När det var dags att byta ut utombordsmotorn på den nyinförskaffade Mälar 30:an tog sig Dennis Wetterberg en rejäl funderare. Lösningen blev allt annat än konventionell.
ennis Wetterberg litar helt på naturlig energi när han seglar sin Mälar 30 Drabant, byggd i plast på 1970-talet. Inga dieselavgaser eller lukt av bensin stör hans upplevelser på sjön. Vinden och solen står för framdrivningen. Nu svarar nämligen en elmotor för framdrivningen om vinden tar slut och när han ska in och ut ur hamnar. Elmotorn får sin energi från fyra batterier, som i sin tur laddas upp av åtta solcellspaneler. Systemet är både enkelt och tillförlitligt. Men, det är klart, det krävdes en hel del finurlighet och tänkande innan allt satt på plats. Fyra 12 V-batterier på vardera 75 Ah, fördelade på två bankar, har placerats centrerade i kölsvinet - två inne i ruffen och två i sittbrunnen - så djupt som möjligt för att inte påverka båtens seglingsegenskaper. Batterierna väger totalt strax under 100 kg, men tack vare att de placerats nära båtens tyngdpunkt har installationen visat sig ha liten inverkan på seglingsegenskaperna. Batterierna är av en speciell typ - fiberbatterier (AGM) som har batterisyran upplöst i glasfiber. - Genom att batterierna är helt slutna kan de i princip stå upp och ner, vilket naturligtvis är en fördel i en krängande segelbåt, förklarar Dennis Wetterberg. Den största fördelen är dock att jag kan utnyttja upp till 80 procent av energin jämfört med cirka 50 procent i vanliga batterier.6 knop för motor
Elmotorn är på 24 V och utvecklar som mest 4,8 kW, vilket motsvarar ca 6,5 hk. Det räcker för en toppfart på drygt 6 knop. I ekonomifart drar den bara 0,9 kW, men ger ändå drygt 4 knop. - Jag kan gå 2,5 timmar i ekonomifart. Det räcker ju för 10 distansminuter, vilket är mer än tillräckligt. Det enda man märker av den gummiupphängda motorn under gång är ett svagt hummande, som kommer från propellern, och en mycket lätt vibration i durken. Omgivningen hör ingenting och tror förmodligen att det handlar om trolldom när båten kommer glidande ljudlöst. Manöverspaken har sju lägen: neutral, batteriladdning, smyg, ekonomifart, maxfart, normal back och full back. Vid full effekt är batteribankarna seriekopplade, vilket innebär att motorn matas med 24 V, medan de i ekonomifart är parallellkopplade och ger 12 V. Batterierna är direktkopplade till motorn utan mellanliggande elektronik. Vid backning polvänds spänningen. Elmotorn driver den tvåbladiga foldingpropellern via en rak axel, som går ut på babordssidan av rodret för att kompensera för propellerns högergängning. Till skillnad från diesel- och bensinmotorer är det ingen utväxling mellan motor och axel. - Jag har en ganska extrem propeller, 14 tums diameter och 9 tums stigning, eftersom jag prioriterat bra fart i ekonomiläge på bekostnad av driftstiden, som ju trots allt är tillräcklig. Själva propelleraxeln sitter i ett stålrör och är lagrad i ena änden i motorn och i andra änden i ett teflonlager i stålröret. För att enkelt kunna demonteras sitter allt i en glasfibertunnel, som plastats fast i skrovet. Stödbocken är fastskruvad i skrovet.Tre sätt att ladda batterierna
Det finns tre sätt att ladda batterierna: via solcellerna, med propellern under segling och med landström. De åtta solcellspanelerna är fastlimmade på akterdäcket och är endast 3 mm tjocka. Under idealiska förhållanden ger var och en 28 W. Enligt tillverkaren ska man kunna gå på dem, men det är inget som rekommenderas. Det kräver nämligen att de sitter helt jämnt mot underlaget. Annars riskerar kiselcellerna att knäckas. - Solcellerna är dimensionerade så att jag ska kunna komma hem med tomma batterier på söndag kväll, och ändå ha batterierna fulladdade igen när jag ska ut på fredag eftermiddag. Under semestersegling är det annorlunda. Då handlar det bara om att ta ut lite energi vid tilläggning. Om man seglar fortare än 4 knop går det att ladda batterierna med hjälp av propellern. Propellerbladen hålls då ute av centrifugalkraften. Ju fortare man seglar, desto mer laddning går i batterierna. Dessutom kan batterierna laddas med landström med hjälp av en inbyggd marinladdare, vilket är effektivast men i detta miljösammanhang kanske bör klassas som fusk. För att man ska ha koll på strömförbrukningen finns en batterimonitor som mäter just denna, men också driftstid och återstående energinivå i batterierna. Efter en säsongs användning är Dennis Wetterberg nöjd med systemet. Intresset för lösningen är stort. Det är väl bara när han nämner totalkostnaden, ca 80 000 kr, som vissa skyggar tillbaka. - Jag behöver aldrig bry mig om sjömackar. Dessutom slipper jag springa mellan utombordaren på akterspegeln och rorkulten flera meter framför den vid tilläggningar. Jag har gott om kraft till mitt förfogande vid alla manövrar. Och som sagt - inga diesel- eller bensinavgaser.
Text och foto: Jan Zander
Rekommendera Kommentarer
Det finns inga kommentarer att visa
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Skapa ett konto
Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!
Registrera ett nytt kontoLogga in
Medlem på maringuiden.se? Logga in här.
Logga in nu