goranw

Nej! Gör det inte. Vet själv vilka enorma sidkrafter som kan uppstå i halvvind och kanske några grader högre till och med med traditionell spinnaker. Eller i samband med att man råkar få ett uppskär (händer för all del inte den som vaksamt släpper efter på lägajen i tid).

Har alltid tyckt att Hjertmans katalog är den absolut mest effektiva. Litet format och lätt att navigera i. Mycket smartare än SeaSeas större och otympligare katalog, som måste kosta mycket mer att producera till förfång för varupriserna kan man tänka.

Det finns två kategorier av seglare: 1) De som har gått på grund 2) De som ännu inte har gått på grund En liten betraktelse kring detta faktum: http://www.seniorseglaren.se/dafto-filer/grund.htm

Nej, jag formulerade mig fel. Jag fyller 73 i år. De första åren var jag bara passagerare. Men såvitt jag vet råkade inte pappa heller ut för några akuta läckage. Hoppas jag inte krackelerade alltför mycket som förebild.

Under mina första 73 aktiva seglingssäsonger har jag inte råkat ut för något akut läckage. Men det kanske snart är dags. Huga!

Ja, du Wille, det gäller att ha ett strikt vaktsystem, som respekteras av alla ombord. Särskilt om man seglar dag och natt under lång tid. Vikten av att följa vaktsystemet till punkt och pricka lärde jag mig i Backamo 1960, när vi tältade där, och jag hade nattens sista eldvakt 0630-0700. Jag purrades, signerade sömndrucket vaktlistan, vaktade elden i en halvtimme, tittade på klockan - varför kom det ingen reveljsignal? Men vad nu, det var ju en halvtimme kvar!!???. Det visade sig att killen före mig aldrig gått sin vakt utan direkt lagt sig att sova igen efter att ha purrat mig. Jag blev förstås skitsur, släckte elden och lade mig att sova. Jag tyckte att jag hade gjort min plikt under en halvtimme. Men vår morgonpigge furir upptäckte min pliktförsummelse och kunde glädjestrålande rapportera mig för kompanichefen som gav mig en veckas kompaniförbud. Jag brydde mig inte ens om att förklara sammanhanget utan tog mitt (ganska lindriga) straff. Sedan dess är jag petnoga med vaktlistor - fråga mina besättningar, om ni inte tror mig.

7 stycken Pi-kryssare finns registrerade i SXK 1972: De som är byggda 1963-1964 har följande mått: Löa 615, Lvl 545, Br 195, Dj 108, 15,9 kvm, 0,8 ton, 3 hkr De är byggda på Orust (IW-varvet) Senare, 1966-1968, byggdes de i Kristiansand i Norge med bredd 200, djup 105, segelyta 17, 1 ton och 4 hkr.

Själv blev jag medlem vid 59 års ålder i samband med att jag avtalspensionerades. Den yngste hittills tror jag har varit runt 53 eller något i den stilen. Det finns ingen åldersgräns uppåt. Den äldste medlemmen hittills är 96 år, är med på de flesta möten och kör bil dit själv! Hade inte hans båt gått på land i en storm för två år sedan, skulle han fortfarande ha seglat på egen köl. Reglerna för medlemskap har alltid varit i stort sett obefintliga, men det har fungerat utmärkt. Men jag känner på mig att det kommer att ske en uppstramning med den nya styrelsen. Jag ser att man numera måste anmäla sig skriftligt och även avgå skriftligt. Peter, du är säkert välkommen bland gubbarna. Det behövs nytt friskt blod från Sveriges alla kuster. Skicka efter en blankett och anmäl dig för medlemskap! Det kan nog behövas en aktiv representant för ostkusten.

74,8 år var medelåldern vid näst senaste nattseglingen. Man blir aldrig för gammal för att suga på båtlivets alla karameller. Nattsegling ger en ytterligare dimension åt båtlivet. http://www.seniorseglaren.se/morkernavigering-filer/nattnavigering.htm Ett bra sätt att börja sin karriär som nattseglare är att börja segla 24-timmars.

Tack för tipset! Dem hade jag faktiskt inte tänkt på.

Läckaget upptäcktes redan 1973 av en fiskare, som såg olja bubbla upp till havsytan. Fiskaren tog konakt med Terje Fredh, som i sin tur larmade kustbevakningen, Sjöfartsverket, Regeringskansliet och polisen. Ingen visade något intresse av att titta närmare på oljefläckarna. Terje Fredh, som bevakade sjöfart och fiske för tidningen Bohusläningen och hade stort intresse för fartygshistoria gav 1977 ut en bok om Skytteren. Även om en stor del av oljan (fartyget var fullbunkrat vid sitt utbrytningsförsök 1942) redan har läckt ut, så finns risken att det svårt sönderrostade vraket plötsligt kollapsar och all den återstående oljan kommer lös samtidigt. Då blir det den värsta katastrofen i Bohusläns historia, någonting helt förödande såväl för det biologiska livet som för befolkning och andra som vistas i skärgården. Som jag skrev i ett tidigare inlägg drabbades vi av tjockolja på fördäck och segel under en 48-timmarssegling 1980 när vi seglade över vraket. Denna händelse blev en väckarklocka för mig. Den väckarklockan vill inte sluta ringa. Vad gör man?

Ja, det vanliga är nog tyvärr att man inte bärgar fartyg som inte ligger direkt ivägen, nej, man sanerar inte ens. Se bara på Estonia. Och Langeland som sjönk just vid Kosterhavets Nationalpark med olja, som så småningom kommer att börja läcka ut i Kosterfjorden och i kosterskärgården. Efter oss syndafloden!

Till exempel vill jag få klart för mig hur ensam jag står på den här barrikaden egentligen. (Jag står på ytterligare ett 10-tal barrikader, vänta bara!) Redan att du tycker att frågan inte är ointressant är för mig intressant och inspirerande. Kanske sådde jag ett litet frö? Fortsättning följer.

Under rubriken Miljösnack finns för närvarande 182 trådar. 21 av dessa trådar har bara ett inlägg. Det finns alltså inga svar. Och av dessa 21 inlägg har mitt om den tickande miljöbomben i Skagerack i särklass minst antal visningar (290 stycken till dags dato). Som nybörjare här på Maringuiden känner jag mig helt vilse i pannkakan. Är denna fråga verkligen så ointressant för båtfolk på västkusten? Dagstidningarna har visat stort intresse för katastrofhotet ifråga. Miljökämpen Terje Fredh har till och med skrivit en bok om en av de 714 tickande miljöbomberna, vraket Skytteren som läcker cirka 1000 liter olja per dygn i skärgården sedan flera år. Själv har jag tagit upp frågan i Svenska Kryssarklubbens tidning Västpricken och på min hemsida www.seniorseglaren.se Kan någon hjälpa mig förstå?

Visst finns det två könsneutrala pronomina i det svenska språket, den och det, men av tradition vill vi ju inte objektifiera våra älskade båtar, fartyg och skepp. Och eftersom de flesta ägare, redare och nyttjare är män är det vanligen så att flytetygen är av honkön. I Bohuslän lär det i och för sig vara vanligt bland äldre att benämna jullar han och snip(p)or hon. Men observera att jag absolut inte vill dra någon lans för det oerhört känsloladdade ordet hen. Jag använder det, som i det här fallet, undantagsvis , av praktiska skäl. Beträffande reservstyrning ombord, så har jag, som jag skrev i ett tidigare inlägg, en åra i min 3,5 ton tunga båt. Den har hittills legat outnyttjad i skansen i 38 år. Må den fortsätta att vila i frid! Men vid roderhaveri glöm inte seglen! Det är till god hjälp att styra med seglen, ibland behövs det inte mer. Skota storen och slacka på focken, när du ska lova. Slacka på storen och skota focken, när du ska falla av.

Sueco: Nej, slagkryssaren Bismarck, uppkallad efter järnkanslern Otto, den virilaste av män förmådde jag inte beskriva i feminina termer. Lika litet som jag skrev hon om bogserbåten Lars härförleden. Men tack vare det nya könsneutrala hen som står för både hon och han, tyckte jag att jag löste problemet på smidigt sätt. Hen är ett alldeles utmärkt pronomen, när man inte vill (eller kan) ange kön. Jag kan inte förstå dem som klandrar denna utomordentliga språkliga innovation, som faktiskt förespråkades redan av Barbro Alving (Bang) på sin tid.

Världens modernaste osänkbara skepp. Nej, inte Titanic men Bismarck, Nazitysklands gigantiska(ste) slagskepp, drabbades under andra världskriget av en fullträff på rodret av en torped från ett engelskt Swordfish-flygplan. Därmed var slagskeppets öde beseglat. Utan manöverförmåga blev 47 000-tonnaren trots sin enorma bestyckning och sin potentiella toppfart av 31 knop ett lätt byte för de allierade. Hen sänktes i Atlanten och närmare 2 000 besättningsmän följde fartyget i djupet. Apropå vikten av att ha ett funktionsdugligt roder...

Lika farligt som att inte börja tänka! Vid de två tillfällen jag har varit med om att förlora roderverkan vid segling har det gällt att tänka intensivt och snabbt. Första gången hade vi 5 minuter på oss. Hann inte tillverka något nödroder men lyckades styra med seglen till en skyddad vik på en holme, varifrån vi så småningom kunde räddas. Andra gången, med Maxi 108-an, hade vi cirka 15 minuter på oss. Det var naturligtvis oförsvarligt att vi inte hade gjort klart för oss var hjärtstocken fanns. Vi borde också ha blivit informerade om att autopiloten var kopplad direkt till hjärtstocken. Det blev för oss till att tänka till istället. Att styra med seglen gick inom vissa gränser men hade inte räckt för att gira upp mot Hällsvik. Att styra med bogpropellern lyckades inte alls. Men det berodde förmodligen på att vi inte hade hunnit få ner farten. Om vi hade rullat in seglen, kanske det hade fungerat. Återstod att ankra innanför Grötö. Om vi inte hade fått telefonkontakt med ägaren, som gav besked om var hjärtstocken fanns, så hade vi gjort det. Det hade varit intressant att försöka rigga en spinnakerbom som roder, men det fanns inte en chans att hinna med det.

Den första åtgärden är förstås att styra med seglen så långt det nu går. Sedan får man använda den reservåra man bör ha ombord eller tillverka ett nödroder av spinnakerbommen eller dylikt. Om man har ratt kopplad till autopilot som havererar kan det gå så här: http://www.seniorseglaren.se/2004-filer/2004_GOWEleveranssegling.htm

Ett bra exempel på en sann seglare, så som jag definierade hen på Sailguides diskussionsforum 2009, där vi hade en superlång tråd i ämnet. Bokrecension på dåvarande Seniorseglarnas hemsida, numera Seniorseglarens: http://www.seniorseglaren.se/bok-filer/allasa.htm

Va? Vad är Sverige (inte sverige) om inte svenskt?

Marrexxx, du skriver: Rügen är fint, även om jag kom dit med TT-line, men att kalla det gammal svenskbygd ska man nog vara försiktig med, Delar av Nordtyskland var under perioder ockuperat men aldrig svenskt i någon egentlig bemärkelse. Inte svenskt i egentlig bemärkelse! I vilken bemärkelse var det då svenskt? Är det samma sak med till exempel Bohuslän? Visserligen fick Sverige Bohuslän vid freden i Roskilde 1658, men svenskt är det kanske inte i egentlig bemärkelse - vi bara ockuperar landskapet Bohuslän, som egentligen fortfarande är norskt - eller?

Det var nytt för mig. Jag fick redan i realskolan och även i gymnasiet för oändligt många år sedan lära mig att bland annat Rügen och staden Stralsund tillföll Sverige efter Westfaliska freden 1648 och att vi fick avträda områdena till Preussen i samband med Wienkongressen 1814-1815. Men senare historieforskning kanske har lett till att man numera har dragit andra slutsatser? Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad du stöder dina uppgifter på.

Ja, jag hade förtöjt litet dåligt. Tack för informationen! Det lockar att ta en tur till denna gamla svenska ö.

Hur många av er har seglat till gamla svenskbygder som Rügen och Stralsund? Är det i så fall någon som har legat för ankar i Rügens innanhav (Bodden)? Jag skulle gärna vilja ha tips på bra ankarplatser och för den delen även hamnar och naturhamnar i området.