Bonae

Nu har jag varit på brädgården och skaffat gran. Min tanke var egentligen att köpa ett par rejäla reglar, 45mm tjocka och sedan såga tre ribbor av den för att laminera ihop. Väl på plats hittade jag dock ströläkt som var 10 X 40. Latmasken i mig tog överhanden här eftersom det blir ett perfekt mått att laminera ihop fyra sådana. Jag är dock orolig för att kvalitén på ströläkt är undermålig. Att såga ribb ur en fin regel misstänker jag hade blivit habilare, så i det här fallet kan jag inte anklagas för att vara övernitisk iaf! Har slängt upp läkten på vinden för lite ytterligare uttorkning. Jag tänker återkomma senare och rapportera resultatet ifall någon annan i framtiden hamnar i bryderi kring vad man ska ha för trä till en rigg.

Tror jag ska försöka leta upp ett par hyfsade granplankor på brädgården och lägga på tork lite för att sedan såga ut typ tre ribbor och foga ihop med epoxy till rätt dimensioner. Enligt denne Björn ska det ju gå bra att såga med cirkelsåg och anhåll. Det gör ju saken lite lättare med tanke på att jag iaf äger en sådan. ringer Rinns såg också, om inte annat för att kolla vad de har och möjligheten att få saker transporterade. Lamineringsmetoden att grunda med ren epoxy och sedan foga ihop med förtjockad dito är den jag använder för att limma ändträ etc. så det ska inte vara några problem.

Här slås inga spikar i båten! I synnerhet inte då den till stora delar är gjord av 6mm plywood... Men jag håller med om att man lätt snöar in på perfektionism även då det inte behövs - och det finns förstås många andra aspekter av detta projekt att lägga energi på. De två krav jag har på virket är att inget i riggen helt enkelt knäcks och det andra är att det inte vrider sig så mycket att det är uppenbart. Jag har även övervägt att bygga i furu (vilket det finns större utbud av) enligt devisen "det duger säkert". Jag bor i götet så visst finns det ett stort antal brädgårdar - eller snarare byggvaruhus - att välja på. Likväl tycker jag det i regel är väldigt klent utbud på gran, däremot furu finns ju i alla upptänkliga dimensioner. Att få sina grejjer sågade/hyvlade på plats går ju i regel också ordna.

Masten kör jag som en låda så den behöver jag inte forma på samma sätt. Bom och rå är nog tillräckligt små konstruktioner för att det ska vara rimligt att klara av med handhyvel. Ren, oförtjockad epoxi till laminering alltså? Blir det verkligen en tillräckligt bra fog? Är inte risken att träet suger åt sig alltihop istället när man sätter det i press?

Hyvla för hand ska jag absolut köra på. Föredrar alltid det framför väsnande maskiner som ändå alltid trilskas på något vis. Äger ingen riktig rubank men ett par andra bra hyvlar i olika storlek. Möjligen får jag väl hyra en bordssåg en dag om det nu blir lamineringsvarianten för bom och rå. Har inte hittat någon som säljer gran i tillräckligt tunna "ribbor". Vet du vad du använde att laminera med? I allt jag har gjort hittills har jag använt epoxy med limpulver. Sitter som berget men jag befarar att vid laminering av flera ribbor så kommer det göra bommen/rået ganska styvt. Meningen är ju ändå att de ska kunna flexa lite i ett loggertsegel.

Ska ta och ringa sågen och höra. Transport med lastbil kan nog tänkas bli dyrt i förhållande till den lilla mängden virke - men det är förstås ingen idé att gnälla om det innan man vet! Att såga till och laminera granribbor låter som en intressant idé, iaf till bom och rå. Inte lika petigt med kvisten då, även om det lär bli ett jäkla hyvlande. Oregon pine nämns också i mastbyggarsammanhang men verkar inte vara jättelätt att hitta i Sverige, särskilt inte kvistfri.

Visst går det att skarva och på så sätt bli kvitt större kvistar. Man gör en snedlask som det brukar sägas att limytan skall vara minst 10 ggr ämnets tjocklek. En bom på 45 mm i diameter blir således nästan en halvmeter lask. Av den anledningen vill jag iaf slippa att göra alltför många skarvar. Limma gör jag med epoxy och det sitter som berget - förhoppningsvis 45 år och väl det! Rinns såg ramlade jag i ärlighetens namn över också när jag googlade runt - så OK, vad jag söker kanske inte är fullt lika vanligt som ovan nämnda katter. Det låter ju mycket sannolikt att dom kan plocka fram något användbart. Ett problem är väl dock att det blir en dyr rigg att åka med bil och släp till Värmland och tillbaka för några plankors skull... Det kanske det får vara värt, eller så får man se det som ett äventyr.

Jag håller på att bygga en segeljolle enl. en australiensk ritning. Den ska utrustas med en nästan fem meter hög trämast och loggertsegel. Masten tänkte jag bygga som en ihålig låda medan bom och rå ska vara solitt trä. Problemet uppenbarar sig när jag ska försöka hitta lämpligt virke. Från de flesta håll får man höra att det helst ska vara "tätvuxen, kvistfri, vältorkad gran". enligt min uppfattning är det enklare att hitta en talande katt som går på två ben... Kvistfri svensk gran borde ju t.o.m. i princip vara en teknisk omöjlighet. I USA och på andra ställen brukar douglasgran förordas. Det virket verkar vanligt förekommande där men knappast i Sverige. Jag pratade med gubben på ABI-trä här i Götet och han menade att douglasgran inte importeras längre p.g.a. risk för termiter. Han föreslog lärk som ett alternativ - men den lärk som finns i handeln är rejält kvistig sibirisk lärk, avsedd för altanbyggen o.dyl. Ser inte det minsta lämplig ut. Om vi leker med tanken att man inte äger en egen skog och en såg att såga upp den på så är man i princip hänvisad till de återförsäljare av virke som finns. Min upplevelse är att så fort man behöver något annat än furu eller ek av hyfsad kvalité så finns det nästan inget att få tag på. Jag behöver tips och råd på vad man kan använda för virke och som är realistiskt att få tag på, samt förslag på vart man kan vända sig i göteborgstrakten för att få tag på vad man behöver.

Har mailat NM med samma fråga men inte fått något svar. Fyllmaterial behöver det inte vara, det enda viktiga är att det blir en stark och bra fog mellan plywood och trä.

Håller på att bygga en kitbåt av plywood och trä och det är hög tid att välja epoxi. Eftersom det handlar om ganska stora kvantiteter (nåväl, allt är relativt) lutar jag lite åt NM båtepoxi eftersom det verkar vara en kvalitetsepoxi som blir lite billigare än andra märken. Min fråga är om deras tillsats tix 150 är att jämföra med t.ex west systems High density filler för att göra limfogar? NM säljer ju annars epoxylim som separata produkter, något som alltså inte blandas i det vanliga epoxyresinet utan måste köpas separat. Dum fråga kanske, men innan jag investerar flera tusen i epoxiprodukter känns det ändå viktigt att vara på det klara med det!

Låter intressant! Det är iaf en metod vi säkert får anledning att testa... Kanske inte denna våren dock. En annan tanke vi hade efter förra omgången med skrapande var att låna in en speedheater.

Nä, skulle man göra om ett sådant arbete nu så blir det nog inte sjösättning om någon månad, vilket väl är det vi räknat med. Att göra det arbetet tog en ansenlig tid förra vintern... Så vi får väl se hur vi gör i vår... Vi körde värmepistol och färgskrapa för att få bort lacken innan slipning. Jag vill minnas att den bitvis satt rätt ordentligt och inte bara gick att lyfta av. Japanspackel var inget vi testade men jag misstänker att det skulle känts otillräckligt.

Jag vet inte om det just nu känns som någon vidare lycka att vara träbåtsägare... Båten ligger iaf på Tjörn nu under vinterhalvåret, sedan håller den till i Göteborg. Jag minns ärligt talat inte om vi även oljade ovansidan. Skulle det vara illa menar du? Om vi nu passade på att göra det när vi ändå skrapade rent är jag säker på att vi torkade torrt ordentligt innan fernissandet. Det finns nog tyvärr anledning att befara att mahognyn kan varit fuktig när minusgraderna väl kom.

Det var då själva f-n. Inga positiva besked direkt! Vi oljade mahognyn lätt efter betsning med linolja, terpentin och trägift. Lackade enligt konstens alla regler med nio lager, de första utspädda. Materialet var bra grejjer (linolja och balsamterpentin från Claesson, Epifanesfernissa). Det jag i eftertankens kranka blekhet kan reflektera över är att de första, utspädda lagren inte absorberades in i träet riktigt på det sätt det borde - av någon anledning. Jag kan inte minnas att det såg dåligt ut på något sätt när vi tog upp båten i höstas och känner man på lacken över de blekta områdena är det inte uppenbart att den släppt (typ som när översta lagret på friborden släpper och det blir som en kudde med luft under). Har funderat kring om båten inte varit tillräckligt täckt eller om fukten hindrats från att komma ut. Det var ju en ganska blöt senhöst och sedan blev det plötsligt minusgrader.

Förra vintern ägnade vi gud vet hur många timmar åt att renskrapa mahognyn på vår träsnipa, betsa med spritbets och sedan lacka enligt konstens alla regler med nio lager fernissa. Båten har stått utomhus under presenning denna vinter. Synen som mötte oss var inte så kul (se bild)... På något vis har betsen fläckvis helt försvunnit - under fernissan! Frågan är hur kan det blivit såhär - och kanske ännu mer angeläget - vad kan man göra åt saken utan börja om från början??

Låter rimligt vad ni säger om furu av bättre sortering samt behandling med linolja/tjära. Blir väl till att leda efter en brädgård i göteborgstrakten med utbud av kvalitetsvirke!

Efter att ha besökt vår gamla träsnipa för första gången i år tvingades vi konstatera att durkarna nog gjort sitt. Skabbiga, lagade och lappade så många gånger att det inte går längre, m.a.o. dags för nyproduktion. Båten är byggd 1945 och jag gissar att durkarna är från samma tid. De är gjorda efter en enkel princip med brädor lagda på tvären och tillsågade efter skrovets form med reglar undertill som håller samman dem. Planen är att malla av dem och göra de nya durkarna likadana. Frågan är nu bara vad man ska tillverka dem i... Virket som använts är gissningsvis fur/gran av en kvalité som man inte kommer i närheten av om man köper vanligt furuvirke på Byggmax idag. Teak går bort p.g.a. kostnaden. Ek vet jag inte heller om vi vågar kosta på oss, även om jag misstänker att det skulle hålla lite bättre över tid än fur..? Alla typer av skivmaterial/durkplywood går bort... Durkarna måste se tidsenliga ut, inte vara för dyra att tillverka men framför allt vill vi ju att de ska hålla ett stort antal säsonger. Kan gran/fur vara ett alternativ om man behandlar dem med något, typ tjära/roslagsmahogny? Tryckimpregnerat virke? Inte så snyggt och vad jag hört inte så beständigt i dessa dagar (för lite och för klent gift, antar jag). Är mycket tacksam för tankar och idéer kring detta innan vi sätter igång!

Jag får väl med glädje och stolthet rapportera att det gick vägen! Exakt vad det var som gjorde susen får jag väl aldrig veta men efter avsköljning, avrostning och behandling med lite 5-56 och vaselinfett gick den som en klocka igen. Att få kolen på plats var fullständigt överjävligt, så ett hett tips till nästa person som känner sig nödgad att plocka isär startmotorn är att inte lossa på mer än de två kolen som krävs för att kunna dra ut spolen.

Tack för tips. Igår blötlade och sköljde jag alla delar, sedan ugnsbakade jag dem i 80 grader en bra stund. Återstår att se om vi får ihop allting igen! Solenoiden var man visst tvungen att avlöda för att få upp och rengöra inuti. Tyvärr gick en av de tydligen väldigt viktiga packningarna av men jag hoppas de går att peta på plats ändå.

Nu har vi lossat och tagit isär startmotorn, sånär som på skruvarna som håller magneterna. De gick inte ens att få loss med slagmejsel. Ingen vacker syn, det kan sägas... Hela startmotorn alltså? Även spolen? Känns som att den aldrig kommer bli torr om man får in vatten mellan alla kablar där.

Grymt, hoppas på att det räcker med ny solenoid alt. ta isär och rengöra. En ny VP-startmotor kan ju gärna kvitta. Då kan man lika gärna klpa en nyrenoverad motor för pengarna. Dessvärre var det ganska salt där motorn gick under vatten på Tjörn...

Ja, jag ser två möjliga felkällor. Antingen att själva solenoiden är kass eller att det hängt sig någonstans i startmotorn så att solenoiden inte kan skjuta fram drevet. Försökte demontera bakdelen av solenoiden för att kolla hur det såg ut men inte ens det lyckades kag med. Två skruvar verkade hålla den men när jag lossat dem gick det likväl inte ta isär den, bara rucka lite på dem. Måste man ta loss hela solenoiden för att kunna ta isär den? Den sitter med två bultar framifrån som verkar lagom fastrostade. Jag kan inte rubba dem med vanlig plattmejsel iaf. Det blir väl i så fall till att skaffa en slagmejsel...Kan man ersätta bara solenoiden om den nu gåttt sönder och vad kostar i så fall en sådan? http://www.marinepartseurope.com/sv/volvo-penta-sprangskiss-7742090-30-13788.aspx

Huvudströmbrytaren är ny och fungerar som den ska. Jag mätte på kabeln från tändning till flatstift på solenoiden och den ger 12V när man vrider om nyckeln. Vidare kunde jag konstatera att startmotorn gick "i tomme" om jag satte skruvmejseln en halv sekund mellan de två stora polerna (muttrarna) på solenoiden... Väldigt märkligt alltihop. Idén om att ta isär startmotorn och gå igenom den är nog inte så dum, om den nu går att rädda.

Det är ingen ände på bekymren! Nog för att man många gånger fått höra att det är mycket jobb med träbåt, men då räknade jag inte med att det skulle vara motorn och elsystemet som skulle trilskas. Mitt problem är följande: Vår gamla träsnipa är utrustad med en Penta MD5 som enl. utsago skall varit renoverad för ett fåtal år sedan. Vi haft lite svårt att få igång motorn. Vid ett par tillfällen har startmotorn bara låtit "klick-klonk" när man vridit om tändningsnyckeln. Det har löst sig genom att höja kompressionsspaken, dra runt svänghjulet ett par varv och sedan ge startmotorn lite hjälp på traven genom att börja med kompressionsspaken uppfälld. När båten skulle startas igår hände absolut ingenting, inte ens "klick-klonk" i startmotorn. Det enda som hörs är ett svagt brummande nånstans från motorn (dieselpumpen?). Vi har trott att vårt problem kan bero på ett rätt taskigt batteri men vid byte till ett helt nytt händer samma sak - D.v.s. i princip ingenting. Lägger man en skruvmejsel mellan stora polen (muttern) på reläet och flatstiftet där strömmen från tändningen går så gnistrar det men det låter ingenting från startmotorn. Min gissning, om det nu inte är elen fram till startmotorn som felar, är att reläet/solenoiden är kass eftersom inget alls händer. Låter det som ett rimligt antagande? Trist nog sitter den stenhårt fast med två antagligen fastrostade bultar... Värt att nämna i sammanhanget är att pluspolen i samband med sjösättning i våras hamnade under vatten med strömbrytaren i öppet läge (otroligt klantigt, jag vet). Det ärgade ganska ordentligt så vi har bytt ut och putsat en del kontakter men inte alla... Det har ju dock gått att köra startmotorn efter det.

Det finns ett neutralläge men det är inte alls särskilt tydligt. Det räcker med motorns vibrationer i kombination med själva spakens tyngd för att den ska falla framåt eller bakåt. Min förhoppning som novis på området, bortsett från att ha studerat länken ovan, är att man ska kunna justera mothållet kring neutralläget med skruven som har mellanbrickor under sig utan att man behöver göra något större ingrepp...