heimlaga

Då jag köpte "nya" motorbåten var det en black jack i den men eftersom man måste skruva loss rodret av hjärtstocken och axelflänsen av axeln varje år så man sedan kan dra ut axeln och smörja blackjacken så blir det en traditionell packbox den här gången om jag bara kan få tag på en som inte kostar en massa pengar. Du skrev att du bytte till en RMTA axeltätning Innebär det att din gamla packbox blev över? Är den till salu? Hur grov är axeln? Jag har redan en lämplig begagnad 25mm packbox men den är utsliten inuti efter många års snednötning då motorbädden hade satt sig i en annan båt. Alternativet är att svarva ur den och passa in en mässingsbussning.

I gamla träskutor brukar det ju ligga en del sågspån och tveittar under garneringen. Sådant som har hamnat där vid olika reparationer genom åren. Det går ju att städa bort det mesta men en del lämnar alltid kvar...... och vi vet ju inte hur noggrant ägaren hade försökt städa i alla hålrum. Då vattnet steg flöt väl skiten loss och fastnade i pumparna. Lyfter man en träskuta med luftkuddar finns det väl en ganska stor risk att däcksbalkarna slits loss från balkvägarna. De hålls ju bara fast med en bult i var ända. Då lossnar hela däcket.

Jag har ingen erfarenhet av norskekysta men en del erfarenhet av kvarken och sydligaste hörnet av Bottenviken. Rest allmänt har vi sällan någon hög sjögång här och när det blir råskväder är det oftast korta avstånd när man vill söka skydd. Inget tidvatten och inga strömmar att bry sig om. Den stora risken är inte vattnet utan det som är under vattnet. Eftersom vattnet är grunt och fullt av stenrevlar kors och tvärs blir vågorna ofta extremt korta och branta även om de inte är stora. På många platser går vågorna i kors styrda av grynnor och stenryggar på bottnen. Framför allt måste man veta exakt var man är om man inte skall gå på grund på någon sten. Sjökorten är opålitliga och kusten låg med få tydliga landmärken så det gäller att hänga med i navigationen och veta var de outmärka grynnorna är. Har man stengrynnorna och navigationen under kontroll och en båt som tål branta vågor och inget hembränt i kroppen då är riskerna minimala.

Jag föredrar att göra allt för att hålla mig osmittad. Ingen vet hur länge immuniteten håller och med tanke på risken att få evig immunitet på tjälfritt djup i österbottnisk lera så är det verkligen inte värt att ta några risker i det här skedet.

Det skall inte vara spackel. Hybro skrev det och jag upprepar det. Man slipar ned kanterna vid båda sidorna av sprickan så att man får liksom en snedlask mellan gammalt och nytt glasfiberlaminat och sedan plastar man över sprickan med polyesterharts och glasfibermatta. Först små bitar matta och sedan allt större bitar i lager på lager tlils reparationen är minst lika tjock som ursprungliga tjockleken. Sedan slipar man reparationen slät och fin och om man vill kan man spackla med polyesterspacel innan man stryker på topcoat.

Det där är ingenting jag skulle ge mig ut på större vatten med innan borden är bytta. Om det inte är absolut nödvändigt för att till exempel transportera hem båten för reparation men då skulle jag skruva en stor lapp över hålet och se till att ha med extrapumpar och trävirke och poluretan och plastsäckar för nödreparationer och en följebåt ifall pumparna inte orkar hålla relingen över vattenytan.

Om jag det visste....... rent allmänt är det ju svårt att åstadkomma pålitliga limfogar i ek. I synnerhet mellan delar som har litet olika fiberriktning eller rör sig i otakt. Därfdör tycker jag att sikaflex låter vettigt på ett sånt där ställe men jag vet inte. På min gamla snipa som var byggd i gran var alla de där fogarna limmade med resorcinollim.

Haha........ en ansträllning som byggnadsarbetare med kollektivavtalsenlig lön och lagenliga förmåner och nästan lagenligt arbetarskydd och vettig chef är så seriöst som någonting kan vara.... eller vad inbillade du dig;-) Ett väldigt bra beslut när allt annat som erbjöds var antingen ocker eller rysk roulett. Riva asbest på svart utan skydd....... platschef med ett års oavlönad prövotid....... resemontör som skulle bekosta resorna och inkvarteringen själv på 12 euro i timmen före skatt för effektivt arbetade timmar. Vad hade du valt?

Själv fick jag också höra under krisen 2008 att jag var kräsen och lat när jag lät mig sägas upp från det arbete jag hade och vägrade att ta emot de arbeten som erbjöds. Uppsägningsorsakerna var enligt arbetsgivaren att jag citat "inte betalade avgifterna" det vill säga en betydande del av lönen som skulle betalas tillbaka åt honom kontant utan kvitto och att jag inte utförde arbetsuppifter som han gav order om det vill säga inte rev asbest utan skydd och att jag citat "hörde till en kriminell organisation" och vägrade gå ur den. Organisationen i fråga var facket och A-kassan. Arbetena som erbjöds var av samma slag eller rentav värre. Nåja...... jag bodde hemma hos mamma och pappa medan jag övervintrade krisen och så fort det gick att få en seriös anställning började jag arbeta på ett bygge. Enligt många borde jag själv också vara deprimerad missbrukare men vem har tid med sådana dumheter. Ju fler motgångar man har haft destu mer tid har ju gått åt till att sätta livet på fötter gång på gång. Någonting är grundligt fel om folk växer upp med en så enkelspårig livssyn att när allt inte går exakt enligt planerna ger de upp och blir sittande...... eller börjar missbruka. I grunden är det ju föräldrarnas fel om en generation växer upp med en sådan förvriden världsbild. Jag hade ju vuxit upp med vetskapen om att sånt där brukar hända oss i släkten och att då är det bara att försöka så gott man kan så brukar det ordna sig till slut.

Mja...... Pettersonbåtarna är väl i allmänhet någon sorts halvplanande. Går någon knop snabbare än ett rent deplacementskrov men någon riktig planing är det ju absolut inte. Hur som helst så är en långsmal halvplanare ett effektivt sätt att få en hygglig fast med få hästkrafter. Jag tror faktiskt att den skrovtypen liksom de rena deplacementsniporna har framtiden för sig i en tid där vi behöver minska på koldioxidutsläppen samtidigt som oljebaserade bränslen stiger i pris varefter de lättåtkomliga oljekällorna sinar.

Tanken är mycket intressant men jag är illa rädd att resultatet blir en snipa som inte riktigt beter sig som den skall i vattnet. Även om huvudproportionerna är rätt så blir ju bottenformen midskepps väldigt egendomlig. Skall du börja med ett så stort projekt skulle jag föreslå att du gör som gubben som byggde min plastsnipa. Han hade en gammal rutten träsnipa med bra form som han klädde in med aluminiumpapper utanpå och plastade ett nytt plastskrov utanpå det. Lyfte bort plastskrovet av träbåten och färdigställde det som en plastbåt med den gamla träbåtens skrovform. Sålde träbåten billigt och behöll plastbåten.

Hmmm....det talas så mycket om förlorade generationer och hopplöshet men jag undrar...... Min farfarsfar borde rimligtvis ha varit ett sådant fall. Hans pappa dog i hungertyfusen under hungersnöden 1867-68. Farfarsfar var barn mitt i det eländet. Växte upp i en backstuga. For till Kronstadt och arbetade på ryska flottans skeppsvarv och sparade ihop pengar. For hem igen. Gifte sig. Fick en son. Frun dog. Lämnade sonen hos släktingar och for till Amerika. Arbetade i skogen och sparade ihop pengar till en nystart. Flyttade hem igen. Köpte en bondgård. Gifte om sig...... men då kom allting ifatt så han söp antagligen ned sig och förlorade gården. Frun tog kommandot och fick honom torrlagd. De blev torpare. Fick en hel drös barn. Friköpte torpet. Dikade och nyodlade och arbetade upp det till ett riktigt skapligt småbruk på 9 hektar åker och en del skog som sedan dess går i arv i släkten. Min morfar borde rimligtvis ha varit ett sådant fall. Förlorade 5 år av sin ungdom i kriget. Kom hem med vad man i dag skulle kalla posttraumatisk stress och fötterna fördärvade av en dåligt skött förfrysning. Då kriget var slut var hela landet bankrutt så det var bara att försöka hitta på någonting att leva av och sedan arbeta allt man kunde och litet till. Han startade eget företag. Gifte sig. Fick barn. Klarade sig skapligt i livet och blev en bra familjefar. Visst.... han satt och grät på nätterna och hade hemska mardrömmar och fötterna blev aldrig bra men han levde endå. Vid 58 års ålder fick han veta att hjärtat var kaputt och han hade ungefär ett år kvar att leva. Kämpade på och höll sig vid liv på ren tjurskallighet tills han var 80. Han tyckte livet var värt att leva. Jag hävdar bestämt att hopplöshet föds när människor får lära sig att de är B-klass medborgare som saknar värde och är tvingade att offra sig för att andra skall få vara vinnare. Lyckas man däremot skapa en miljö där alla som vill vara med och arbeta får dela på vinsten och känna att man har ett människovärde fastän man inte är född vinnare då klarar människan av nästan vad som helst. Ett världskrig eller en hungersnöd går bra...... så vad är då en liten lågkonjunktur. Småpotatis. Nu gäller det bara att börja tänka hur vi kan skapa goda och intressanta liv på litet pengar med knappa resurser. Den delen som gäller lågbudgetbåtliv borde ju angå det här forumet!

Jag för min del anser att det är bättre för ekonomin att bromsa hårt och få den åtföljande krisen men samtidigt bibehålla medborgarnas förtroende för samhället och vilja att bygga upp samhället på nytt. När ältar och ältar ekonomin med den underförstådda poängen att den och den och den gruppen måste offra sig och dö för ekonomins skull och sedan också låter en stor del av dem dö i brist på vård för att virusspridningen går för snabbt då slutar det ju med att alla överlevarna ur de grupperna och alla anhöriga till personer i de grupperna tappar tilltron till samhället och ger blanka fan i allt gemensamt ansvar och allt återuppbyggnadsarbete. Inget land i synnerhet inte Sverige vars ekonomi är till stor del baserad på konsumtion av importvaror för lånade pengar kan stå ensamt med goda tider när resten av världen krisar. Hur man än gör dras man ned i krisen. Alltså är det återuppbyggnaden efter krisen som vi skall tänka på nu. Alltså skall vi göra allt som går att göra för att rädda liv vad det än innebär för ekonomin på kort sikt!

Mitt förtroende för Tegnell är på samma nivå som förtroendet för diverse foliehattar och konspirationsteoretiker och propagandister........ Jag stöder fullt och fast Finlands regering och statsminister Sanna Marin i deras försök att bromsa virusets utbredning så att sjukvårdskapaciteten skall räcka till. Coronaviruset är ju inte så väldigt farligt så länge man kan få god vård men när vården havererar blir det massdöd. De riktigt gamla och sjuka skall ju dö i alla fall så dem kan vi inte alltid rädda men när vi skall arbeta landet på fötter igen efter den här krisen så går allting lättare om "vi" är hela familjer och hela nätverk där så många som möjligt har överlevt och alla är med och hjälper till. Det blir säkert att arbeta som galningar och leva snålt och investera hårt i 10 år framåt men det klarar vi om alla är med. Vi har ju satt landet på fötter några gånger förr genom hårt arbete och sparsamhet och satsningar på sådant som för framåt. Alla tillsammans. Säkert går det den här gången också men det gäller att redan från början gå in för att alla skall vara med. Nåja...... vad innebär då den här framtiden för båtlivet? Jag tror att i sommar blir det stängda gränser och enstöringsbåtliv. Under det kommande årtiondet leder antagligen krisen till minskad köpkraft så vi får räkna med att allt fler vanliga människor prioriterar bort båten och stannar på land. Då föreslår jag som motdrag att vi går in för ett billigt enkelt båtliv som vanligt folk har råd med endå. Där behövs nytänkande!

Givetvis går den att rädda. Jag har sett betydligt värre vrak bli fullgoda båtar. Frågan är egentligen om du är händig och har tillgång till mycket tid och litet pengar som du kan satsa i projektet. Har du de tre sakerna så är det inget problem. Bara att börja på och ta delprojekten och problemen vartefter så har du en fin och fenomenalt billig och mycket personlig båt om några år. En båt som aldrig lönar sig rent ekonomiskt att byta bort men som kan ge dig glädje i många år framöver. Har du inte mycket tid och litet pengar att satsa och är du inte händig då är du ute på 7 famnars vatten med handbojor och fickorna fulla med muttrar utan flytväst.......... då är det bäst att du inte börjar med projektet. Även om ett projekt är genomförbart så kan tillfället eller personen vara fel. Är man fel person för ett projekt då skall man överlåta det åt någon annan och i stället satsa på något annat projekt som man är rätt person för.

Fast då är risken stor att man hamnar i en internetbubbla där alla tycker lika och så glider ens egen verklighetsuppfattning iväg. Plötsligt kan man få för sig att alla måste ha allting nytt och fint vad det än kostar och att alla har gott om pengar. Eller att det är någon sorts självändamål att hålla liv i gammalt skrot och skamligt att köpa nya delar att reparera med. Eller att jorden är platt.

Jag håller med. Det finns alltid personer och företag som har ekonomiska intressen i att både försöka driva igenom sådana lagar och om det inte går åtminstone försöka inbilla folk att sådana lagar finns. Kanske de lagarna kommer en dag men då har nog din gamla utombordare tjänat ut. Du kan ju försöka att inte betala för mycket för den. Jag kör själv sedan 20 år med en bil utan katalysator och utan krockkuddar och utan låsningsfria bromsar och utan elektronisk motorstyrning och utan bränsleinsprutning och utan automatchoke och utan kamrem och utan en hel massa annat............ med jämna mellanrum kommer ju någon och påstår än det ena och än det andra men inte kan man bry sig i allt.

Nå inte är det något problem. Häromkring är det helt normalt att sjösätta med traktor och köra ned den så bakhjulen står i vattnet. Ramperna är i allmänhet tilltagna därefter och oftast belagda med 0-65 krossgrus som inte blir halkigt. Det är så som folk sjösätter och tar upp båtar helt enkelt. Utom min farbror som använder vinschen på sin Landrover årsmodell 1972. De som har litet onödigt tung båt i förhållande till traktorn eller som annars är räddhågsna brukar be kompisen/frun/sonen/fadern eller vem man nu har som hjälpreda plassera en rejäl träklabb eller kilformad sten bakom varje framhjul på traktorn. I synnerhet om det är en äldre traktor med mekaniska bromsar brukar det löna sig att göra så.

Nej inte här. Jag oroar mig inte för vanliga debattglada människor och inte heller för eventuella personangrepp. Det som oroar mig är när vissa storföretag bygger databaser med all information om ens liv och tankar. Information som de sedan säljer till vem som helst. De som vill betala för sådan information måste ju rimligtvis ha avkastning på sin satsning och den enda rimliga avkastnngen sm de kan får ju om de kan styra en att göra vissa saker som de vinner på. Antingen i form av försåtligt riktad marknadsförig eller i form av politisk propaganda. Då är det väldigt lätt hänt att hamna i en bubbla av hårt friserad information och ren desinformation. Ett tillsvidare ganska harmlöst men ändå på lång sikt farligt exempel är Googles filter som systematiskt leder en till fakta man redan känner till och åsikter som överensstämmer med ens egna. Söker med exakt samma sökord på någon annans dator så får man fram helt andra sökresultat. Jag får ett ganska intressant perspektiv på det där. Eftersom databasuppgifterna om mig är sparsamma och jag dessutom som person aldrig riktigt har passat in i vanliga mallar märker man att deras analysprogram ibland flippar ur totalt när de skall analysera mig och jag får direktreklam och övertalningsförsök som är så felriktade som någonting kan vara och i slutändan blir det bara skrattretande. Det leder ju mina tankar till hur man skulle påverkas om de vore mer träffsäkra. Skrämmande tanke. Sedan är det bara en tidsfråga hur länge det tar innan någon sannolikt auktoritär politisk inriktning börjar använda de där databaserna och analysmetoderna för att hjärntvätta väljare. Eller när främmande makt (läs Kleptokrati AB Putin&Co) anlitar de där databaserna för att kartlägga finlands och sveriges befolknig och försvarsförmåga och samhällstukturer inför eventuella expansionsprojekt.

Faktiskt ganska mycket att dölja och jag tänker inte räkna upp det här. När man låter dem veta allt betyder det också att man ger dem alla nycklar för att kunna manipulera ens tankar både gällande konsumtion och politik

Det beror helt på hur rampen är byggd och sådant skall man ta reda på innan man börjar bygga kärra. Sedan skall man ju komma ihåg att en traktor går att backa ut ända tills vattnet nuddar vid dragkroken som ju är strax under bakaxelhuset.

I princip håller jag med Greta men i hennes ålder är det mycket lätt hänt att driva saker till sådana ytterligheter att man tappar själva poängen.... och emellanåt gör hon det.

Framför allt så finns det ju goda ideoligiska skäl att inte ha någonting med Facebook-stasi att göra.

Jag har sett då folk har sjösatt och tagit upp motorbåtar i åtminstone nästan den där storleksklassen helt enkelt genom att backa ned kärran i sjön och köra på båten. Fast det är fullt möjligt att det börjar närma sig gränsen för vad som går och det krävs säkert både en bärig ramp och en riktigt stor traktor som dragare. För att få ut kärran tillräckligt långt var kärrbommen så lång att ekipaget måste ha varit närapå omöjligt att ta sig fram med på allmän väg. Fast å andra sidan så vet vi ju inte vad tolvmetersbåt innebär. Vad väger din båt? Hur djup och bred är den?

Jag tror att det där fungerar men konstruktionen behöver tänkas igenom litet. -En husvagnsaxel duger inte. För klen. -Lastbilsframaxlar är populära eftersom de är nedkrökta så man får låg lasthöjd. Nackdelen är att de kan ha litet för dålig bärighet för ditt behov och att styrningen måste stelopereras på ett trovärdigt vis. Att montera två axlar efter varandra utan ordentlig boggi är bara självbedrägeri eftersom den ena bär all last varje gång man kör över en ojämnhet. -Lastbilsbakaxlar är kraftiga och på en sådan kan man ha dubbelmontage som ju ökar bärigheten när det blir 4 däck att dela vikten på. Nackdelen är att lasthöjden blir högre så du måste backa ut din kärra längre ut i vattnet för att köra på båten. Normala lastbilsbakaxlar har lagringen i navet och det innebär att du kan (och måste) montera bort drivaxlarna och tömma kardanknuten. En bakaxel med drivaxlar och kardan kvar på plats rostar garanterat fast då det har kommit in vatten i den. Om du tömmer kardanknuten och skruvar bort trumpeten och bakre skölden så det blir hål rätt igenom kan man på vissa modeller vända hela axeln 90 grader så får man ned lasthöjden 15-20 cm. Många axelhus är av svetsbart material och då kan man helt enkelt kapa bort hela kardanknuten och skarva ihop med ett kraftigt rundrör som passas in där kardanknuten har varit. -En boggi från en skrotad pisstunna eller dyngkärra eller skogskärra av det kraftigare slaget är helt klart den enklaste lösningen. Då fördelar du vikten på 4 däck och får låg lasthöjd mellan balkarna. -Annars är det inte så svårt att bygga en boggi. Om man billigbygger så kapar man loss naven från två skrotade lastbilsbakaxlar av samma modell och skär hål för dem i boggilådorna och svetsar fast. Om bygget inte är helt desperat underfinansierat så finns det färdiga nav med axelstumpar på som är avsedda för ändamålet och som man kan köpa på lantbruksmaskinaffärer. De är förvånansvärt billiga. Vilken väg du än väljer att gå så lönar det sig att byta stefapackningarna bakpå naven och vända dem bak och fram så tätningsläppen pekar utåt. Då håller de vatten ute någotsånär samtidigt som vaselinet (smörjfettet) i lagringen fritt kan läcka ut om det blir för mycket. Sedan borrar du och gängar för smörjnippor i köpan utanpå navet. Varje gång du har sjösatt eller tagit upp båten har du med dig vaselinpressen och pressar in mer vaselin i lagringen. Överskottet pressas ut bakåt genom den bakframvända stefapackningen och tar med sig allt vatten som eventuellt har läckt in. Då håller hjullagren många år trots att kärran får två bad om året. Rent allmänt så lönar det sig att bygga båtkärror i huvudsak av öppna profiler som till exempel I och H och U och L profiler. Då går det att komma åt alla ytor så man kan sandblästra och måla. Båtkärror som är byggda av rör rostar ofta sönder inifrån eftersom insidan på röret saknar rostskydd och det ofta blir liggande litet vatten där. Problemet är att man ofta inte ser rostskadan innan röret brister. Boggilådorna skall ta upp stora torosionskrafter så där kan det löna sig att använda rektangulära rör trots allt eftersom öppna profiler har dålig hållfasthet mot just torosion. Ett sätt att rostskydda dem kunde vara att borra dräneringshål på lägsta punkterna och spruta trätjära inuti. Trätjära skall förövrigt helst användas på alla muttrar och bultar så de inte rostar fast. Huvudbalkarna i ramen skulle jag bygga av antingen I eller H-balk precis som du planerar. H-balk har fölrdelen att den är styvare i sidled och inte måste stagas mot vippning vid stora böjbelastningar. I-balk har fördelen att vara lättare för samma böjhållfasthet i lodrät riktning. V-stöd och tvärbalkar skulle jag bygga av U-profiler. Bara mina åsikter och ideer........ Lycka till! Jag tror det går bra det där bara du tänker efter före. Sånt där går bra att svetsa med sticksvets men det skall vara OK48 eller liknande stickor så inte fogarna blir sköra.