I kölvattnet - En ötur i april

Under en av säsongens första båtfärder över Mysingen till stugan på Ön gnolar jag på en barnramsa: "Liten båt blir ofta våt på havet när det stänker...". Luften från havet är kall. Visby på Gotland rapporterade ett köldrekord för de senaste 40 åren på minus åtta grader i slutet av april. Sjövattnet är mycket kallt och det gäller att ha utombordsmotorns växelhus kvar i vattnet. I uppfällt läge kan impellern till vattenpumpen frysa sönder. Solen lyser starkt och det glittrar i motljuset ut mot Mälsten, Viksten och Gunnarstenarna. Det pirrar alltid i kroppen så här års på de första turerna med båten. Pirrkänslan är väl det som kallas för älskelse. En känsla som befriar kroppen från allt bråte. Samtidigt med detta kärlekspirr får jag lätt säkerhetsnoja. Om nu motorn stannar driver vi iland på Nåttarö, tänker jag. Ute på Ön är det gudomligt. Skärgården så här års är betagande i väntan på att allt ska ta fart.

Över huvudet dundrar en flock svanar som påminner om stora jetflygplan. Hackspettarna pickar på telefonstolparna. I lä på verandan dånar solvärmen in. Vattenståndet är lågt. Strax efter vinterstormen var vattenståndet extremt högt. Gamla bryggor förvandlades till flytande plockepinn. En slags självsanering. Båten är fräsch. Under de varma dagarna i april lagade jag en spricka i däcket med polyester, glasfiber och mikroballonger. Resultatet är så där - men däcket är i alla fall tätt. Vår 5,60-meters hardtopbåt är en riktig slitvarg. På första turen över Mysingen hade vi ombord tre skåp och delar av en bäddsoffa plus övrig packning. Det rymdes fint under hardtopen. Tidigare år har vi fraktat bord, soffa och byggmaterial. Tyngsta turen gjordes med tunga cementsäckar och tegelstenar. Anders, skorstensbyggaren, satt i lä medan Mysingens vågor fräste in i lovart. Vi höll upp mot Fälöt för att slippa den värsta sjön. En murpyts efterlämnade ett ringformat märke på marinplywooden. Båten är livsnödvändig här ute. Transporter är till exempel halva delen av ett byggprojekt.

Det svider att stå på stegen och sakna just den skruven och veta att nu måste jag ner till båten och köra in till närmaste byggvaruhus, vilket tar minst en halv dag. Denna insikt gör att vi som bor här ute har lådor med "bra att ha-grejor" och vi hjälper varandra med våra förråd. Vem har just nu en 19 millimeters järnten för en bojsten? Säsongens första jobb är att få ut båtbojen. Jag har en så kallad P-ring som bojsänke och den har legat bra i många år. Genom den löper en dubbel kätting för att varje år kunna kolla av anfrätningen på länkarna. Vid byte är det bara att sätta ett schackel på en ny kätting och dra runt den med den gamla utan att bojstenen behöver tas upp. Till kättingen är en flytboj kopplad. Bojen tas upp på senhösten i november och ersätts med en plastflaska som är delvis fylld med vatten. På så sätt håller den sig nätt och jämnt svävande ovanför sjöbotten i väntan på nästa båtsäsong. När det är dags fiskas flaska och kätting upp, bojen schacklas på och så är det bara att förtöja.

I år ställde grannen Hasse upp med sin roddbåt och manövern gick lätt tack vare det klara vattnet. I år höll det på att inte bli någon båt. I höstas försökte jag sälja den och hade en del spekulanter. Men att vara en bra båtförsäljare är inte min grej. Jag blev allt mer irriterad på båtspekulanternas frågor. I stället för att se på nästan ny motor, ny styrning och andra fräscha säkerhetsdetaljer kom de med kritiska synpunkter på småsaker som naturligtvis en snart 30 år gammal motorbåt är befästad med. En begagnad båt kan aldrig bli som ny. Att försäljningen avbröts var dock Eriks förtjänst. Han är tre år och mitt yngsta barnbarn. Båten har blivit den stora kontaktgrejen mellan honom och mig. - Farfar åka båt, säger han alltid när vi språkas vid. För Erik finns "Stoor båt" och "Liiten båt". Stor båt är Utö Express som ibland tar honom ut till Ön. "Liiten båt" är detsamma som "Farfars båt". Hans systrar Johanna och Emma gillar också båten men inte så påtagligt att de för den på tal varje gång vi ses. När vi åker hem över Mysingen medan solen dalar sänder jag familjens treåring en tacksamhetens tanke: - Tack Erik, för att farfar fick behålla båten!

Text Anders Öhman