raol

Det tråden handlar om, och orsaken till problemen trådskaparen har drabbats av, är att köpet genomfördes via en båtmäklare. Vid köp mellan två privatpersoner, eller där säljaren är privatperson och köparen är ett företag, gäller inte konsumentköplagen, utan bara köplagen, och för såna försäljningar kan även köplagen helt avtalas bort, om båda parter är överens om det. Köplagen i sig är redan i grunden balanserad eftersom den gäller mellan på pappret jämbördiga parter. Konsumentköplagens mycket hårdare regler finns där för att säljaren då är ett företag och köparen en privatperson, och den ojämlikheten i finansiell och juridisk styrka gör att de hårdare reglerna behövs där. Så sälj du din gamla båt, men gör det som privatperson, utan mäklare. Då är det mer en fråga om sunt förnuft och ärlighet. Om du berättar om alla kända fel, och köparen får möjlighet att undersöka båten före köpet, så är det inget problem.

Reklamationsrätten är tre år, men tiden för när bevisbördan ligger hos säljaren är två år nu, i stället för sex månader som det var till för några år sen.

Monel är en speciallegering av mestadels nickel och koppar, och inte rostfritt stål.

Inga problem, som jag ser det. Jag har sett hur det blir efter skruvar av rostfritt som suttit i masten och på spridarna i massa år. Lite vitt pulver precis runt hålet, men aluminiumoxiden är elektriskt isolerande, så när det byggts upp ett skikt verkar korrosionen inte fortskrida. Jag använder alunitar för smågrejer. När jag monterade på nya spridarfästen för några år sen använde jag såna där dyrare nitar av speciallegering.

Läste du ens mitt svar?

Nej, naturligtvis har du 300 hk om du har två motorer med 150 hk var. Enkel matematik. Sen är det inte nödvändigtvis samma sak som en motor med 300 hk, men det beror på att två motorer på 150 hk tillsammans väger mer än en på 300 hk, och två underdelar i vattnet ger mer motstånd än en.

Ja, men jag anser att en försäljning av en begagnad båt i första hand ska vara mellan två privatpersoner, och då gäller köplagen, som till och med kan avtalas bort om parterna är överens om det. Eller mellan en båthandlare som KÖPT båten av en privatperson, och säljer den vidare, med konsumentköplagen som reglering för försäljningen (om båten säljs till en privatperson - mellan företag gäller köplagen). Vad trådstartaren gjort är ju ett mellanting, som inte borde finnas, där det egentligen är två privatpersoner som är parter, men där en mäklare agerar mellanhand och där då situationen förvandlas till en där konsumentköplagen, som finns till för att balansera upp styrkeförhållandet mellan ett företag och en privatperson, plötsligt gäller mellan två privatpersoner. Det är väldigt, väldigt fel!

Ok, ja, det verkar faktiskt som om det stämmer. Då finns det ju inga som helst skäl att använda en båtmäklare. Jag skulle aldrig sälja nåt som privatperson där jag riskerar att träffas av konsumentköplagen. Sen är det väl inte lagen, utan förekomsten av båtmäklare, som är problemet här.

Om det är en affär mellan privatpersoner gäller köplagen, inte konsumentköplagen. För privatpersoner kan man även avtala om att köplagen inte gäller, den är nämligen inte tvingande i den situationen, men då behöver man vara överens om det, helst skriftligt. Köparen har undersökningsplikt, och du som säljare har krav på dig att informera om kända fel och brister. Om du uppfyllt din del av det har du ryggen fri. Om det är båtmäklaren som tagit över ägandet och sålt båten vidare har mäklaren inga krav på dig utanför vad som står i eventuella avtal mellan er.

Vad är det du är ute efter? Om det är större bekvämlighet i en kort/liten båt så behövs ju nåt nyare, men annars kan du ju gå upp i storlek och köpa nåt äldre som ger mer utrymmen och dessutom alla andra fördelar som en större båt erbjuder, som bättre vädertålighet, stabilare gång, högre fart vid samma vindstyrka och annat. Jag ensamseglar nästan uteslutande och ser i princip enbart fördelar med en större båt. De enda egentliga nackdelarna är dyrare omkostnader för båtplats, försäkring och vinterhantering. Började med en Marieholm Seacat (6.3 m), därpå en Dominant 78 (7.8 m) och nu en Beason 311 (9.4 m).

Jodå, de finns. T ex skulle jag kolla på de lite nyare båttillverkarna från Polen och en del andra länder i den delen av Europa. Jag vet inget om kvalitet eller hur prisvärda de är, bara att de finns. Några exempel som jag hittade på några minuter: http://vikoyachts.com/index1/yachts https://www.naturalyachts.com/northman-maxus-sailing-yachts https://www.tes-yacht.pl/en/yachts/tes-246-versus-2/

Det är bra att den lutar lite bakåt. Då kommer vatten från regn och smält snö/is att rinna ut genom självlänsen utan att bygga upp sig och rinna fram och i värsta fall in i båten. Så ska en båt vara uppställd. Lutning i sidled gör egentligen inget om det bara handlar om max ett par grader, men det kanske är störande att arbeta i båten. Hur justerbart det är är svårt att säga. Om det inte lutar problematiskt mycket skulle jag låta bli.

Orville eller Wilbur?

@excel319 Skriv ett snabel-a och direkt efter namnet!

Det är fängelse i straffskalan. En domstol avgör straffet vid fällande dom. Det kan bli andra påföljder också, så klart. Lagen är ganska färsk, så jag tror inte det finns särskilt många domar än. Här är de relevanta delarna från lagen som gäller detta: Folkbokföringslagen Folkbokföring i landet 3 § Den som efter inflyttning anses vara bosatt i Sverige ska folkbokföras. En person anses bosatt här i landet om han eller hon kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin nattvila eller motsvarande vila (dygnsvilan) i landet under minst ett år. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet ska folkbokföras om han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist här. En person ska anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila här i landet om han eller hon under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan här minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med en annan förläggning i tiden. Folkbokföringsort 7 § En person anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon regelmässigt tillbringar eller, när byte av bostad har skett, kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila. Den som därigenom kan anses vara bosatt på fler än en fastighet anses vara bosatt på den fastighet där han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist. En person ska anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila på en fastighet där han eller hon under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med en annan förläggning i tiden. 8 § Om en person under en på förhand bestämd tid av högst ett år regelmässigt tillbringar sin dygnsvila på en annan fastighet än den där han eller hon har sin egentliga hemvist, anses detta inte leda till ändrad bosättning. Avregistrering från folkbokföring 20 § Den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett år ska avregistreras från folkbokföringen som utflyttad om inte annat följer av fjärde stycket eller 14 §. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet ska avregistreras om han eller hon med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sin egentliga hemvist utom landet. En person anses regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet om han eller hon under sin normala livsföring tillbringar dygnsvilan där minst en gång i veckan eller i samma omfattning men med en annan förläggning i tiden. 25 § Den som är folkbokförd och har flyttat ska inom en vecka anmäla flyttningen till Skatteverket. Om straff 42 § Den som lämnar oriktig uppgift till grund för beslut om folkbokföring döms, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för folkbokföringsbrott till böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma gäller den som inte fullgör sin anmälningsskyldighet enligt 25, 26 och 27 §§. Är brottet med hänsyn till att brottsligheten utövats systematiskt eller i större omfattning eller annars att anse som grovt, döms för grovt folkbokföringsbrott till fängelse i högst två år. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.