Spelregler

Med jämna mellanrum blir jag uppvaktad av individer som försöker få mig intresserad av påstådda felaktigheter eller missförhållanden, som de vill att vi ska uppmärksamma här i Segling.

Det ingår på något sätt naturligt i jobbet som chefredaktör för Sveriges mest betydelsefulla seglingspublikation. Men inte sällan agerar dessa individer med stort egenintresse. Och ännu oftare befinner de sig redan i en tvist som väntar på avgörande i någon rättsinstans. Det kan handla om vanliga domstolar, Allmänna reklamationsnämnden, eller kanske regelkommittén inom Svenska Seglarförbundet. Individerna är nästan uteslutande ute efter att vi ska bekräfta deras bild och ta ställning för dem. Ännu hellre ska vi trycka på, i det som de här individerna tycker är ”rätt” riktning. Detta ska vi förstås allra helst göra innan aktuell rättsinstans har sagt sitt.

Min åsikt är att den här typen av ställningstaganden från vår sida bara undantagsvis kan motiveras. Varför det? Jo, jag bedömer att vi varken har kompetens eller tid nog att sätta oss in tillräckligt i de komplexa frågeställningarna, för att kunna komma med väl avvägda och någorlunda rättvisa avgöranden. Men framför allt är det knappast heller vår uppgift. Den uppgiften ligger ju i stället hos just de instanser - av vilka jag tidigare nämnt ett urval - som är utsedda att sköta detta. De har tid, de har kompetens, de har erfarenhet, de har metodik och de har mandat att göra det. Så fungerar det i ett rättssamhälle. Vissa skulle kalla mig feg. Själv anser jag att det handlar om integritet, trovärdighet och att bibehålla den förtroendefulla relationen med dig som läser Segling. Du ska kunna lita på att vi följer rättssamhällets spelregler och inte föregriper olika instansers avgöranden. Du ska kunna lita på att vi inte förmedlar partsinlagor eller springer andras ärenden, utan förhåller oss objektiva. Men du ska självklart också kunna lita på att vi analyserar, kommenterar, ifrågasätter och höjer rösten när vi tycker att det är befogat. Så jobbar vi.

De riktiga fegisarna håller enligt min mening till i diskussionsforum på nätet. Jag förvånas gång på gång över hur lättvindigt vissa sidor låter sig indoktrineras av spekulativa inlägg som inte bara är onyanserade och uppenbart okunniga, utan också i nästan total avsaknad av logik och analys, och mycket nära rena personangrepp. Hela skvallersoppan döljer sedan lynchmobben bakom sina intetsägande och anonyma signaturer. Hur kan de få hålla på? Är det inte dags att sätta ner foten?

Avslutningsvis vill jag redan nu önska dig välkommen till en ny säsong med Segling, en säsong då vi satsar ännu mer på dig som läsare. Kanske vill du lära dig mer om segelbåtskonstruktion eller följa med oss på vårsegling i Grekland? Vi ses igen nästa år!

Spelregler, del 2

Min senaste ledare har lett till reaktioner i vissa forum. Jag vill därför göra några förtydliganden.

Några har tolkat min formulering om att ”sätta ner foten” som att jag förespråkar censur. Inget kunde vara mig mer främmande. Alla har rätt att tycka vad de vill och uttrycka sin åsikt. Det är en fundamental princip som jag helhjärtat stödjer. Tro inget annat.

Jag är vidare fullt medveten om att diskussionsforum på nätet kan vara viktiga för nyheter och tankeutbyte seglare emellan, liksom för granskning av branschens och sportens aktörer. Det är bra, och så ska det vara. Problemet är när rena tyckanden, skvaller och rykten lanseras som sanningar. Jag är därför - och nu än mer - övertygad om att vi alla har ett ansvar för hur åsikter framförs och hur vi hanterar viktiga begrepp som fakta, källkritik och hänsyn till enskilda personer. När det ansvaret inte tas, så utvecklas diskussionsforumen till en soppa av skvaller och påhopp. Jag tycker fortfarande inte att någon, ofta dold bakom en anonym signatur, ska ha rätt att vräka ur sig vilka felaktigheter och otidigheter som helst. Vi som kan stå för våra åsikter gör det, rakryggat, åtminstone med namn och i mitt eget fall även med bild.

Något jag med facit i hand kan beklaga med min ledare är att jag uttryckte mig väl generaliserande om dem som håller till på olika diskussionsforum. Med några få rader till mitt förfogande tyckte jag att jag var tydlig nog när jag vände mig emot ”spekulativa inlägg som inte bara är onyanserade och uppenbart okunniga, utan också i nästan total avsaknad av logik och analys, och mycket nära rena personangrepp”. Jag tyckte också att jag var tydlig när jag skrev att den här typen av inlägg ofta söker skydd bakom anonyma signaturer. Ändå verkar det nu som att hela kollektiv känner sig träffade. Märkligt. Det är ju avarterna jag vill åt.

Min ledare var avsiktligt generell i så motto att jag inte tog upp något speciellt fall, utan gav en allmän betraktelse över hur vi på Segling väljer att hantera partsinlagor, särintressen och påtryckningar som vi ställs inför. Eftersom läsarna alltid har tolkningsföreträde så är det intressant för mig att se vilka håll reaktionerna nu kommer ifrån, och vilka som tar åt sig mest av det jag skrev. Uppenbarligen känner sig några mer träffade än andra. Varför det? Kanske var det ömma tår jag trampade på?

Ett par specifika fall har figurerat i sammanhanget, så jag utvecklar här hur vi på Segling har arbetat med dem.

I fallet med Royal Blue har vi pratat med skepparen Jonas Martin-Löf, med tävlingsledaren Fredrik Hedlund, med den protesterande Carl-Johan Marnell, med juryordföranden Bo Samuelsson, med segelmakare, med mätmän och med ytterligare några mycket insatta människor. Alla här namngivna av dessa representanter för olika åsikter fick också komma till tals i Segling. Det är så vi bedriver ett gediget journalistiskt arbete, och ger Seglings läsare en så objektiv bild som möjligt. Och egentligen är det ett oproportionerligt stort journalistiskt arbete i ljuset av hur få av Seglings läsare som faktiskt intresserar sig för just sådana här fall. I fallet Royal Blue är min egen reflektion att det gäller att vara snabb med protesterandet om man vill få sin sak prövad. Redan i Optimistjollen lärde jag mig att den röda flaggan ska sättas utan dröjsmål. Agerar man inte inom den tid som regelverket föreskriver är chansen förverkad och man får stå sitt kast, hur rätt man än må ha. Det hjälper inte att komma springande i efterhand. Så fungerar det systemet, och det trodde jag att alla kappseglare var införstådda med.

I fallet med Hallberg-Rassy hade vi på Segling först tanken att sätta oss in i hela materialet från Tingsrätten, men jag gav upp när handläggaren påpekade att det omfattade tusentals dokument i ett 20-tal välfyllda pärmar. Då nöjde jag mig med själva domen, en välskriven sammanfattning över parternas och deras experters uppfattningar. Denna lät jag Seglings juridikexpert, den seglande advokaten Ulf Yxklinten, analysera och kommentera över en helsida. I detta fall är min egen reflektion att när ord står mot ord och båda sidor har mobiliserat en kader experter som säger olika saker, då gäller det att ha verkligt starka bevis för att få rätt. Och att ha rätt är inte alltid liktydigt med att få rätt. Så fungerar det systemet, och det trodde jag nog också att alla var medvetna om.

Den journalistiska plikten handlar inte nödvändigtvis om ett ställningstagande i sig, utan framförallt om en korrekt redovisning av fakta bakom eventuella kontroverser. Det är inte Seglings roll att agera jury, domare och slutligen bödel. Jag är ödmjuk nog att inse att det vore förmätet av mig som chefredaktör att förkasta eller sätta mig över beslut som fattats inom ramen för rättssamhällets system. Istället gäller det att dra lärdom, gå vidare och framöver använda sig av gjorda erfarenheter. Varför skulle jag vara bättre skickad att ta ställning än dem som har tid, kompetens, erfarenhet, metodik och mandat att göra det? Den kapaciteten har nog bara vissa skribenter på nätets diskussionsforum.

Seglings oberoende har kommenterats, och jag vill i detta sammanhang understryka att Segling är en helt fristående journalistisk publikation. Svenska Seglarförbundet har, vilket vi också anger i redaktionsrutan, ingen påverkan på det som inte är SSF:s egna sidor i Segling. I Segling blandar vi heller aldrig ihop annonser och redaktionellt material och vi har inga sponsorer som ska visas speciell hänsyn. Däremot samarbetar vi gärna med olika aktörer för att kunna erbjuda läsarna exempelvis Segling Sprint Cup som arrangerades våren 2010, en kurs i segelbåtskonstruktion som börjar i både Stockholm och Göteborg i februari 2011 eller vårseglingen i Grekland i maj 2011. Från 2011 tar jag själv plats i juryn för European Yacht of the Year, ett samarbete mellan ett dussin europeiska seglingstidningar som innebär mycket läsvärt material i Segling. Jag fortsätter också att segla på First 40:an Teknova, ett annat samarbete som ger värdefulla inblickar att förmedla till läsarna. Vi på Segling samarbetar alltså hellre än motarbetar, men det får aldrig påverka integriteten.

Vi på Segling skulle aldrig få för oss att låta någon annonsör eller annan utomstående styra det redaktionella innehållet. I så fall hade vi väl aldrig skrivit om den storsäljande båten som tappade kölen, om seglarskorna som inte tålde vatten, om livflottarna som manipulerades eller om - för att ta ett färskt exempel - de defekta flytvästarna som måste återkallas. Det skulle skada det långsiktiga förtroendet för Segling att väja för kontroversiella ämnen, så det gör vi inte. Men vi kan inte heller låta några få krävande ärenden ta över vårt breda uppdrag att spegla hela den i grunden positiva företeelsen som seglingen är. Denna insikt vet jag att jag delar med den överväldigande majoriteten av Seglings långt över 50 000 läsare, även om det förstås alltid finns särintressen som vill ha mer publicitet kring just sitt eget smala område. När jag får lagom mycket klagomål och beröm från olika läger, då vet jag att vi hamnat någorlunda rätt i mixen.

Slutligen är min önskan att all den kraft och allt det engagemang som uppenbarligen finns bland oss seglare skulle kunna kanaliseras till något som utvecklar och bär framåt, istället för att genom ryktesspridning, skvaller och rent gnäll bidra till osämja och dålig stämning. Jag efterlyser mer av eftertanke, analys, källkritik, nyanser, sans och balans. Om jag själv i onödan sårat någon på vägen i denna min strävan, så är jag ledsen för det. Jag tycker dock det jag tycker och hoppas att jag nu förtydligat mig tillräckligt.

P.S. Att Segling under tidigare chefredaktör Bengt Jörnstedt skulle ha agerat annorlunda tror jag inte. Jag vill minnas att Bengt en gång liknade de anonyma nättyckarna vid ”skuggor som gömmer sig bakom cyberrymdens moln, ingen vågar träda fram i ljuset och visa sitt ansikte”. För Bengt var det ett tecken på förfall, han tyckte det var fegt och ryggradslöst. Och han har ju också rätt att tycka vad han vill.