Muerto

Peter_K: Utan att veta lagersaldo, men Martec verkar ha http://www.martec.se/pumpar/johnson-pump/kylvattenpumpar-motormonterade/jp-f35b-9-10-35157-9-vp-858065.html Finns förvånansvärt gott om delar till gamla pentor fortfarande.

Hade precis samma problem i år att sjövattendelen av kylningen strejkade. I mitt fall är pumpen helt ok och impeller helt ny ( pumpen sitter under vattenlinjen och inget vatten rinner igenom den när pumpen inte går och man låter intaget stå öppet så bara pumpen är det som hindrar båten från att sjunka - alltså är den tät och fin. Och kör man på startmotorn och med lös slang kopplad på pumpen och öppet intag sänker man båten ganska snabbt...). Rev hela kylsystemet igår kväll utan att hitta något fel (inget stopp någonstans) och efter att ha kört motorn några minuter och varvat lite hoppade allt plötsligt igång och motorn kunde nysa ut massa sot och annat klägg av okänd härkomst (ärligt, vi hittade inget klägg någonstans i hela systemet. Helt obegripligt...) 35-åriga dieslar verkar likt gamla gubbar kunna ha lite konstiga idéer ibland... Gissar på en luftficka någonstans även om det inte hjälpte att fylla systemet bakvägen och lufta en del i taget hela vägen till högsta punkten. Elfelet som plågat mig sedan i lördags fixade också sig självt genom att jag låste upp ena stuvfacket i sittbrunnen... Mycket skumt.

Tack för svaren! Aluminium alltså... Provar det.

Tjena, Förra säsongen upptäckte jag ett liiitet läckage, en droppe då och då, vid banjokopplingen på insprutningspumpen på min md7a. Det stör inte funktionen nämnvärt, men effekten är en härlig rökutveckling när dieseln förångas mot den varma motorn efter ett par timmars motorgång - alltså måste det åtgärdas innan det händer en olycka. Försöker hitta manualer och andra källor såsom sprängskisser men hittar inte vad det ska vara för packningar vid just denna koppling. Någon som har ett förslag? Det handlar alltså om banjon som sitter mot pumpens utlopp mot spridarna. Vill inte chansa och utgå från de gamla då de förmodligen är från nÄr motorn tillverkades och således kan antas vara lite slitna - de håller ju inte tätt...måste dessutom kunna flytta båten för egen maskin med kort varsel så här i sjösättningstider.

Båten kom upp på land i veckan och glad i hågen åkte jag ut för att vinterkonservera motorn. Men då vill motorn, som inte krånglat på hela säsongen, plötsligt inte suga kylvatten ur den fina hinken jag förberett. Som sagt, förra helgen funkade allt perfekt. Nu kopplade jag bara loss intagsslangen från drevet (s110) och körde ner i en hink. Då vill den inte. Impellern ser helt ok ut. Jag har Martec sötvattenkylning. Lyckades få ur allt gammalt vatten, tror jag, och fyllde glykol hela vägen genom vacuumventilen så jag är inte orolig för vintern. Men konfunderad över varför det inte funkade som det borde... Förslag?

Jag tror att det helt enkelt kan vara så att flera känner till samma vikar. Även om de inte står med i div. Böcker... En titt på sjökortet kan ha gett en fingervisning, kanske har man en gång tidigare sett någon ligga där, eller så har man fått ett tips. En bra tumregel är nog att om du gillar ett ställe gör säkert andra det också. Jag brukar segla förbestämda etapper. Det innebär att jag kvällen innan bestämmer en destination, ev. Med en reservplan. Efter 10-15 timmar segling är jag då inte sugen på att leta 1-2 timmar efter en ny plats. I det läget skiter jag högaktningsfullt i om det ligger en annan båt i viken. Givetvis visar jag hänsyn och försöker lägga mig en bit ifrån om det ser möjligt ut utifrån landkonturen. Så blev det i helgen, efter 11 timmar kom vi fram till en vik jag sett ut i sjökortet. På väg in ser vi att det ligger 2 andra båtar där. Reservviken låg 1 timme bort och utifrån rådande vindar var den inte alls lika bra - men ok. Vi nosade oss därför in till en klipphäll 15 meter från en av de andra båtarna och lade oss sedan där. Till nästa gång vet jag att det finns två andra ställen man kan ligga på i den viken. Avseende okunnighet om hur man hittar hamnar. Rör man sig utanför sina kända farvatten är det knepigt att hitta ställen. En plats som ser bra ut i sjökortet kan vara värdelös i verkligheten. Det kan finnas outmärkta stenar, m.m. Finns det då ett känt ställe, magen kurrar, besättningen gnäller, och hunden står med benen i kors, ja då kör man på det som verkar funka. Vill man ha en vik för sig själv får man nog köpa en egen ö och stänga av för obehöriga medelst fiskenät.

Tack för svar! Då var min magkänsla om felet och lösningen antagligen rätt. Men konstruktionen gick jag bet på. Nåväl... Stärkt av detta ska jag ge mig i kast med att fixa felet nästa gång jag är ute vid båten.

Innan jag river isär något jag kanske inte får ihop igen inom rimlig tid... Min Yamaha 5hk 2 takt som används till jollen har fått spatt. Den startar Fint och går fint upp till typ halvgas med choken på. Utan choke tvärdör den. Är det förgasaren jag ska börja med? Jag antar att choken bypassar den vanliga gången från förgasaren och att det är därför motorn går bra med choken men tvärdör utan... /Juristen som aldrig haft moppe och som inte känner för att börja i fel ände.

På väg söderut i Sthlms skärgård. Ligger just nu vid Arholma efter skuttet förbi Väddö (utsidan såklart). Vinden har pendlat från nordväst till sydost. Misär. Häftigt dock att segla bidevind parallellt med en annan båt men för olika halsar i dryga 6 knop. Ska tydligen blåsa sydligt imorgon igen. Misär sa bull.

Sätt motorn på jollen och lägg den långsides med segelbåten. 5hk har funkat fint till min Marieholm 28 på 3,5 ton. In i en trängre hamn kan man puffa mot aktern med gummibåten. Metoden kräver förvisso en gast som sköter utombordaren, alternativt riktiga ap-armar.

Helt normalt. Även min Marieholm 28 beter sig så. Och den har ju typ samma skrovform, allt är bara större. I mitt fall är det runt 6 knop det börjar märkas och besvära. Runt 5,5 dippar aktern knappt märkbart. Fenomenet uppstår bara vid motorgång.