I kövattnet - Sjunken walkaround

Varför har inte alla nöjesbåtar flytmedel inombords som hindrar dem från att sjunka om de vattenfylls? Frågeställningen kom upp häromdagen när jag plötsligt upptäckte att en båt nästan sjunkit vid pontonbryggan i hemmahamnen. Flytetyget var en sprillans ny walkaroundbåt i sexmetersklassen med en stor utombordsmotor på över 100 hk på akterspegeln och med soltak. Finns det nåt så ömkligt att beskåda som en halvsjunken båt? Den blå stäven stack upp likt ett sjöodjur medan resten av skrovet försvann ner i djupet. Utombordsmotorns svarta kåpa skymtade svagt därnere. En motor som säkert kostat över 100 000 kronor. Låskättingen med prydligt hänglås satt kvar som en påminnelse om den hotbild i form av stöldrisk som ständigt svävar över dessa båttyper. Nu låg båten på botten och förtöjningsbommens flytkropp hade inte orkat hålla emot.

Onödigt, kändes det. Varför hade då denna tjusiga båt sjunkit? Kuststaden hade drabbats av den första hårda vinterstormen från nordost. Den annars skyddade hamnen utsattes för onormalt hård sjö. De ilskna vågorna hade skvalpat över båtens akterspegel och till slut sänkt den. Båtens självlänsar hade enligt bärgaren stängts några dagar innan för att inte frysa sönder i den köldknäpp som plötsligt bara kom. Den sjunkna båten bärgades professionellt av en lokal förmåga. Först hissades aktern upp så att båten låg i marvatten varefter en länspump tömde båten på vatten. Det vattenskadade ekipaget kördes sedan till lokala båtfirman för åtgärder. Minst 10 000 kronor lär det kosta att få båten iordningställd. Svårast skadad är sannolikt utombordsmotorn vars elektronik helt eller delvis måste bytas ut. En motor som kommit under vatten bör ligga kvar i vatten eller läggas i tunna eller badkar med sötvatten till dess en reparatör kan demontera motorn. En vattendränkt motor kan nämligen rosta efter några timmar om den får ligga och torka på land och då blir det kostsamma reparationer med delar som måste bytas. Ägaren till den sjunkna båten får nu sannolikt en match med försäkringsbolaget. I aktsamhetskravet står det oftast att när båten är förtöjd skall den klara vind och sjö som kan förekomma på platsen. Båten ska hållas länsad och båt och utrustning ska ägnas normalt underhåll och tillsyn.

Om inte akts amhet skr avet följs minskas ersättningen som regel med 25 procent. Båtförsäkringen ersätter normalt skada som direkt orsakats av att vatten plötsligt och oförutsett tränger in genom skrovet, genomföringar och anslutna rörledningar eller slangar till dessa. Även annan plötslig och oförutsedd utifrån kommande händelse ersätts normalt. Däremot ersätts inte skada som beror på felaktig hantering som till exempel igensatta vattenintag och ledningar. Försäkringsbolagen varnar till exempel för självlänsen som kan vara igensatt av beväxning, löv, papper, snö och is. Suck och pust. Allt detta trassel med sjunken båt och dyra reparationer hade inte behövts om denna båt haft tillräckligt med flytmedel inombords för att flyta vattenfylld. Då hade båten trots vattenfyllning över akterspegeln legat kvar i marvatten och utombordsmotorn hade aldrig dränkts. Vattenskadorna hade blivit överkomliga. Flytsäkerheten för båtar under sex meter i skrovlängd var det viktigaste kravet som Sjöfartsverkets fritidsbåtprovning med stöd av konsumenterna kämpade för under 1970-talet.

En godkänd båt skulle flyta stadigt vattenfylld med motor med så pass högt fribord att besättningen skulle kunna ösa den utifrån utan problem. Vid flyttesterna ersattes utombordsmotorn med motsvarande vikter på akterspegeln för att det skulle bli realistiskt. Den intensiva sjösäkerhetsdebatten ledde till att flera båttillverkare valde att bygga in flytmedel även i större båtar. Metoden är förhållandevis enkel och billig. Det finns gott om dött utrymme i de flesta båtar till exempel under skarndäck, i förskepp och akterut. Varför inte ställa kravet att alla nöjesbåtar ska flyta vattenfyllda! Jag vill i alla fall ha en båt som flyter i alla lägen. Vill inte du?

Text: Anders Öhman