emmavanemo

Har det uttryckts så? Emma kanske bara inte tänkt tanken? Jag kom med ett tips. Hon får göra vad hon vill med informationen. Emma är ingen seglare. Hon kanske inte ens är intresserad av båtar över huvud taget. Hon är en äventyrare. Skit samma vilken typ av äventyr det gäller. Se hennes blogg om hennes cykeltur till Kapstaden. http://theskippingkangaroo.com/ Hon är även boxare. Som jag uppfattar det är det utmaningen att för egen kraft ro över Atlanten och eftersom hon skriver Alaska kanske även genom "nordvästpassagen" Det är ju fullt möjligt nu för tiden, då nordvästpassagen är isfri vissa tider på sommaren. Det finns en del fritidsbåtar som tagit sig igenom. Berserks genomfart visades ju på SVT för ett par år sen. Det var den båten som sjönk vid Antarktis lite senare och ett par besättningsmän omkom. Om Emma startar till våren med att ro över Atlanten, är det väl frågan om hon hinner genom "Nordvästpassagen" denna sommar. Men det kommer väl fler somrar om hon lever och har hälsan. Att segla finns nog inte ens i Emmas tankevärld. Inte ens efter att ha träffat Sven Yrvind. Du har rätt. Jag är en rastlös person som aldrig tycks finna ro, som hela tiden måste utmana ödet, mig själv, och som i hemlighet älskar den provokation som vissa motståndare upplever Det är fascinerande hur illa folk kan ta vid sig när man inte följer de normer som folk förväntar sig att man ska göra. Jag är medveten om riskerna, jag är medveten om att detta kan bli mitt sista äventyr, men samtidigt så måste jag få göra det. Jag har levt till fullo, i full speed enda sedan jag fick min "frihet", alltså den dag jag tog studenten. Jag är mer än nöjd med vad jag lyckats åstadkomma hittills. Meningen med livet måste ju ändå vara att finna lycka. Och detta är individuellt och det är bra! Dör jag, så dör jag lycklig, och vad kan vara bättre än det? Detta innebär ju inte att jag VILL dö. Jag har en låååång lista på saker jag vill uppnå innan det är dags Jag vill mycket. Oftast är jag alldeles för lite förbered. Men "I learn by doing", sån är jag. Jag är långt ifrån perfekt Jag har bara precis hunnit snudda vid äventyreriet och vågar inte kalla mig för en sådan ännu. Men klarar jag denna resa, så kommer jag att titulera mig som en sådan Jag får nya tankar och idéer av er och det är hemskt roligt. Jag har tänkt kortaste vägen till Alaska och då förmodade jag att floder skulle vara bästa sättet (har ännu inte kollat upp om detta är möjligt då jag måste passera ett tjockt område av berg. Tanken på att fortsätta följa Nordvästpassagen är kanske inte alls tokigt. Min cykelutflykt från Helsingborg till Kapstaden var en mental resa. Det jag såg och upplevde längs vägen var bara en bonus. Jag ville se vad jag är kapabel till att utsätta mig för. Jag vill träna mig själv på att bli förbered på det oförberedda. Idag vet jag vad jag kan. Det handlar inte om att ta mig fram på snabbaste sätt, utan att njuta och uppleva längs vägen. Det är en otrolig bedrift av alla som sätter världsrekord, och jag kan inte säga att jag inte frestas av att göra något liknande i framtiden. Alla har vi olika kall, olika saker som får oss att få en mening med livet. Och jag beundrar alla som tar sig fram på sitt sätt.

Det var nog därför han var så nöjd när denna båten dök upp på Blocket. Den har nämligen en mast och ett segel. Jag har bara inte klurat ut ifall jag ska använda mig av det eller ej Han har gjort några få försök till övertalning, men jag tror han förstod så småningom att jag vill ro p.g.a. den fysiska utmaningen. Jag har ETT beroende och det är träning

Göra många vattentäta skott alltså. Det är taget! Ett drivankare har jag. Faktum är att det redan finns en liten tillhörande mast att montera fast och ett segel. Sen får jag ställa mig frågan ifall jag vill använda det eller ej. Tanken är att ro, uteslutande. Men äsch, det blir ett äventyr utan dess like oavsett Ja, det finns ju betydligt fler möjligheter till stopp via norra Atlanten. Skulle dessutom tycka att det vore vansinnigt spännande att gå i hamn på Färöarna, Island och Grönland. Det är ju inte precis varje dag man besöker dessa områdena. Kanske måste jag även vänta in rätt säsong, kanske hinner jag inte ta mig från Sverige genom norra Atlanten i ett svep. I så fall har jag inga som helst problem med att jobba som fiskare eller något annat fysiskt utmanade i väntan på rätta tider.

Jag ska noga läsa på om rätta perioder att ro de sträckorna. Jag har lite löst funderat på att ta Göta kanal, Oslo, Färöarna, Island, Grönland och vidare till Kanada. Brutalare förhållanden, men fler stopp på vägen för återhämtning och omfallsplanering om så krävs Wow, tack för tipset. Jag ska genast höra med skolor. Intressant tanke!

Jag har koll på en del av dem. Peder Åström, Sveriges förste att solo ro från La Gomera till Karibien, har jag fått en del tips av. Nä, det är inte särskilt nytt. Läste någonstans att det är fler som rott över Atlanten än människor som bestigit Mt Everest. Många av de som ror över Atlanten, signar upp sig via en organisation som anordnar tävlingar, olika race. Detta är en prestation utan dess like ändå, och Jag är enormt imponerad av de som provar och framförallt av de som klarar av rodden. Men, utan att låta nedlåtande, så är det få (understryker FÅ) av dem som egentligen vet någonting om skötsel, navigation, reparation och annat relevant, för de behöver inte tänka på detta då de får allt inkluderat i den orimligt skyhöga summan som det kostar att medverka. Bekvämlighet. Jag vet inte heller mycket, inte ännu, men jag vill lära mig. Jag vill kunna båten utan och innan, veta dess svagheter, kunna lösa problem som kan uppstå. Om det går att missförstå mig rätt, så gör det Jag tycker det är ballt oavsett Hur man genomför det, men personligen så vill jag göra det med så lite bekvämligheter som jag tycker är möjligt.

Pseudonym är en duktig seglare men lika feg som jag - tydligen Det fanns en kille som byggde om en liten livbåt och seglade fram och tillbaka till USA http://www.arrandir.se/arrandir/fakta.html Har även gått nåt program på TV om hans seglats. Lars Wallgren, seglade en öppen jolle från Birka i Mälaren till Färöarna https://biblioteket.stockholm.se/titel/305738 Sen finns det ju en del som rott över atlanten, men dem har du väl koll på. http://www.expressen.se/nyheter/peder-forsta-svensk-att-ro-over-atlanten/ Ja, Atlantenroddisterna har jag koll på. Har tagit kontakt med några stycken av de också. MEN, ett sjukt stort tack för infon du!!! Den där Wallgren bör väl vara vid liv, och om han utgick ifrån Birka, så innebär ju det att jag i princip skulle kunna hoppa upp på cykeln och knacka på hans dörr imorgon, med en påse bullar. Japp, jag ska googla denne herres nummer.

Fniss! Yrvind berättade om sin tid på västkusten. Han blev väl mer eller mindre bannlyst från sin kommun haha. Han är rolig den där Yrvind. Jo visst går han igång på att klura och uppfinna. Jag sov några nätter i hans hem. Det var en upplevelse i sig ska jag tala om. Där var trångt som satan. Uppfinningar täckte ytorna, böcker täckte väggarna och det var sparsamt med bestick. Fantastiskt! Ja, det är faktiskt lite klurigt att bygga på en båt då jag inte äger några verktyg, eller har någonstans, inom cykelavstånd, att förvara båten på. Det känns på något sätt onödigt att "slösa pengar" på verktyg som jag kanske bara behöver någon enstaka gång, precis som du sa. Hur vet man om den är osänkbar? Vad är det som definierar osänkbar? Genom att ha så många lufttankar som möjligt eller? Ja, det är skrämmande, men jag kan i dagsläget ingenting om båtar, MEN jag har en jävla vilja och ska lära mig så mycket jag kan! Det är just detta jag menar. Jag har köpt en båt, men sen då?? Jag vill ha nån som typ kan gå igenom båten med mig, inspektera hur pass osänkbar den är, om den flippar över igen då den kapsejsar. Jag vill kunna plocka isär och ihop den tekniska utrustningen jag har. Jag vill kunna laga läckor. Finns det material som man kan laga med trots att båten ligger i vatten, o.s.v, o.s.v.

Det blev totalt 2070 mil Jag tänker samma sak. Om jag har cyklat i ett år solo genom två kontinenter, då ska jag nog kunna ro också, om inte vädret stället till det förstås. Jag tränar som en gris inför. Tack så mycket för lyckoönskningarna.

Haha, visst är det han. När jag insåg att det skulle bli en omöjlighet att fixa en ordentlig oceanroddbåt så började jag fundera på andra möjligheter. Var det verkligen tvunget att skaffa en oceanroddbåt för flera 100 000-tals kronor, eller kan man ta sig överlevande över en ocean i en betydligt mindre bekväm båt och teknisk utrustning. Den som jag trodde kunde sitta på svaret var Yrvind. Utan att ha någon som helst anknytning till honom, så googlade jag hans nummer och vips så satt jag på en buss på väg ner till honom i somras Jag har inte kommit igång med bloggandet om min kommande resa. Men ja, jag har en hemsida. www.theskippingkangaroo.com. Där kan du iaf läsa om min solo långfärdscykling från Helsingborg till Kapstaden 2012-2013. Jag bloggar dock åt Isikost på https://isikost.se/isilife/emmasexpedition/. Där skriver jag något inlägg i veckan om min träning inför och annat. Där kommer även att bloggas om nyheter kring oceanrodden.

Tackar Jo visst är det båten på bilden det gäller Det är faktiskt Yrvind som är på fotot tillsammans med mig. Han har varit till otroligt stor hjälp och är fortfarande. Men han har sin egen båt att bygga på och bor alldeles för långt bort för att kunna vara mig behjälplig i själva byggandet (ifall jag gör det själv) Han har kontakter och så, men trots det så har jag inte hittat någon som har tid att hjälpa :/ Nej, resan är inte riskfri. Men jag tror på ett kort och ett kvalitativt liv. Och blir lite smått (MYCKET) frustrerad när någon talar om vad jag kan och inte kan göra, haha.

Till våren är planen att jag lämnar Sverige i min båt. Jag ska ro. Målet är Alaska, men jag får se vart jag hamnar. Jag har köpt en båt som jag hittade på nätet. Detta är ursprungligen en kanadensare som det gjorts en överbyggnad på. Jag kan ingenting om båtar, renovering, skötsel, navigation o.s.v. ÄNNU. Visst finns det båtar som är ämnade för denna typ av resa, så kallade oceanroddbåtar. Men sådana kostar multum och är dessutom stora och klumpiga. Min tanke är att kunna manövrera båten även i floder. Hur som haver... Båten är i nuvarande skick inte redo för en oceantur. Den behöver förbättras. Det finns idag ett packutrymme som är stort nog att förvara mig i. Där tänkte jag sova. Jag behöver därför göra den nuvarande luckan stängbar inifrån och 100% tät. Jag vill även göra en lucka som kan slutas om sitt/- ståbrunnen, gärna med fönster så att jag har sikt inifrån båten. Ett ventilationssystem till hytten känns också klokt. Jag har hört mig för till närliggande båtvarv i Stockholm, men ingen har tid. Hade jag bara varit lite händig, så hade jag kunnat fixa det själv. Men så är inte fallet. Nu undrar jag om någon här känner till någon entusiast som vill hjälpa en modern upptäcktsresande att komma iväg på sin livs resa. Jag kan köra båten till annan ort om det så skulle va. Tack på förhand. Emma