Lintott

Vet inte hur Plastimoprofilen sitter ihop men på '*Seldens profiler finns det skarvstycken och kopplingsbeslag med fjäderbelastade små stift som trycks in i profilen och låser profildelarna till varandra. Kolla i den här filen så framgår konstruktionen: https://support.seldenmast.com/files/1426855959/595-104-S.pdf En extern koll på din profil bör ge svar på om det är liknande sammanfogning. Du måste nog ta ner profilen för att kunna dela skenan. Sen kommer nästa utmaning - att rikta skenan så den blir tillräckligt rak. Likrännan får varken bli för trång eller för bred. I första fallet så återkommer problemet att seglet fastnar och blir den för bred så riskerar seglet att rappa ur. Om det rappar ur under hård segling så kan det bli riktigt jobbigt....

Jag har samma mppt-regulator till mina 200W (o ibland förstärkt med en 50W till 250W). Jag har en 250A BMS från Muller Energy (jag tror att det är Jaibada som tillverkat den). Jag har precis som @anuba ställt in laddspänningar från solcellsregulator, AC-laddare och generator så att BMS gränsvärden ska underskridas. BMS blir då en ren säkerhetsfunktion samt balanserare (skillnaden mellan de fyra cellerna ligger normalt på 0,002V!). Jag noterade efter grundinställning att alla elprylar inte var så välkalibrerade avseende vilken spänning de lämnade. Bland annat så gav Mastervolt AC-laddare högre utspänning än vad som angavs så då spärrade BMS tidvis laddningen (min BMS har kraftelektronik som spärrar laddning vid överspänning och förbrukning vid underspänning). Efter justering av laddprylarnas spänning så laddar alla på ett effektivt sätt och utan att BMS behöver spärra. Jag har en Mastervolt-burk som ansluts via MasterBus och har usb-utgång för att kunna ställa in laddaren med hjälp av en PC. Jag har en kabel till Epever-regulatorn som ansluts i usb-ingången på PC så det går att göra komplexare inställningar än "standard" för regulatorn (gränssnittet i regulatorn är RS-485).

Har du inte sett ett enda nyhetsinslag om ryssarnas invasion av Ukraina och hur ukrainska soldater lever, jobbar och strider för att behålla sitt hemland fritt? Ser det ut som skjutbanor där man testar hur det går till att skjuta? Om Sveriges försvarsmakt med trovärdighet ska kunna försvara vår frihet och demokrati (det innefattar att de kommer att försvara även dig och andra försvarsmotståndare oberoende av om du/ni är kritiska till att försvarsmakten finns och genomför skarpa stridsövningar) så krävs det att de kan öva, med skarp ammunition och under så realistiska förhållanden som det går på de begränsade områden där de kan genomföra tillämpade skjutövningar med skarp stridsammunition under fredstid, även om det innebär begränsningar av allmänhetens tillträde till övningsplatser och riskområden.

Här finns en sockelguide https://ljusgrossisten.se/belysningsfakta/sockelguide/ Den enpoliga kräver att det sitter minus till höljet och plus till stiftet. De tvåpoliga kan anslutas med plus till ena o minus till andra polen. Sen gäller det att välja en glödlampa med endast en glödtråd och två kontaktstift. Då kommer strömmen att flyta korrekt genom glödlampan. Ska du göra en korrekt installation så ska du ha en glödlampa med vertikal glödtråd (som i din gamla rörlampa). Annars blir lysvinklarna felaktiga från lanternan. Till nyare lanternor så sitter det ofta tvåpolig Ba 15d med assymetrisk bajonettfastsättning för att få glödtråden korrekt vänd inne i lanternan. Den typen av glödlampa är nog tyvärr för hög för att få plats med i din lanterna. Jag förstår att du vill försöka behålla lanternan. Den är väl "tidstypisk" för båtmodellen.

Om den är helt trasig så borde det väl inte en finnas spänning över panelen? Börja med att felsöka alla anslutningar om det blivit korrosion eller glappar någonstans. Det kan ju även vara en kabel som kommit i kläm eller brutits fram-o-tillbaka tills ledarna brustit. Jag fick för några år sedan in vatten i ena kopplingsboxen där kabeln ansluter till panelen (slarvig installatör som brutit kabeln tvärt så tätningen skadats). Kolla om du ser några spår av rost i skarvarna på kopplingsboxen, då läcker den sannolikt. Om du får kortis i ena panelen så kommer den att slå ut även den andra (det hände mig när mina strulade). Numera har jag en diod på varje solcellspanel för att det inte ska kunna hända igen.

Det var lite meckigt att dela BlueSea-brytaren. Jag fick komplettera bits-sortimentet med fyrkantiga tappar, det är nog inte meningen att kontakten ska delas. Startkabeln (en) fick ligga kvar o den har redan kommit till användning igen. Jag kopplade generatorn via en Victron OrionXS DC/DC till LFP-batteriet men batteriet fick ingen ström. Jag provade alla upptänkliga inställningar utan att lyckas få fram ström. Nu är Orion XS på väg till leverantören för garantiutbyte (andra bytet, första enheten hade en kontakt som inte var fastlödad och limmad, jag verkar ha otur med Victronprylar). Under tiden får startkabeln göra tillfälliga inhopp för laddning av förbrukaren.

Jag trodde inte heller att en huvudbrytare plötsligt kunde sluta fungera - men vad fel jag hade... Motorn var provstartad före sjösättning (hade ju tillfälligt ett gammalt batteri efter mina ombyggnationer av batteriboxen). Gamla batteriet var jag ju osäker på så jag hade tagit med en startkabel om jag behövde hämta startström från förbrukarbanken. Sen skruvade jag lite till bland kablarna och en timme före sjösättningen en sista provstart av motorn. Heldött!!! Nu var det inte tid för någon längre felsökning förutom att kolla att det fanns bra med kräm i batteriet. Fram med startkabeln som kopplades över huvudbrytaren för startbatteriet o fick igång motorn. Efter sjösättningen provade jag att dra tillbaka lite på muttern till batterikabelanslutningen och då blev det kontakt. Senare felsökning av brytaren (BlueSea) visade att jag förmodligen fått en rörkabelsko snett vid återmontering av batterikabeln ("rördelen" var vänd mot frånskiljaren). När muttern drogs fast så drogs ena stiftet ur ett par mm så att "kopplingsblecket" inne i frånskiljaren inte fick kontakt. Stiften är bara fastgjutna i plasten så det gick att trycka tillbaka det men det blir lite osäkert så huvudbrytaren kommer att bytas.

Jag kollade inte exakt hur du kopplat men om vi utgår från att det är korrekt (det är ju bara att följa färgkodningen enligt kopplingsschemat) så finns det en fallgrop till. Du måste ställa in nmea-profilerna i plottern att läsa rätt nemasträngar för att kunna ta emot o presentera AIS-informationen. Om du läser igenom manualen för din plotter o söker efter konfiguration av nmea0183 så bör du hitta var i menyerna du hittar konfigureringen. Sedan kan det bli lite gissningar vilka nmea-strängar du ska aktivera. Jag gjorde "samma operation" i en nyinköpt plotter för ett par år sedan och efter lite försök så presenterades AIS-infon.

LFP brukar mata ut ström utan att falla så mycket i spänning så erfarenheterna av mätning på batteri, battmeter mm verkar korrekt. Jag tror du ska leta efter spänningsfallet vid anslutningar till värmaren, för klena kablar eller liknande.

Mina erfarenheter är med segelbåt. Å för mig är det tvärtom, jag har inga som helst erfarenheter av hur motorbåtar uppträder vid svajankring.

Men om du har ett förprogrammerat som suttit i plottern så har det väl suttit i plotterns minneskortsfack? Om kortet så går det så klart inte att se sjökortet. Har du plockat ur sjökortet i samband med uppdatering av plotterns programvara, det är samma minneskortsfack så används för båda funktionerna.

Bränslepumpens arm sitter mot en kam inne i motorn. Om kammen står i ett olyckligt läge (på toppen av kammen) så rör sig inte pumparmen när du försöker pumpa. Prova att vrida svänghjulet lite o se om du får längre pumptag med manuella pumpen. Dekompressionsventilerna sitter ovanpå toppen av motorn. Om det finns sådana så är det en spak som du kan lyfta från ena till andra sidan och då blir det ingen komp i cylindrarna o motorn går lätt att dra runt. De kan även användas för att starta en tjurig o svårstartad motor. Lyft ventilerna, kör igång startmotorn och slå snabbt över spakarna när det är full fart på svänghjulet. Motorer med vevstart behöver oftast dekompressionsventiler för att få fart på svänghjulet med handveven.

När vi låg till ankars i 22 m/s så hjälpte det inte att vi låg i en skyddad vik. Det var i början av vår "kättinganvändning" och vi gjorde felet att gå så långt upp mot land vi kunde för att få lä o där var bara 3 m djupt. Båten låg o pendlade från sida till sida o ryckte rejält i den dubbla lina vi hade till knaparna i fören. Lyckligtvis fick vi kvittens på att ankaret hade bra gripförmåga för vi draggade inte. Draggade gjorde ett par andra båtar i viken som hade sämre ankare/lina. De fick ankra om en gång i timmen då de draggat ner mot motsatta stranden. Efter det så lärde vi oss att ju mer det blåser desto djupare vatten ska vi ankra på. Numera väljer vi minst 5-6 m och ska det blåsa hårdare så gärna upp till 10 m djup. Då fungerar kättingens vikt bättre för att dämpa rycken. Sen har jag bytt ut den slagna linan med ryckdämpare till en flätad elastisk. Den dubbla linan med öglesplits i båda ändar skruvar sig inte och är väldigt enkel att lägga via halkiparna till knaparna. När det blåser friskt så blir kättingen rätt sträckt även på hyfsat djupt vatten o då tycker jag det är skönt med den sista elasticiteten i linorna.

Det är nog jag som tänkte fel. Den bör naturligtvis sitta mellan pumpen och inloppet till toaskålen. Slangarna mellan pump - hävertbrytare - toaskål måste fästas ordentligt med slangklämma och inte som vid leverans av stolen bara vara påträdd på anslutningarna. Jag får väl ursäkta min miss med att jag aldrig monterat hävertbrytare på toastol i någon av mina båtar.

Hävertbrytaren ska sitta mellan inloppet och toapumpen. Hävertbrytaren ska sitta så "ventilen" är en bit över vattenlinjen (högre är bättre). När du pumpar så stängs ventilen i hävertbrytaren o det kommer vatten till toan. När du slutar pumpa så sugs det in luft i slangarna, en del vatten rinner tillbaka ut genom intagskranen o det så står ner mot toan blir stående i slangen (toapumpen stoppar utflödet). När "hävertverkan" i slangen brutits så kan vatten inte rinna av sig själv in i båten. Du har en hävertbrytare även på kylvattenutloppet från motorn för att lösa samma problem.

Läget på toan som du kompletterat med är viktig info avseende installationen. Du kan vara utan hävertbrytare (vented loop) om du har fullständig koll på att intagskranen alltid är stängd. Osäkerheten med att detta alltid fungerar (tillfälliga gäster t.ex.) är en riskfaktor. Om jag hade toan monterad under vattenlinjen så hade jag absolut installerat en hävertbrytare.

Det är en Pioner-jolle. https://pionerboat.no/modeller/pioner-8-mini/ Den är tillverkad i genomfärgad rotationsgjuten PVC-plast (har funnits i vit, röd o grön färg). Den typen av material blir med tiden sprött och riskerar att spricka. Det går att laga genom att smälta samman sprickor men blir sällan riktigt bra (riskerar ny spricka bredvid..). Materialet är "lite fett" och det kan nog vara svårt att få färg att bita riktigt bra. Jag har aldrig testat men misstänker att det kan behövas någon fästprimer som grund för att få bra fäste för färgen. Kolla med en färghandel om lämpligt färgprogram för PVC.

Ja! Vad skulle kunna hända? Avluftningen från tanken fungerar som en hävertbrytare på utloppet. Jag har aldrig haft "vented loop" till inloppet på någon båt (kanten på toaskålen har legat över vattenlinjen). Med kranarna stängda så kan det inte komma in något vatten. Om kanten på toastolen ligger en bit över vattenlinjen så är det ingen risk för översvämning även om inloppskranen är öppen. När jag är i båten så står inloppet alltid öppet (delar intag med sjövattenpumpen), det är god marginal mellan skålens kant o vattenlinjen. På tidigare båtar där toa hade separat intag bredvid toa så var det naturligt att alltid stänga inloppskranen, kanten på skålen var väldigt nära vattenlinjen och om pumpen inte kördes tom så kunde vattnet stiga till obekväm nivå i skålen (riskerade att rinna över vid lutning). Burken på slangen mellan pump o stol är avsedd för en bakteriedödande o rengörande vätska som sakta sipprar ut vid spolning o håller toa + pump + avloppsslang ren från doft o beläggningar. Om anslutningen från toa till tanken är bra utförd så ska utloppet för spolvatten vara i övre delen av tanken. Antingen går slangen in upptill eller så är anslutningsröret uppdraget inne i tanken så det mynnar i övre delen. Med den konstruktionen så kan endast det sunkvatten som står i rör o slang rinna tillbaka till toaskålen om pumppackningarna läcker. (Om anslutningen mynnar i botten av tanken så kan hela tankinnehållet svämma över skålen...)

Motorn är den i särklass dyraste komponenten om den behöver bytas. Segel ligger oftast lite under i kostnad. Hur gammal en motor blir beror så klart på hur den servats och hur hårt den körts. Det är stor skillnad på sjövattenkylda och färskvattenkylda motorer där den senare inte drabbas av lika snabb rostning inne i motorblocket. Jag har haft en båt som byggdes i senare delen av 1980-talet. Ca 2010 lyfte jag ur motorn (färskvattenkyld) för en större genomgång inför att båten skulle säljas. Jag ville inte ha ett evigt prutande på grund av osäkerhet om motorns kondition. Mekanikern lyfte toppen o kollade cylinderfoder men de var i god kondition så han såg ingen anledning att byta dem. Spridare provtrycktes o justerades. Samtliga slangar byttes. Jag bytte även bälgen på s-drevet (samma skäl - slippa tjafs), det var obetydlig skillnad i gummit på nya o gamla bälgen). Kostnaden för genomgången inkl alla delar o oljor var under tjugotusen kronor (inkl moms o kvitto på jobbet). Då hade jag själv lyft ur o lyft in motor o drev o kört till verkstaden. Det var en äldre herre i lite skitig overall som inte var rädd att bli smutsig om fingrarna som gjorde jobbet, dessvärre har han numera pensionerat sig o slutat jobba med båtmotorer.

För att få färg att fästa på halkskyddsmönster så kan man rugga upp ytan med ståltrådskopp-borste på borrmaskin. Det ger en lagom ruggad yta för färgen. Föregånget av tvättning mm enligt föregående inlägg. Halkskyddspulver eller inte i färgen är en smaksak.

Batteri 3X100Ah AGM under bädden i akterhytten. Nybytt till 250Ah LFP. Ett växlande relä för att skifta upp/ner sitter bredvid batteriet i boxen. Därifrån går det två kablar fram till förpiken och upp genom ankarboxen till spelet. Jag vet inte dimensionen på kablarna (varvsmonterat) men gissningsvis 35 kvadrat. Mitt spel är på 700W så det är lite mindre än ditt. 8 mm kätting och 12 kg ankare till 6 ton båt ca 35 fot.

Lindarverkstäder brukar fixa sådant. Sök på "lindarverkstad helsingborg" så har du ett par att välja på. Även en del bilverkstäder har utrustning för att provköra i bänk.

Har du inte funderat på alternativet att montera den nere i ankarboxen? Jag har mitt ankarspel monterat på en fästplatta (min är svetsad i rostfritt men det går ju att plasta med plywoodskivor som förstyvning) nere i ankarboxen. Fördelen är att slippa ha det i vägen uppe på däck och ur vägen för segel, ombordklivning mm. Innan du byter alternativ så måste du bara kolla att djupet i din ankarbox är tillräckligt så du får fallhöjd på kättingen. - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Börja med att kolla så det inte glappar/är dålig kontakt längs kabelvägen från givaren till instrumentet (instrumentet mäter nog motstånd så lite oxid kan störa signalen). Om det inte hjälper så byt kablarna mellan instrumenten så får du en koll på om det är instrumentfel. Om det fortfarande visar fel så byt anslutningarna på motorn mellan sb o bb oljetryckgivare. Om felet följer med givaren så är det givarfel eller kabelproblem.

Det är väl på det viset Raymarine bättrar på ekonomin genom att skapa en tvingande eftermarknad...