Thallatha

Då faller vår båt utanför det kravet. Men vi har nog inte samma försäkringsbolag. Jag tänker inte riktigt så. Jag skiter egentligen i vad försäkringsbolagen säger. Har bransläckare - visserligen pulversläckare - som jag lätt kan komma åt, både i förpiken, däckssalongen och i akterruffen (en brandsläckare som jag lätt kommer åt från sittbrunnen). Det viktiga är inte att uppfylla försäkringskraven, utan ha möjligheter om det värsta skulle inträffa. Sen står det förståss alltid en "pös" i sittbrunnen - bra om man behöver sjölja bort blod efter makrillfisket.

På 55 år har jag bara behövt använda pulversläckarn en gång. Värmde spriköket för dåligt innan jag vred på fotogenen. Förr kallade man köken man eldade med fotogen men förvärmde med rödsprit för "Spritkök". En jättelåga, som aldrig ville slockna. En liten minimal dutt med pulversläckaren - fast sen skulle man göra rent efteråt. Har ju jobbat på elverk - större delen av livet. Vi fick reglbundet repititoner med brandövningar och ABC mm: Enda gången jag vet att nån fått användning av dessa kuskaper, var när ett par av mina arbetskompisar kom ut från kursen och fick se en äldre man falla ihop på trotoaren. De lyckades hålla igång honom tills ambulasen kom. Mannen överlevde. En annan gång övade vi hjärt lungräddning på dockor på gräsmattan på utsidan kurslokalen. Lärarna var ett par ambulanskillar. En tjej går förbi och får ett epeleftiskt anfall när hon är mitt för en av ambulanskillarna - hon blev snabbt omhändertagen. Regelbunden träning i de ämnena är bra - sen får man hoppas att man aldrig behöver använda kunskaperna IRL. Såg - när jag var i Nordstan, Gbg sist att de hade Hjärt/lungräddningskurs för allmänheten där.

Menar du att botten är helt död i hela göteborgs skärgård och inte bara i hamnarna. Finns det nån som har forskat på vad det beror på i så fall. Hur långt ut sträcker sig i så fall denna bottendöd och hur långt syd och nord. Vet du när det i så fall började. Att fritidsbåtarnasbottenfärg skulle förstöra botten i småbåtshamnarna är kanske inte så konstigt, men att enbart fritidsbåtarna har skulden till att hela Göteborgs skärgårds botten skulle ha dött har jag svårt att tänka mig. Det måste va många andra faktorer som på verkar. Dicksvattnet från Vänern!? Fiske och yrkesjöfarten kan naturligtvis inte ha påverkat bottendöden i Göteborgs skärgår ett dyft - eller!? När jag hade min båt på land en månad 2010 på slipen på Smögen, var det en ständig ström av större båtar upp och ner på slippen. Den normala storleken på fiskebåtar typ räktrålare kund det ta upp två åt gången. Träbåtarna har alltjämt kopparförhyning. Däremot har man nog helt slutat att förlita sig på att enbart kopparn i vattenlinjen skulle hålla båten ren för påväxtning. En eller två båtar upp på slipen. Göra ren båten med högtryck. Fixa eventuella smågrejer. Rulla på bottenfärg, montera offeranoder, sjösätta. Upp med nästa båt osv. Det var en ständig ström av större båtar - mest fiskebåtar upp och ner på slipen. säkert minst 5/6 st varje vecka Tog några kort på några av de olika båtarna . Jag jobbade som sagt va som hoppilandkalle på Färgan Ägir ett par sommrar i slutet av 1960-talet. Första veckan på sommaren, låg färjan ett par dar på slipen på Roparebacken. Rengöring av botten och bottenmålning, samt lite annat fix som man behövde ha färjan på land för. Var även inblanda i ett par skutor på 1960-talet. Det var ju bottenmålning av botten varje vår. Så länge jag kan minnas har man målat botten på fiskebåtarna hemmavid med bottenfärg. Menar du att det var en företeelse som man började med runt 1960 och att fiskebåtar inte bottenmålats med giftfärg före 1960, utan att man då enbart förlitade sig på kopparförhydningen!? Detta har ju i princip ingen betydelse, men det är ju intresant att veta om det jag trott är helt fel - att fiskebåtar aldrig var målade i giftfärg botten före jagenbartev tonåring. Visst måste vi ta krafttag för miljöns skull. Övergödningen av Östersjön är väl ett jätteproblem. Det kanske är övergödning av Skagerak och Kattegatt också!?

Det jag skrev var att färjeskepparen Albert Hansson - barnfödd på Smögenn - redan på 1960-talet annsåg att vattnet i Smögenhamnen var oerhört mycket sämmre då än när han var grabb på ca 50 år tidigare. Under de 50 åren hade det inte legat så väldigt många fritidsbåtar mot vad det gör idag. Däremot var flottan av yrkesfiskebåtar väldigt stor och det fanns också ganska många små fabriker innom fiskeindustrin. Den bottenfärgen som användes på båtarna på den tiden var betydligt mer effektiv och giftigare än den som fritidsbåtarna använder idag. https://www.tradera.com/item/270102/299018756/smogen-hamnen-med-flera-batar Så all skada på Smögenhamnens botten skulle bero enbart på fritidsbåtarna tror jag inte helt på. Det samma gäller nog för alla gamla fiskehamnar i Bohuslän, som på sommrarna nu för tiden enbart besöks av fritidsbåtar. Den enda fiskebåten som på vinterhalvvåret ligger i Smögenhamnen nu för tiden är musiefiskebåten Asta. De allra flesta fiskebåtar är borta och fiskare är en utrotningshotad art, som kanske borde bevaras på "Nordens Ark" i några exemplar - för att kommande generationer överhuvud taget skall förstå att den yrkesgruppen funnits. Hamnen där Raol ligger, är ju en ganska stor fritidsbåtshamn - efter våra förhållanden - och den har funnits väldigt länge (åtminstone den norra och grundare delen, där jag misstänker att Raol har sin båtplats) Under större delen av den tid som hamnen har funnits har ju båtarna som legat i den varit målad med de giftigare bottenfärgerna som användes förr. Skulle man kontrolera giftörekomsterna i bottensedimentet, så tror jag att det kan va rätt omfattande. Va inblanda i arbetet med att dra ut el på en del bryggor i den hamnen och kommer ihåg att vi även drog en sjökabel över hamnen - till de bryggorna som ligger på Jönserö (St Göran ö). Hur det såg ut på botten kommer jag inte ihåg, men botten borde väl knappast befrämja nån större växtlighet. Sen kan det ju finnas variationer.

I Smögenhamnen arrangerade nån dukklubb en tävling där lag tävlade om att plocka upp så mycket skräp från botten som möjligt. Tror attman dök i tre år med nåt års mellanrum. Det var inte lite skit man plockade upp vid varje tillfälle. http://idrottonline.se/DykarklubbenMasen-Sportdykning/Sportdykning/Bilder/2008/Miljodyket-Smogen-2008

Jag jobbade ett par sommrar i slutet på 1960-talet, som hoppilandkalle, på Färjan Ägir - som gick mellan Gravarne och Smögen. Skepparn Albert Hansson, sa redan då, att vattnet i Smögenhamnen var fruktansvärt mycket smutsigare och sämre än när han var ung. Skulle tro att han varv ung på 30-talet. Och det gällde säkert även för hamnen i Gravarne. På den tiden var ju antalet fritidbåtarna väldigt mycket mindre än det är idag: Det som däremot fanns i Smögenhamnen var ju en mycket stor fiskeflotta med yrkesfiskare. Samma gällde ju i Gravarne och i de allra flesta av våra kustsamhälle. Bottenfärgen man använde då fungerade ju också. Så en del av de tonvis och åter tonvis med bottenfärg som ligger i våra hamnar kan möjligtvis även komma från vår då ganska stora fiskeflotta. Därmed inge ont sagt om varken yrkesfiskare eller fiskeflottan. Det var en annan tid och miljökunskaperna och miljötänket var ett helt annat då. Det är väl sen industrialismens genombrott som vi börjat belasta miljön allt för negativt och det tog nog minst 100 år, innan de negativa konsekvenserna märktes. Det som gömdes i havet - det märktes ju inte. Sen började vissa observanta förstå att allt inte stod rätt till. Fast än idag finns det ju många som inte vill kännas vid att vi kan ha ett problem.

Om du nu har ett så stort kontrollbehov att du måste räkna ut dina på kostnader per dygn, timme, distansminut antal fångade makrillar eller vad som helst, så förstår jag inte varför du annser att alla andra skall göra exakt som du. Att man inte har - det som jag betraktar som ett sjukligt kontrollbehov - betyder inte att man blundar för kostnader. Vad är det som får dig att tro det!? Alla kostnader för mina tre båtar betalar jag själv - antingen pga att jag får räkningar eller så betalar jag med kort när jag köper nåt. Både räkningar och utdragen från banken samlar jag i en pärm för varje år. Nu för tiden är det ytterst sällan jag betalar nåt kontant med pengar. Kvitto på smågrejer - det spar jag aldrig - man översvämmas med papper ändå. Som privatperson kan man bli krävd på betalning tre år bakåt i tiden, så jag har nog pärmar som täcker allt jag betalt ca 5 år bakåt i tiden. Skulle jag vilja räkna ut ganska exakt vad mina båtar kostat mig de 5 senaste åren, så skulle jag kunna göra det - men jag vill inte det. Jag ser ingen som helst anledning att lägga ner det jobbet. Jag är helt nöjd med den kunskap om vad mitt båtliv kostar mig som jag redan har. Det händer från och till att jag avstår från att köpa dyrare grejer, eller skjuter på ett sån inköp, för att jag gör den bedömningen att jag inte har råd. Vi är olika som människor. Några måste ha kontroll in i minsta detalj. Andra har relativt bra koll på det mesta , utan att veta exakt och en del har över huvud taget inge koll på nåt. Varför känner du stress över ditt båtägande. För mig är båtägande och bålivet en källa till glädje.

Jag fastnade för det där uttrycket "Masten hoppat av", hördes om ett ganska ovanligt sätta att tappa masten. Tänkte mig att rotändan på masten inte varit säkrad och att den gett sig av - och dessutom två gånger. Första gången jag bröt masten, var det fiolstagspridaren på en J10 som brast. Andra gången var det en reparerad trämast, där jag ca 10 år tidigare hade haft förmycket härdare i limmet när jag reparerade. Masten sprack helt plötsligt.

Masten hoppat av - det låter intesant. Vad hände. Själv hat jag brutit mast två gåger - på trämasttiden. Det är klart att det är stressigt om masten går överbord. Är det då dessutom lite dåligt väder.

Å katten. - Jag tog för givet att det gav sig själv hur man använder en säkerhets lina. Jag fäster mittkroken i säkerhetsselen/flytvästen. De långa parten har jag för att fästa mig i sittbrunnen. Måste man nån sällsynt gång förflytta sig på däcket kan man växelvis fästa sig med den korta och den långa linstumpen, så man alltid är kopplad. Sen måste man ju ändå göra förflyttningen med lite omtanke och försiktighet.

Jaha - du vill ha en skerhetslina med 4 kroka och tre repstumpa - det har jag aldrig sett och aldrig känt nåt behov av. Det är väl bara att ta en livlina med tre krokar och splitsa i en repstum i mittkroken och en krok i andra änden på önskat avstånd.

Har blivit medlockad till fjällen ett par vintrar - när barna var små. Då hyrde vi skidor, Men det är en väldig skillnad på att hyra skidor och hyra en båt. Jag brukar hyra verktyg rätt ofta.. För de pengarna jag lagt ner för att hyra elektrisk bil- och borrmaskin, hade jag kunnat köpa - åtminstone en billigare på Jula. Det har kopisen gjort - fast han har varit tvungen att köpa ett par stycken, som dessutom inte borrar så bra. Vid ett tillfälle hyrde jag en borrmaskin i Kungshamn för att använda vid min stuga norr om Stockholm. Den la av efter nån dag. Det var bara att åka till Cramo i Täby och byta. Visserligen är mer än halva nöjet med båtägandet att greja med båten, så att det fungerar som man vill när man är ute. En standardbåt är egentligen en båt som inte passar någon. jag köpte en havsfidra en gång. Tror nästan inte att de tidigare ägarna hade rört en skruv på den på 20 år. Däremot vet jag med bestämdhet att de gått på grund och bara spacklat över skadan. Hade vädigt stort nöje av den båten under det 10 åren jag hade båten. Dels med alla anpassningar och ombyggnader jag gjorde på den och dels alla de seglatser jag gjorde i Sverige , Norge och Danmark. Om man ligger längst väster i Limfjorden Danmark och det händer nåt med båten - som det gjorde för mig för några år sen - vad gör man då? Har man en egen båt, får man se tll att lösa problemet där och då: Vad säger båtuthyraren om du gör en nödreparation med det du har till hands? Eller är tanken att man skall sätta sig ner och skrika sig trött i väntan på att nån annan skall lösa problemet!?

Jag tar det inte alls peronlig, men det är ju tydligt många som tycker att man bör göra det. har man en båt som kostar 100 000 kr per år och som man bara använder 14 dagar och man inte egentligen har råd - då kan man ju börja undra vilka prioriteringa de gör i livet.

För min del - absolut

Den andra året hyr du först en något bättre båt du skulle köpt i 2 veckor på Västkusten. Resterande 50 000 köper du Pripps blå för. Det är alltså 4202 st Men om nu en stor del av nöjet med båtägande är att jobba med båten. Fixa till och förbättra och få till detaljer som du vill ha det - en hyrbåt är ju alltid en kompromiss. Om man då dessutom inte vill åka jorden runt, åka skidor, köpa nya gevär eller dricka pripps blå och den gitarren man redan har och som man haft i 55 år, är bätter än nån av de gitarren man testat. Nu är det ju så att vi är olika som människor. Den ena kan inte sätta sig in i hur nån anna tänker eller känner och är helt oförstående för det faktumet att alla inte tänker som JAG. JAG är ju den ende som har rätt tankar, och där för måste alla tänka som JAG. Och JAG annser att det absolut viktigaste i livet är att ha stenkoll på hur mycket min båt kostar per timme, så måste ju allatycka så. Pesonligen skiter jag fullsändigt i det - i mitt tycke - helt onödiga vetande. För mig är det mycket viktigare att tex minnas ett besök på Hållö i början av December ett år. Eller ett besök på Stenskär med lilla båten i sommras. Eller när jag skulle se till båten en nyårsafton och fick ett ryck och tog mig en tur till bl.a. Smögenhamnen. Eller ........ ja listan kan göras lång. Jag vet inte exakt i kronor och ören vad dessa minnen kostar och jag skiter fullständigt i det. Jag vet bara att allt är betalt och att jag har haft råd att göra det.

Bara för att förtydliga - om alla tre tåtar är 75cm så blir aktionsradien 150. När du går på däcket - ja. Men när du kopplar dig i sittbrunnen blir ju den fria längden som du har till förfogande bara 75 cm. Man sätter ju mittkroken i livselen. Skulle man sätta en av ytterkrokarna i livselen, så faller ju hela iden om att ha två korta tampar, vid de få tillfällena man måste gå fram på däcket.

Jag tror att de allra flesta vet hur man använde en säkerhetslina med tre krokar. Att det är olika längd på linorna är inget problem - för åtminstone mig. Det finns säkert en tanke med varför det är just två olika längder. För min del är det bra. den långa parten är tillräckligt lång så jag kan röra mig i hela sittbrunnen - åtminstonne på min förra båt. Hade den linan bara varit 75 cm hade jag nog aldrig kopplat säkerheslinan när jag var i sittbrunnen, och det är ju där man befinner sig minst 99% av tiden. Händer det nåt så man snabbt måste fram på däcket vid nåt enstaka tillfälle, så har man ingen säkerhetslina på sig, och det vill nog mycket till att man i det stressade läget går och hämtar den. Säkerhetsutrustning skall va så utformad att den är användbar. Om det är besvärligt så kan det bli så att man avstår att använda den.

Om du vet hur du vill ha det - då är det ju bara att göra en sån lina. Jag har också en sån lina med trekrokar - en försäkerhetsselen ochde två andra med olika lång a linor. Den långa linan har jag för att fästa i en ögla alldeles på utsidan ruffluckan - då når jag över hela sittbrunnen. Bägge linorna använder jag när förflyttar mig på däcket. Man måste ju tänka sig för även när man använder sökerhetslina. Inte bara tro att när jag har säkerhetslina kan jag bära mig hur dumt åt som helst. Det är ju som när man klättrar i stolpar. Ibland vill man ha säkerhetslinan så lång som det bara går - när man skall sträcka sig långt ut och lossa spängrodor ute på linan tex. Ibland vill man att den skall va kort för att man skall stå bra när man står still och jobbar på en punkt. De gamla linorna va svåra att regleralängden på - då hademan dem långa och slog vid behov dem ett extra varv runt stolpen. De sista säkerhetslinorna jag hade var lätta att reglera längden på

Mitt drivankare fanns i en gammal båt som jag köpte nån gån för länge sen. En tidigare ägare hade nog köpt en pryl av varje ut tillbehörskatalogen. Uven har jag aldrig använt, men den rengbågsfärgade vindstruten har jag hissat ibland till masttoppen, när jag vänta gäster. Fast det vågar man väl nästan inte göra nu för tiden!? Eller så kanske man skulle hissa den i varje hamn och se vad som hände:

Att du inte blir politiker!? Nu förstår ju jag personligen inte att politiker generellt är hycklare oavsett vilket parti de representerar. Jag är så urbota dum, så jag tror att våra riksdagsledamöter är i stort sett kloka och förståndiga människor. Men naturligtvis finns det ett och annat stolpskott. Bara denna brist i mitt förstånd diskvallificerar mig för ett sånt updrag. Därför hade det ju varit bra om du som är en klok och förståndig man och som verkligen förstår att alla politeker är hycklare, ställt upp och bidragit till att det i alla fall hade funnits en vettig man i riksdagen, med de rätta åsikterna. Ellerär du bara en skrävlare.

Att du inte blir politiker!?

Tror inte att man skall ha för stor överto på drivankare - eller kanske rättare sagt "drivbroms". Man måste har bra med sjörum. Hade jag satsat på att lägga i mitt drivankare i stället för att segla mig ur det trånga läget när motorn stannade i närmare kulingvind, lite sjögång och i lo för land, hade nog inte haft kvar båten idag. Tror inte att sjöräddningen från den närbelägna sjöräddningsstationen hade hunnit fram innan båten hade spolats upp mot klipporna. Har man inget annat val, så skall man göra allt man kan. Då kan ju kanske, i vissa fall, ett drivankare va ett alternativ. Sen gäller det ju att ha ordning på allt, så det inte tar för lång tid att få det hela i sjön. Seglar man ute på öppet hav, så har man ju mer tid. Men de flesta seglar väl - eller går för motor inne i skärgården och nära land.

Jag ser heller egentligen inte fram emot sjösättningen heller. Har ju båten i sjön hela året. Var en sväng om båten för en tillsyn ligth på väg hem från Smögen. För min del betyder detta att jag åker förbi med bilen och kollar att allt ser ut som vanligt och att vattenlinjen ligger på samma nivå som det brukar - och det gjorde det. Börjar faktiskt fundera på att ta upp. Båten har legat i i närmare två år och det har nog växt en hel del på den, speciellt beväxtningen på propellern är ju problematiskt. Redan förra sommaren gick det en knop saktare än normalt. Sidåkning är inget som alls intreserar mig och definitivt inte utför - precis lika lite som att åka till Kanrieöarna eller Thailand eller nån annan stans i världen. Sjögång och om det blåser mycket har aldrig bykymmrat mig - förr. För ett par år sen protesterade min rygg efter en seglats mellan Smögen och Väderöarna. Efter en härlig seglats med måttlig sjögån och en härlig slör protesterade ryggen. Det tog tre månader innan jag var tillbaka i mitt normalt dåliga jag - så jaghar nog seglat färdigt - i alla fall vad det gäller längre seglatser.

I frågan om pengar och pengars makt över människor är jag helt övertygad om att det ställer till mycket ont. Thore Skogman har ju skrivit en sång, där sångens grundudskap är;" Ja se pengar - är bekymmer för fattig och för rik" För den om är fattig och nästan inte har mat för dagen och för en daglig kamp för att överleva - det är ju ett stort bekymmer. Det finns mer människor i vårt samhälle som lever under en oerhört pressad ekonomisk situation, än vad många nog anar. För den som är rik finns det många som går över lik för att utöka sin förmögenhet. Det har väl knappast kunnat undgå de flesta. Jordens resurser räcker egentligen åt alla - bara det funnits en mer rättvis fördelning. Börsen - den är som "livet i finnskogarna". Först så går det upp, så går det ner, så går det upp osv och det beror i huvudsak på att inte fullt vuxana polkar mellan 20 och 90 år leker med andras väl och ve, av rädsla för att förlora den där 10-öringen - som Thore Skogman sjöng om. Om pengar och det elände som pengar ställer till med om man har några eller inte kan man skriva mycket om. Ett är då säker, som det står i en gammal visa;"Du får ingenting ta med dig dit du går" När det gäller fiske är jag egentligen helt ointreserad. Doch finns det alltid några dörjer ombord på de två båtarna jag använder och det häder ju att jag ibland dörjer, när jag med båten förflyttar mig mellan två punkter. Det häbder väl också att jag ett par gånger varje sommar går ut enbart för att dörja. Brukar aldrig ta upp mer än att vi kan äta upp makrillen inom en mycket kort tidsperiod. För egen del kan jag inte se nån anledning att räkna u vad mitt båtliv kostar i kronor och öre per år, per dygn, per timme, per distansminute eller per infångad makrill. Vi lever i ett fritt land och det står var och en fritt göra precis som den vill i den frågan. Har man så vidlyftigt båtägand, så man börjar tala om lyxfälla. Då spelar man i en helt annan division än vad jag gör. Jag har aldrig haft dyrare båtar än att jag kunnat betala dem kontant.

Jag hade nog gärna betalat vad en veck apå Kanariöarna kostar, för en dag på havet - bara jag slapp att åka till Kanarieöarna. Jo jag har varit på kanarieöarna - en gång. Nu skall jag inte lägga till "första och sista gången" men jag längtar verkligen inte dit igen. Däremot ut i den Bohuslänska skärgården och till den Norska. I värsta fall till Danmark och gärna längst upp i Bottenviken. Nu förstår jag inte vad det är för hemskt med att jag inte vill räkan ut timkostnaden för mitt båtliv. Jag skulle relativt enkelt plocka fram alla räkningar och kvitto jag betalat varje år - ett antal år bakåt i tiden och sumera ihop detta. Det stora problemet är nog att räkna ut hur många timmar jag använt båten. Om jag är ute i tre veckor. är det då 504 timmar eller skall man kanske inte räkna dom timmarna man sover, eller skall man bara räkna de timmarna båten rör sig genom vattnet, varför då inte räkna ut hur mycket båten kostar per distansminut. Jag förstår heller inte varför jag skall nägga ner nåt jobb på att räkna ut den exakta årskostnaden. Jag har ju betalt det som mitt båtliv kostar och jag har en grov uppfattning om detta - det räcker för mig. Att sen vissa har ett näst intill sjukligt kontrollbehov - det är ju deras problem kanske skulle man räkna ut vad varje makrill kosta som man drar upp, med utgångspunkt för båtens totala årskostnaden. Med det begränsade dörjefiske jag bedriver, så blir det fruktansvärt dyra makrllar och då skulle jag inte har råd att äta dem. Såna makrlla skulle jag av kostnadsskäl va tvungen att kasta överbord och sen gå till fiskaffären och köpa betydligt billigare makrill. Nu är ju några uppfiskade makrillar egentligen en bonus, när man ändå är ute med båten - och då är den ju nästan gratis. I en gammal bok, som är ca 2000 år gammal står det;"penningbegäret är roten till allt ont"