Gå till innehåll
onsdag 27 november 2024

Lintott

Silvermedlem
  • Innehålls Antal

    4 607
  • Gick med

  • Besökte senast

  • Dagar Vunna

    88

Allt postat av Lintott

  1. Det kan komma krypande från förskruvningen. Prova det billigaste först. Skaffa ett par nya koppar- eller aluminiumbrickor som passar skruven på ömse sidor om banjokopplingen o se om det slutar läcka. (Banjokoppling kallas den del som slangen är ansluten till.) Om det inte hjälper så är det slangen eller pressningen mellan slangen o banjokopplingen som läcker. Då är det ny slang som gäller. Tips på leverantör brukar vara "Hydroscand" som tillverkar i passande längd. När/om du byter slangen så ska du återigen montera nya brickor, de deformeras och är engångs. Det går även att glödga dem (kopparvarianten) för att få dem mjuka om du vill kunna återanvända.
  2. Borra ett hål rätt in genom bomfästet o slå in en sprint som hindrar bommen att snurra så är problemet löst.
  3. Vad skruven heter vet jag inte men det fanns ett fyrkantigt hål i skruven där det stoppades in en bomvev för att kunna reva seglet genom att snurra runt bommen. Att reva segel genom att rulla upp det runt bommen var ingen lyckad lösning. Seglet blev säckigt och fungerade inte så bra i hårdvind. Rullbommarna har ersatts av revlinor i bomlik och akterlik så seglet kan sträckas upp och bli plant vid revning. Anledningen att skruven demonterats på din bom är nog att någon ägare bytt till denna modernare och effektivare revningsmetod. Om du inte avser att återgå till revning genom att rulla upp seglet runt bommen så kan du nog sluta leta efter veven och det kugghjul/skruv som suttit i bommen.
  4. Om man inte frågar så är det svårt att lära sig något.... Ja en kraftig kabel från batteriet till relät och sedan fortsätta med samma dimension till glödstiften. Du kan ju eventuellt "återanvända" kablarna som går till ditt befintliga relä så slipper du dra nya. De lär ju vara dimensionerade för den aktuella belastningen. Då återstår bara att dra en klen kabel från relät till tryckströmbrytaren som monteras i anslutning till startnyckeln (å en kort minuskabel till jordningspunkt/minus). Om du är osäker på inkopplingen av relät så anslut en 12V glödlampa på glödstiftsutgången så har du enkelt att testa att din tryckströmbrytare och relät fungerar korrekt innan du flyttar kablarna till glödstiften. Stift 30 = Batteri spänning +12 V. * kopplas till matningskabel 12V Stift 87 = Max 80 A förbrukare. * kopplas till glödstiften Stift 87a = Max 50 A förbrukare. (används ej) Stift 85 = Minus (chassie). * kopplas till "en jordningspunkt" där det finns minus Stift 86 = Brytande +12 V. * kopplas till tryckströmbrytaren När reläet kopplas in ligger det +12 V ut på stift 87a, när +12 V kopplas in på stift 86 drar spolen och kopplar över till stift 87. På tryckströmbrytaren ansluts ena kontakten till stift 86 och andra stiftet till "jordningspunkt". Det finns alltid någon jordningspunkt/minusanslutning någonstans vid startnyckeln. Å så bör du ha en säkring ansluten mellan batteriplus och relät. Om möjligt så återanvänd även här den befintliga säkringen på orginalrelät.
  5. Glödstiften är beskrivna som 12-14A så relät bör klara 60A. Det här relät är på 80A och ska tåla den aktuella belastningen. https://www.biltema.se/bil---mc/elsystem/relan/enkelrela-vaxlande-5080-a-2000049771
  6. Varför köper du inte ett Biltema-relä för en femtilapp. Kompletterar med en relä-hållare och en tryckströmbrytare för kanske ytterligare 50 kr. Sedan är det bara att koppla samman och lära dig hur länge du behöver hålla knappen inne före start för att det ska bli lättstartat vid olika temperaturer. Relät monteras med lite kraftigare kablar nära motorn (de tar ju en del ström) och strömbrytaren kan kopplas in med rätt klena kablar (där går det bara en liten ström för att få relät att dra). Många dieselmotorer har en "manuell" glödtid där man själv svarar för timingen.
  7. Jag har haft skydd på Y-bommarna rätt många år (20 år?). Sedan de monterades så har jag aldrig hängt ut fendrar på bryggplatsen. Jag tryckte dit dem o drog några buntband om. Enda underhållet är att sätta på nya buntband ibland, även om de sägs vara uv-tåliga så går de av. Jag backar in och vid sidvind så går båten ibland lite snett in men det har bomfendrarna hitintills klarat galant. Det jag tycker är en fördel med mina bomskydd/karmskydd är att de tar väldigt lite plats och inte behöver pumpas. Genom att de är U-formade så glider de inte av bommen. Jag hittade dem hos en bryggsäljare men nu verkar de inte finnas som "Bomfender" längre. Däremot hittade jag samma produkt under beteckningen "Karmskydd". Nackdelen med att köpa "karmskydd" är att de bara verkar säljas i stora buntar, men slår man sig samman så har de rätt bra pris (de går kanske att hitta styckevis om man letar..). De nedan kostar 160:- / tvåmeterslängd. Exempel på handlare: https://www.wiedland.se/shop/product/22st-karmskydd-100-120mm De finns även i smalare dimension som passar Y-bommens snedsträvor.
  8. Har du rätt typ av Navionics-kort? Det finns en serie som endast fungerar i Garminplottrar och en serie som fungerar i de flesta andra plottrar. C80 är ju en rätt gammal modell. Ibland klarar inte äldre elektronik storleken på minneskort som nyare sjökortsversioner levereras på. Kolla storleken på det tillhörande minneskortet och jämför med ditt Navionicskort.
  9. Jo, för 17:- https://www.ostersjokompaniet.se/fasten-plast-metall/krok-knoppar-ringar/byglar
  10. Den olja du visar på bilden är för utombordsmotorer. Även om ditt drev sitter på utsidan så är det en inombordsmotor. Inombordare är normalt konverterade bilmotorer och ska ha olja ur det sortimentet. I båttillbehörsbutiken kallas det "inombordarolja" men olja med samma klassning hos Biltema/Mekonomen/macken/ m fl går lika bra. Om Penta anger "samma som i motorn" så bör du följa den rekommendationen om det är rätt drev du tittar på. (En del drev ska ha annan oljekvalitet så det gäller att kolla instruktionsboken, vilket du ju har gjort.)
  11. Båda motorerna är ca 35 år. Ett år hit eller dit spelar ingen större roll i det sammanhanget. Båtens layout (öppningsbara sidorutor) är svårt att ändra till på den äldre modellen. Hydrauliskt backslag är ett plus för den äldre båten Mer tillbehör ska du inte värdera alltför högt. Du kommer i alla fall att vilja komplettera och tillbehör (om det inte handlar om bogpropeller o liknande) bör inte ge så mycket pluspoäng, det går enkelt att komplettera. Att byta en turbo är överkomligt i förhållande till om hela motorn havererar. Det räknas nog nästan som normalunderhåll som behöver planeras in med jämna mellanrum. Se det inte som ett stort problem. I stället för att titta på timräknaren så kan du kolla hur många distans båtarna gått (distansmätare eller loggbok). Det ger en uppfattning om hur mycket båtarna o motorerna använts.
  12. Om det finns en amperemätare i instrumenteringen så bör du se ett stort strömuttag om glödstiften fungerar. De tar en hel del ström Ett annat och bättre alternativ är att sätta en tångamperemeter runt kablarna till glödstiften och mäta ströförbrukningen. Då ser du även att samtliga glödstift fungerar. Om spaken på bränslepumpen... Manualen anger "SOLENOID VALVE WITH MANUAL RESET DEVICE" så det har med bränsletillförseln att göra. https://ab-marineservice.com/wp-content/uploads/2021/03/Lombardinie-LDW-2204M.pdf Om det är fel på ventilen eller elanslutningen så kan det vara orsaken till startproblemen. Lyssna/känn på solenoiden när du försöker starta motorn. Hörs eller känns det inga slag i solenoiden så kan den eller elanslutningen vara trasig. Du kan även mäta på kablarna vid startförsök för att se om det kommer någon elpuls.
  13. Lombardini är en dieselmotor. Den har inga tändstift....
  14. Lattor är en egen vetenskap. Det går inte att bara ge ett generellt svar. En annan Scanmar 33-ägare (jag äger inte och har aldrig seglat en Scanmar 33 så det jag skriver är generellt) har troligen inte samma segel som dig (några har så klart samma men att få svar från just dem är mer av en lyckträff). Lattan ska vara anpassad till segeldesignen. Det finns lattor som är väldigt styva och tunnats ut mot masten. Det finns mjukare lattor som dubblerats mot akterliket. Det finns "normalmjuka" lattor där bakre delen förstyvats med kolfiber. Osv.... Med all osäkerhet som jag presenterats ovan skulle jag tänka så här: - Om tredje lattan är förstärkt så är det nog rimligt att även fjärde lattan är förstärkt. - Längden på den styvare delen bör börja en bit akter om där buken är som djupast på seglet. Kolla ungefär var förstärkningen börjar på tredje lattan. - Köp en latta med ungefär samma styvhet som befintliga lattor (eller om de är olika - som tredje lattan). - Kapa en lagom bit för dubbleringen. - Borra hål och popnita samman delarna (En nit en bit in i varje ände av förstärkningen). - Välj en popnit som är måttligt lång så den inte sticker ut för mycket efter nitningen (du kan ju provpopnita i ett par överblivna bitar av lattan, blir det väldigt klumpigt så går det att hamra ihop niten efter montering. Var försiktig så du inte spräcker lattan). - Sätt gärna en bricka (rostfri) på den sida som korvar ut sig så att popniten inte dras igenom glasfibern. - Det är ingen större belastning på popniten så aluminium duger nog. - I änden på lattan och vid skarven (kanske även någonstans mitt på förstyvningen) monteras krympslang för att hålla samman och skydda seglet mot popnitarna. Grov krymslang (till grova elkabelinstallationer) kan hittas i båttillbehörsbutiken eller på Biltema (Biltema har en väldigt bra med smältlim på insidan och är billigare än Skyllermarks). - Glöm inte att fila till änden på lattan samt förstyvningsdelen (innan de nitas samman...).
  15. Gå till "Grisslehamns Motor- och Segelsällskap" https://www.gmss.nu/ och socialisera lite så ska du se att där finns någon som kan hjälpa dig. Varför inte passa på att bli medlem för att få lite lokala båtkontakter.
  16. HappyBoat bifogar nedanstående information i samband med XRF-mätning (kopia från delar av information om mätningens genomförande) - - - Mätningen utfördes med två handhållna röntgenfluorescensinstrument (SciAps X300) som är särskilt kalibrerat för mätning av tenn, koppar, bly och zink på plastbåtskrov (Ytreberg et al., 2015). Förekomst av koppar och zink innebär att båten varit målad med bottenfärger som innehåller dessa metaller. Förekomst av tenn i halter högre än 100 μg/cm2 är en stark indikation på att det finns kvar rester av gammal tennorganisk färg på båtbotten (Lagerström et al. 2017, Ytreberg et al 2017,) förmodligen i inre färglager. - - - Kvantifieringsgränsen för tenn är 50 μg/cm2 och för koppar, zink och bly 100 μg/cm2. - - - Idag finns ännu inga nationella regler för vilka halter som är tillåtna i bottenfärgen utan det är de lokala miljömyndigheterna som avgör vad som ska gälla. Resultatsiffrorna är angivna med två siffrors noggrannhet. Vid beräkning av medelvärden har för värden < LOQ (limit of quantification) halva kvantifieringsgränsen använts, dvs 50 μg/cm2 för metallerna koppar, zink och 25 μg/cm2 för tenn. - - - Tills det finns nationella regler är det kommunerna som beslutar vad som ska gälla inom kommunen. Stockholm stad har tagit fram rådgivande referensvärden för tillåten förekomst av tenn och koppar i bottenfärg på fritidsbåtar. Många andra kommuner följer dessa regler och i denna rapport har jämförelser av mätresultaten gjorts med Stockholm stads rådgivande referensvärden. För sötvatten är dessa referensvärden för koppar 1000 μg /cm2. För båtar med hemmahamn i brackvatten eller i saltvatten finns inga angivna referensvärden för koppar eller zink för vad som är tillåtet att ha i bottenfärgen på båten. För tennförekomst är referensvärdet enligt Stockholm stad 100 μg /cm2 och värden högre än detta indikerar att det finns tennorganiska föreningar som TBT (tributyltenn) och är vanligen en anledning till att båten bör saneras. Men det är de enskilda kommunerna som avgör vad som ska gälla inom den egna kommunen. - - - Idag finns det inga nationella riktvärden för metaller på båtskrov. Stockholms stad har tagit fram rådgivande referensvärden för plastbåtar och halter av tenn och koppar i sötvatten (https://tillstand.stockholm/batklubbar/). Myndigheter med Transportstyrelsen i spetsen, arbetar för att ta fram nationella föreskrifter. Intill det finns nationella regler på plats är det de lokala myndigheterna som beslutar om vad som ska gälla. Vid en sanering är det viktigt att iaktta stor försiktighet både för att skydda sig själv och den omgivande miljön. I september 2021 kom Transportstyrelsen ut med en rapport, TSS 2021-3499, med titeln ”Rekommendationer till båtägare, båtklubbar och andra verksamhetsutövare: Sanering av bottenfärg som innehåller TBT eller andra farliga ämnen från fritidsbåtskrov” - - - Min sammanfattning och kommentarer om ovanstående: Jag har inte hittat några nationella myndighetsbeslutade nivåer av när TBT behöver saneras. Transportstyrelsen har gett ut "rekommendationer". Rekommendationer är normalt inte att betrakta som "lag". Kommunerna har beslutanderätten (lite underligt att kommunerna ska kunna bedöma risknivåerna när nationell myndighet bara har rekommendationer). Läs gärna Stockholm Stads regler https://tillstand.stockholm/batklubbar/ och om Miljöförvaltningens rådgivande referensvärden (notera "rådgivande") https://tillstand.stockholm/globalassets/foretag-och-organisationer/tillstand-och-regler/tillstand-regler-och-tillsyn/fritid-och-underhallning/batklubbar/miljoforvaltningens-radgivande-referensvarden-for-utfasning-av-biocider-pa-batskrov-220510-ta.pdf HappyBoat skriver om nivåer för tenn (inte TBT - utan "tenn") Över 100 μg/cm2 tenn är en stark indikation på förekomst Kvantifieringsgränsen för tenn är 50 μg/cm2 (jag vet inte vad som avses med kvantifieringsgränsen) Min slutsats är att nivåerna för vad som räknas som farlig nivå av TBT (fast det är "tenn" som redovisas) är väldigt flummigt. Det verkar som att HappyBoats kvantifieringsgräns- 50 μg/cm2 för tenn - har blivit nationell riktlinje som kommunerna följer. Det var i alla fall den nivå som tillsynsansvarigt miljökontor satte som saneringsgräns för båtar i min klubb.
  17. Ett kullager i en vattenpump ska hålla mer än ett år. Går det sönder så snabbt så är något fel på grejorna: - Felaktig kullagermodell - Tätning mellan impellerhus o kullager saknas/är utsliten - Läckage från slangarna så vatten kommer in i lagret "bakvägen" - Remspänningen är för hård så lagret blir överbelastat och utslitet i förtid Du ska nog göra en felsökning om det förekommer något av dessa fel. Att byta lager årligen är ingen hållbar lösning. Det finns/har funnits många motorer med denna typ av vattenpump som fungerar år-efter-år så felet finns nog i din installation. (De gamla Yanmar 8 o 12hk har liknande lösning o sådana motorer finns det massvis av.)
  18. Ja, du måste byta reduceringsventil till en som kan gängas på en 2012-flaska. 2012-flaskan har ingen kran som du kan stänga av gasolen med. På reducerventilen till 2012 sitter avstängningskranen på reducerventilen. Reducerventilen med kran och gänga för 2012-flaska ser ut som nedan. Du lossar slangen från den befintliga reducerventilen och flyttar den till den nya. Om slangen är gammal så kan det vara klokt att passa på att byta hela slangen. Bilden är hämtad från företaget Fogas som har mycket tillbehör till gasolinstallationer (och kunnande om gasol). https://fogas.se/shop/1413---12-4130-reduceringsventil-29mbar/
  19. Järnrör som slås ner i sandbotten brukar rätt snart vika sig mot båten. Är det stenigt i sanden så blir det dessutom svårt att slå ner rören. Det finns en förankringsring som kallas P-ring. Den finns att köpa i båttillbehörsbutiker eller bryggfirmor. Den är konstruerad för att ta upp dragkraft i en riktning. Lägg en sådan en bit bakom båten och fäst en lina till aktern (eller två linor till respektive hörn på båten, vilket är ännu bättre). I P-ringens ögla sätter du en grov schackel (ju grövre schackel desto längre tid tar det innan den rostat sönder - hållfasthetsmässigt behövs det egentligen inte så grovt). I tampänden sätter du en kraftig galvad kaus. För att låsa fast linan kan du använda virelås (en u-bygel och ett mothåll med ett par muttrar) som håller samman linorna. Du kan använda rostfritt virelås men se till att det inte kommer i kontakt med de galvade delarna (vid kontakt mellan RF och galvat så försvinner först galvet o sen järnet).
  20. Du har ett sidostödhjul mot båtbotten på varje sida längst bak. Jag menar två till liknande (ev med pumpade hjul istället för hårdgummiklädda) lite längre fram på kärrans sidobalk.
  21. Du har ju bara sidostödshjul längst bak. Då finns det inget som styr in båten utan den kan svänga fritt vid upptagning. Om du kompletterar med sidostödhjul i höjd med mellersta kölrullen så borde båten ha lättare att komma rätt på kärran. De sidostödhjul du har verkar ha hårt gummi. Om du väljer hjul som pumpas till de främre stöden så blir det lite mjukare och inte lika kinkigt om båten ligger lite hårdare på dem (kräver inte lika exakt injustering).
  22. Jag känner inte till Cobras ursprung men ICOM är en gammal "radiotillverkare". ICOM har en historik av att tillverka bl.a. apparater för radioamatörer (de där som höll på med morse förr i tiden). Jag köpte en handhållen ICOM-VHF i mitten av 80-talet. Det var med dagens begrepp formatet "tegelsten". Valet berodde på att den hade väldigt låg strömförbrukning så det fungerade även med den laddning jag hade från en dynastart på motorn. Kvalitén på sändare/mottagare var utmärkta. Vid ett tillfälle låg jag vid Bomarsund på östsidan av Åland och hade kontakt med Stockholm Radio (masttoppsantenn på 10 m höjd). Nackdelen var dåtiden NiCa-batterier som inte hade (har - jag har kvar apparaten och den fungerar fortfarande) lika högt energiinnehåll som dagens apparater. För ca 15 år sedan köpte jag en Cobra. Mest på grund av dess nätta format (en enkel modell utan GPS o liknande finesser). Den har inte lika bra sändar/mottagarkvalitét som min gamla ICOM. På Cobran har gummiantennen redan vissnat och tappat det mesta av sin gummiklädsel.
  23. Nej, det är den här: https://mullerenergy.com.au/product/12v-250a-jbd-smart-bms-with-bluetooth/
  24. Var försiktig när du borrar ur o gängar för insatsgängan. Det sitter backventiler som inte får skadas innanför "banjoskruven" så var försiktig med hur djupt du går i bearbetningen. Jag fick mina bränsleanslutningar omgängade med helicoil för 15 år sedan o den mekanikern var oerhört försiktig med borrande/gängande. Sen behöver yttre biten av insatsgängan slipas av så det blir en jämn yta till kopparbrickan på banjon. Efter min reparation så höll det heltätt under fortsatta ägandet av motorn.
  25. https://www.skippo.se/plan
×
×
  • Skapa nytt...