Ulf Brändström ska kappsegla solo över Atlanten

"Mycket av äventyret är att komma till start"

Det knarrar i rigg, vågorna slår mot skrovet, det är beckmörkt och sömnen är ytlig. Då genomskärs­ mörkret av en ilsken ton, assisterad av oroväckande många röda lysdioder som påkallar uppmärksamhet.

Ulf Brändström konstaterar att han är omringad av fisketrålare och att han inte kan göra något åt saken­ De har mycket begränsad manöverförmåga och han sitter i en 6,5 meter lång segelbåt som stampar på genom­ nattmörkret, ibland i farter över 20 knop.

- De skiter fullständigt i segelbåtar och det gäller bara att försöka hålla sig undan.

Rädd på riktigt

I en videosekvens som Ulf spelade in under en 1 000 nautiska mil lång tävling mellan Frankrike och Irland tur och retur så sitter han nere i ruffen och konstaterar krasst att han där och då för första gången under seglingen upplever riktig rädsla. Det är natt, han är på väg norrifrån rakt ner i Engelska kanalen och kan bara konstatera att han är på väg in i ett getingbo av fartyg.

Och rädslan är befogad. Vid ett tillfälle under gångna årets seglingar är olyckan framme och han blir rammad av en fisketrålare. Han lyckas ta sig i mål men båten är svårt skadeskjuten och domen blir två månader på varv med ett trasigt roder och en båt som är sprucken mellan skrov och däck. Ulf sänder en tacksamhetens tanke till försäkringsbolaget som agerade snabbt och såg till att ärendet inte hamnade i långbänk.

Resan är målet

Tävlingen La Charente-Maritime - Bahia Transat 6,50 2011 startar i franska La Rochelle den 25 september och blir kulmen på ett och ett halvt år av tuffa och uthållighetskrävande kvalseglingar där Ulf Brändström har bevisat för sig själv och tävlingsorganisationen att han är av rätta virket för den tuffa utmaningen.

Själva kvalificeringen till tävlingen mellan La Rochelle i Frankrike till Salvador de Bahia i Brasilien är på många sätt en lika stor utmaning som själva Atlantkorsningen. Ulf Brändström berättar att ungefär tio procent av båtarna som satsar aldrig kommer till start.

- Det här handlar mycket om äventyret att överhuvudtaget komma till start. Och det är minst lika viktigt att vara bra på att fixa saker som att segla. Men även om målet hela tiden först och främst varit att komma till start, så siktar jag på att hamna någonstans i mitten på fältet och hamnar jag bland de 25 första så är jag nöjd.

Under 2010 och 2011 har Ulf seglat ett antal tävlingar, själv och med en extra besättningsmedlem. Båten ligger nu i Lorient i Frankrike för att utrustas och efter slutförberedelser med att gå igenom vädersystem och annat hemma i Sverige tillsammans med sin coach, så bär det av till Frankrike och den slutliga utmaningen.

Risk för kapsejsning

Rammad av fisketrålare, risk för kapsejsning, utmattning och kampen mot uttråkning. Vad som helst kan hända ensamseglaren och i Classe Mini händer det också förr eller senare. Men för Ulf Brändström är det värt alla vedermödor.

Ulf, till vardags arbetande på ett företag inom marknaden för glasfiberarmerad plast, är i gott sällskap bland ingenjörer, journalister och äventyrare, som alla blivit bitna av att ensamma mäta sig med havets krafter i små och också rimligt dyra båtar.

- Det här är ännu roligare än jag kunnat tänka mig. Det finns en enorm samhörighet i klassen. Kommer man ner till Frankrike till en tävling så är det inte frågan om att ta in på hotell, det finns alltid någon som bjuder hem dig eller fixar en båt där du kan sova.

Klassens inofficiella slogan speglar kanske också på ett bra sätt det Ulf beskriver - Alone together.

"Oj, vad mycket tampar". Ulf Brändströms döttrar satte huvudet på spiken när de fick se båten för första gången, inför Mini

Fastnet 2010.