DÄRFÖR SEGLAR VI VIDARE
När du läser detta sitter du säkert i en fåtölj, utanför är det mörkt, det regnar småspik och båten ligger täckt på land. Själv satt jag för några veckor sedan på Sailors Bar i Las Palmas i t-shirt och shorts. Avundssjuk? Tänk då på att medan du tar bilen eller bussen till jobbet, skolan, eller var du nu spenderar dina dagar, så tog jag mig dit och därefter till Cap Verde-öarna, på ett sätt som inte tillåter mig att stå eller gå utan att hålla i mig, bli översköljd av vågor och gå nattpass.
JAG MÅSTE DESSUTOM
ha säkerhetssele när jag går på toa, vilket i sig är knepigt. Potträning en andra gång. Jag har ont i ryggen eftersom man måste ligga krökt och spänna sig i sängen för att vara så still att man kan sova. Så varför gör jag då det här? Om jag ska vara helt ärlig så har jag många gånger hittills undrat just det. Men uppenbarligen glömmer man fort när man kommer i hamn - jag har ju inte vänt hem än. Och att komma in till hamn är rätt trevligt. Om man bortser från all byråkrati och det ständiga letandet efter en vettig mataffär, järnaffär och någonstans att tvätta kläderna.
MEN SJÄLVKLART ÄR
inte allt illa. Om vi inte hade seglat iväg är det många saker som vi aldrig hade fått se. Den blå färgen som Atlanten har när ekolodets signaler (inte för att vi har något...) för länge sedan har slutat nå botten är obeskrivlig och omöjlig att rättvist fånga på bild. Vilken amatör som helst kan med en hyfsad kamera under en fin dag få fantastiska bilder på delfiner som leker runt fören, men att fånga dem när de är som mest spektakulära är svårare. En månlös, kolsvart natt kommer de pilande, och eftersom det finns mycket mareld i vattnet ser man dem som självlysande streck som far fram och tillbaka runt båten. Nästan som om ett par kometer hade bestämt sig för att det var roligare i havet än i rymden. Det är heller inte många som får se sköldpaddor, så när man får se dem stilla och graciöst glida förbi många hundra sjömil från närmaste land känner man sig minst sagt privilegierad.
DET FINNS OCKSÅ
vissa platser som kanske bara ett hundratal människor någonsin har sett, och som man bara får se om man seglar. Känner du till ögruppen Salvage Islands? Det är ett portugisiskt naturreservat bestående av två klippöar mellan Madeira och Kanarieöarna, vars enda invånare är ett par parkvakter. Så vitt jag vet kan man bara ta sig hit med båt, och sjökortens och fyrarnas otillförlitlighet är sådan att man inte ska försöka sig på att passera dem i mörker. Men det bästa är nog, som ni kanske har förstått av det första stycket, att få se land. Att efter ett par dygn av nästan bara vatten helt plötsligt upptäcka att det ligger land under det där stora molnet framför en är obeskrivligt härligt. I nästa nummer kan du läsa om vår segling över Atlanten och vårt etappmål Karibien.
» Följ Marcus och Mårtens äventyr med Vegan Dory i kommande nummer av Segling. Du kan också surfa in på deras hemsida till halvavarvet.se.
Text: Marcus Krell Foto: Mårten Einarsson
Rekommendera Kommentarer
Det finns inga kommentarer att visa
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Skapa ett konto
Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!
Registrera ett nytt kontoLogga in
Medlem på maringuiden.se? Logga in här.
Logga in nu