vill. Det kostar ju inget heller. Men om du vill vara säker så kan du ju maila eller ringa hamnansvarige på Uppsala kommun. Det finns också en toatömningsstation nånstans på västra sidan inne i stan, men om jag minns rätt är djupet vid den helt otillräckligt för segelbåtar, så det är bättre att tömma hos någon av båtklubbarna nere vid Skarholmen (både Ekolns Segelklubb (ESK) och Uppsala Motorbåtssällskap (UMS) har tömningsstationer). El finns men dricksvatten kan det bli långt till om du kommer i segelbåt, det finns bara allra längst in. Om du inte hittar någon plats så kan du ju alltid göra som folk gör när det är sjösättnings- eller torrsättningstider. Vid varvsområdet nere vid Kungsängsbron är situationen på östra sidan ganska mycket "vilda västern", det finns gott om olika kajer och låga kanter där det är rejält djupt hela vägen in till stranden trots att det ser betänkligt ut, och vad som är "förtöjningsplats" och inte är minst sagt oklart där nere (det finns en del mer eller mindre övergivna båtar där). Tidig vår och sen höst klämmer folk in sig på alla möjliga och omöjliga ställen där. Då är det är ganska vanligt att det ligger 3-4 båtar utanpå varandra långsides. Båtklubbarnas varvskajer lär väl knappast vara särskilt välanvända mitt i högsäsongen heller.

Vad är det för motor, och vad är det för oljetrycksgivare? Har du kollat oljenivån med stickan?

Prova mäta kontinuitet (motstånd) istället för spänning. Sitter minus och C ihop, till exempel? (dvs du mäter lågt motstånd över dem, max någon ohm.) Det kan ju vara en 1-polig brytare, dvs lastens minusledare ska inte gå via brytaren alls utan direkt till kopplingsplint/batteri, medan plusledaren ska gå till NC/NO och C ska kopplas till batteriplus/kopplingsplint. Då är plus- och minuskontakterna enbart till för LED-belysningen i så fall men det är väl inte otänkbart.

Aha, du har SonarCharts på? Ha inte det, då blir du lurad - det ser ut som att kartbilden blir mer detaljerad, men det är bara hittepå (kartbilden är bara interpolerad från existerande kortdata). Det är meningen att den funktionen ska använda användar-insamlad data från plotteranslutna ekolod och på så sätt ge mer detaljerade djupkurvor, men detta är förbjudet i Sverige, utom i insjöar (privata sjömätningar i havet utan tillstånd av Sjöfartsverket är olagliga, med undantag endast för eget bruk). Av någon anledning kan man ändå slå på funktionen i Navionics men det finns ingen mer data att se, djupkurvorna är bara fejkade. Så här ser det ut med SonarCharts avslaget, och då blir det genast mycket tydligare var kortet är detaljerat och var det inte är det:

Gick om ditt svar med ett tillägg i mitt förra inlägg - tror datan söder om skarven kan vara från en av Hydrographicas hamnguider i skala 1:5000. De verkar inte synas på deras egen karta över specialsjökort (kanske för att man inte kan köpa enskilda hamnguider separat).

Hydrographica har inga specialsjökort i det där området alls, inte ens i närheten. Se https://hydrographica.se/map/ I Navionics verkar området ligga precis norr om en skarv i kartdatan och söder om skarven är det lite mer detaljerat, men var kartdatan söder om skarven kommer från vet jag inte. tillägg: eller jaha, det kanske är en av Hydrographicas hamnguider i skala 1:5000 i området precis söder om skarven?

Finns direkt från Volvo, se position 13 i sprängskissen: https://www.marinepartseurope.com/sv/volvo-penta-spare-parts.aspx?Catalog=7742080&Category=21&View=13626B Ganska saftigt pris dock, närmare 2000kr. Hittar inga ersättningsdelar från Orbitrade eller motsvarande men det är väl för att originaldelen fortfarande finns att få. Kolla med Volvo eller nån kunnig mek innan du beställer för det finns flera varianter och det är möjligt att man måste ha rätt variant beroende på motornummer eller liknande.

Jag har en Samsung Galaxy Tab Active, den gamla varianten från 2014. Den är IP67-klassad (nya tror jag är IP68). Vet inte vad den har för max ljusstyrka på skärmen men skärmen är fullt läsbar i starkt solljus i en öppen sittbrunn. Nuvarande modell har 550 nits tror jag, vilket också torde vara fullt tillräckligt. Batteriet brukar räcka minst 4-5 timmar även soliga dagar. Jag har ingen vettig plats att montera en plotter i sittbrunnen, och när jag köpte paddan för ett par år sen kostade billigaste plottern på marknaden också tre gånger så mycket som paddan men hade mindre skärm. I mitt fall är det exakt samma sjökort och program i plottern som det är i paddan (Navionics) och hårdvaran skiljer sig inte heller på något meningsfullt vis. Plottern har sina egna risker, den drivs ju på båtens elsystem och kan därför lägga av om kylskåpet drar ur batteriet, till exempel. Ingen elektronisk utrustning är ofelbar; hade jag plotter skulle jag ändå vilja ha sjökort i mobilen som backup. Man bör också tänka på att folk har olika ambitioner. De som tänker segla över Atlanten behöver mer pålitlighet och redundans än de som bara gör dagsturer i innerskärgården.

Om du laddar ner sjökorten till telefonen/paddan i Eniro-appen och hanterar den vettigt så är det ingen större skillnad säkerhetsmässigt mot en "riktig" plotter (alltså en manick som bara är GPS och som är direkt avsedd för fast montering i en båt) i min mening. Plottern har möjligen en lite bättre GPS-mottagare så precisionen är några meter bättre, men har man så små marginaler att det där spelar roll så har man nog andra säkerhetsproblem än GPS:en... Själva sjökorts- och navigationsfunktionerna är i princip identiska. Jag har kört padda istället plotter i flera år utan några som helst problem, men så är det också en ganska rejäl padda avsedd för lite tuffare miljöer. Har inte upplevt några problem med att läsa skärmen ens i direkt solljus mitt i sommaren, men det där beror nästan enbart på hur ljusstark skärmen är och det varierar beroende på tillverkare och modell. Den blir också rejält varm i solen vilket inte alla paddor tål (i synnerhet iPad har problem med överhettning). Det finns dock några saker man bör ha tänkt på om man kör padda, nämligen: Strömförsörjning vid dåligt väder. Kan lösas med en power bank och en trådlös laddare i en plastpåse, eller genom att ta in paddan i kajutan, men i det senare fallet får man sämre GPS-mottagning. Pekskärmar är ganska värdelösa när de är blöta. Kan gå att lösa om man t.ex. kan placera paddan under en sprayhood eller liknande. Risk för störande moment under gång (t.ex. telefonsamtal eller andra aviseringar). Kan lösas med att ha paddan i flygplansläge eller genom att ha en särskild padda som bara används till navigation. Risk för att paddan går överbord vid oväntade krängningar eller liknande. Kan lösas eller åtminstone riskhanteras genom att ha ett bra fäste till den. Köper man en "riktig" plotter som man skruvar fast i båten så får man dessa problem hanterade åt sig, men det är ju inte så billigt direkt. Det man också bör ha i åtanke är att oavsett hur man navigerar - vare sig det är med sextant eller med slagruta eller med GPS - så bör man ha minst en alternativ lösning om förstahandsvalet faller bort, för det är lätt att komma vilse och situationen kan ganska snabbt bli riskfylld.

Om du bara ska driva en GPS så låter 50 Ah LFP ungefär som att skjuta gök med luftvärnskanon... en mindre kartplotter drar väl en 5-7 W eller så, vid max ljusstyrka på skärmen. 50 Ah vid 12,8 V (4 x 3,2 V) är 640 Wh. Du skulle kunna köra kartplottern i typ 100 timmar eller mer kontinuerligt på högsta ljusstyrka med ett sådant batteri, och om du inte har varken belysning eller kylskåp i båten så misstänker jag att du nog inte är ute i 100 timmar i sträck särskilt ofta... Som jämförelse tycker jag 105 Ah (1344 Wh) skulle vara mer än nog på min båt, och då har jag kompressorkylskåp, värmare, belysning, laddning av mobiler samt navigations-padda att tänka på. Brukar ha en dygnsförbrukning på drygt 200 Wh, så batteriet skulle kunna hålla hela cirkusen igång i nästan en vecka helt utan laddning. LFP spelar i en annan liga än blybatterier eftersom nästan hela kapaciteten faktiskt är användbar. De här nya 272 Ah-cellerna som börjar bli billiga nu är nästan komiskt stora på de flesta båtar - vad i herrans namn ska man med tre och en halv kilowattimme till?! Man kan köra elektriska vattenkokare på 1,5 kW på ett sånt batteri genom en inverter, inga problem.

En komponent i detta tror jag kan vara att man nog tenderar att vakna och flytta på sig när man ligger mot land och förhållandena blir kärva. Ankaret brukar hålla för mer än man tror, men när det börjar komma lite sjö mot båtens långsida börjar situationen ganska snabbt kännas obehaglig. Jag har som sagt själv aldrig varit med om att ankaret faktiskt draggat, men det har hänt många gånger att jag legat vaken och velat om jag ska hålla ut eller flytta, och någon gång har vi också valt att gå upp under natten och söka annan plats. Detta kan ju dock vara ganska knivigt, särskilt om man ligger nära andra båtar.

Vi har gjort Norrtälje-Uppsala med avgång en fredag omkring 18 och ankomst söndag tidig eftermiddag, det är också omkring 100 distans. Men då gjorde vi mer eller mindre konstant drygt 6 knop för motor, vi gick en bit i mörker på fredagkvällen, vi fick hålla på tidig morgon till sen kväll på lördagen utan uppehåll och vi var ganska duktiga på att tajma broöppningar/slussningar. Kan inte rekommendera att man gör detsamma om man inte måste. Vi har gjort samma resa på fyra dagar (eller snarare tre och en halv) och då har man i alla fall tid att stanna och äta lunch, men inte mycket mer än så. Med fler slussar och broar bör man nog också ha större marginaler. Nu ska ni inte genom Stockholm, men där är ju Danvikstullsbron en klassisk fälla eftersom den inte öppnar alls i rusningstid på vardagar, så där kan man bli sittande i 3-4 timmar om det vill sig. Samma sak lär gälla för vissa andra broar på er rutt också så det gäller att ha koll (bra info i inlägget ovan).

BMS:en gör ju mer än bara balansera, den är även sista försvarslinje för underspänning och överladdning. Överladdning är lite problematiskt också för det är inte som med blybatterier där spänningen stiger hela tiden med ökande laddning, man kan faktiskt lyckas överladda och förstöra litiumbatterier vid en "säker" spänning också. BMS:en brukar också ha temperaturgivare som förhindrar överhettning (samt laddning vid minusgrader, men det är nog ett problem de flesta svenska båtägare inte har). Så visst, om du har välbalanserade celler så kan du nog tekniskt sett klara dig utan BMS, eller utan en balanserande BMS i alla fall, men problemet är att litiumbatterier inte tål någon misshandel som blybatterier gör, så om du inte har andra skyddsmekanismer så är risken inte så liten att något går fel och då är batteriet förstört, kanske även med kraftig rökutveckling som följd. Utan BMS har du heller ingen övervakning på cellnivå, vilket man nog bör ha. Jag skulle nog vilja ha både hängslen och livrem med litium. Se t.ex. .... för en grundlig genomgång om vad ett BMS bör göra.

BMS:et är inte ett problem, men det är en kostnad och man måste förstå vad det gör och inte gör. På min gamla Volvo Penta är huvudströmbrytaren till startkretsen försedd med en varningsskylt där det står att brytaren absolut inte får slås av medan motorn är på, för då förstörs omedelbart generatorns laddningsregulator (spänningsspik då lasten plötsligt försvinner, säkring hjälper inte). Exakt samma problem kan uppstå med ett BMS som kopplar ur laddningen. Så visst, du har rätt, det är samma problem, men det är BMS:et som vrider på brytaren utan att jag har kontroll på det. En lösning är precis som du skriver att ha kvar startbatteri med blysyra, men det krävs i alla fall någon slags BMS-styrt relä eller kontaktor för att koppla ur litiumbatteriet ur laddkretsen. På färdiga batterier lär väl dock detta vara inbyggt, kan tro. Om man klarar sig utan generatorladdning så förenklar det ju många saker en hel del, men jag tror få båtar har så mycket solpaneler att man verkligen klarar sig bara på dem i alla väder. Jag personligen är ofta ute flera veckor i sträck och har ingen landström så jag vill ha generatorladdning. En 200 Ah litiumbank kräver nog laddströmsbegränsning för generatorn för de allra flesta, för man ska ha en bra stor generator om den ska orka ge mer än 100A kontinuerligt, och det innebär DC-DC-laddning. Sen bör man ju dock också tänka på vad som händer när man har både laddning och last samtidigt när batteriet redan är fulladdat... Skydd för induktiva laster tror jag faktiskt inte att jag behöver själv i alla fall, men de som har bogpropellrar och elektriska ankarspel bör nog ha det.

Om man ska göra en litiumlösning och inte köpa ett helt integrerat system direkt från hyllan utan litar på sin egen gör-det-själv-anda så tycker jag inte det känns vettigt att köpa färdiga batterier. Med tanke på att man ändå måste se över nästan hela elsystemet så är momentet med att montera ihop cellerna och balansera dem ett rätt litet och förhållandevis okomplicerat delmoment, och det finns ganska många tusenlappar att spara. Även om man köper av en "premium"-butik som t.ex. Alibaba-säljaren Shenzhen Luyuan (rekommenderas av många på det stora gör-det-själv-forumet diysolarforum.com) som garanterar helt nya och fabriksmatchade celler så kan man få ett fyrpack med 280 Ah celler för under 4500 kronor. 280 Ah litium är egentligen mycket större än man rimligtvis kan behöva på de flesta båtar, men dessa celler är väldigt mycket batteri för pengarna. Ett fyrpack 105 Ah kostar runt 1700 kr hos samma säljare. Detta är före frakt, tull och moms, och man måste begära offert för att få exakta siffror för detta beräknade, men även om påslaget totalt landar på +50% så är det väldigt billigt. Nackdelen är 45-90 dagars leveranstid. Det finns många andra kinesiska säljare på Alibaba/Aliexpress som är billigare, men pålitligheten är svårbedömd. Man får läsa andras erfarenheter och bilda sig en egen uppfattning och bestämma hur viktigt det är med cellkvaliteten. Det stora problemet med litium som jag ser det är all systemkomplexitet som måste hanteras för att skydda både cellerna och andra delar av systemet från skador (laddströmsbegränsing för generatorn, underspänningsskydd, BMS, någon slags skydd mot spänningsspikar när BMS:en kopplar ur, backströmsskydd för induktiva laster när underspänningsskyddet löser ut, diverse reläer, övervakning, osv osv). Jag skissar på en uppgradering just nu och det ser ut som att elektroniken kommer bli en minst lika stor kostnad som cellerna, om inte större. tillägg: Draco_2000_DC_GTs inlägg ovan förefaller vara mer eller mindre direkt reklam för en viss Aliexpress-butik. Hela sidan lifepo4.se är vad jag kan begripa reklam, s.k. content marketing.

Däremot finns det en rapport från 2007 utförd av naturvårdsverket i West Australia, där man vid vissa marinor i Perth-området fann högre halter av TBT i sediment än innan förbudet mot användning på fritidsbåtar under 25 meter infördes 15 år tidigare. Halterna i vattnet har minskat, men det verkar som att färgflagor och andra rester kommit ut i sediment och bryts ner mycket långsammare. Jag misstänker att denna rapport kan vara källa till Mellgards påståenden om återhämtning i Australien men han citerar ju naturligtvis bara de bitar som kan tolkas till hans fördel, för han vet ju redan att han har rätt. Om man läser rapporten framgår det dock att den viktigaste nyckelarten man kollar på (snäckan Thais orbita som får reproduktionen störd av TBT; könsorganen blir felbildade) inte förekommer naturligt på de platser i de hamnar där man mätt höga TBT-halter, och man bör därför vara försiktig med att dra några slutsatser. Tar mig friheten att citera ett längre stycke med en ganska nyanserad diskussion: Alltså: de väldigt höga koncentrationerna här verkar ha att göra med vårdslös hantering av färgflagor och annat, och eftersom det är bundet i sediment så läcker det inte ut särskilt snabbt. Jag kan inte se att man kan dra några slutsatser om eventuell utläckning av TBT från färglager under annan bottenfärg av detta, varken för eller emot Mellgards påståenden. Däremot antyds det att det inte är brukligt att bara måla på ny färg ovanpå gammal i oändlighet som man brukar göra här; snarare skrapar man rent och lägger på nytt efter några år.

Jag läste lite längre och tolkade detta precis tvärtom. Naturvårdsmyndigheterna har ett visst intresse av att bottenfärgen är effektiv eftersom man vill undvika introduktion av invasiva arter, och har därför rekommendationer om att man bör slipa ner existerande bottenfärg innan man lägger på ny. Om man gör något som helst underhåll på en båt med TBT-färg får man farligt avfall som inte får hanteras utan särskilt tillstånd. Man bör också komma ihåg att Australien är en federal stat och delstaterna har egna naturvårdsmyndigheter. I Tasmanien till exempel finns dessa riktlinjer, och där är skrivningen:

Om man förtöjer mot land med akterankare så behöver man sällan oroa sig särskilt mycket, om inte bottenförhållandena är extremt svåra. Ett akterankare har ett otroligt mycket enklare jobb än ett svajankare - belastningen är mycket jämnare med färre ryck, dragriktningen är i det närmaste konstant i horisontalled, och botten lutar oftast uppåt mot stranden så den vertikala dragvinkeln blir gynnsammare än för ett svajankare. Lägg inte ankaret närmare än en 20 meter från stranden eller så (3 båtlängder är en bra tumregel eftersom många båtar är runt 8-10 meter långa), och se till att dra fast det ordentligt när du är fast i land, så är det faktiskt svårt att göra fel. Jag har aldrig varit med om att ankaret faktiskt draggat vid akterankring och då har jag ändå legat på en del ganska utsatta platser i Stockholms utskärgårdar (Röder, Ut-Fredel, Svenska Högarna mm) och blivit utsatt för vindkantringar och dyningar. Min båt är en S30, 12,5 m lång segelbåt som deplacerar typ 4 ton, och använder ett 7,5 kg Bruce-ankare med bara ankarlina, ingen kätting (dock tre stycken halvkilosvikter fästa på linan med några decimeters mellanrum, närmast ankaret). Ankaret är tabellmässigt underdimensionerat för båtens storlek och avsaknaden av kätting är också lite oortodoxt men trots detta har jag aldrig haft problem, men så ligger jag aldrig på svaj heller. Om jag gjorde det skulle jag nog inte riktigt lita på den här lösningen. Svajankring är en helt annan historia och där har man nytta av att anpassa sig efter ankringsdjupet.

Denna PDF refererar till https://www.agriculture.gov.au/biosecurity/avm/vessels/marine-pest-biosecurity/biofouling/anti-fouling-and-inwater-cleaning-guidelines och där kan man läsa (i PDF:en på sidan 8 ) följande: Man kan ju läsa detta som fan läser bibeln, men jag tolkar det som att om du har TBT i bottenfärg så får du inte underhålla bottenmålningen om du inte har godkänt spärrskikt ovanpå först. Det verkar också finnas restriktioner mot att bottenmåla på egen hand utanför en godkänd anläggning som kan ta hand om giftiga färgrester, men jag orkar inte gräva i australiensiska naturvårdsverkets regler för detta. De verkar också kräva dokumentation på vilken bottenfärg man har på båten, även för fritidsbåtsägare.

Calcium-calcium är bara en av många varianter av mer eller mindre underhållsfria blysyrabatterier. Så det är inget konstigt alls, egentligen. Men om det är 10.5v i vila så är det nog i princip såpass dött att det nog är ett hopplöst fall, är jag rädd, och det tror nog laddaren också. Tillägg: kolla dock denna tråd för lite idéer om hur man kan försöka få liv i döda batterier - men vänta dig inga mirakel:

Ja så är det, jag skrev väl det i inlägget du citerar till och med, så det går ju inte använda med något annat än Victrons egna batterier (som är svindyra).

Hade kollat på Orion jag med, men den har inte inställbar laddström och jag är osäker på om 30A kontinuerligt över längre tid är för mycket för min lilla generator. Fast nu kollade jag igen och insåg att den isolerade varianten finns i en hel radda olika storlekar, så det är bara välja en som passar. Kan ju vara nåt! Den är inte farligt dyr heller. Var fick du tag på Lishen-cellerna från Polen förresten, ebay?

Det där med priset beror väl lite på hur man ser det. Du kan säkert betala 15 000 för 120 Ah litium om du vill, men själva cellerna kostar absolut inte så mycket, inte ens om du köper en färdig lösning med integrerad balansering - nere i Tyskland kan du få 100 Ah med integrerad BMS för under 750 euro just nu. Köper man lösa celler och gör allt helt själv blir det ännu billigare, men då krävs det verkligen att man vet exakt vad man sysslar med. Grejen är ju dock att med litium behöver man en massa styrelektronik som man inte behöver med blysyra, precis som påpekades i ett tidigare inlägg. Laddar du ur ett blysyrabatteri för mycket så kan det gå att rädda, som i ditt fall, men med litium är det totalkört. Samma sak med överladdning, och sen finns också risken att överbelasta generatorn. Därav all elektroniken, för det är mänskligt att fela och misstag blir mycket dyra. Syftet med all elektroniken är att skydda de dyra bitarna av systemet, och gör man rätt så ska det mycket till för att något dyrt faktiskt ska gå sönder. Men köper du ett LiFePO4-batteri från hyllan i båtbutiken så kan det säkert kosta 15 000 utan att du kan vara så säker på att det klarar av att ta hand om sig självt ens, och än mindre ta hand om din generator. Det är problematiskt. Elsystemet på en båt är just ett system, med många ingående delar - batterierna är bara en del. Blysyra är enkelt eftersom många andra delar (laddare, solcellsregulatorer, generatorer mm) redan är anpassade till den tekniken, så om man vill byta till litium måste man göra om nästan hela systemet, och det kräver både kunskap och investeringar. För de allra flesta båtar här i Sverige är det nog knappast motiverat att göra det, för så himla mycket elektriska grunkor släpar man ändå inte runt på. Jag tror inte det här problemet löses av att LiFePO4 går ner i pris heller, för problematiken med att generator och batteri kan förstöra varandra om de inte är ordentligt inställda för att samarbeta kommer man inte ifrån så lätt, och styrelektroniken för de knepiga scenarier man har i en båt är inget som masstillverkas i stora serier heller. Jag tror absolut LiFePO4 kan löna sig i längden, men då krävs det att man är nörd, gör en hel del själv och verkligen läser på om hur det funkar och installerar det hela korrekt så att risken för klantmisstag minimeras. Men man kan ju också hävda att om man installerar samma skyddsmekanismer för blysyrabatterier och sköter om dem enligt konstens alla regler så håller de i evigheter de också...

Har funderat en del på LiFePO4 jag med, även här mer för att det är kul än för att jag behöver. I mitt fall är dock mitt främsta problem att jag har en gammal motor med en visserligen nyligen utbytt men ändå mesig (med dagens mått) generator på 45A. Jag har funderat på runt 100-120 Ah litium som jag utan vidare får plats med där förbrukarbatteriet nu sitter. Men en 12v litiumbank i den storleken kan nog utan vidare acceptera mer än 50A laddström, och försöker jag få min stackars generator att ge sin maxeffekt kontinuerligt så brinner den nog upp på typ fem minuter. Behöver alltså någon slags laddströmsbegränsare och har tittat på några olika lösningar. Victron har några varianter av en lite kul typ av BMS som använder en säkring som shuntmotstånd, och man kan alltså välja laddström från generatorn genom att välja storlek på säkringen. Deras lösning låter en också ha kvar ett blybatteri som startbatteri vilket lär minska risken för att generatorns laddningsregulator brinner om BMS:en plötsligt kopplar bort litiumbanken från laddkretsen. Haken är dock att denna BMS bara är avsedd att användas med Victrons egna smarta batterier, som den styr via deras egna datakabel, och det förtar ju det roliga. Jag gillar i alla fall själva upplägget med kombinationen cellbalansering/underspänningsskydd/laddströmsbegränsare/skiljerelä i samma låda, och funderar lite på hur man kan få till en liknande kombination av funktioner med andra medel. Laddströmsbegränsningen är väl det jag funderar mest på - är det Sterling som gäller här? Den där Omnicharge-grunkan som länkades ovan var lite i saftigaste laget prismässigt.

Att ha kvar en gammal motor som fungerar tycker jag inte nödvändigtvis behöver vara fel, eftersom nytillverkning kostar väldigt mycket resurser och utsläpp. Sen är ju koldioxid en sak och en såpass liten båtmotor släpper nog inte ut särskilt mycket i den vägen, speciellt inte om man inte kör så himla många timmar per år, så det är väl inte mycket att bråka om. Grejen med tvåtakts utombordare är ju dock att man verkligen direkt skitar ner vattnet kring de vackra platser man rör sig vid, och det har jag lite svårt för.