Dagen är kall, men havet lugnt. Perfekt för att provköra Kalles gamla fi na fi skejulle med tändkulemotor.
- Det är något särskilt med en sådan här båt, säger Kalle Sahlin medan han värmer på tändkulan för att få igång den gamla Sefflemotorn på fem hästkrafter. Det är begynnande vinter i Stångholmesund vid Lysekil. Bogserbåtar från Scanraff drar förbi i farleden utanför och då och då kommer en hummerfiskare in mot land. Dagen är kall, men havet är lugnt. Perfekt för att provköra Kalles gamla fina fiskejulle med tändkulemotor. Fyra minuters gaslåga på tändkulan, sedan startar maskinen omedelbart och ger ifrån sig ett taktfast ljud som är svårbeskrivbart. Bara väldigt vackert.
En kille
Vi sticker in handen i hålet i motorhuven och greppar regulatorn.
"Maria" skjuter fart och med fem knop drar vi iväg ut i farleden förbi Stångehuvud. Rödskimrande berghällar och gott om välen till massor av hummertinor kräver noggrann uppsikt för att undvika att få ett "tau"(=rep) i propellern. Kalle köpte sin julle Maria i somras och det inte bara för att båttypen som sådan är på väg att försvinna. Marias historia finns noggrant dokumenterad, vilket är ganska ovanligt. Han, för så kallar man oftast en bohusjulle, mäter 17 fot och är i samma skick som när han byggdes i början av 40-talet. En värdig representant för södra Bohusläns mindre fiskejullar från förra seklets första hälft. Visst är skockarna fotslitna, skarndäckets lagningar väl synliga och det lackade furuskrovet har mörka nyanser i ytan. - Men bordläggningen håller länge än, menar Kalle. Dimensionerna är väl tilltagna och impregneringen med linolja, terpentin och tjära håller träet friskt. På köpet får man en doft som är lika sensuell som motorljudet. Det verkar inte vara någon dum idé alls att satsa på en sådan här fin bruksbåt. Prestigelös, billig i både inköp och drift. Om man nu hittar något hyfsat exemplar vill säga.
Barlast av malmsten
Maria byggdes i Boxviks kile av Gunnar Karlsson under 40-talets början. Beställare var fiskaren Gustav Johansson i Mollösund. Gustav var född i Edshulstshall och gift med Maria som fick ge jullen sitt namn. På 30-talet var Gustav på storsjöfiske men drabbades av reumatisk feber och en höftåkomma vilket gjorde att han tvingades inrikta sig på småfiske hemmavid. Alltså beställde han sin julle, en båttyp som redan då var i utdöende men väl beprövad sedan lång tid. En rejäl sjöbåt som inte bjöd sin skeppare på några överraskningar. Tung och trygg i sjön. Gustavs båt utrustades för backefiske, garnfiske, makrilldörje med stänger, hummerfiske med mera. Från Skärhamns Slip och Mekaniska inköptes en motor, Seffle 13FV på 4-5 hästkrafter med centrifugalregulator och fast spridare. Jullen försågs med ostagad mast för sprisegel, fock och klyvare. Seglen användes nog sällan, men fanns med för att öka säkerheten. Även tändkulemotorer kan stanna, något som entusiasterna dock hävdar är ytterst osannolikt. Maria byggdes i furu med grova ekspant. Inga kopparnitar utan enepinnar rakt igenom. Barlasten består av malmsten. Gustaf Johansson använde sin julle under många år. Han fiskade i ur och skur och först när han var i 85-årsåldern beslöt han sig för att sätta punkt och med tungt hjärta sälja sin trotjänare. Båten var vid den tidpunkten ganska nött av hårt arbete, eftersatt underhåll och tidens tand. Det var om sanningen ska fram ett renoveringsobjekt vilket de nya ägarna i Hovås fick erfara. Men en båt med kulturvärde som skulle få nytt liv.
Svart men gott
Spant och skarndäck byttes, motorn renoverades. Maria fick ny ekstam i akterspegeln, ny halebänk, ny basad eksarg med mera. Segel från Harald Karlsson i Rönnäng som komplement till de gamla. I det skicket fick Kalle Sahlin sikte på båten och en gammal dröm kunde förverkligas. - Maria är en underbar båt med karaktär som jag inte skiljer mig ifrån i första taget, säger han. Min fru Anna-Maj är lika förtjust som jag. Vi använder jullen för utflykter och fritidsfiske efter makrill, krabba, hummer och kan inte tänka oss något bättre. Underhållet av en träbåt är heller inget som avskräcker Kalle Sahlin. - Jag tar upp sent, måste hinna få in några humrar först. Sedan täcker jag båten och till våren är det bara att gå över friborden, slipa lite här och där och lägga på ett nytt lacklager och bottenmåla i vanlig ordning. Invändigt kör jag med linolja, terpentin och lite tjära. Svart blir det, men garanterat bra skydd mot röta. - Och så luktar det ju så där riktigt gott.
TEXT & FOTO: OWE TOLLESBY
Rekommendera Kommentarer
Det finns inga kommentarer att visa
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
Skapa ett konto
Skapa ett konto på maringuiden.se. Det är lätt!
Registrera ett nytt kontoLogga in
Medlem på maringuiden.se? Logga in här.
Logga in nu