I kölvattnet - Botten upp med Milo

Algsörja och veckolånga ösregn till trots har sommarens båtliv i skärgården på flera sätt varit berikande. Största nöjet har varit att ströva med liten båt från Ön till ytterskärgårdens kobbar och skär. Vi har numera också en öppen snurrebåt strax under fem meter med en 20-hästars tvåtakts utombordsmotor. Båten har döpts till "Musslan" av barnbarnen. Mest givande var händelsen med "gubbfläsket" på en av de soligaste dagarna i slutet av augusti. Vi hade helt sonika kört upp båten på en sandstrand på en vacker ö precis i havsbandet. Gubbfläsket bestod av båtgrannen Lasse och jag själv - totalvikt cirka 160 kg. Bas för bottenrengöringen var långfärdsseglaren och miljökämpen Milo Dahlmann som var på besök. Hon beordrade oss att ta plats på relingen och båten lade sig snällt på sidan, likt forna tiders segelfartyg som lät kölhala sig på någon fjärran strand för att besättningen skulle skrapa bort långhalsarna.

Milo började sedan borsta av botten på Musslan med en utsliten levang - en långborste som sett sina bästa dagar. Till saken hör att båtens botten inte målats på fyra år. Rengöringen gick lätt. Det var bara lite grönslem som skulle bort. Inte en enda havstulpan. När ena sidan var klar flyttade vi rumporna till den andra sidan och Milo upprepade borstningen och efter en kvart var bottenrengöringen klar. Milo seglade sin "Artemisia" 30 000 sjömil runt Sydamerika åren 1997-98. Nu väntar hon på sin nya båt som byggs färdig i Estland. Hon tänker inte försöka skydda båtens botten med någon miljöovänlig bottenfärg utan ska dyka i havet och borsta bort beväxningen. Milo var irriterad för att hennes nya båt var försenad, men efter sin bottenrengöring såg hon lite gladare ut.

Denna soliga dag i Stockholms ytterskärgård fortsatte vi sedan bottenborstningen på Lasses nya styrpulpetbåt som tidigare bottenmålats. Förutom det gröna slemmet hittade vi en havstulpan som lätt försvann med Milos kraftiga tag med borsten. Hur kom det sig då att en båt som inte bottenmålats på fyra år hade lika slät och beväxningsfri botten som en båt som bottenmålats två månader tidigare? Lasse verkade i alla fall övertygad om det vettiga i att slippa lägga fyra hundra kronor på en färgburk när han lika gärna kan borsta botten ett par gånger under säsongen. Musslan fick göra flitig sjötjänst denna sommar. Äldste sonen John packade båten med hustru Camilla och de tre barnen Johanna, Emma och Erik plus campingutrustning och gav sig ut på äventyr i ytterskärgården ett par dygn. Båten pallar för sju personer och den blå skylten från Norske Veritas garanterar detta. De tältade i två dygn och levde som Robin Crusoe och barnen fick ett minne för livet. Fördelen med denna båttyp jämfört med en större är att det är så lätt att nå attraktiva men trånga och grunda skärgårdsvikar. Det är bara att stanna snurran på djupt vatten, fälla upp den och sedan ro mot land och dra upp båten på stranden och möjligen säkra upp den med en nedgrävd dragg eller blyplätt.

Att köra med rorkult har fungerat bra. Genom att dra friktionsbromsen ganska hårt blir motorn trögstyrd, men i gengäld minskas risken för tvära kast och häftiga girar. 20-hästarn är sprillans ny och enligt säljaren skulle den köras in med tre tankar bensin med en procents inblandning. Vi har efter flitigt åkande knappt kommit upp i två och en halv tank och ändå upplevt mycket. Det talar för att genomsnittsbåten kör maximalt 20 timmar per säsong, vilket är en av båtlivets miljövänliga faktorer. Sommarens höga bensinpris på cirka 14 kronor litern i sjömack har sannolikt minskat båtåkandet i år. Den nya motorn har automatsmörjning från en separat oljetank innanför kåpan. När oljan håller på att ta slut signalerar motorn genom att köra på ojämnt varv medan en röd lampa lyser. Då är det bara att stanna motorn, lyfta av kåpan och fylla på ny olja. Nu väntar glada båtturer tills isen lägger sig. På med overallen.

Text: Anders Öhman