Racing - Trist avslutning

Höstens race var ömsom vin, ömsom vatten och en skvätt otur. Så här gick det:

Väl hemkomna med en åttondeplats i bagaget, började vi gå igenom båten. Vi servade motorn och fortsatte med att jobba med bottnen på båten. Propellertrim tog hand om, och modifierade, våra båda propellrar. Det var bara två race kvar innan säsongen var slut. Så nu gällde det att toppa. Dagen innan Hot Island Race i Grisslinge fick vi propellrarna. Jag visste att motorn och båten var okej men inte om propellrarna skulle göra så att vi var tvungna att förändra rigginställningarna. Lite grann kändes det som om vi var tillbaka till säsongens början. Det här racet skulle få bli ett test för att hitta rätt inställningar. Nu var målet en pallplats innan säsongen var över.

Hot Island Race var en fyrpunktsbana med tre vänstersvängar och en högersväng. Redan efter första heatet visade det sig att den första propellern inte riktigt hängde med i accelerationen efter varje boj. Vi bytte till den andra propellern som vi hade haft hela säsongen men som nu hade bearbetats för att få ett bättre flöde över bladen. I nästa heat plockade jag en placering. Eftersom vi inte var riktigt nöjda justerade vi riggen inför de två sista heaten. Under heat tre blev jag trängd så att jag var tvungen att slå av på gasen men båten kändes nu rätt. Båten hade bra vattensläpp och acceleration. Nu var jag med och kunde fajtas igen. I det sista heatet kändes allt rätt tills en av båtarna hakade fast i min motor så att motorkåpan flög i väg och försvann och jag blev efter igen. Med alla missöden så blev det en sammanlagd sjundeplats.

Två veckor senare var det dags för Vaxholmsloppet, en sexpunktsbana i form av timglas med fyra vänstersvängar och två högersvängar. Vaxholmsloppet är ganska speciellt eftersom det är det enda racet med klockstart. Fem minuter innan starten går skjuts ett skott samtidigt som nedräkningen till start påbörjas. Då ska man sjösätta båtarna och köra runt banan. Båtarna samlas upp ungefär 200 meter före startlinjen där de flesta båtar ligger och voltar i väntan på att starten ska gå. När det är en minut kvar till start börjar klockans sekundvisare att ticka ner antalet sekunder kvar till start. Det gäller att ge sig mot starten så att man korsar startlinjen i full fart samtidigt som sekundvisaren slår om till 0. Under träning hade jag klockat hur många sekunder jag behövde för att ta mig i full fart från platsen där jag voltade till startlinjen. Nu skulle det bli köra av.

Med några sekunder tillgodo passerade jag startlinjen som tvåa. Båten kändes precis så bra som den skulle göra. Efter två varv hade jag kontakt med ettan. Vid första bojen på sista varvet ser jag hur ettan glider ut i svängen och lämnar rejält med plats på insidan mellan sig och bojen. Jag tar beslutet att köra förbi honom på insidan. Då får ettan en propride (som en stoppsladd på land) och ställer sig tvärs banan. Jag försöker att köra mellan bojen och ettans båt men avståndet blir för litet. Jag går över fören på Tobias båt. Motorn stannar. Jag ligger på andra sidan av Tobias båt och vänder mig om för att se om allt är okej. Då ser jag hur Tobias vänder upp båten och gasar. Jag startar motorn och tar mig upp i plan men motorn tjuter hela tiden så jag är tvungen att slå av på gasen. Samtidigt passerar racets alla båtar mig. Väl uppe på land så ser jag att infästningarna till motorn har brustit och att propellern ser ut som en serpentin. Det är slutkört för den här säsongen. Jag hör av mig igen när man kan ana vårsolen.

Text: Niklas Friberg

Foto: Kjell Friberg