I kölvattnet - Osäkra CE-båtar

Två båtar med allvarliga brister exponeras sedan en tid på Sjöfartsverkets hemsida. En av båtarna är en så kallad RIB-båt, en uppblåsbar gummibåt med styvt plastskrov, tillverkad i sex exemplar i Sverige. RIB-båten får skarp kritik för "allvarliga fel i styrpulpetens infästning". Denna är inte stark nog och båten har dessutom inte tillfredsställande manöveregenskaper i förhållande till den starkaste motorn, för vilken den har utformats och konstruerats. Risknivån bedöms som hög då styrpulpeten kan lossna med risk för att person kan falla överbord. Båten får inte släppas ut på marknaden så länge den inte uppfyller kravet om tillfredsställande infästning av styrpulpeten, säger Sjöfartsverket. Den andra utpekade båten med allvarliga säkerhetsbrister är en 22- fots motorbåt tillverkad av en välkänd båtbyggare i Finland och Irland. Kritiken riktar sig mot ankaroch förvaringslådan i fören som inte är tät och vars avrinningshål är för litet. Vatten som hamnar i sittbrunnen i fören töms i ankarlådan genom två avrinningshål. När stora mängder vatten samlas i sittbrunnen och rinner ut i ankarlådan kommer vatten in i båten, särskilt då avrinningshålet i sidan på ankarlådan är delvis eller helt täppt. Sjöfartsverket bedömer risknivån för denna båt hög då bristerna kan orsaka allvarliga situationer vilket i värsta fall kan innebära att båten sjunker. För båda de utpekade båtarna gäller att återförsäljare och tillverkare ska åtgärda problemen. Sjöfartsverkets kritik kan ses som att myndigheten nu tar sitt ansvar fullt ut i sin kontroll av marknaden inom ramen för EU:s fritidsbåtsdirektiv och den CE-märkning som varje fritidsbåt som säljs i Sverige ska ha. Detta är en tvingande regel och Sjöfartsverket kan om någon båttillverkare skulle trilskas lagföra denne inför domstol och utverka försäljningsförbud. Konsumenten - båtköparen - har all anledning att välkomna denna skärpta attityd från Sjöfartsverket. Ingen seriös båtbyggare vill bli uthängd på Internet då en sådan åtgärd automatiskt ger dåligt rykte. Sjöfartsverket har juridiskt sett mer på fötterna därför att CEmärkningen är obligatorisk. Läget var annorlunda 1981 då båtprovningens "Svarta lista" vållade stort rabalder. Den dåvarande fritidsbåtsprovningen hade med de nordiska säkerhetsnormerna som stöd genomfört flygande besiktningar på de svenska båtmässorna och hittat flera fuskbyggen av 100-talet båtar. Av till exempel 14 undersökta segelbåtar hade sju båtar mycket dåliga kölinfästningar. Tyvärr blev Sjöfartsverkets "Svarta lista" 1981 aldrig offentlig. Dåvarande generaldirektören Kaj Janérus fick backa och hoppades att listan skulle ha brunnit upp. Arga båttillverkare hotade med skadeståndstalan och hänvisades till justitiekanslern. Skälet till den kraftiga reaktionen från båtindustrin var att båtprovningen då var frivillig och därför hade Sjöfartsverket ingen rätt att offentliggöra namnen på båtarna. "Svarta listan" stals senare vid ett inbrott på båtprovningen och stölden polisanmäldes. Sanningen kom aldrig riktigt fram i ljuset och Sjöfartsverket kom undan med blotta förskräckelsen. I backspegeln känns historien med "Svarta listan" 1981 som en storm i ett vattenglas. Konsumenten undanhölls tyvärr viktig information och när det gäller till exempel kölinfästningarna på några av 80-talets fenkölade segelbåtar så hade ett offentliggörande varit värdefullt. Nu är denna frivillighet historia. CE-märkningen är obligatorisk och Sjöfartsverket har ansvar för marknadskontrollen. Det ska bli mycket intressant att följa den fortsatta granskningen av nyproducerade båtar. Är de två uthängda båtarna en engångsföreteelse eller bara toppen på ett isberg? ?

Fotnot: Namnen på de kritiserade båtarna finns på Sjöfartsverkets hemsida www.sjofartsverket.se under fliken "Sjöfartssektorn" och rubriken "Båtliv", "Att köpa båt" och "Åtgärder mot bristfälliga produkter".