Keewaydins återkomst

Efter mer än 50 års bortavaro dök den engelska kuttern Keewaydin upp igen i sin gamla hemmahamn i Grundsund i somras. Lika ståtlig som Grundsundsborna mindes henne.

Vid förra seklets början var Bohuslän fullt av ståtliga engelska kuttrar. Ståtligast av alla var Keewaydin som äldre Grundsundsbor minns med saknad. Förra sommaren dök hon plötsligt upp igen vid fiskeläget som hon lämnade för mer än femtio år sedan. Lika ståtlig som någonsin. Hon byggdes 1913 och går nu som skolfartyg med engelska Brixham som hemmahamn. Lars Melkersson växte upp i Grundsund och kommer ihåg hur hamnbilden såg ut när kuttrarna fanns på plats. - Det är minnen som lever, säger han. På senare år har han forskat kring kutterepoken och kan därför allt om Keewaydin. Vi bordar henne tillsammans. Sedan 1997 ägs hon av entusiasten Paul Welch. Han kom över Keewaydin för nästan ingenting när hon låg på Malta, rätt förfallen.- Ägaren hade tröttnat och ville bara bli av med båten, så jag fick köpa henne för ett pund, säger Paul. Han fixade en del med fartyget för att kunna segla hem henne till England. I Cardigan på den engelska västkusten genomgick hon sedan en omfattande renovering. Skrov och master reparerades och motorn byttes ut. När Welch sedan forskade i båtens historia fann han uppgifter om Keewaydins många år som fiskebåt i Grundsund. - Då bestämde jag mig för att segla hit och äntligen blev det alltså av, säger han och berättar vidare att färden gick via Frankrike, Holland, Tyskland och Danmark. För Paul, hustrun Jo och sonen Isac är Keewaydin både arbetsplats och bostad. Med på resan som inleddes i juli förra året var också en grupp engelska ungdomar. - Vi ser det som en kombinerad semester- och charterresa, berättar Paul.

150 pund

Mellan 1880 och 1930 köptes inte mindre än 400 engelska kuttrar till Bohuslän. Enbart på Skaftö utanför Lysekil har det funnits 114 stycken. De välseglande fartygen användes både för fiske och frakt. Lars Melkersson berättar att Keewaydin byggdes 1913 av Geo och Thos Smith Ltd. i Sussex, England. Namnet Keewaydin betyder nordvästvind och är hämtat från den amerikanska författaren Henry Wadsworth Longfellows (1807- 1882) berättelse om indianen Hiawatha. Fram till 1937 användes Keewaydin som seglande trålare i Nordsjön med Lowestoft på den engelska ostkusten som hemmahamn. I mars 1937 köptes hon av ett rederi i Grundsund. De nya ägarna hette Henrik Rudolf Carlsson, Karl Johan Robertsson, Torsten Bernhard Andersson och Carl Albin Carlsson. Köpeskillingen var 150 pund. När båten skulle levereras seglades Keewaydin med engelsk besättning till Skagen där de nya svenska ägarna mötte upp. In i den svårnavigerade svenska skärgården vågade sig alltså inte engelsmännen. Keewaydin registrerades som fiskefartyg men användes ändå inte till fiske under de första åren. De nya ägarna i Grundsund såg i stället en annan möjlighet att tjäna pengar. De köpte makrill av engelska och skotska trålare som de fraktade hem till Sverige och sålde med bra förtjänst.

Lätthanterlig

Redan första året under svensk flagg seglades Keewaydin över Nordsjön till Skottland och vidare till Yttre Hebriderna. Där kastade man ankare och fyllde fartyget med ryggfläkt och saltad makrill. Keewaydin fick senare namnet Västanvind och blev kvar i Grundsund fram till 1953 då hon såldes och hamnade som chanserande charterbåt på Malta tills Paul Welch kom till undsättning. - Hon är underbar att segla. Ju mer det blåser, desto snabbare löper hon. Och sina 50 ton till trots krävs heller ingen stor besättning för att hantera henne. Tre till fyra man räcker, avslutar han.

Data

Keewaydin

Längd:

Bredd:

Vikt:

Djupgående:

Motor:

Hytter:

för 16 personer

Byggår:

Text & foto: Owe Tollesby