Innan plasten kom till byn var det inte jobbigt att rusta träbåten. I brist på alternativ var träbåtsrustningen ett fullt normalt arbete som ingen båtägare klagade över. Skulle båten bli fin till sommaren var det bara att utföra arbetet. Och bita ihop.
När plasten sedan blev allmänt erkänt båtbyggarmaterial var det ett argument som mer än alla andra basunerades ut av glasfiberförsäljarna: »Köp en underhållsfri båt och slipp det tröttsamma skrapandet och slipandet«. Allmänheten lyssnade, log, köpte och slängde vårarbetes blåställ all världens väg. Båtlivet blev för många ett njutningens leverne utan krav på rustningskunnande eller materialförståelse. Var man kunde bli båtägare utan att skämmas över bristande förstånd eller dito kunskap.
Sedan dessa glada dagar har det nu gått 50 år. Och idag vet vi att försäljarnas löften om underhållsfrihet bara var blåa dunster. Plastbåtarna som sköttes utan underhåll är idag skrot. Inplastade trädetaljer och omättad plastblandning sög åt sig vatten och sprängdes reglementsenligt av vinterns kyla. Den stora skillnaden mot träbåtarna var att vanvården av plastbåtarna inte märktes omedelbart. Det kunde gå många år innan båtägaren började märka att båten kanske inte längre var i bästa trim. Läckande akterspeglar, spräckta stringers (bottenförstärkningar) och sportbåtarnas instrumentbrädor och stolar som ideligen lossnade från sina infästningar.
Med detta resonemang som grund kastar vi oss in i fördomarnas värld om det tidskrävande arbetet med träbåten och om det förträffliga med plastbåten. Ställer vi två lika stora båtar i samma skick jämte varandra - den ena av glasfiber, den andra av mahogny - och frågar vilken som går snabbast att rusta, svarar garanterat 99 av 100 plastbåten. Ett svar vi nu ska försöka motbevisa. Vår grundtes är att lika stora båtar kräver lika stort underhåll - oavsett material. För att bevisa tesen delar vi upp båtarna i deras beståndsdelar och rustar dem en efter en. Och poängsätter dem. Lägst poäng är grensegrare.
BOTTNEN
En väl struken botten håller i princip lika länge på trä som plast. I de flesta fall används samma färg. Skillnaden kan ligga i färgens hårdhet. I stort sett alla bottenfärger är idag självpolerande. Högre farter sliter mer, därför används en hårdare färg till snabbare båtar. Ett litet minus för träbåtar med bordläggning som rör sig mycket. Rörelse i träet spräcker färgen i bordskarvarna och det blir lite mer arbete till nästa säsong.1-3 till plastbåten
SKROVSIDORNA
En hel fernissad yta och en grundskött gelcoatyta kräver lika mycket tid för underhåll för att må väl. Träbåten kräver nedmattning, avtorkning, dammtorkning och fernissning. Här finns inga genvägar. Solens starka UV-strålar »bränner« fernissan, som sedan krackelerar och flagnar. Vill man bibehålla sin vackra bordläggning måste detta underhåll upprepas varje vår. På en relativt ny plastbåt bör man inte använda något polermedel. Det sliter onödigt mycket på gelcoaten. Möjligen kan man behöva använda någon mild rubbing vid vattenlinjen. Tvätta och använd gärna en gelcoatcleaner som hjälper till att dra ut smutsen ur de fina porerna i gelcoatytan. Därefter poleras ytan med för gelcoat avsett vax. Med åren äter solstrålarna även på plastbåten. Då kan polermedel i form av rubbing göra underverk. Tvätta, förpolera med rubbing och efterpolera med vax. Då har man gett ytan ett skydd som står sig en säsong. Ska resultatet bli likvärdigt är det dött lopp mellan materialen om de är väl underhållna. Har mindre skador uppstått på ytskiktet under den gångna säsongen står träbåten som grensegrare - arbetet med en gelcoatskada är betydligt mer komplicerat än att laga en lackskada före slutfernissning. Och resultatet är betydligt mer osäkert då det är näst intill hopplöst att som amatör hitta korrekt gelcoatfärg. Likväl bör skadan åtgärdas omgående, oavsett material. Vatteninträngning i det skadade ytskiktet leder ofelbart till problem, oavsett trä eller plast. På träbåten leder det till att fernissan släpper runt det skadade området. Åtgärdas inte »såret« kommer så småningom även rötan som ett brev på posten. Fukt i plastlaminatet riskerar att frysa med delaminering som följd.2-1 till träbåten
DÄCK
Här triumferar träbåten med plana ytor som i sammanhanget är lättslipade, lättåtkomliga och - i de flesta fall - befriade från hopplöst svårbearbetade hörn. Och framför allt inte är begåvade med ett halkmönster. Att rubba och polera plastbåtsdäck utan att kladda ned halkmönstret är i det närmaste hopplöst. Och att sedan få det rent och snyggt är ett handgöra med nagelborste och skurknän som följd.3-1 till träbåten
INREDNINGEN
En välskött plastbåt promenerar hem klassegern eftersom gelcoaten inombords knappast behöver röras mer än vart tionde år. Träbåtens fernissade inredning kräver dock ett löpande underhåll för att kännas fräsch i längden. Men, här är det återigen fukten som kan ställa till det. En frisk träbåt har en absorberingsförmåga som plastbåten saknar. I träbåten räcker det oftast med att plocka ur allt som under vintern kan binda fukten. Dynor, kläder och annat som effektivt håller fukten fången ska rensas ut. Sen tar träet hand om resten. Denna fysiskt naturliga process försiggår inte i plastbåten. Fukten har ingenstans att ta vägen. Resultatet blir en enda lång fortplantningsorgie för diverse mögelsporer. I dag finns ett antal olika fuktslukare på marknaden, alla med samma funktion. En behållare, en påse kemiskt undermedel och fukten hålls borta. Kostar några väl investerade hundralappar.1-3 till plastbåten
Till detta ska sen läggas kapell, dynor och övriga lösa föremål. Där gäller samma förfarande oavsett båt. Textilier av alla slag plockas ur och förvaras torrt. Tampar, ankare och övrig utrustning förvaras på lämpligt ställe. Dock ej ombord. Som du ser blir det näst intill dött lopp mellan båtarna. Plasten kammar med en ynka poäng hem en knapp seger. Vilken som sedan vinner dina personliga charmpoäng är inget vi kan sia om. För att summera det hela kan vi enas om att en välskött båt alltid är ett mindre bestyr. Vill man sedan göra det väldigt lätt för sig, ja då gör man som med bilar. Byter vartannat år. I stort sett alla båtar klarar att misskötas ett eller två år. Därefter changerar utseende, funktion och andrahandsvärde i rasande takt.
Text: Anders Værneus och Anders Jelving
Foto: Anders Jelving
Rekommendera Kommentarer
Det finns inga kommentarer att visa
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Skapa ett konto
Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!
Registrera ett nytt kontoLogga in
Medlem på maringuiden.se? Logga in här.
Logga in nu