Lintott

I början av min seglingskarriär så ensamseglade jag en hel del. Lite större båt än din men med inombordsmotor som underlättar om man behöver ta sig ur besvärliga situationer (allra första båten hade utombordare och när jag bytte båt så var inombordaren ett krav för mig). För att hantera tillfällen då jag behövde kunna släppa rorkulten så köpte jag efter något år en autopilot. Det var en rorkultspilot av enklaste slag (Autohelm 800 vill jag minnas att det var). Det monterades ett fäste vid relingen och ett på rorkulten, drogs fram 12V el och sedan var det bara att hänga på autopiloten. Den var en förutsättning för att inte vara begränsad av att kompisar hade tid att följa med och gav mig en stor frihet.

Det är nog främst skrivet för att lugna bilägare så de känner trygghet med GoEasy som åretruntbränsle. "Vanlig diesel" kan ha upp till 15% paraffinvax/petroleumvax sommartid. Paraffinet hjälper till att smörja motorn, har högre energiinnehåll och är billigare att framställa (fördelaktigt sommartid). Problemet är att paraffinet flockas vid låga temperaturer och kan då proppa igen bränslefiltret. Lösningen är att minska paraffininblandingen vintertid. Generellt levererar alla landmackar olika dieselkvalitet sommar/vintertid så fordonsägaren (som ofta är okunnig om problemet) inte ska behöva bry sig. Om GoEasy innehåller paraffin i likhet med "standarddiesel" måste man nog gräva djupare för att kolla. Det viktiga för kunden är ju att OK levererar en diesel som fungerar även vintertid i låga temperaturer. Vilken dieselkvalitet sjömackarna levererar kan man inte heller veta utan djupare granskning. Det är troligen inte lika viktigt med vinterdiesel för fritidsbåtägare. När det blir så kallt så är det i alla fall ofarbart på sjön.

Jag delar till största delen ChristerN:s uppfattning med något undantag. (Jag har sett Christers lackarbeten och kan intyga att han är duktig på det gebitet) Jag vill komplettera angående fanér/plywood i båtar. Skott, kojfronter, dörrspeglar mm brukar vara utförda med fanerskivor även i 60-70-talsbåtar. Att bygga med fanerskivor blir väldigt starkt och det slår sig inte om faneret är limmat med rätt lim (vilket det brukar vara i båtar) samt är väl ytbehandlat. När ytbehandlingen flagnar så kan faneret börja skikta sig så det är viktigt att sköta lackskyddet. Angående ingångsluckan så tror jag att det är en ram av massivt trä och en infälld spegel i plywood med ädelträfaner ytterst. Det massiva träet tål slipning men vad gäller plywoodspegeln så måste du vara försiktig. Värm lacken så den kryllar sig och går att skrapa bort men sedan måste du vara försiktig vid slipningen av faneret. Faneret är rätt tunnt och om du slipar igenom ädelträfaneret så är det sämre/billigare trä i bakomliggande fanerskikt. Genomslipat ytfaner där bakomliggande skikt kommit fram blir inte vackra. Detsamma gäller för behandling av skivan med fuktskadan innanför ingången där jag tror det är faner även i det skottet och massivt trä i kantningen.

Välkommen till Maringuiden! Det finns en annan tråd just nu om rengöring av däcksmönster - läs gärna den. Om ommålning: Jag fick delar av däcket med likadant halkskyddsmönster ommålat av ett reparationsvarv efter en försäkringsskada. De började med att rugga upp ytan med en ståltrådskopp på en borrmaskin så att färgen skulle fästa. Efter avtvättning maskerade de de släta ytorna runt halkskyddsmönstret. Därefter rollade de på en tvåkomponents färg (bas och härdare som blandas före applicering). Genom att använda roller så behålls strukturen av halkskyddsmönstret. Den färgen du länkar till är en enkomponentsfärg som inte är lika slitstark. De blandade en vit färg med ett stänk gul och ett stänk grå färg (det är bara basen med färgpigmentet som slås i den vita färgen innan den blandas med härdaren). Färgen blev ordentligt slitstark och satt kvar på däcket utan tecken på slitage efter drygt tio år (därefter har jag inte haft någon koll på båten..). Vid ommålning av däcksmönster så kommer alltid frågan om halkskydd i färgen. Mitt däck fick inget halkskyddspulver i färgen. De ommålade delarna blev lite halare än överbyggnaden som inte målades men det var inte så halt att jag kände mig osäker att kliva på däcket.

Om jag minns rätt så är installationsanvisningen ritad så att returslangen slutar strax under locket i bränsledunken så slangänden sitter i luften ovanför bränslet. Troligen för att det inte ska bildas "luftlås" i slangen. Det är nog en bra idé att testa med returslangen utanför tanken och kolla efter eventuellt läckage innan du eventuellt kapar slangen.

Du ska använda en passande mejsel och dra åt dem så att de sitter fast....

Det är sannolikt alger/lavar som bitit sig fast i groparna i halkmönstret. De är vanliga på framförallt lite äldre båtar. De biter sig fast alldeles enormt. Prova med ett algtvättmedel (sådant man har till träterasser) som är sammansatt för att rå på alger/lavar.

Returslangen på Wallasvärmare måste ha fall hela vägen tillbaka till tanken. Om slangen går upp i en båge så rinner överflödsfotogen inte tillbaka utan svämmar över vid värmaren. Det är inte säkert att ditt problem beror på dålig service, det kan även vara felaktig installation när du återmonterade värmaren.

Oj, det var tråkigt att höra. Det är med människokroppen som med tekniska prylar (båtar t.ex.) att det är viktigt att hitta någon som kan göra en korrekt felsökning och ställa diagnos - sedan kan men börja åtgärda problemet. (Jag gick själv med knäproblem i 35 år innan jag fick en korrekt diagnos av en duktig ortoped. Hade jag fått diagnosen tidigare så hade jag sannolikt kunnat fortsätta att idrotta i större omfattning vad som blivit fallet... Jag var hos många läkare och samtliga talade om vad det inte var för fel men det hjälpte ju inte mig.) Hoppas du kommer igång igen och kan komma ut på sjön även denna sommar. Enligt mig så bidrar positiva upplevelser som t.ex. båtlivet till en bättre tillfrisknandeprocess.

Det positiva för TS är att motorn är färskvattenkyld och med värmeväxlare. Den modellen av kylning gör att det blir mindre rost invändigt i motorn (lite rost blir det alltid) och motorn blir mer långlivad. Att det var tomt i expansionskärlet för färskvattendelen av kylningen är inte bra. Som skrivits tidigare i tråden så är bristen på glykolblandning sannolikt orsaken till att motorn gick varm. 10.000-kronorsfrågan är vart glykolblandningen tagit vägen? Någonstans har den försvunnit (om inte förra ägare helt ignorerat all form av kontroll på motorn så det aldrig har fyllts på). Mina råd är: Fyll upp expansionskärlet med glykolblandning 50/50. Var beredd på att behöva återfylla för om nivån varit väldigt låg så finns det mycket luftfickor i systemet som ska fyllas. Att byta packboxar i sjövattenpumpen är inte särskilt komplicerat. Stäng bottenkranen, lossa slangarna och skruva bort sjövattenpumpen. Dela pumpen och knacka bort packboxarna. Drivs sjövattenpumpen av direktkoppling till motorn eller kilrem från svänghjulet? Om den drivs direkt från motorn så finns det en packbox mot motorn som ska vara vänd med läppen mot motorn för att hålla kvar motoroljan i motorn och en packbox mot impellern som ska vändas med läppen mot impellern för att hålla sjövattnet kvar mot impellern. Mellan packboxarna ska det vara ett utrymme med ett "läckagehål" nedåt där sjövatten och/eller motorolja ska kunna droppa ner och signalera att endera packboxen läcker. Se till att packboxarna har rostfria fjäderringar ( i alla fall den som är vänd mot sjövattnet) annars rostar fjäderringen sönder och det börjar läcka. Vattnet inne i båten kan komma från många ställen: Läckage på avgassystemet (lös slängklämma?). Läckage från sjövattenpumpen (se ovan). Läckage från någon pump eller avloppet i pentryt. Dålig tätning vid något däcksbeslag. Läckande fönster. mm mm Placera ut papperstussar på olika ställen i båten. Håll koll på papperstussarna efter att ha kört med motorn, efter regn, efter att ha donat i pentryt med vatten o avlopp o.s.v. När du hittat blöta tussar någonstans så sätter du fler tussar på olika tillringsställen och till slut har du hittat var läckan finns och kan fixa den. Jag har ett motto för reparationer i min båt. Börja med att felsöka. Att börja med att byta en massa troliga felaktiga delar blir bara dyrt och du ska ha tur om du löser problemet med den metoden.

På de flesta båtar blir det lite rörelse i rodermaljorna så det är svårt att få till en permanent lagning på den typen av "skada" (det kan nog mer betraktas som ett estetiskt problem). För att få något att fästa så behöver du även slipa så rodermaljan så fyllningen får fäste. Sen kommer det att bli problem med en "hård lagning" som nog spricker igen. Det kan bli bättre beständighet med en mjuk lagning med t.ex. sikaflex som målas med bottenfärg när den härdat. Det är minimala problem med ökad turbulens så långt bak på båten så det är inte nödvändigt att lägga arbete på att släta till det (å det är bara fiskarna som ser det när båten är sjösatt). Läckagemässigt så är det nog ingen skillnad på vad du lagar med, det kommer i alla fall att kunna komma in vatten i fästet men det är så massivt laminat att risken att det ska gå sönder av det skälet är obefintlig. (Alla 70-80-talsbåtar är byggda på det viset, har samma problem och roderna hänger fortfarande kvar.)

Master med svepta spridare står ofta med mastfoten nere på kölen och masten går igenom en däcksring (det finns även master med svepta spridare som står i en mastfot på däck). I masthålet finns kilningsgummi som håller masten stadigt i däcksringen. När toppvanten (de som går över de svepta spridarna) spänns så skapas ett krum i masten. För att hindra masten från att böja för mycket framåt så ska det finnas bakre undervant som håller tillbaka mastkrummet så masten inte knäcks framåt. Normalt finns inget babystag på den riggtypen. Mastfoten nere i båten ska vara justerad i längsled så det verkligen blir en jämn krum i masten från däck och uppåt. Om mastfoten sitter för långt fram så kan masten bli bakåtkrökt från däck och upp till spridaren för att sedan krumma bakåt, masten ser ut som ett S (detta kallas för att masten inverterar). Inverterad mastkrum ökar risken att masten knäcks bakåt i nedre delen och ska justeras genom att mastfoten flyttas bakåt så att mastkrummet blir kontinuerligt. En partialriggad båt (mast med svepta spridare där förstaget sitter en bit ner från masttoppen) har storseglet skuret med anpassning till att masten ska vara krummad. Vid hårdare vindar så kan masten krummas ytterligare genom att spänna akterstaget. Då planas storseglet ut och båten får mindre krängning så seglingen blir bekvämare genom mindre lutning. Båten seglar även fortare mot målet genom att avdriften minskar när båten går mer upprätt.

Den kan vara kalibrerad på samma sätt som VariVants anvisning (VariVant rigganvisning anger skala 1-12). Här är manual för VariVants rigganvisning VariVant riggspänningsmätare.pdf

För att förtydliga för @hijk om nyttan med olika bottenfärger. Havstulpaner är ett stort gissel och orsaken till att många använder biocidfärger till bottenmålningen. Havstulpaner tillväxer bara i saltvatten (även i bräckt vatten som Östersjön). Om du seglar en del i skärgården utanför Mälaren så kan det sätta sig havstulpanyngel på din botten. När du kommer tillbaka till sötvattnet i Mälaren så kommer dessa yngel att självdö. I de stora sötvattensjöarna samt Bottenhavet o norrut finns det inga havstulpaner och därför finns det förbud mot biocidbottenfärger på båtar med hemmahamn i de vattnen. Oberoende av typ av färg så kommer det att växa biofilm på båtbotten. Den påväxten kan skrubbas bort ganska lätt när båten ligger i vattnet eller med högtrycksspruta efter upptagning. Enda anledningen att göra något åt din botten är att få den slätare. Det gör väldigt stor skillnad i fart om botten är skrovlig som på dina bilder eller om du skrapat/slipat den slät och lagt på ett slätt lager med ny färg. Även om dina bilder tyder på en båtmodell som kanske inte är så snabb så är det alltid roligare att segla med onödiga fartförluster. Följ rådet att låta botten vara som den är i vår. Skrapa/slipa i höst och måla på en slät färg till säsongen 2026.