I över 30 år har hon varit högfartsnavigatör. Och racerbåtsförare. 80 knop är hennes fart. Annika Wrenkler, Sveriges snabbaste tvåbarnsmamma. Om inte direkt född i båt så rätt mycket uppvuxen i pappas Storsmuggler.
»Jag var inte överförtjust i farten när jag var riktigt liten. Men vi hade Storsmugglern och jag bosatte mig i ruffen med mina dockor. Vi åkte dagsturer, jag kan inte påminna mig några övernattningar ombord. Vi hade ju landstället i Mörtviken på Ingarö öster om Stockholm. Vi åkte ofta turen ner mot Landsort via Dalarö kanal och så upp i Mälaren och slussade oss in i Saltsjön igen. Det var en dagstur. Det är de turerna jag har mest minne av sen jag var liten. Pappa tävlade och det var praktiskt att jag och min bror Staffan började med det. Jag började träna under pappas överinseende och så tävlade jag för första gången 1975 i en Fugitive. En Yamaha 15 hästkrafter där bak, 30-35 knop. Efter en tid började jag navigera åt pappa, det var alltså så jag började med navigationen. Första tävlingen var Roslagsloppet 1977. Vi körde en engelsk båt, en Tigershark i Z-klassen. 60 knop ungefär. Vi åkte tillsammans fram till 1982. Under åren har det blivit många olika förare. 1983 började jag åka som navigatör i katamaraner. Och i kattor har jag blivit fast.«Och många framgångar?
»Det har varit blandat under åren, med- och motgångar, så jag har alla typer av titlar alla i möjliga klasser, från riksmästare, svensk mästare, nordisk mästare, Europamästare, världsmästare och världsrekord.Och därmed ett magnifikt prisskåp på dominerande plats i hemmet förstås?
»Icke, priserna kommer inte innanför dörr´n. Inte är de snygga att titta på och så samlar de damm. Nä, de är lagrade. På nåder har VM-bucklorna från 2004, guld i Nynäs och silver i Norge, en plats i hemmet. De övriga i lådor. Eller i verksta´n.Missöden i meningen grundkänningar?
»Bara två totalt genom åren. I ena fallet var det en kommunikationsmiss mellan mig och min pappa. Sista tävlingen tillsammans. Ett Vindölopp, jag tänker på den grynnan varje gång jag rör mig där. Vi körde rätt över med flykt. Andra tillfället ett grund norr om Möja, nedanför Systrarna. Icke inlagt i kortet. Vet inte om det är markerat ännu. Man ska vara medveten om att mätningarna i många fall gjordes för väldigt länge sedan.Vad är viktigast när det gäller högfartsnavigering?
»Förberedelserna är a och o! När jag kommer ut ska ett antal förväntningar infrias, aha, där är det, och där är det, även om jag inte varit där tidigare. Jag har lett Sportbåtklubbens i kurser högfartsnavigering under många år. Jag tycker det är mycket roligt att kunna lära folk nånting jag kan hyfsat bra. Jag har haft många olika personer i kurserna på Märsgarn, dels vanliga privata, med olika förkunskaper, dels fartygskaptener och långseglare, och alla möjliga, som vill lära sig om just högfartsnavigering. Och det har varit en otrolig utmaning att utgå ifrån deras läge och vad de kan och ta dem till en ytterligare dimension. Jag älskar utbildning och att förmedla. Finns ingen navigatör som hållit på så länge som jag överhuvudtaget. Man eller kvinna. Blir min trettiotredje säsong nu.Pengar, hur mycket hämtar man in som elitåkare?
»Att hålla på med den här sporten är att kasta pengarna i sjön. Möjligen kan det bli nån Mercedes i Emiraten eller en klocka. Om man är i den ligan. Nu har min man Thomas och jag en ny katta sen förra året. Vi var inte nöjda från början, men nu börjar det likna något. Sista tävlingen förra året vann vi. Balansen är det viktiga när det gäller att åka katamaran. Med- och mot- och sidsjö, att det ska gå lika fort i alla vatten, att man åker plant. Gäller att hitta en kombination av propellrar tillsammans med matta i tunneltaket mellan tofflorna. Mattan stoppar luftintaget framifrån. Längd på mattan och tjockleken har betydelse. Nu kan jag justera den där innovationen från min plats. Jag kan också justera mig själv framåt och bakåt. Jag flyttar hela stolen på skenor.Skruvar du nånting själv?
»Inte numera. När jag åkte Formel 4 gjorde jag det, skruvade isär förgasare och så, så även om jag hade hjälp med mekning ville jag veta hur det fungerade. Så länge vi hade mekaniska motorer kunde jag var med och skruva, plocka isär och montera. Mental felsökning. Nuförtiden rör vi inte motorerna. Det är fråga om kartongmotor rakt upp och ner.För du någon typ av journaler, loggböcker?
»Jag brukar skriva upp när vi tränar, lufttemperatur, vattentemperatur ... förr var jag mycket noga. Antecknade vilka propellrar vi hade, bränsleåtgång. Med mera.Farorna, hur ser du på det?
»Jag skulle inte åka med vem som helst idag. Och nu åker jag ju verkligen inte med vem som helst. Nu åker jag med min man Thomas. Klart vi tar en risk, men så länge vi tycker det är roligt så fortsätter vi. Vi kör så länge vi känner för det. Många frågar om jag är rädd när jag åker racerbåt. Nej, det är jag inte. Men jag måste erkänna att tävlandet stjäl väl mycket tid från det övriga livet. Jag har levt hela mitt liv efter tävlingskalendern och jag tycker det börjar bli tråkigt nu när jag har familj.Vilken framgång värdesätter du högst?
»VM 2004. Jag hade gett mig den på att vinna VM mitt trettionde tävlingsår. Länge såg det bra ut men sista tävlingsdagen blåste det för mycket. Så det gick inte. Och då var det en som frågade om jag blev besviken. Nä, inte besviken men förvånad. Jag var så inställd på att vi skulle vinna det där. I Nynäshamn vann vi alla tre heaten. Utan egentliga förberedelser. Minimalt med tid. Magiskt. Roslagsloppet 1994 är en annan vinst som är lätt att minnas. Jag åkte inte med Thomas då utan med Peter Havström. Start från Stockholm. Spegelblankt. Åkte helt för oss själva till Öregrund. Däruppe låg vi tolv sekunder före pappa, som aldrig vunnit Roslagsloppet. Det var deras grej att vinna. Vi vann efter spänd väntan. Och jag tror pappa var besviken.Kommunikationen sinsemellan hur går den till?
Intercom kanske? »Jag sitter och klappar på axlarna bara. Numera har vi intercom men använder det sällan. Vatten och el hör inte ihop. En lätt klapp på vänster axel, svagt vänster. Något hårdare mera vänster. Det gäller att förmedla så litet information som möjligt till föraren. Tillräckligt för att han ska klara sig men inte för mycket, då tappar han koncentrationen på det han ska göra: köra.Vad står närmast på tävlingsprogrammet?
»14 juli SM-deltävling i Oskarshamn och därefter västkusten. Smögen. Vi har en gammal Ockelbo styrpulpetare med oss. Och Matilda och Adam naturligtvis. Smögen kombinerar vi med semester.
Text: Leif A. Sandberg
Rekommendera Kommentarer
Det finns inga kommentarer att visa
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Skapa ett konto
Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!
Registrera ett nytt kontoLogga in
Medlem på maringuiden.se? Logga in här.
Logga in nu