Knutpunkten - Grisslehamn

I Grisslehamn stannar man gärna några dagar i avvaktan på gott väder före turen över Ålands hav, eller helt enkelt bara för att trivas bland rospiggarna och ortens begivenheter.

Grisslehamn, som i år firar 250-årsjubileum, är vanligen första anhalten för sjöfarare som färdats över Ålands hav till Sverige och även för många norrlänningar på väg söderut. En härligt lugn hamn med både morgonsol och kvällssol och massor av faciliteter som vederkvicker de genomblåsta själar som färdats länge över öppet hav.

På norra spetsen av Väddö ligger denna idyll, som mest är känd som Albert Engströms tillhåll. Men här finns mycket mer än den fyndige tecknarens, konstnärens och författarens avtryck att glädjas åt.

Min färd förra sommaren anträddes från havet. Jag gick inte från Åland, därtill var min båt för liten, utan gjorde bara en vid båge från Väddös sydspets ut mot Ålands hav för att närma mig Grisslehamn på samma vis som postroddarna från Åland en gång närmade sig den svenska kusten.

Albert Engströms ateljé som han fick klassad som ett sjömärke och därför fick tillstånd att ha kvar på Grisslehamns yttersta udde, är det första jag ser. Det lilla huset, som syns på flera sjömils avstånd, är vitmålat på den östra långsidan mot havet och gaveln mot norr. Övrigt är rödmålat.

Jag passerar ateljén om babord och strax därpå kanonen som vaktar hamninloppet och sniffar in i den östra gästhamnen. Den är också bas för yrkesfiskarna. Jag vill inte angöra denna yttre hamn eftersom den inte är lika skyddad som den inre på Grisslehamns västsida. Jag går sålunda ut igen, passerar Eckerölinjen och Havsbaden hotell, rundar Väddös nordspets och navigerar in mot västra hamnen. Här gäller det att gå på rätt sida om kobben mitt i inloppet. Många äro de som gästat grynnan norr om kobben.

Jag klarar mig dock förbi detta blindskär och den intagande gästhamnen i Ornöviken hälsar mig med ett glatt: "Jag är din. Välkommen sköna gosse, jag bjuder dig god mat och dryck, bangolfspel och service."

Svartklubbens fyr

I Grisslehamns marina finns allt en gästande båtfarare behöver: sjömack, kiosk, affärer, bageri, café, pub, restau rang, båtservice, lyftkran, trailerramp, bad, tennis banor, kapell och naturligtvis gästhamnsservice med dusch och toaletter. Den här kvällen är jag bjuden till golfrunda och middag av Lennart Nermark och Sven- Erik Månström som bland annat driver minigolfbanan och har ett tryckeri i hamnen. Där trycker de loggor och texter på tröjor till svenska folket under namnet Screenbolaget. Innan golfrundan hinner jag med ett besök hos "Ludde". Som egentligen heter Lennart Lundvik och har en båtverkstad 100 meter från marinan. När jag träffar honom håller han på att reparera en Honda med startsvårigheter.

- Jag försöker hjälpa till i den mån det går, säger han blygsamt. Golfbanan är uppbyggd som en skärgård med många vattenhinder. En kopia av Svartklubbens fyr tronar mitt i banan och ett av hålen slutar inne i en exakt kopia av Albert Engströms ateljé.

Sven-Erik som är inbiten bangolfare fick idén från USA. För fem år sedan såg banan ut som alla andra minigolfbanor med 4 000 golfare per år. Investeringen, som ingen trodde på, gick på drygt miljonen. Då behövs långt fler golfare för att det ska gå runt med 15 kronors avgift. Men si banans skärgårdsnatur drog folk och antalet

golfare ökade raskt till 18 000 per år och investeringen

var i hamn redan efter några år.

Middagen på Marina Restaurangen är både

gemytlig, god och underhållande. Kvällen avslutas

med dans till 60-talslåtar som framkallar

nostalgiska tårflöden hos den mogna publiken.

Yttre hamnen

Frukost avnjuts på Café Rullan, tio meter från båtarna i gästhamnen och tjugo meter från passagerarbåten "Sunnan" som gör dagliga turer

mellan Öregrund, Singö och Grisslehamn. Idyllen är fullkomlig med måsskrik, fågelkvitter och lättjefullt spatserande människor. En snipa stånkar ut från hamnen och en yngling med flickvän beger sig tämligen ljudlöst ut från Ornöviken på vattenskoter för att begå fruktansvärda

lagbrott och köra där det inte är tillåtet.

Det tar tio minuter att promenera från den inre hamnen till den yttre. På vägen passerar jag samhällets kärna med ICA-handel, ATG-ombud,

populära puben Grynnan, Bagarboden, konsthantverk med mera. Jag kommer fram till viken där jag sniffade lite vid min ankomst från havet. Här finns torgmarknad, fiskaffären Roslagsfisk där både rökt och färsk fisk säljes och de formsköna fiskebåtarna som man aldrig

kan se sig mätt på.

Uppe på kullen med underbar utsikt ligger Hotell Havsbaden med flott restaurang, uteservering och SPA-anläggning. Ett populärt konferenshotell med lite lyxigare framtoning än den folkliga Marina Restaurangen där jag tillbringade gårdagens osyndiga afton.

Nedanför hotellet ligger hamnen för Eckerölinjen. Fem gånger om dagen under sommartid går färjan till Åland med taxfreeköpsugna passagerare. Ofta med ett litet gäng navigeringsobenägna

fritidsbåtar i kölvattnet. Två timmar tar det till främmande land.

En stig längs yttre hamnens södra del leder förbi posthamnen och det gamla tullhuset. Hit roddes i forna tider posten från Åland. Detta till

åminnelse, ömsom ros ömsom seglas varje år gamla postroddbåtar mellan broderländerna.

2005 gick rodden från Grisslehamn. I år går den åt andra hållet från Åland till Grisslehamn. Målet för min vandring är Engströms ateljé längst ut på udden - ett måste vid ett besök i Grisslehamn.

Engström och rospiggarna

"Vi voro några stycken, bland annat Heidenstam, Fröding, Ankarcrona och jag, som för ett 20-tal år sedan kommo överens om att återgå till naturen. Heidenstam valde sitt fädernehem Naddö, Fröding drog ut mot Värmland (!) och Ankarcrona slog sig ned i Dalom. Själv tog jag fram generalstabens karta och undersökte Roslagen. Jag kom underfund med att Grisslehamn skulle passa mig bra. Ödsligt som det låg ute bland klipporna och hällarna, fjärran från by till bygd."

1902 flyttade Albert Engström av ovannämnda skäl till Grisslehamn och i hans ateljé på klippan vid havet skapades många av hans bästa konstverk och skrevs många av hans bästa alster om "adel, präster, smugglare och bönder". Att här gå på djupet av denne folkkäre och underfundige författare och konstnär låter sig inte göras. Men besöket i ateljén sätter sina spår i varje besökare och gör att man känner sig ytterligare ett snäpp närmare denne rospiggsälskare. Att Grisslehamnsborna värnar om och är otroligt stolta över sin Albert råder det ingen tvekan. Liksom att de värnar om sin speciella dialekt. Vart man än kommer i byn talas det rospiggska, "Hösterman", "Arö", "Siarösunne", "båt'n" och allt det där.

Väddö kanal

Utanför den inre hamnen seglar barn ystert i små Optimistjollar och E-jollar. Det är Grisslehamns Motor & Segelsällskap som bedriver trevlig seglarskola hela sommaren. Jag har, som bror förstår, startat hemresan och passerar de glatt vinkande eleverna på väg mot Fogdö Lax en knapp distansminut norr om Grisslehamn.

Här föder Lars-Åke Jansson upp 80 000 laxar, allt mellan 55 gram och tre kilo. En modern anläggning i vilken han investerat mycket pengar och ännu mer energi. Fiskarna skyddas av nät både ovan och under vattnet mot måsarna och den ständiga fienden sälen.

- I oktober samlas sälarna flockvis och attackerar näten. De pressar ihop dem och suger ut fisken genom näten. Och de är listiga, de tar bara de största. I fjol körde jag bort tre ton ihjälbitna fiskar. Nu har jag förbättrat skyddet ännu mer och hoppas det ska hjälpa, berättar Lars-Åke.

Jag köper med mig några regnbågslaxar och får en suveränt god paté på köpet. Hemfärden går genom Väddö kanal. En idyllisk tur som rekommenderas varmt. Här gäller det att ta det lugnt och njuta av kossorna, de metande barnen längs stränderna och eftermiddagssolen som ger lyster åt de gröna ängarna och röda stugorna.

Ett välgörande avbrott i allt det blåa vi sjöfarare ständigt har för ögonen.

Grisslehamn

Läge: Norra Väddö, Roslagen.

Förtöjning: Yttre eller inre gästhamnen.

Sevärt: Engströms ateljé, Engströmsgården, Pub Grynnan.

Hamnavgift: 110 kr. 140 kr med el.

Text & Foto: Mats Göthlin