I kölvattnet - Båtprövningar

Två mödosamma prövningar inledde årets båtsäsong. Vid första anlöpet till bryggan ute på Ön gick bojkättingen av i frisk pålandsvind och jag fumlade med båtshake, paddel och annat lösgods för att krocken med bryggan skulle bli så skonsam som möjligt. Lyckades få igång motorn och ta mig i lä medan den lösslitna bojen hånflinade mot mig. Efter att ha förtöjt båten i lä på en tillfällig plats hjälpte Lasse till att få upp bojen. Rosten hade frätt hål på den sex år gamla kättingen vars bruna länkar såg spröda och fördärvade ut. Den avrostade bojkättingen hade varit schacklad i en så kallad "P-ring", en tingest konstruerad av mister segling himself - Pelle Petterson. Den består av en rund järnring med utstickande profiler som ska gräva ned sig i botten så att ringen som väger cirka 50 kilogram inte ska dragga. Den fungerar utmärkt.

Lasse och jag tillbringade en och en halv timme i en mindre båt för att försöka fiska upp ringen. Vi lyckades efter mycket möda att få fäste i ringen med en vanlig dragg med utfällbara flyn. Problemet var att hålla position med hjälp av åror, men till slut högg draggen fast och med förenade krafter lyckades vi få upp P-ringen så pass att den kunde tas in och lyftas upp på bryggan. Nu var det dags att göra 20-hästaren sjöklar. Jag skulle byta olja i växelhuset och lättade på växelhusets två skruvar - en nivåskruv, den övre, och en påfyllningsskruv, den undre. Den gamla oljan samlades upp i ett kärl. Ny olja fylldes på i nedre hålet tills det droppade från nivåhålen och den skruven sattes i och drogs ett par varv med skruvmejseln. Med oljeslippriga händer satte jag i den andra skruven nedtill och något gick snett, eller också tog jag i för hårt. Någonting hände med gängan för hur jag än skruvade så fäste inte påfyllningsskruven. Efter att ha lugnat ner mig och ringt till en vänlig mekaniker på fastlandet insåg jag att ett verkstadsbesök var nödvändigt. Hålet i växelhuset måste gängas om.

Jag förstod att växelhuset av aluminium inte tål brutal behandling. Nästa prövning var nu att lyfta av motorn, frakta ner den till bryggan, lasta den ombord i hardtopbåten och köra sex sjömil till närmaste verkstad i Nynäshamn. Sagt och gjort. Motorn var fastbultad i akterspegeln på båten i båtvagnen och efter lite pillande med skruvar och motorlås och med Lasses hjälp lyftes motorn av och lades på en cykelvagn med en kasserad solmadrass under som skydd. Med gemensamma krafter lyfte vi sedan motorn ner i båten och lade den på durken. Tidigt nästa morgon körde jag de dryga sex sjömilen till båtverkstaden och fick hjälp att bära iland och lämna in motorn. Jag passade på att köpa några meter kätting av den grövsta galvaniserade sorten. - Vi ska försöka hitta ett hål, men du kan knappast få motorn före helgen, sade Camilla på verkstaden. Under våren uppvaktas en båtmotorverkstad ständigt av båtägare som vill ha allt gjort omedelbart. Vid nästa öbesök lades P-ringen med ny galvad kätting ut på sin plats och de grå länkarna blänkte genom det klara vattnet. Några dagar senare precis när vi var på väg ut till Ön kvittrade det i mobilen.

Det var Anders som meddelade att motorn nu var klar att hämtas. Han varnade mig för att i fortsättningen dra påfyllningsskruven för hårt. Vid nästa ötripp hämtade vi motorn och fick hjälp av två starka armar att lyfta ombord den. Ute på Ön kom Lasse nedkörande med båten på båtvagnen och vi lyfte iland motorn och hängde den på akterspegeln och skruvade och bultade fast den. Sjösättningen med vagnen gick galant och den där pirrande känslan som brukar infinna sig när båten väl flyter lät inte vänta på sig. En sista koll på tändstiften - utan att dra dem för hårt - och så ett par ryck i startsnöret. Motorn startade och den blå tvåtaktsröken spred sig samvetslöst över viken. Kylvattnet piskade vattenytan i en kraftig stråle och visade att impellern var intakt. De första mödorna under årets båtsäsong var nu till ända. Jag hade lärt mig att galvad bojkätting rostar av efter ett par år. Att kättingen brast när jag var på plats var tur. Om båten legat ensam hade den kunnat skadas mot bryggan. Gängmissen i motorn var resultatet av att jag förivrat mig. De varningstexter som finns i manualer ska tas på allvar. Varför inte göra ett tillägg hur känslig aluminium är för hårda skruvtag?

Text: Anders Öhman