Göran Petersson valdes vid internationella seglarförbundets årsmöte i Köpenhamn i november i fjol till ny president för ISAF de kommande fyra åren, över olympiaden i Peking 2008. Då kan han fira 30-årsjubileum som engagerad i förbundet, men han har redan arbetat för segelsporten längre tid än så.

SOM ADVOKAT OCH DELÄGARE i advokatfirman Vinge var det naturligt för Göran att visa intresse för regelfrågor, och han har som seglingsdomare suttit i juryn vid flera America's Cup och många OS. De främsta egna seglingsmeriterna härrör från tiden som gast åt brodern Stig i 505. För 40 år sedan blev Göran svensk mästare i klassen, tillsammans med dansken Jan Eppers. SM-titeln har han tagit även i Vega, men nuförtiden seglar han sin egen Drake. Allra mest tid ägnas dock åt administrativt seglingsarbete. Vi har fått tillfälle att ställa några frågor till den nyblivne ordföranden.

Först av allt - grattis till ordförandeposten! Det stod tydligen mellan dig och belgaren Sadi Claeys. Hur bär man sig egentligen åt för att vinna en omröstning av den här digniteten?

Enkelt uttryckt gäller det att ha stöd från tillräckligt många nationella förbund när det ska röstas. Jag uppfattar att jag har ett starkt stöd i Europa och Asien, men kanske inte lika påtagligt i Sydamerika. Men i grund och botten kan man aldrig vara helt säker. Det går inte att lita på någon, eftersom alla säger att de röstar på just dig. Det är mycket politik i en stor organisation som ISAF och därför är det inte bara att bestämma sig för om man vill kandidera. För egen del funderade jag först över om jag kunde göra det, sedan om jag ville göra det och därefter om jag hade tid att göra det. När jag kom fram till att det kändes OK började jag slutligen undersöka vilket stöd jag skulle kunna få i världen - det handlar om att prata med en massa människor i organisationen. Som vicepresident i tio år hade jag lärt känna så många att det gick ganska lätt. Det blev något av en kampanj fastän jag egentligen inte ville ha det så.

Det var aldrig aktuellt för dig med någon reträttpost?

Nej, jag hade suttit i ISAF:s exekutiva kommitté i tio år, så jag hade att välja mellan att kandidera till ordförandeposten eller att lägga av helt. Jag är den jag är - det vet folk idag - så jag satte allt på ett kort och kandiderade. Hade jag förlorat omröstningen hade det också varit OK, för då kunde jag fortsatt segla mer istället. Nu får det skjutas på framtiden...

Hur länge blir du kvar som ordförande då?

Jag är vald till efter OS i Beijing 2008, och kan därefter väljas om en gång. Nu är jag 62 år och tycker att det här känns jätteroligt, men det eventuella omvalet får jag ta ställning till när det blir dags. Ett sådant här uppdrag påverkar ju inte bara mig utan även familjen och kollegorna på advokatbyrån, som har gett mig fullt stöd så här långt.

Hur kom det sig att du började med just segling och blev så engagerad i segelsporten?

Jag växte upp i Hagen, som ligger strax före Långedrag när man åker från stan i Göteborg. Min yngre bror Stig och jag cyklade ut till Långedrag för att bada och vi promenerade omkring och kollade på båtarna därute. Det såg så roligt ut att vi övertalade pappa att köpa en segeleka till oss och då fastnade vi benhårt för seglingen. Sedan blev det stjärnbåt och till sist den fartiga 505 i många år. Mitt sista race i 505 gjorde jag på VM i Hongkong 1973, men året därpå var jag ansvarig för VM på Marstrand med 105 deltagare. Det var ett riktigt hårdvinds-VM, men det gick bra. Grunden för engagemanget är att det är kul. Jag tyckte det var kul och träffade många trevliga människor, så jag ville fortsätta vara engagerad i seglingen. Havskappsegling provade jag på lite, men det gillade jag inte, och sedan hade jag inte tid för jag jobbade för mycket. GKSS-ordföranden Åke Becker frågade om jag ville vara med i styrelsen och senare blev jag vice ordförande för att det var roligt. Sedan började mina barn segla och då var det också kul att vara engagerad. Det måste vara roligt, annars är det ingen idé.

Din bakgrund som jurist har väl också varit till nytta?

Ja, det är klart att den haft betydelse. Jag gick ut i Lund 1967 och tio år senare var jag regelexpert tillsammans med Pelle Gedda i den svenska America's Cup-utmaningen. 1978 tog jag över som ordförande i ISAF:s regelkommitté och vid OS i Moskva 1980 satt jag i juryn. Jag var med även i Los Angeles 1984 och i alla olympiader sedan dess. 1992 i Barcelona och 1996 i Savanna var jag juryordförande och i Sydney och Aten var jag som ISAF:s tekniska delegat ansvarig för hela seglingstävlingarna. Seglingarna i Sydney var enastående, även om färjetrafi ken störde en del, men även Aten var bra trots förhandsspekulationerna om att det skulle vara för stor säkerhetshysteri.

Vindstatistiken visar att nästa OS i Kina kanske inte blir lika bra. Vad tror du själv om det?

ISAF har inget inflytande över var OS ska seglas, det är helt och hållet IOC:s beslut, även om vi naturligtvis har framfört vår åsikt. Inför Aten var farhågorna om alltför svaga vindar desamma, men sedan fi ck en seglingsdag till och med ställas in på grund av för mycket vind. Vi får förbereda oss på de förutsättningarna som är, och agera därefter. Vi ska göra vårt yttersta för att få till ett evenemang som är bra för seglarna.

Åter till regelkunskaperna. Enligt din bror Stig var det ingen som vågade protestera mot er när ni seglade, eftersom alla visste att du kunde reglerna utan och innan. Utnyttjade ni detta någon gång?

Jag uppfattar inte att vi försökte rida på det, men å andra sidan behövde vi nästan aldrig protestera. Jag har bara gjort det ett par gånger i mitt liv. När mina egna barn seglade lärde jag dem grunderna som man klarar sig bra med. Babordsbåt väjer, lovartsbåt väjer, klar akter om väjer och att den som har insidan vid ett märke ska ha plats att runda. Tillsammans med att man inte ska starta för tidigt räcker det länge som bas.

Bara sedan jag själv kappseglade aktivt för 15 år sedan har regelboken utökats ordentligt. Varför?

Det har tillkommit en massa appendix om reklam och dopning, om domare och seglingsföreskrifter. Men hur man ordnar kappseglingar och hur man har rätt till väg har egentligen inte svällt så mycket. Hösten 1992 på ISAFkonferensen blev regelkommittén påhoppad för att regelverket var för krångligt. OS-journalisterna hade bland annat klagat på att det var olika poängberäkning i olika klasser. Då blev det politiskt korrekt att förenkla reglerna och de så kallade simplifi ed rules kom ut några år senare. Men även om man ersätter ordet yacht med boat, så fi nns ju varje relation mellan båtar på banan kvar. Medietrycket gjorde att vi satte igång detta allvarliga förenklingsförsök, men det är inte lätt.

Är kappseglingsreglerna för krångliga?

Reglerna är fortfarande för krångliga och vi kan inte fortsätta beräkna resultaten i olika klasser på olika sätt, men klasserna är väldigt självständiga. Vi tvingar på dem OS-beräkning i samlade mästerskap, men annars gör varje klass själv som den vill. Ett annat exempel är att det inte finns någon annan sport som tillåter att man får räkna bort sitt sämsta resultat. Ett dåligt förberett förslag till slopande av så kalllade drop-races infördes före OS i Aten, men det fi ck vi sedan backa på. Vi måste ha bort drop-races, men det behöver förberedas bättre. Så måste vi också sträva åt att först över mållinjen är vinnare, men det är svårt när traditionen är protestförhandlingar. I matchracing är detta inget problem och domare på banan även i fleetrace måste vara ett mål, men det går sakta att ändra.

Matchracing är ju en lättförståelig kappseglingsform även för publik och media, samtidigt som utövarna ofta slipper göra egna investeringar i idrottsredskapet. Kan matchracing komma tillbaka på OS-programmet?

Visst är matchracing mer medieintressant än mycket annan kappsegling, men på ett OS är deltagartaket 400 seglare. Ska det bli bra matchracing krävs att båtarna är runt 35 fot, så att de inte blir alltför enkla att manövrera, och då måste man vara minst fyra i besättningen. Därmed tar matchracing alltför stor del av det totala antalet deltagare, vilket är en nackdel i diskussionerna. Alla OS-satsningar kräver dessutom pengar och de fi nansieras av staten. Ur svenskt perspektiv är det betydligt lättare att få SOK att skicka en Laserseglare än fyra matchracingseglare. En medaljchans på fyra eller en på en...

Sverige har starka traditioner i E-jolle, som fi ck respass ur OS-programmet till förmån för Laser Radial. Är du nöjd med det beslutet?

E-jolle har nått sin maximala spridning i världen och är dessutom väldigt teknisk. Laser Radial är en snarlik båt, men den kan inte justeras som E-jollen utan man måste ha en viss längd och tyngd. IOC:s krav är att de bästa seglarna ska vara med på OS, och då krävs att vi använder en båt som har goda förutsättningar till stor spridning över världen. Spridningsfi losofi n har med maktbalansen att göra, och jag tycker det blev en rimlig kompromiss. Som mest kan vi ha bortåt 80 länder som seglar i OS, som sämst 65, men det måste ligga där någonstans. Jollar och brädor har större spridning än till exempel Starbåtar, så det var naturligt att välja de klasser som vi bedömde hade bäst förutsättningar.

Ett av segelsportens stora problem när det gäller att skapa medieuppmärksamhet och intresse för sporten utanför den närmaste kretsen, är den stora mångfalden klasser. Vad kan ISAF göra för att förenkla bilden?

Profil skapas genom välkända seglare och de framträder speciellt vid de viktiga högprofi levenemang som måste fi nnas. Samlade VM-tävlingar är ett exempel som anordnas nästa gång i Cascais 2007, men redan 2006 kör vi World Sailing Games i Österrike. Det är politiskt omöjligt för ISAF att stoppa VM i de enskilda klasserna så det kommer att fortsätta fi nnas 200 världsmästare i segling. Istället vill vi arrangera samlade VM med högre profi l än de enskilda klassernas VM. Vi måste sköta dessa evenemang bättre och hela tiden ligga i framkant.

Hetsen i Optimist, där barn som inte ens nått tonåren seglar internationella mästerskap, nämns som en starkt bidragande orsak till att alltför många ungdomar inte fortsätter segla när de blir äldre. Hur ställer du dig till åldersgränser för större mästerskap?

I grund och botten tycker jag inte att alltför unga människor ska utsättas för press som de inte klarar av, men jag kan inte säga var den gränsen går. Min uppfattning är att detta är väldigt individuellt. Norge har infört en åldersgräns på tolv år och det kan jag generellt sett tycka är rimligt. Gymnastik och simning är andra sporter som också arrangerar internationella mästerskap för unga utövare, och jag tycker inte att ISAF ska diktera åldersgränser. Nucci Novi Ceppellini, som är den första kvinnliga viceordföranden i ISAF, är italiensk läkare och får ansvaret för att utreda den frågan.

Du var själv på Öresjön i Mark och dömde lag-SM i Optimist i höstas. Hur kom det sig, och vad tyckte du om det?

Jag hade lovat Klaes Mattsson, som är en av mina besättningsmän i Draken, redan ett år tidigare. Det var en mycket trevlig upplevelse - välorganiserat och ett fi nt ställe att segla på. Jag hade visserligen infl uensa när jag var där, men det fick gå ändå. Det blev väl något ingripande men inte mycket alls. Jag tror det var första gången jag dömde lagsegling i Optimist sedan mina egna barn seglade i GT-Optimisten. Jag har alltid haft inställningen att det är viktigt att vara med lokalt och ha en bra förankring i Sverige. Jag är inte formellt representant för Sverige i ISAF, men ändå.

Hur mycket tid lägger du på arbetet för ISAF och vilken ersättning får du?

Sammantaget tror jag det handlat om sådär tio veckor per år fram till nu, men som ordförande måste jag nog lägga ännu mer tid. Kanske uppemot halvtid. De åren jag arbetat med OS har också krävt mer tid. Vi har bara fyra schemalagda möten per år, men utöver det är det mycket kontakter på tu man hand mellan mig och mina medarbetare. Jag leder möten ganska stramt, annars hinner jag inte. Jag delegerar också alla ansvarsuppgifter till kollegorna, annars går det inte. Seglingen spänner ju över så stort område - från nybörjarsegling i Optimist till America's Cup, långsegling och ensamsegling, så det fordras en oerhörd kunskap, som är snudd på omöjlig för en person att ha. Det fi nns sju viceordföranden att dela med sig till. I bästa fall får jag kostnadsersättning, men någon lön som ISAF-ordförande är det inte tal om. De enda som avlönas är domare och mätmän, utom i OS där inte heller de får en krona.

Är det rimligt att de seglare som trots allt kan tjäna pengar på sin sport, exempelvis när de får prispengar i olika sammanhang, ska avstå en del av dessa som en slags provision till ISAF?

Ja, det tycker jag absolut, någon rättvisa får det vara. Det här är en generell bestämmelse som inte pekar ut någon speciell seglare eller arrangör, men det rör högprofiltävlingarna och bara välkända människor med tunga meriter. Meriterna har de tjänat ihop i sportens allmänna system, allt det utan att betala något. När de sedan blir stjärnor tycker jag det är rimligt att de ger tillbaka. Systemet kräver att det finns ett ramverk utan vilket sporten inte skulle fungera. Om prissumman totalt sett blir hög ska de betala. Det är ändå bara småpengar i förhållande till hur mycket pengar som finns på vissa håll i segelsporten. Hur har exempelvis de domare som dömer högprofiltävlingarna blivit så kunniga? Jo, genom ISAF:s och de nationella förbundens försorg. Pengarna används därför nästan undantagslöst till att utbilda domare och vi ordnar en lång rad seminarier och utbildningar. Regler, domare, mätmän och race officers är ISAF:s kärnaffär, som vi investerar stora pengar i. Därför måste vi få tillbaka av dem som utnyttjar tjänsterna.

Vad vill du fokusera på som ISAF-ordförande under din mandatperiod?

Oj, det finns mycket som är angeläget att göra, men det går inte att ha spenderbyxorna på sig i alla lägen. ISAF kan inte låna pengar i förskott som vi gjorde när jag kom in. Vi kan bara spendera pengar som vi redan har och måste bibehålla de sunda fi nanser vi har idag. Den första saken jag kommer att tänka på är segelsportens utbredning över världen. Den måste vi minst behålla och helst sprida ytterligare. Vi behöver få fl er människor att segla så att basen breddas ordentligt. Det är glädjande att länderna i Asien börjar aktivera sig inför OS i Kina. De, och även sydamerikanska länder, skaffar sig större inflytande och blir mer högljudda. Här hemma är vi vana vid lättillgängliga och öppna klubbar med seglarskolor för alla som vill, men utomlands är det svårare att få tillträde. I Indien härstammar segelsporten från den gamla brittiska flottan, i Brasilien är det svårt för en oinvigd att komma till klubbarna, med bevakning av hamnar och seglingscentra. Vi måste erbjuda ungdomar tillgång till seglingsvatten, till båtar och till kompetenta instruktörer. ISAF kan skapa program med utbildning och utbyten för att utöka samarbeten över gränserna.

Något mer?

Ja, den andra viktiga saken är att vi inom ISAF behöver bli mer medvetna och bättre anpassade med exempelvis medieservice för att sprida kunskap och kännedom om segelsporten. För egen del ska jag försöka lära mig mer om de områden jag inte behärskar så bra. Jag kan till exempel inte så mycket om havskappsegling utan tyckte bara det var kallt och jobbigt när jag provade 1977. Dessutom blev jag sjösjuk! Tack och lov fi nns det ledamöter i ISAF:s exekutiva kommitté som kan det jag inte är lika duktig på, även om jag inte haft inflytande över sammansättningen i den kommittén. Den är ju den enda valda församlingen.

Vilka är dina "civila" uppdrag vid sidan av seglingen?

Jag är styrelseordförande för Vinge i Göteborg och sitter också i Sverigestyrelsen. I mitt uppdrag för byrån ingår att köpa och sälja företag samt att jag sitter som ordförande i ett antal bolag. Hallberg-Rassy, Flygfältsbyrån och Bohusbanken är några av dem och jag är också generalsekreterare i Svenska Mässan. Som generalist på affärsjuridik har jag mycket vd-kontakter.

Det verkar som att du kommer att ha fullt upp de närmaste åren. Segling önskar dig lycka till!

Tack, och lycka till själv med tidningen. Jag läser varje nummer från pärm till pärm.

Röster från människorna kring Göran

I SYFTE ATT GE EN SÅ RÄTTVISANDE

bild som möjligt av människan och ledaren Göran Petersson har Segling talat med en mängd människor som arbetat med eller umgåtts mycket med honom genom åren. Bilden som framträder är komplex. Å ena sidan en omtänksam, hygglig och rättvis person som är hängiven seglingen och lätt att samarbeta med. Å andra sidan en ledare som med maktspråk driver igenom sin vilja och som kan uppträda buffl igt och osmidigt när något går honom emot. Vilken bild som ges beror till viss del på vem man frågar. Även om det är den första bilden som överväger, så finns också människor som med tanke på Görans maktposition inom segelsporten föredrar att uttala sig anonymt. Några vittnar om maktfullkomlighet och berättar att Göran tenderar att sätta sig på människor som har avvikande uppfattningar. Har man nått dit Göran är idag så har man förstås inte bara vänner. Några trampade tår blir det förmodligen alltid på vägen fram till ordförandeposten i en stor idrottsorganisation... Nåväl, Göran Petersson har bott i västra Göteborg i hela sitt liv, men har tillbringat mycket tid även i USA. Hemma i garaget i Önnered står inte bara en Volvo XC 90 som är bra att dra Draken med, utan också en Rolls-Royce Silver Shadow från 1976, "men den får bara vara ute när det är medvind eller ingen vind alls". Göran hinner på fritiden inte med så mycket mer än seglingen och han spelar inte golf, men har däremot grundat Stora Lundby Golfklubb. I planeringen inför OS i Long Beach hade någon 1981 beställt en låda Baileys Irish Cream till juryn, och sedan dess är detta Görans favorit bland alkoholhaltiga drycker. Men han är en måttlighetsdrickare som dricker mer för att det förväntas än för att han tycker att det är gott. Ett av hans bästa (och värsta) seglingsminnen är från VM i 505 i Hongkong 1973, då han och klubbkamraten Roy Wedin från GKSS låg bland de tio bästa - "det bästa vi någonsin presterat" - när en oljetanker stävade rakt genom fältet: - De fem första hann före, men vi hamnade i vakuum bakom så att övriga fältet hade all tid i världen att segla förbi oss, skrattar han. Göran tror själv att människor i hans närhet uppfattar honom som svårtillgänglig, stram och korrekt, men att de kan lita på honom och att han är rimligt hjälpsam och kunnig. Segling har pratat med några av dem.

Sofia Frändberg, bolagsjurist hos Volvo:

Jag arbetade som biträdande jurist för Göran på Vinge i början av 90-talet. Jag uppfattade honom som en person som månade oerhört om sina klienter, något som är en förutsättning för att man skall vara en bra advokat. Göran var både driven och drivande, vilket medförde att han ställde tydliga och tidvis rätt tuffa krav på oss biträdande jurister. Detta gjorde han på ett schysst sätt och jag uppfattade honom som hygglig och rättvis. För mig var han inte bara en duktig jurist utan också någon som brydde sig om.

Ingegerd Berggren, kanslist på GKSS och mångårig vän till Göran och hans familj:

Göran har stora kunskaper om hemskt mycket, men slår dem inte i huvudet på folk. Han är ödmjuk och eftertänksam och inte så stor och stöddig som man skulle kunna tro. När han skämtar är det på ett torroligt sätt som man kan skratta gott åt. Han är engagerad i stort och smått och ställer gärna upp och besvarar frågor - såväl de stora internationella som de mindre i klubbsammanhang.

Stig Petersson, yngre bror.

Det har alltid varit mycket juridik kring Göran och han var faktiskt också hockeydomare i ungdomen. Alla visste att han kunde allt om reglerna. Vi har både seglat och simmat mycket tillsammans med vår 505. Göran stod i trapetsen och hade en massa våta tröjor på sig. En gång i Lysekil gick rodret av och vi fi ck bada i en timme innan någon kom och hämtade oss.

Pelle Wikman, tidigare VD för GKSS:

Göran var som sekreterare i GKSS ansvarig för min anställning och GKSS utveckling till en modern idrottsklubb. Han tog initiativ till att flytta kansliet från Järntorget till Vikingsborg i Långedrag, ut till sin rätta miljö och närmare den egentliga verksamheten. Göran engagerade sig tidigt i regelfrågor och blev snabbt svensk seglings främsta matchracingdomare. Jag uppfattar honom som målmedveten, kunnig, hängiven sin sport och lätt att samarbeta med.

Pelle Petterson, legendarisk seglare och designer:

Jag visste ju att Göran var en auktoritet på kappseglingsreglerna, men fi ck närmare kontakt med honom först när vi utmanade med tolvan Sverige i America's Cup 1977. Det här var långt innan domarna började döma ute på vattnet, och det kändes bra att ha Göran med för att hjälpa till med alla krångliga regeltolkningar.

Stellan Westerdahl, Pelles gast och mångåriga kollega:

Jag tror inte folk har förstått hur stor Göran är i seglingsvärlden. I början kan han kanske verka som en butter fi gur, men egentligen är han ganska rolig. Däremot var jag till en början inte så imponerad av hans regelkunskaper när han själv seglade - det tyckte jag att vi som hade seglat mycket mer klarade bättre.

Carin Hildebrand, tidigare VD för SSF och nu medlem av ISAFs Council:

Göran är helt enkelt professionell, han är en modern företagsledare vilket kommer att passa ISAF mycket bra. Han har en lång erfarenhet inom internationell segling och det kommer alla seglare och seglingsbyråkrater världen över att ha stor glädje av.

TEXT: JOAKIM HERMANSSON

FOTO: DAN LJUNGSVIK

Rekommendera Kommentarer

Det finns inga kommentarer att visa

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!

Registrera ett nytt konto

Logga in

Medlem på maringuiden.se? Logga in här.

Logga in nu

Nu är han mäktigast inom segelsporten