heimlaga

Trä eller plastskrov?

Det där är ena orsaken till att man inte skall plasta en träbåt. Andra orsaken är att det blir svårt att reparera själva träbåten. Gjort är gjort och nu får man göra det bästa av det. Jag har aldrig reparerat någon plastad träbåt men jag har sett andra ta bort den lösa plasten och plasta på nytt där det hade släppt. Om vidhäftningen är riktigt riktigt usel över hela båten kan det möjligen gå att ta bort hela plastskalet.

Det var en sak som det blev diskussion om. De gamla träbåtarna ruttnar och försvinner i rasande takt. Om ett par årtionden kommer det att vara svårt att hitta ett bra skrov att malla av om någon vill bygga en ny träbåt eller för den delen en plugg för plastbåtsbygge med en mer traditionell skrovform. De riktiga båtbyggarna är snart döda eller åtminstone i pension allihop så det finns inte så många som har formen i huvudet och kan borda upp en 23 fots rätstamna motorsnipa eller en 15 fots fäljolla på fri hand utan ritningar eller mallar och kan få rätt vinkel på första bordet beroende på om båten skall bära mycket last eller vara stadig i sjön. Om man någon gång skulle ta sig för att malla av några gamla träskrov med bra form och göra en utslagstabell och en enkel ritning med materialdimensioner så att någon kan bygga åt sig likadana båtar om de vill. Eller bara som dokumentation av en tradition i kris. Skulle det finnas intresse av att köpa dylika ritningar eller någon form av publikation?

Ovanligt snyggt träarbete gjort på en riktigt välformad båt. Kan det bli bättre än så.....

Man brukar slipa ned tjockleken runt hålet så att det blir som en snedlask mellan nytt och gammalt laminat. Sedan lägger man på större och större bitar glasfibermatta lager för lager och mättar dem väl med polyester.

Det vet jag faktiskt inte. Jag är dålig på det här med ekor. Våra lokala tvåstammade båtar förstår jag mig litet bättre på och brukar kunna komma med hyfsat bra gissningar om var då är byggda. Jag vet bara att den här är byggd i Kaskö 1965 enligt ritningar från Göteborgs Segelsällskap

Efter att ha sett en del påståenden om att träbåtsbyggarkonsten skulle vara död eller att arbetet skulle kräva någon mytisk specialkompetens tänkte jag visa några bilder av en träbåtsrenovering som jag nyligen fick färdig åt en kund. Jag är ingen riktig båtbyggare men om man kan vanligt träarbete från grunden är det inte så svårt att reparera en träbåt. Det är litet liknande tankesätt som när man byter stockar i en gammal timmerstomme eller när man täljer till någon axel till en väderkvarn eller när man passar in nya delar i gamla möbler eller i gamla dörrar eller fönster. Man glömmer alla moderna fantasier om jämna standardmått och räta vinklar och så bara snickrar man så det blir tätt och symmetriskt och jämna kurvor utan hack.

Du hamnar troligen någonstans mellan 8 och 12 hästkrafter med en 12 tums propeller i deplacementfart. Varvtalet kan jag inte räkna ut så där snabbt

Värre skador har folk lappat ihop med gott resultat men det är mycket arbete att slipa upp alla skador och plasta inifrån och sedan slipa upp från utsidan tills man möter nytt laminat och så plasta från den sidan.

Om man är mån om att hålla kostnaderna nere kan man gå till skogs och hugga en inte alltför stor undertryckt gran till rorkultsämne. Allra starkast blir den om man har kärnan i mitten och ringbarkar ämnet så det torkar långsamt och inte spricker så mycket. Underväxta granar i tät skog är extremt starka och sega. Vill man satsa pengar är det rakvuxen ask eller kanske ek. Man kan laminera för att sprida ut eventuella svagheter och växtfel så det inte blir någon svag punkt.

Den där skrovformen kommer att "bloåk" det vill säga slå med fören i motsjö. Intressant projekt. Lycka till!

Jag skulle fundera allvarligt på om det är enklare att snickra en ny.

Det är vanligen det som båtbyggarna använde då de byggde litet finare båtar. På arbetsbåtar var det bomull och tjära. Det är sant att den kokta linoljan härdar och blir ganska hård så det är väl inte helt idealiskt men det fungerar ju bevisligen endå, Riktigt gamla båtar brukar ha djurhår från något garveri och tjära i sian.

Det är gott om bensinmackar på Atlanten. Shetland, Färöarna, Island, Grönland och Labrador. I fredstid är det inget större problem så länge navigationen är så bra att man hittar dem och vädret tillåter en hyfsat rak kurs och motorn fungerar. Problemen kommer i krigstid när det knappast går att få köpt mer än någon liter bensin i hela Reykjavik. Därav faller hela tanken på sin egen orimlighet.

Ursäkta.

Det där är en uppenbar självmordside men med litet tur skulle det kanske gå att ta sig över till Shetland. Fast sannolikt får du inte tag på tillräckligt med bränsle i en krissituation och all extra lastkapacitet tas upp av familj och vänner. Bästa sättet att skydda sig mot Putin och hans tjuvgäng och deras stackars hjärntvättade hantlangare är att stöda Ukraina och samtidigt göra allt vi kan för att stärka försvaret och samhällsberedskapen och skapa lämpliga allianser medan ryssarna har fullt upp i Ukraina. Vi har litet tid på oss men det skall ske nu. Att fly är en absolut sista utväg när fronten börjar kollapsa och då får man räkna med bränslebrist och utrustningsbrist. En bra flyktbåt är gråmålad och okomplicerad och har låg bränsleförbrukning och stor lastkapacitet. Själv skulle jag väldigt gärna vilja ha båten i skick nu men jag har tyvärr inte råd. Plötsligt en dag gick det upp för mig varför han som byggde båten målade en vanlig fredlig liten fiskebåt militärkamoflagegrå. Han hade varit tre år i kriget så han visste någonting.

På större snickerier har de stora pressar i storleksklassen 1,5x3 meter. Två stora järnplattor som pressar ihop med hydraulik. Det brukar finnas elektriska värmeslingor i plattorna för att skynda på härdningen. Min fanerpress är en liten gammal primitiv modell antagligen från strax efter kriget där man lägger plankor som mellanlägg och pressar ihop manuellt med skruvar. Det finns speciella lim för fanering som används i möbelindustrin. De härdar färdigt på några minuter i värme men de tål inte väta. I kryssfanerfabriker använder de något lim som lär vara fenolbaserat och som kommer som stora papper som man lägger mellan skikten och som aktiveras av värmen i pressen. I mindre skala för båtändamål skulle jag använda något recorsinol/fenollim till exempel Aerodux 185.

Jag säger som faderullan och Rascal. Den där båten är en halvplanare byggd för en motor på gissningsvis mellan 4 och 8 hästar. Eftersom dagens motorer är lättare och har högre varvtal och mindre propeller så tror jag att en nutida 10-hästare blir bra och då kan du rentav få litet mer fart ur båten än då den var ny. Med lätt last går den troligtvis att få upp i något slags planing sådär halvt om halvt. I bästa fall kan den gå att få upp i 10-12 knop skulle jag gissa. Utgående från skrovforman gissar jag att den kommer att vara en mycket säker och bra sjöbåt för sin storlek. En båt som man tryggt kan färdas med när moderna båtar i samma storkeksklass stannar i hamn. Den kommer att kännas rank på platt vatten (liten initialstyvhet) men jag skulle tro att den har stor slutstyvhet så att när suden närmar sig vattenytan kränger den inte mer och välter alltså inte. Med sjö från sidan kommer den att rulla litet mer än folk är vara vid i dag. Jag tror att du kommer att förvånas av hur lätt den glider fram genom vattnet och hur mjukt den rider på vägorna. Jag är ingen båtkonstruktör men jag har alltid varit intresserad av att iaktta hur olika skrov rör sig i vattnet. En kamrat har en båt och en annan kamrat har haft en annan båt med liknande skrovform och jag har ju sett hur de rör sig i vattnet.

I sian det vill säga mellan landen förrän man nitar ihop brukar man lägga bomullsvadd och antingen tjära eller kokt linolja.

Om du vill komma och låna min långbandsputs att slipa med så säg till. Det samma gäller fanerpressen.

Min uppfattning är den samma att en träbåt måste få andas inåt och därför inte får ha någon tät ytbehandling på insidan. Däremot så är jag hyfsat säker på att riktig trätjära av god kvalitet är mer fuktgenomsläpplig än även den tunnaste linoljefärgen förutsatt att man inte tjärar alldeles huvudlöst tjockt. Tjäran skall spädas ut och strykas tunt om den skall fungera bra på insidan. Koltjära däremot är inte alls genomsläpplig och den användes en del på 60-70-talet när dina fiskargubbar var i välmakten. Båtar som har blivit koltjärade invändigt har ruttnat bort på ett par år. Sannolikt tänkte gubbarna på det. En massa såkallade linoljefärger (nästan alla som säljs färdigblandade) innehåller andra ämnen förutom kokt linolja och pigment och blir alldeles för täta på insidan av en båt. Jag vågar inte uttala mig om vilken blandning som är bäst. Min uppfattning är att olika blandningar av tjära och linolja och terpentin är bäst på insidan. De rinner ned i nåten och impregnerar drevet på nytt.

Det går ofta att reparera spruckna motorblock men man måste plocka sönder hela motorn. Sedan svetsar man sprickan med nickelelektroder. Svetsar en centimeter och hamrar så fogen sväller medan den svalnar och låter kallna och svetsar en centimeter igen. Det lyckas inte alltid men oftast går det. Har du tillgång till ett oskadat block i gott skick är det enklare att byta block.

När en klinkbyggd båt börjar läcka i nåten beror det oftare på att spanten är för ruttna eller att motorbädden är söndersprucken eller att stamlasken har börjat röra på sig än att nitarna är lösa. Det klinkade skrovet är ju som ett elastiskt skal och när det finns dylika skador som påverkar styvheten i någon del av båten blir det stora påkänningar och rörelser i någon del av skalet och då börjar det läcka just där. Linolja och tjära brukar täta mycket. Då man dränker insidan impregneras också det gamla drevet i nåten och båten tätnar.

Jag håller på med litet liknande reparationer på en Göteborgseka åt en kund. Skulle inte direkt kalla mig för båtbyggare men jag kan så pass mycket att arbetet blir fullgott gjort. Ryktet om att konsten skulle vara död är betydligt överdrivet.