Svartviken

Tänkte mig nog att täta snittet, och sedan som säkring av tätningen pressa in nämnda rör, kanske runt 10cm långt. Möjligen passar epoxi bättre än sika. Angående rör så hoppas jag hitta något med väggtjocklek runt 2-3 mm, då känner jag mig inte orolig för att axeln ska vobbla emot röret. Axeln har ju dessutom stöd av lagret alldeles intill röret. Som du märker är jag inte sugen på att byta hyllsrör, det känns som en stor operation. Men å andra sidan vill jag inte heller ha någon opålitlig fusklagning.

Det är inte mellan hylsrör och lager som jag tänkte pressa in ett rör. Skadan sitter lite längre in i hylsröret än lagrets instick. Jag använde tigersåg och det är bladets spets som orsakat skadan en bit in. Skadan gränsar till att gått igenom hylsröret, ca 3 cm långt snitt. Lagret satt med något som påminde om loctite, det lurade mig lite. Eftersom jag var igenom med sågen i ytterändarna antog jag att jag hade lite kvar att ta i andra änden, då halvorna satt fast ordentligt. Men de var alltså fastlimmade.

Hej! Jag har just plockat bort mitt utslitna cutlesslager. Ser nu att jag gått ner med sågbladets spets i hylsröret (45 mm inv. Dia., glasfiber). Spåret som blivit i röret känns allt för djupt för att ignoreras. Min tanke nu är att lägga tex sika i spåret/skadan och pressa i ett pvc-rör med 45 mm ytterdia. Skadan är alltså innanför lagret. Sedan pressa i nytt lager efter. Ok? Finns det rör med 45 mm ytterdiameter? Annan lösning? Tacksam för input!

Min gissning är att det är olja blandat med vatten, inte fett. Bearbetas blandningen kan denna få samma koncistens som fett.

Jag kan också intyga att biltemas billiga (109kr) kabelsax fungerar utmärkt för betydligt grövre kablar än vad de anger. 35mm fungerar fint. Den är även prima att kapa slang, tampar och dylikt med.

Det var nog bra att det var på aluminium du monterade solcellen. Jag har använt samma typ av tape (biltemas variant) på gelcoat, gelcoaten blev missfärgad (gulnade kraftigt). Det var omöjligt att polera bort missfärgningen, den hade verkligen trängt ned på djupet i gelcoaten.

Tack för infon! Den får mig att fundera lite över det som står att läsa på tillverkarens hemsida, "Ribbåt RIB270 planar lätt med en 8HK motor och 2 personer...". Antingen drar de en rövare, eller så går det faktiskt under rätt förutsättningar. Tex rätt tryck i tuberna, rätt stigning på propellern och rätt vikt på besättningen. Men av din erfarenhet att döma verkar ändå 9.8hk vettigt, lite marginal vill man ju ha.

Tack för all input! Fördelen med en lång vinter är att beslut får tid att mogna lite. Jag inser att det som vanligt får bli en kompromiss. Tänker mig nu en annan väg att gå, nämligen: -Gummibåt, V-bottnad RIB (helst aluminium) runt 2,6m. Självlänsande vid bogsering och max 50kg. -8 till 10hk 2-taktare, några år gammal. Förhoppningsvis är detta stabilt nog för att bogsera i stort sätt jämt. Men för de enstaka tillfällena det känns för riskabelt tänkte jag ha ett motorfäste på badbryggan. En 2-taktare på ca 27kg borde gå att lyfta av stående på badbryggan. Två personer bör sedan ganska lätt kunna hiva upp jollen på rufftaket. Sikten kommer att bli lidande, men jag tror det blir inom rimliga gränser. Normalt ska jag ju bogsera. Lösningen ger att jag får med en planande oöm jolle, utan att begränsas av vädret pga jollen. Great White och Highfield har modeller som matchar önskelistan. Yamaha och Tohatsu 8-9,8 hk verkar också passa in. Av Youtubeklipp att döma har de motorerna relativt harmoniskt motorljud. Förhoppningen är att hitta begagnat i bra skick.

Snipan gissar jag är en Albatross 29. Två saker kvar att gissa på då...

Stämmer bra det!

För lätt..? Nå, vad är detta för flytetyg?

För lätt..? Nå, vad är detta för flytetyg?

Tror jag knäckt julnöten, Husky 29!

Kan tillägga att för att slippa massa extra jobb med att ha jolle tänkte jag dels, skippa uppblåsbara varianter. Dessutom tänkte jag köpa en lite nyare begagnad 2-taktare. Det är nog med jobb med stora båten ändå.

Hej! Jag har lite lösa planer på att skaffa en släpjolle till nästa säsong. Jag har funderat på vad jag vill ha ut av jollen och vilka egenskaper den då borde ha. Det här kom jag fram till: -Minimum av underhåll -Planande med två personer, vill kunna ta mig en bit. Handla, utflykt/upptäcka lite omkring -Och framför allt, den ska vara så säker som möjligt att dra i lite sämre förhållanden För att plana med två personer så krävs det en motor som är jobbig att stuva undan (ca 8hk?), då är det inte heller ett alternativ att lägga jollen på rufftaket. Dävert har jag ingen tanke på att montera, dessutom svårt på en snipa. En lösning är då att alltid ha jollen på släp. Eftersom vi kör stadiga 6,5 knop i nästan alla lägen borde det vara möjligt, då gör det ju inget om jollen är en smula tung. Det som oroar är risken att jollen välter i lite grövre sjö. Men hur stor är den risken egentligen? En jolle jag funderar på är Steady 260 http://www.steadyboat.se/steady_models_2/steady_260_2. Den är lite åt det tyngre hållet (60kg). Den har omskrivits som väldigt stadig, den har katamaranliknade skrov av bilderna att döma. Min önskan är att tryggt kunna ha en jolle på släp upp till i alla fall 12-13m/s, och kanske 1,5-2 meters sjö. Annars blir ju resorna i ytterskärgården väl begränsade. Stora frågan är då, var går en rimlig säkerhetsgräns för att våga ha en sådan på släp? Fritt fram för spekulationer, erfarenheter eller ödmjuka idiotförklaringar!

Det de kallar strömlist är bara gemensam minus för lamporna i knapparna. Den koppla till batteriminus, tex via en jordplint, minusskena eller vad man nu vill kalla en sådan. Sådana finns på Biltema med, tex http://www.biltema.se/sv/Bat/El/El-tillbehor/Kopplingsplint-2000024037/

Blir nyfiken, vilken modell av Yanmar har ni och vilket varvtal körs den på? Jag "fiskör" en 4JH2 DTE, i stort sett konstant 1500-1700. Vid 1700rpm hör man att turbon åtminstone laddar en smula, så jag har sista tiden börjat undvika att ligga så lågt som 1500.

Jag har ett Mantus 11,3kg nu, innan det Delta och Brucekopia. Såhär långt har Mantuset varit överlägset. Alltid halvt till helt nedgrävt på bara max en meters hemtagning. Hittar ner i minsta spricka om man ankrar på klippbotten, även om det inte är att rekomendera så sov vi ankrade så (stäv mot land) två nätter under semestern. Båtgrannarnas ankare kanade hjälplöst hela vägen hem utan att sätta sig. Vi låg även två båtar på vårt ankare i ganska frisk sidvind, då orkade jag sedan inte dra upp det med armkraft. Fick tillslut upp det med lite trixande.

Tack för era erfarenheter! Jag kör vidare som det är under hösten. Tror jag landat i att skippa att tanka fullt innan upptagning. Lite behöver jag ändå tanka och då blir det som vanligt RME-fritt och en skvätt Sta-bil. Sedan efter sjösättning i vår gör jag en ny kontroll. Funderar på om min oljebytarpump (elektrisk) då går att använda till att "punktdamsuga" upp den växt som finns (skulle bli skvimpigt med full tank). Därefter byter jag filter. Jag vill helst undvika att släppa in luft i bränslesystemet (pickup/rör sitter monterat i inspektionsluckan) när båten är på land, det brukar bli ganska många starter och luftningar för mig innan jag blivit kvitt luften.

Inspekterade tanken idag. För två år sedan var den visuelt helt ren, nu ser den ut så här. Hur mycket skit är ok, är det hög tid att rengöra som det nu ser ut?

Ok, här kommer mina erfarenheter såhär långt. Vi har precis kommit hem efter tre veckor i Stockholms skärgård. Ankaret har fäst omedelbart varje ankring och det har inte draggat vid något tillfälle. Hårdaste belastningen vi utsatt det för var när vinden slog om under natten, 8ms från sidan utan spring utlagt, även det gick bra. Vi har även ankrat med extremt kort lina utlagd (trång vik), 2 meter djupt och ankaret lagt 2 meter ut från båten. Jag orkade då inte dra loss lankaret från båten förrän jag hängde ut och drog mer uppifrån, då fick jag loss det. Vi har vid ett tillfälle legat förtöjda där botten var en klippa som var slät som ett dans golv. Ankarets spets är skarp och fastande i första lilla ojämnhet. Inte att rekommendera såklart, men det var intressant att se att grannarnas bruceankare inte fick tag i något att haka fast i. Jag har dykt ner och tittat var och var annan ankring, ankaret har varit halvt till helt nedgrävt varje gång, beroende på hur hårt fastdraget det blivit. Känner mig mycket nöjd såhär långt! Tillägg: Vi har 12mm delvis blyad lina utan kätting. All ankring har varit stäv mot land.

Ett lite ovanligare alternativ är Marco 730 ht. Verkar vara en trevlig båt.

Den här har klass D-förstärkare. Borde vara strömsnål och ger hög effekt. Många bra omdömen på nätet. Tänker nog skaffa en själv så småningom. http://www.prisjakt.nu/produkt.php?p=3024562

Köpte från ildostmarine.nl, det var den ända återförsäljaren jag kunde hitta i europa.

Mantus är enligt deras egna videoklipp ett supermirakelankare, så nu beställde jag ett. Det blev ett 11,3-kilos, har en 27ft snipa på drygt 3 ton. Ankrar mest i Stockholms skärgård, men även i Mälaren. Det ska bli roligt att testa, förväntar mig såklart mirakelfäste. Hittade förut ett test någonstans, och jämfört med Rocna så fick Mantus aningen lägre toppnotering i dragtest men högre lägstanotering, mer konsekvent fäste helt enkelt. Nu ska jag svära lite i kyrkan; Delta var också med i testet (har haft ett sådant senaste fyra åren), det preserade ganska dåligt. Jag har varit relativt missnöjd med mitt. Jag har dykt åtskilliga ggr och kollat in hur det sitter, det gräver överaskande dåligt enligt min mening. Trots bra botten, bra vinkel och några meter kätting kasar oftast ankaret ovanpå botten åtskilliga meter innan det lite slumpartat får lite fäste. Endast ett fåtal gånger har jag sett att Deltat har grävt ner sig fullt ut. Hoppas nu på att Manuset är ett bättre ankare i mina vatten! Någon här som redan har ett och vill delge lite erfarenheter? Eller kanske någon bara vill pladdra lite om ankare! Jag återkommer med erfarenheter i sommar!