Kosteröarna

Kosteröarna utanför Strömstad är Sveriges västligaste öar. En plats att längta till om man gillar vacker skärgård, salta bad, sol och att cykla. Kom i Kostervals ...« jodå, det går säkert bra att dansa både här och där bland stugbyar, campingar, pensionat, restauranger, serveringar och hotell, men det finns mycket annat att göra och se. På Sydkoster är det tre saker som dominerar, det är cyklar, fler cyklar och ännu fler cyklar. Visst, det finns flakmoppar också, men det är stor cykeldominans. Inte så konstigt kanske eftersom Sydkoster är en flack ö med en mängd små vägar som leder till allt av väsentligheter som till exempel hamnar, badklippor och stränder. Nordkoster är en högre och mer kuperad ö. »Mer ö«, som en infödd uttryckte det i ett utförligt försök att beskriva skillnaderna.

På Kosteröarna håller man sig med de saltaste baden, det västligaste läget, och en sak till som vi Colbingar kan skriva under på, flest soltimmar. Vid vårt besök sken solen konstant förutom under det vanliga nattliga uppehållet. Kosteröarna har ju varit norska och är på väg att bli det igen! Överallt norskflaggade fritidsbåtar. En sorts fredlig invasionsflotta.

Sydkoster håller sig med en arkipelag som kan jämföras med de vackraste delarna av Stockholms ytterskärgård. Till stora delar mycket grynnrikt med tillhörande spännande navigering. Längst ut mot sydväst i denna övärld ligger Yttre Ursholmen. En gammal fyrplats med tvillingfyrar, varav den ena har tappat huvudet. Den kapade fyren är bara sjömärke, men ger tillsammans med den fungerande fyren Yttre Ursholmen en mycket speciell siluett som inte kan förväxlas med någon annan. Knubbsälarna är liksom norrmännen förtjusta i Kosteröarna, men troligen av andra skäl. Många fiskare svär ve och förbannelse över knubbsälarnas framfart med fiskbestånd och bland redskap, men kanske uppvägs det ändå av alla besökare som kommer för att titta på sälarna och de inkomster detta ger till de soliga öarna i väst.

Text och foto: Sören Colbing