Till Nya Zeeland i en Vega del 5

Atlantöverfarten förtjänar bara ett enda ord: långtråkigt! Efter 22 dygn av praktiskt taget ingenting nådde vi Martinique på natten och ankrade upp utanför första bästa strand. Under vår resa hade tristessen hunnit slå in, flygfisk landa på däck, Saharasand täcka båten och en val visa sig som hastigast. Så vilken känsla det var att få vakna upp till en vit strand med vajande palmer! När vi sedan gick in till en marina för att städa båten och fylla på förråden blev vi rejält överraskade. Den förste som vi möter i hamninloppet är Gustav, vår matros som vi lämnade av på Kanarieöarna!

EFTER ETT PAR trevliga dagar på ankare seglade vi söderut till ön Bequia i Grenadinerna. På vägen lyckades vi tappa ett ankare och gå på ett rev, på grund av det där fi na rostfria schacklet som jag skulle säkra "nästa gång vi ankrar". Dyr lärdom, men det som jag nu har köpt har hållit som berget i de kulingvindar som vi hade över julhelgen.

AV TRADITION samlas mängder av båtar på Bequia till jul, och detta år var inget undantag. En bofast norsk dam, Marianne, samlar sedan ett drygt decennium alla öns skandinaver på glögglunch, men i år var hon tyvärr sjuk och hemma i Norge. Eftersom alla skandinaviska båtar använde sig av samma VHF-kanal lyckades vi istället samla alla till ett övergivet resort-hotell på stranden där vi drack vin och dansade runt en groende kokosnöt med tomteluva. Nu kan vi alla julklassiker även på norska, och en trevlig dansk familj gav mig och Mårten varsin tomtemössa som de hade stickat på Atlanten. Under mellandagarna seglade vi till naturreservatet Tobago Cays, bestående av fyra små öar och ett av Amerikas största korallrev. Här snorklade vi bland koraller, fiskar, rockor och havssköldpaddor. Helt fantastiskt! Det är det enda stället vi hittills har sett som är lika vackert som Oskarshamns skärgård. Vi lyckades rädda två jollar som hade slitit sig, vilket gav bra karma, då en charterkatamaran skickade över en flaska kylt rosévin och grillad fisk. Nyår firade vi åter på Bequia med skandinavisk och karibisk grillfest på stranden. Fantastiskt trevligt, och rekommenderas starkt.

NU ÄR VI PÅ väg till Guadeloupe för att möta mina föräldrar och passa Mårtens plan hem till Sverige. Jag måste erkänna att jag gärna skulle följa med. Att segla till Nya Zeeland är nedlagt, och jag börjar bli trött på stränder. Nu ska jag försöka sälja min båt Dory, och sedan får vi se vad som händer. Kanske hoppar jag på en charterbåt ett par månader. Jag har fått erbjudande om att segla med en norsk Oyster 56 tillbaka till Medelhavet, och Atlanten kanske inte blir lika jobbig om man snittar sju knop och har espressobar ombord...

Följ Marcus Krells fortsatta seglingsäventyr på halvavarvet.se

Text: Marcus Krell Foto: Mårten Einarsson