Käringlik och fågelben

De två berömdheterna Käringön och Måseskär är grannar i den bohuslänska övärlden. Det skiljer bara en och en halv distansminut dem emellan, men de är ack så olika i det mesta, och därmed platser att längta till av helt olika skäl och anledningar.

Om vi börjar på Måseskär och därefter jobbar oss inåt, så är denna ö den mest utsatta av de två. En klassisk fyr på denna stormpinade ö är Måseskärs ståtliga järnfyr, dessutom den första på västkusten av denna oädla metall. Den är en så kallad Heidenstamfyr och invigdes år 1865 med konstruktören Gustaf Heidenstam själv på plats. Varför denna ståtliga fyr ersattes med en 13 meter hög plastsak år 1956 kan man grubbla över, men förmodligen av ekonomiska skäl i och med enklare underhåll och skötsel. Dock har frivilliga ideellt skött underhållet på ett bra sätt, så den gamla fyren är fortfarande mycket fin. De ideella knackar rost från järnkonstruktionen och målar det röda och vita rutnätsmönstret. Bra gjort!

Måseskär har under lång tid varit känd för att ha ett finfint fiske. Det kan nämnas att fyrvaktarna i stort sett hade hummer som »Dagens rätt« ända till 1997 då bemanningen upphörde. En av Sveriges stormigaste arbetsplatser hade därmed upphört att vara arbetsplats - endast stormarna bestod. I våra dagar är det mest fågelben som trampar Måseskärs mark. Vitfåglar, som till exempel gråtrutar, uppskattar denna ö mycket, ja faktiskt jättemycket ! Att bo på, att vila på, att fiska från, att bara sitta på en klippa och föra ett herrans liv, etcetera.

Om det myllrar av fågelben på Måseskär så är det en annan form av liv på Käringön. Här har människorna övertaget. Man visar det tydligast på nordsidan av ön där husen ligger om inte tätt, så i alla fall mycket tätt. Undrar just om det finns någon som har hand om bygglov och liknande på något kontor någonstans i någon kommun ... spännande jobb! Ja, det var bara någonting som jag osökt kom att tänka på när jag vandrade omkring bland hus och bodar. Det gäller att gilla läget och det gör en bra bit över hundra personer året om som bofasta Käringöbor, samt ett oräkneligt antal sommargäster om just sommaren. Här blandas kändisar med folk som inte är kändisar eller som bara inte hunnit bli det ännu. Kort sagt - en salig blandning!

Tycker man inte att det räcker med närboddhet och människor som flanerar omkring på de små slingrande vägarna, så är det bara att bege sig till gästhamnen. Här är nämligen alla de andra. I båtarna, på bryggorna, vid serveringarna och så vidare. Gästhamnen med tillhörande servicehus samt en sjöräddningsstation är i piggt skick. Vid inloppet till denna hamn står en legendar lik en käring. Ett sorts konstverk som förmodligen ska visa Käringen från Käringön i träigt utförande. Men förlåt en okunnig - kommer inte namnet Käring egentligen från någon form av sjömärke ...?

Jag styr kosan mot havet och går ut över de vackra hällarna. Härliga badklippor och en ljuv vy som består av fri horisont och Måseskär är min belöning!

Text och foto: Sören Colbing