Gullholmen - Goast på kusten

Gullholmen är en klassisk favorit för båtfarare. Den karga skärgårdsmiljön med sina vackra hus som klättrar på klipporna lockar varje år tusentals besökare.

Många båtfarare menar att hamnen på Gullholmen är Bohusläns allra gemytligaste. Skälen varierar, men ett är husgyttret. På bara 400 gånger 150 meter står 137 hus, vilket lär vara svenskt rekord. Att ströva runt och se sirliga snickerier, vackra verandor, fina fönster, näpna spjälstaket, branta bergväggar och solida stentrappor är fin inspiration för öfrälsta. Som besökare undrar jag dock hur folk kunde bygga så tätt att taken nästan tar i varandra. Och varför? Tyckte Gullholmenborna extra bra om varandra? Men nej. Svaret är att när de första bosättarna slog sig ner på holmen var marken kronans och på sådan utgick ingen gäld (skatt). Följden blev att de första öborna byggde hur och var de ville. Nästa gäng valde de bästa platserna som fanns kvar och så vidare tills varenda kvadratmeter var bebyggd. De första husen byggdes redan på 1500-talet. Av dessa syns inga spår, de som står här nu är från början av 1900-talet då gyllene tider rådde och 850 personer bodde på holmen.

Kuttrar ledde till uppsving

Uppsvinget kom sig av att förslagna skeppare på ön köpte upp lastdryga kuttrar billigt i England. Med dessa dörjade de makrill på Nordsjön sommartid och seglade med frakt i hemmavattnen om vintrarna, allt med god förtjänst. Allra bäst gick det för skepparen Albert Arvidsson, som förstod att amerikanarna betalade skyhöga priser för saltmakrill som whiskytilltugg. Albert köpte två kuttrar och dörjade, saltade och fraktade fångsterna till norska hamnar för vidare transport till barerna i USA. Hela 52 kuttrar hade Gullholmen som hemmahamn år 1911, vilket var dubbelt mot Skärhamn. 30 år senare var dock förhållandet omvänt - 15 mot 65. Albert blev rik på fisket och köpte prydnadsföremål och fina möbler i mängd. Han älskade sina saker som sedan gick vidare till dottern Anna vid hans död. Pappas blickar från himlen gjorde att hon inte rörde pinalerna. Inför sin egen bortgång 1987 bildade hon därför en stiftelse med uppgift att bevara allt och visa hemmet för alla. Alberts hus blev på så vis Gullholmens skepparmuseum och ett sätt att flytta sig tillbaka i tiden.

I dag bor cirka 150 personer på Härmanö året om och sju på Gullholmen. Länge stretade Orusts kommun emot allt fast boende på Gullholmen eftersom det saknades vatten och avlopp. Men till slut vände politikerna och nu finns vatten och avlopp. Här råder annars byggstopp och minsta utbyggnad nagelfars då ön är K-märkt. För båtbesökare är dock reglerna av godo: Inga staket, inga mexitegelvillor, inga plåttak, inga bjärta färger, inga skyltar med privat (utom vid konservfabriken). Vi kan njuta av snickarglädjen, rörelsefriheten och se timrade bodar, lutande tak, väggpaneler, vindskivor och den saliga blandningen av enkla stugor och tvåvåningshus synbart slumpvis utplacerade. Men som i andra Bohussamhällen fanns här en hierarki. Skepparna bodde störst och högst, besättningarna nedanför och fiskare i de minsta husen närmast sjön. Ett litet problem för besökarna på själva Gullholmen är att man inte kan gå runt, gångarna slutar vid ett hus eller tvärt ut i sjön. Vid ångbåtsbryggan kan du följa den täta trafiken mot Gullholme Halsar och Lysekil. På en timme räknade jag till 168 båtar, de flesta med segel.

Populär gästhamn

Ett annat bra båtspanarställe är Skottarn, det lilla skäret med det stora huset mitt i hamnen. Även här var konservfabrik förr, nu är det en omtyckt sjökrog med lunchbuffé och musik på kvällarna. På övervåningen finns uthyrningslägenheter. Efter båt och husspaning är lunch i fiskaffären vid ICA en bra start. Rättfram självservering till bra pris. Även Gullholmsbaden fem minuter från hamnen serverar middagar. Något höga priser kanske med tanke på profilen à la pensionat. Statistiken säger att 5 500 båtar övernattade på Gullholmen 2006. Därmed är hamnen en av de mest välbesökta. Men eftersom hamnen bara har 50 gästplatser kan den vara full redan mitt på dagen. De förutseende står därför på pass när nattliggarna lättar och fixar plats mot bryggan. Trots trycket såg vi inte en sur min. Tvärtom noterade vi hjälpsamhet, om en båt hamnade snett kom ofta en hand eller tamp till undsättning och nye hamnbasen Lasse lovar lika bra behandling.

Till och med kaptenerna på färjan Hättan tar röran med ro, trots att de lägger till längst in i hamnen. Inte en signal eller näve trots att de ibland fick slå back och vänta medan platssökare manövrerade. Kanske får Gullholmen folk att vara gulliga mot varandra? Som på andra sommarställen är affären samlingsplatsen. Den är fräsch och välsorterad och har trivselbänkar och glasskiosk utanför. En hel del folk rör sig också runt Torget, varifrån det är nära till öns nya konstmuseum. I en inkilad före detta lada utan fönster visar öbon Sune Johansson verk av konstnärer främst från Gullholmen. Idén till museet kom av att han och brodern hade samlat konst i många år som de ville visa upp. Så de startade Bohuskustens första privata konstmuseum. Ett litet inträde tas men att se marinmålaren Arvid Ahlbergs, Karl Nordström, Evert Taube och andra konstnärers verk uppväger detta med lätthet. Även ett naturmuseum och en biograf finns. I Gullholmsgården skildras fågel- och viltlivet i illustrativa montrar och scener. När kulturen har fått sitt, kan det vara dags för naturen. Vida vyer ges från det 29 meter höga lotsberget med ny lotsutkik byggd av Föreningen Gullholmen efter gamla ritningar. I den kan stormskådare få sitt i kuling. I Hätterännan nedanför grundar Skagerrak till bara 10-11 meter, fläckvis 3-4 meter. Vid hård sydväst trycks sjön ihop och reser sig till hisnande höjder. Svartalgerna på fyrskäret Hättan skvallrar om havets häftighet.

Långa kilometer vid havet

För vandringssugna båtfarare finns rösade leder i naturreservatet. Från hamnen till Härmanö Huvud är det fem kilometer, men vilka kilometer! En van vandrare från Långedrag berättade om ängar, nyslaget hö och vilda vyer. Alltså gav jag mig ut med kulturkartan som guide. Men efter en timmes vandring mattades orken och jag funderade på hur lång en kilometer egentligen är. Särskilt som vägen övergick i oländig stig. När nästa skylt sade Härmanö Huvud 3 km, gav jag upp och vek av västerut mot fältspatsgruvan. Dit kom jag över klipporna, men av rösen såg jag inget, bara en vimpel på en stenhög. Jag vände då tillbaka norrut för att nå bebyggda trakter snabbare. Men hej vad jag bedrog mig. Utsidan av Härmanö skärs av med långa vikar och djupa dalar och först efter fyra timmars fjällvandring återvände jag, slut men nöjd, till Gullholmsbaden.

Gullholmen

Läge:

Fiskeläge och kronoholme syd Lysekil.

137 sirliga hus från guldåren 1870-1940.

Ytterligare ca 50 fina hus på Härmanö.

Ca 150 åretomboende, 7 på Gullholmen.

Gästhamn med 50 platser.

Hamnavgift 2007:

Sevärt: Skepparhusen, lotsutkiken, reservatet.

Tre museer, en kyrka, tre serveringar.

Info:

www.gullholmen.org

TEXT: CURT GELIN