Vågornas liv

En våg kan färdas över en hel ocean. Oberörd. Den kanske föds i en orkan norr om Antarktis, och efter några dygn rullar den upp på en strand i Berings hav som en dyning och dör. Under sitt liv rör den sig genom hela Stilla Havet, korsar ekvatorn och havets stormar lika oberörd. Den är en av miljarder som tillsammans råder över sjöfaranden, deras fartyg och laster. Den är en av en miljardhövdad familj, vars medlemmar är olika till utseendet.

Vågorna är liksom snöflingor eller sandkorn lika men ändå unika till storlek och form. Från de minsta krusningarna till de allra högsta vattenbergen med en inneboende kraft som hör till de mäktigaste i naturen. Vi minns den ödesdigra tsunamin uppstod i Indonesien men vars förstörelsekraft var obruten ännu när den nådde fram till Afrikas stränder. Denna våg kunde mätas ännu när den nådde Irlands kust. Men det är dess mindre släktingar, vindvågorna, som vi känner bäst.

När den första vindkåren smeker vattenytan vattras denna genast av otaliga krusningar som gör den lite ojämnare och därmed än mottagligare för vinden. Krusningarna samlas till unga vågor och om vinden ökar så växer de vidare och fyller havsytan med ett virrvarr av korta spetsiga toppar. En kuling river upp mer vågor, den tillför ny energi i så snabb takt att det stundom blir för mycket och vågorna börjar bryta i vita gäss. Samtidigt som vågorna blir högre så blir de också längre - i en storm eller en orkan skapas på detta sätt vågor som är så långa och höga att inte ens de största fartyg längre färdas utan hinder. Stormen bedarrar sedan, eller drar vidare, och lämnar vågorna efter sig. De börjar åldras. En åldrande våg behåller all sin energi; brottsjöarna försvinner, vågorna blir lägre men längre. Vi kallar dem dyning. En dyning i Stilla Havet kan vara en halv kilometer lång eller mer och den rör sig då med över 60 knop. Våra vattens vågor är naturligtvis mer beskedliga. Den som inte är ute i full storm konfronteras knappast med vågor över några meters höjd och hundra meters längd. De genomkorsar Östersjön på en arbetsdag.

Vågorna i våra föreställningar är ofta rena, välformade bucklingar av vattenytan. De har en viss längd och en viss höjd. Sådana vågor är alltid konstgjorda, till exempel bogoch häckvågorna från en båt. Men på havet ser vi alltid en blandning av vågor med olika längd och höjd på väg åt olika håll. Ytan är kaotisk och svår att överblicka. Men ändå kan vi skatta våghöjden om vi står på ett däck lagom högt upp. Det beror på att ögat faktiskt har förmågan att sammanfatta all denna samtidiga form och rörelse.

Den våghöjd som en tränad observatör ser kallas signifikant våghöjd. Det är den vi använder för att beskriva sjötillståndet och det är den vi kan få fram ur ett diagram eller från en vågprognos. Rent konkret är det medelvärdet av den högsta tredjedelen av alla vågor på havet. I genomsnitt var sjunde våg är högre än detta värde. En våg av 30 000 är dubbelt så hög. Att träffa på en så hög våg i en storm är naturligtvis mycket sällsynt eftersom få stormar rasar så länge att vi får den chansen eller, snarare, att vi löper den risken. En så hög våg bär det skickelsedigra namnet monstervåg. Den drabbar plötsligt och oväntat och till för några år sedan ansågs den vara en statistisk omöjlighet, något att inte räkna med. Men vi vet i dag att den finns, och att det finns ännu värre vågor.

Att förutsäga vågorna är lättare än man tror. Med hjälp av ett litet diagram kan man göra en enkel prognos baserat på avståndet från land och vindstyrkan. Vädertjänsterna gör prognoser för flera dygn framöver - av stor kommersiell betydelse både för rederierna och för vädertjänsterna. Vågprognoserna är ungefär lika bra som väderprognoserna men det finns vissa situationer när de slår slint. Den som befarit Kalmarsund en vårdag kan ha erfarit detta. Vattnet är kallt. Vid varm frånlandsvind så kyls denna av så mycket att den lägger sig till ro som en tunn filt över vattenytan. Vinden når inte ner till vattenytan för att skapa vågor, men några meter upp i luften fyller den seglen med en god bris. Att prognostisera detta är ett elände!

Text: Lasse Johansson