Med farten kom leken

Badar du karbad? Det gjorde även romarna. Njöt av att sänka kroppen i ett kar fullt med behagligt varmt och mjukt vatten. Vad romarna inte visste var hur hårt vattnet kan bli. Att det kan bli så hårt att det går att åka på. För att upptäcka det krävs nämligen fart. Ganska så hög fart till och med - något som romarna med sina roddarbesatta fartyg inte mäktade med.

Några hundra år efter det romerska rikets fall uppfanns förbränningsmotorn 1886 av två tyska ingenjörer. Ett underverk som gick av sig självt. Fick de bara bränsle knallade den lilla tingesten på - helt utan yttre påverkan. Och med en sådan tingest på motorbädden fick båtarna så småningom fart, och farten avslöjade det dittills okända fenomenet att vattnet kan bli hårt, så hårt att det orkar hålla upp en hel båt på ytan. I stället för att som tidigare plöja fram genom vattnet kunde båtarna nu åka på vattnet och därigenom få mindre vattenmotstånd och mindre bränsleförbrukning.

Efter första världskriget började man fundera: om vattnet bär en hel båt, då borde vattnet även kunna hålla uppe en människa - bara hon hade nog stora fötter.

De våghalsigaste började experimentera. De band en lina efter båten och knöt fast i en skiva. Sedan ställde de sig helt sonika på skivan och bad om full fart. De första våghalsarna fick tillbringa mycken tid simmandes. Men så småningom började de få snits på prylarna. Linorna ledde de vidare upp till åkaren som då fick något att hålla fast sig i. Samt något att styra med à la tömmarna på en kuse. Nu började det bli riktigt roligt och sporten fick ett namn: surfing. Denna svenska vattensport har inget att göra med sin hawaiianska namne. Mer än att de båda fungerar tack vare just planingsprincipen. Med fart från vågor eller en dragande motorbåt färdas utövaren på vattenytan och kan därigenom få mycket roligt.

Surfingen kom att bli en sport för män. I alla fall var det männen som satt bakom ratten på dragaren och såg på när kvinnorna gracilt balanserade på surfingbrädan genom svallen i kamp om segern i surfartävlingen. Sporten sorterade under motorbåtarnas skyddande mantel och nyttjades under 1920-talet ofta som pausfågel under racerbåtstävlingar i städerna runt Stockholm.

Ingen tävling utan regler. Så här stod det i programbladet för Södertälje Motorbåtssällskaps tävlingar 5-6 juli 1924: »I denna tävling skola de anmälda båtarna bogsera en flotte/aqua-plan av prisdomarna godkänd konstruktion, på vilken en passagerare, kvinnlig eller manlig, stående ska fullfölja tävlingen. Vid prisbedömningen tages hänsyn till den av båten använda tiden samt passagerarens balanseringsförmåga i upprätt ställning.«

Med tiden blev surfbrädan uråldrig. Vattenskidan gjorde entré och småpojkar i alla åldrar köade till biograferna för att dregla över kortfilmerna från vackra Cypress Gardens i Florida. Om dreglandet utlöstes av den underbara miljön eller av de badnymfer som vigt och vant for fram på den nya modeflugan vattenskidor, det är upp till var och en att avgöra. Men klart är att med vattenskidan och sportbåten i plast blev vattensporten åtkomlig för vanliga människor.

Text: Anders Værneus

Foto: Svensk Motortidning 1924