Mission impossible - intervju med Christer Bergström

Christer Bergström på Sjöfartsverkets marknadskontroll är en polis utan batong.

Christer är en välvillig person och byråkrat som naturligtvis inte kan hålla med om att han sliter med en omöjlig uppgift. Det vore tjänstefel. Men EU-kommissionen har i ett uttalande formulerat det så. Nämligen så här: för att marknadskontrollen ska vara effektiv bör det finnas en till tre kontrollanter per miljoner invånare. Sveriges befolkning är 9 053 071 personer. Vilket betyder att bemanningen på Christers avdelning borde vara arton personer. Kraftigt underbemannad är alltså ett understatement.

Men det är ingenting mot vad motsvarande funktioner är i övriga Europa. Frankrike noll personer. Tyskland noll. Italien noll. Lättast är att räkna upp de länder som har marknadskontroll. Finland, Sverige och Norge. Finland är den enda nation som kommer i närheten av hyfsat tät bemanning, fem personer.

Min fråga till Christer är logisk: Står det ingenstans i EUs direktiv att det ska finnas marknadskontrollanter?

»Det finns med i direktiven. Men mycket vagt. Vilket är orsaken till att de flesta länder struntar i kontrollen. Kommissionen har insett det och kommer med en lagstiftning med tydligare krav på att medlemsländerna ska kontrollera marknaden.«

Kommissionen har uppenbarligen kommit till slutsatsen att om inte ett regelverk kontrolleras är det rätt meningslöst att ha regler överhuvudtaget. Min nästa fråga blir om byggfusket är utbrett? Christer Bergströn är en välvillig person och byråkrat och uttalar sig inte generellt utan i siffror som kan ledas i bevis. Men han säger att okunskapen bland båtbyggarna är stor, regelverket omfattande och följande rätt så talande för båtbeståndets kondition:

»Vi behöver inte gräva särskilt djupt förrän vi hittar rätt allvarliga fel. Inte så att båtarna är livsfarliga att använda. Men osäkerheten finns där.«

Med andra ord: Om man lätt hittar ett antal små fel, hur många fel upptäcks när man sätter luppen till? På frågan om varven fuskar mer i Europa än i Norden kommer en diplomatisk vändning:

»Nordiska varv har år av tradition att bygga efter reglementen sedan den Blå skyltens tid. I länder utan den traditionen har man svårt att nå upp till minimikraven. «

I klartext betyder det att varven i Norden är mönstergossar. Och om varven i till exempel Polen vet man inte. Kommissionens beslut att styra upp marknadskontrollen är ett nödvändigt beslut för att återställa själva poängen med regelverket: konkurrens på lika villkor. Marknadskontrollanten ställer krav på varven, vilket gör att deras kostnadsläge blir högre än för varv i länder med tji kontroll. Där det är fritt fram att ta kostnadsbesparande genvägar. När kan man då förvänta sig att marknadskontrollanter finns inom hela EU?

»Det beror på hur frågan hanteras. Det gäller ju inte bara båtar utan alla andra varuområden. I bästa fall ett par år plus en övergångstid. I värsta fall fem eller tio år.«

Hur kontrollerar Christer båtmarknaden?

»Vi kan inte genomföra särskilt noggranna kontroller. På båtmässorna tar vi stickprov för att kolla dokumentationen, det vill säga att det finns en instruktionsbok på svenska och en försäkran om att båten är byggd enligt regelverket. Vi kollar att CE-märket sitter på plats och att skrovnumret är ingraverat. Det är vad vi hinner med. Den djupa kontrollen, att båten är byggd enligt reglementet, har vi inte tid med. Vi följer dessutom upp tips från folk som ringer.«

Ett exempel på hur marknadskontrollen ska fungera gäller den tragiska olyckan för ett par år sedan när styrpulpeten på en ribb havererade med påföljd att föraren for i vattnet och omkom. Christers kollega Anders Wissler undersökte vraket och kunde konstatera att pulpeten var bristfälligt fastsatt i skrovet. Han beor drade varvet att kalla in alla båtar och förstärka infästningen. Varvsägaren vägrade. Då tog Christer till den batong han förfogar över. Om varvsägaren trotsade fick han böta 100 000 kronor. Men Christer kan inte döma ut böter. Det kan bara rätten göra. Tingsrätten tog upp målet men utgången blev häpnadsväckande nog avslag. Två av lekmännen tyckte att Sjöfartsverket inte hade skött hanteringen korrekt. Domen avgörs i Hovrätten. Om den rätten inte dömer ut boten - av någon obegriplig anledning - blir Christer av med den batong han inte har och förvandlas till en pladdrande byråkrat ingen behöver ta notis om. Båtdirektivet som mynnar ut i CE-reglerna sjösattes 1994, trädde i kraft två år senare och blev tvingande 1998. Det mottogs som en frälsare som skulle rädda liv till sjöss. Fast avsikten med det var konkurrens på lika villkor. Inget varv skulle konkurrera med fuskbyggen.

Idag är CE-märket rejält devalverat. Orsaken är att reglerna föreskriver självcertifiering. Varvet läser in regelboken, tolkar paragraferna, bygger, kontrollerar och skriver under på heder och samvete. Om landets myndighet som ska övervaka att regelverket följs inte ids tillsätta en kontrollmyndighet är det inte så förvånande om det blir galet av och till. Medvetet eller omedvetet på grund av bristande kunskap.

»Det var annorlunda med den nordiska typbesiktningen och den Blå skylten. Där fanns en tredje part - Sjöfartsverket här i Sverige - som övervakade och ansvarade för att varvet hade byggt enligt regelboken. Från det att gelcoaten las till att den sista knapen skruvades fast.« Vad hände då om inte varvet följde regelverket, undrar jag.

»Ockelbobåtar byggde i lokaler som inte kunde hålla temperaturen för att få en vettig uthärdning i laminatet. Vi drog in typgodkännandet. Vilket vi inte kunde göra enligt en dom i Tingsrätten. Nåväl. Vi ströp leveransen av blå skyltar. Det tillsammans med avsevärd negativ publicitet fick varvet på fall.«

Stod den Blå skylten för säkrare båtar än vad CEskylten gör? Christer drar på svaret. Och drar på det.

»Flytbarheten har urvattnats en hel del. De nordiska reglerna statuerade att båten skulle flyta vattenfylld. Det är nog så viktigt i nordiska farvatten där temperaturen inte alltid är så gynnsam. Idag kan man komma runt det kravet på lite olika sätt.«

Christer Bergström hyser gott hopp om framtiden, trots sin på papperet omöjliga uppgift att hålla ett öga på de 8 000 båtar som säljs varje år och ett allt digrare regelverk, senast kom regler för buller, avgaser och vattenskotrar. Kommissionen har ju uttalat sin åsikt om kontrollfunktionens bemanning på sikt, två personer per miljon invånare. När den blir verklighet arbetar kanske tjugo personer på hans avdelning. PRESSTOPP: Strax före pressläggningen kom besked om att länsrätten har dömt ut ett vitesföreläggande på 500 000 kronor för Mälarbryggan i Västerås som sålt båtar från USA med falsk CE-märkning. Ännu ett fusk och ett växande problem som det åligger marknadskontrollanterna att stävja.

CHRISTER BERGSTRÖM

Född 1952. Gift, dotter 24 år studerar till lärare i Malmö, son 20 år bor fortfarande hemma. Uppfödd i Norrköping. Gick tekniskt gymnasium, maskinlinjen. Kom till avdelningen för båtprovning på Sjöfartsverket 1976. Båtintresse finns, men dominerar inte. Har en styrpulpetare för att ta sig till och från sommarstället på ön i Bråviken.

Hobby: gamla bilar.

Text: Lasse Genberg

Foto: Jenny Groth