Mässreportage London - utan drömmar ingen show

Så här ska en modern båtutställning se ut. Så har reklammakarna trummat på hela hösten. Tomma tunnor skramlar mest, säger jag.

I början av 2000- talet drog denna klassiska nyårspresent till båtfolket ut till Docklands ett par mil utanför City. Båtindustrin var nöjd. I alla fall de stora varven. Nu fick alla 60-fotare plats och snart var inte Sunseeker ensam om att ha champagnebar framför montern och separat ingång för vippare. Men besökarna svek. Sponsorer hoppade av. En mässa utan själ i en fantasilös lada, skrev tabloiderna. Tanken på att ordna en piratmässa i Earls Court kunde gro därför att medelklassen kom i kläm ute i Docklands: de mellanstora varven och importörer av båtar under 40 fot. De kom inte till sin rätt bland de stora varvens jättemontrar. I början av december förra året kunde Earls Court åter hysa en båtutställning. Men inte vilken som helst. En modern båtutställning för dagens båtfolk som inte nöjer sig med att glo på båtar och med mössan i hand få nåden att gå husesyn. En modern båtutställning, menade arrangörerna, ska spegla båtlivet idag. Besökarna ska möta utbudet av båtar som de har råd med. Arrangemang ska avlösa varandra. Besökarna ska vara delaktiga. De ska få en kunskapskälla att ösa ur. De ska få möta celebriteter. De ska få show. Klart jag blev nyfiken. Det kan vara värt ett par tusen riksdaler att spana in framtidens båtutställning. Eller hur? På fredagen sista november förra året tog jag mig från Heathrow till Earls Court på mindre än två timmar, trots ett vansinnigt slagregn. Väl inne i pressrummet gapade ställen med pressreleaser tomma. Längs väggarna stod papperskassar adresserade till ackrediterade journalister packade med småprylar typ pennor, block, mässkatalog, nyckelringar och - var där inte en flaska whisky nedstucken? Mässans sponsor hette hur som helst Whyte & Mackay, ett av Skottlands hundratals destillerier. På lördagen den första december var alla stora affärsgator bilfria. Regent Street, Old och New Bond Street, Oxford Street. Old Duke Street. Jeremy Street. Alla. Och turisterna var mangrant ute för att shoppa. Gatorna var fullpackade med folk. Gatumusikanter trängdes med jonglerare, mimare, stå-upp-komiker, sagofigurer, Frälsningsarmén - alla bidrog till att göra hela London City till en spektakulär show.

Jag tog mig ut till Heathrow tre timmar före avgång, varnad för jätteköer och timmars väntan i säkerhetskontroller. Kom igenom på en timme. Folk reser inte på lördagskvällar. Satte mig för att gå genom broschyrer och anteckningar från båtmässan. Kollegieblocket var tomt. Kamerans display visade sex tagna bilder. I väskans ytterfack låg en broschyr från Ring - varvets nya styrpulpetare på 16 fot (anledningen att jag stannade till vid Ringvarvets monter är att kungen har en Ring. Mr Ring är racerbåtföraren som bygger snabba båtar till konnässörer). Mässan var ett mischmasch. Mest montrar med sidotjänster typ sjöräddning, seglarskolor, förarutbildning, böldpesthantering, båtplatser, charterbåtar med mera. Glest med båtar, men framför allt inget att skriva hem till mor om. Och framför allt inga båtar att väva drömmar med i vardagsvarpen.

TEXT OCH FOTO:LASSE GENBERG