AIS, GPS och radar, allt i ett, fanns redan på 1700-talet. Om än i mänsklig form. Läs om underbarnet Etienne Bottineau.
Han föddes 1739 i Champtoceaux, gick tidigt till sjöss och fick efterhand en solid erfarenhet av navigation. Bland annat som lots på olika fartyg, tillhöriga India Company. Efter hand spreds ryktet att Bottineau hade en märklig förmåga att förutsäga landkänning och möten med andra fartyg till havs, långt innan det mänskliga ögat med hjälp av kikare kunde bekräfta förutsägelsen. Ryktet om Bottineaus märkliga gåva nådde med tiden den franske kolonialministern de Castries, som snabbt insåg dess värde. Han sände Bottineau till L'Isle de France, dvs nuvarande Mauritius öster om Madagaskar, med uppgift att utföra vissa underhållsarbeten. Den verkliga uppgiften var emellertid att under tillsyn av myndigheterna på ön göra observationer rörande tidpunkten för fartygs ankomst.Nauscopie
Efter det att han anlänt till hamnstaden Port Louis 1763 började Bottineau pröva och förädla sin metod. Det visade sig snart att han med anmärkningsvärd exakthet kunde förutsäga fartygs ankomst flera dagar innan de siktades. Hans observationer, vilka han själv senare skulle döpa till "Nauscopie", bokfördes och kontrollerades noggrant av myndigheterna. De jämfördes dessutom med de berörda fartygens egna loggböcker. Några större skillnader noterades aldrig. Under åtta månader avlämnade Bottineau sextiotvå rapporter rörande ankomsten av segelfartyg. Samtliga var korrekta. I flera fall rörde det sig enligt rapporterna om skepp på över 300 engelska miles avstånd.
För att rätt kunna bedöma Bottineaus förmåga, krävs en liten exkurs i navigationsteori. En engelsk mile är 1 609 meter. Det betyder att 100 miles är lika med drygt 16 svenska landmil. Även om jorden hade varit platt, skulle ingen människa ens med kikare kunna se ett segelfartyg på så långt avstånd. Eftersom de flesta nu är ense om att jorden är rund, kompliceras saken ytterligare. Det gäller då att fastställa avståndet till den havshorisont, bortom vilken ett fartyg blir osynligt till följd av klotets rundning. Enligt den klassiska engelska formeln får man detta avstånd i miles genom att multiplicera talet 1,15 med kvadratroten ur iakttagarens ögonhöjd, räknad i fot. Om någon till exempel står på en kulle och har ögonen 100 fot över havsytan är avståndet till horisonten 1,15 x 10 = 11,5 miles, dvs knappt 1,9 svenska landmil. Hur man än räknar, skulle inte Bottineau, ens med den starkaste kikare från det högsta berget på L'Isle de France, ha kunnat sikta ett skepp på 300 miles, eller 48 svenska mils, avstånd.
Avslöjade engelsmännen
Bottineaus verksamhet betraktades med största misstro av de i Port Louis posterade myndighetspersonerna. Hans egna förklaringar gick ut på att ett skepp i rörelse medför förändringar i den omgivande atmosfären. Med träning, menade han, skulle vem som helst med god syn kunna upptäcka dessa förändringar som en slags svaga dimliknande fenomen och med erfarenhetens hjälp uppskatta avståndet till fartyget. Med kännedom om vindriktning och vindstyrka skulle man dessutom kunna bedöma ett seglande skepps ankomsttid utifrån dess sålunda bestämda position. Förklaringarna kallades av vedersakarna för humbug, förvillelse och häxkonst. Det gick så långt att Bottineau 1778 förvisades till Madagaskar av guvernören de Brillane.
Efter de Brillanes död ett år senare återvände Bottineau till L'Isle de France, där han fortsatte sina observationer. Under loppet av fyra år förutskickade han 575 fartygs ankomst till Port Louis, i flera fall fyra dagar innan de blev synliga för andra. Endast under stiltjeperioder innehöll hans rapporter ett mått av osäkerhet i fråga om ankomsttid. Den 20 augusti 1784 konstaterade Bottineau en flotta om fyra skepp långt ute till havs. Tidpunkten för deras ankomst kunde han emellertid inte fastställa. Först den 13 september rapporterade han att fartygen skulle anlända till Port Louis inom två dygn. Mycket riktigt siktades en fransk örlogseskader om fyra skepp från hamnen den 15 september. Den kommenderande amiralen de Régnier bekräftade att eskadern legat i stiltje utanför Rodriguez Island under tjugo dagar.
Kort innan rapporten om den franska flottstyrkan lämnades, hade Bottineau sagt sig skönja närvaron av en annan grupp fartyg, som dock inte hade kurs mot ön. Eftersom Frankrike låg i krig mot England, gav hans rapport upphov till spekulationer om att det kunde röra sig om en fiendeeskader. Den franske befälhavaren i Port Louis vågade, trots sin misstro mot sin kontroversielle landsman, inte ta risken av att ignorera Bottineau och sände därför ut fregatterna Naiade och Duc de Chartres för att om möjligt få syn på fiendefartygen. Ett av rekognosceringsfartygen siktade mycket riktigt de engelska skeppen på väg mot Trincomalee på Ceylon. Bottineaus förutsägelse hade återigen visat sig helt korrekt.
Nobbade kolonialministern
Bottineau återvände 1788 till Frankrike. Under den långa sjöresan upptäckte han tjugosju fartyg och siktade land tre gånger, långt innan fartygets utkik gjorde motsvarande observationer. I Paris sökte han företräde för kolonialministern, som dock vägrade träffa honom. Orsaken kan möjligen ha varit att Bottineau avböjt ett erbjudande om att, mot en större engångssumma samt en rundligt tilltagen, livslång pension, avslöja hemligheten bakom sin metod. Efter en tid lät han emellertid publicera en skrift, i vilken han närmare beskrev sin "Nauscopie". I den hävdade han att han inte utrustats med någon speciell förmåga eller kunskap. Inte heller, menade han, behövdes några särskilda instrument eller andra hjälpmedel. Vad det handlade om var enbart noggrann observation av horisonten.
Skriften förlöjligades i skarpa ordalag av redaktören de Fontenay i Mercure de France. Bottineau fick emellertid stöd från oväntat håll. I ett vida spritt brev från läkaren och revolutionsledaren Jean Paul Marat, lovordades nämligen observations-metoden "Nauscopie" och dess upphovsman. 1793 mördades Marat i sitt badkar av grevinnan Charlotte Corday. Samma år vände Bottineau åter till L'Isle de France. Lite är känt om Bottineaus öde de följande åren. Enligt vissa uppgifter skulle han ha avlidit i armod år 1802 i den dåvarande franska kolonin Pondicheri i Indien. Andra uppgifter tyder på att han dog i Port Louis 1813.
Ännu ingen förklaring
Bottineaus förmåga har inte upphört att fascinera. 1817 rapporterade Captain Francis Maude, Royal Navy, att han som styrman på HMS Magician träffat en gammal man på Mauritius, som med framgång tillämpade en metod för positionsbestämning han lärt sig av Bottineau själv. 1834 publicerades en utförlig artikel om "Nauscopie" i Nautical Magazine. Drygt hundra år senare rapporterades att en man vid namn Peter Green från Tristan da Cunha hade en sällsam förmåga att fastslå ankomsten av fartyg, långt innan de telegrafiskt gett sig till känna. Det är frestande att med hänvisning till nu kända vetenskapliga rön avfärda Bottineau som charlatan och skojare. Men faktum är att han inte vid ett enda tillfälle överbevisades om lögn eller spekulation.
Till och med amiralen och sjölorden Louis Mountbatten, som knappast kunde anklagas för vidskepelse, gjorde, innan han mördades av IRA 1979, ett besök på Mauritius, under vilket han uttryckte sin stora respekt för Bottineaus märkliga förmåga.
Text: Sten Niklasson
Illustrationer: Leif Högström
Rekommendera Kommentarer
Det finns inga kommentarer att visa
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Skapa ett konto
Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!
Registrera ett nytt kontoLogga in
Medlem på maringuiden.se? Logga in här.
Logga in nu