Tio frågor till Kajsa Björn, 25, som utan att kunna segla stack iväg på en två år lång jordenruntseglats tillsammans med Danjel Henriksson, 25, och Jonathan Boltron, 25, i en 40 år gammal Albin Vega.
Varför denna galna idé?
Det var Danjels idé från början. Han var olyckligt kär och ville bort.Och inte kunde ni segla?
Grabbarna hade seglat lite Optimist när de var små, men jag hade aldrig seglat.Var det inte rent av dumdristigt att ge sig iväg?
Det kan man tycka. De 40 första inläggen i gästboken på vår hemsida var i stil med: "Det är det sista ni gör." "Ni kommer aldrig att komma tillbaka." Men det var ändå inte seglingen som var det jobbigaste. Det var att tvingas leva ihop på en så liten yta. Men motgångarna svetsade oss samman. Då gällde det att lösa problemet. Som då vi fick ett hål i båten utanför Colombias kust. Det lagade vi med en morot, en strumpa och två plastpåsar.Var du aldrig rädd för ditt liv?
Jag trodde aldrig att jag skulle dö, men rädd har jag varit.Berätta om någon dramatisk upplevelse?
En gång brast nästan förstaget. Endast en av trådarna i vajern var kvar. Men vi hissade upp Jonathan i masten och han spände upp den med fallet. Det blåste kraftigt så han blev rätt blåslagen. Och en natt vaknade vi av att det krasade under båten och hela havsytan var fylld med grus. Stenarna var väldigt lätta så vi misstänkte att det var ett vulkanutbrott. När vi kom iland på Fidji kunde vi läsa om det i tidningarna.Hur förberedde ni er?
Vi läste så mycket vi kunde, så vi kunde åtminstone segla i teorin. Jag var också nervös för sjösjukan innan och den höll faktiskt på att knäcka mig de första tre månaderna.Hur finansierade ni seglatsen?
Bland annat riggade vi en hemsida för att få sponsorer. Och några fick vi trots att få trodde på oss. Vi sålde också bilder och texter till olika tidningar under resan. Och en gång lagade jag ett segel åt en annan seglare.Vad var det bästa med resan?
Att lära känna människor och se hur de lever. De gjorde vi till exempel på Vanuatu i Söderhavet där de bodde i hyddor. Men båten är bara åtta meter lång så det har gått rätt långsamt. Vi har inte kunnat stanna så länge på varje plats. Halva tiden har vi varit på havet.Bästa lärdomen?
Att allt löser sig. Att man klarar mer än man tror. Fast nu känns det fortfarande som vi ska tillbaka till båten. Med tiden kanske jag tycker något annat.Kan du tänka dig att göra om seglatsen?
Absolut, men i så fall med mer tid och pengar.
Text och foto: Åsa Bonthelius
Rekommendera Kommentarer
Det finns inga kommentarer att visa
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Skapa ett konto
Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!
Registrera ett nytt kontoLogga in
Medlem på maringuiden.se? Logga in här.
Logga in nu