Gillar snabba båtar - Ulf Brunnberg

Redan vid två års ålder tjatade han om att »åka tååt«.

Att prata båt och att »åka tååt« är en verksamhet som Ulf Brunnberg har lätt för. Brunnberg är välbekant som Gossen, han är mycket känd som Vickinhalatorns okrönte konung. Han är skådespelare, skärgårdsälskare, skärgårdsbo nära nog. Och motorbåtare.

»Vid två års ålder tjatade jag om åka tååt med far, som var oerhört road av båtar och gärna snabba. Han hade bland annat en König hängd på en speedbåt. Morfar var också intresserad. Körde galosch.« Den som erinrar sig den store svenske skådespelaren och publikdomptören Edvin Adolphson vet i så fall att Ulf Brunnberg i skådespelet Markurells i Wadköping var gossen som Markurell hoppades och satsade på. Ulf och Edvin blev kamrater. Adolphson blev en mentor. Han höll på Brunnberg. Och han hade en vad vi idag kallar MYS-båt med hamn bland annat i Harstenaarkipelagen. Båtens namn var Marina, byggd 1934 på Trosa båtvarv efter ritningar av den berömde brittiske konstruktören Fred Cooper. Det är sant att Edvin Adolphson och Ulf Brunnberg talade båtar. Och att de trivdes tillsammans.

Annars säger Ulf B:

»När jag var 14 år hade jag en Ragette med en Johnson på 28 hästar. Och det var nog nu som jag fick smak för snabba båtar. Så småningom köpte jag egna båtar och den första var en Storsmuggler Cabin med två Volvosexor och den andra en Roto 23. 55 knop i standardutförande. I vårt tävlingsutförande toppade den 65 knop och det var mycket då. Kaj Bäckström och jag körde och det var rena promenadsegern i Roslagsloppet. Sen blev det en Smuggler igen med Z28-däcket och på det en Chris-Craft 26-fotare. Bestyckad med den då värsta MerCruisern. Men det gick inte att få riktig fart på den. Tjockt tungt skrov. Välinrett och så men den ville inte mer än 45-46 knop. Och senast hade jag en motoryacht, en Silvertone med två Caterpillardieslar som jag sålde förra våren.«

»Slutligen och sist?«

»Jag köper nog en båt snart och jag håller rätt bra koll på marknaden. Andrahandspriser intresserar mig mycket. Alla båtar jag köper vill jag ha tillbaks pengarna på. En så efterbliven båt som Storebro får man leta efter. De är dyra. Nåt märkligt är det.«

»Varumärkesmysticism kanske.«

»Nej de har ett deplacement som är sanslöst. Går i sjön som gamla Waxholmsbåtar. En begagnad Storö 38:a eller 50:a får dom ju två millar för. Det är ofattbart. Som jag ser det finns inte annat än Nimbus och Aquador som har stabilt och motiverat andrahandsvärde.«

»Tycker du inte att båtarna har blivit bättre genom åren? Installationer och sånt.«

»Jo, och fattas bara annat. Kablage och övriga anordningar var förr inte mycket att skriva hem om. Typ husvagn. Idag är det bättre. Till och med Bayliner gör bra ifrån sig när det gäller kvalitet idag.«

»Nästa båt, vad blir det, ett dynamitpaket?«

»Lutar åt en Aquador 26, jag tycker de är smart inredda och så är det dieselmaskin. Sen är det så, att numera har jag inget intresse av att ligga ute länge. Ett par dygn kanske. Sen hem. I princip kan man väl säga att det är en Nimbus 26 och Rolf Eliasson har ritat skrovet. Bra med andra ord. Har också varit inne på Flying Flipper, det är en fantastisk båt men känns för mig idag en aning omodern. För trång. Och det var förresten en rejäl svindlerihistoria med formarna. De ligger väl nånstans i Baltikum.«

Ulf Brunnberg har kört ett antal tävlingslopp och varit framgångsrik. Idag finns inte mycket kvar av det som var Roslagsloppet och senare Getingloppet. Små spridda skurar i skymundan. Och åtminstone ett, illegalt, för överåriga pappas pojkar och begagnade bilhandlarepigoner. Han säger själv att han gärna skulle köra en potent båt i tävlingssammanhang men han tar ställning när det gäller miljön. Och skarvarna ska det vara fri jakt på. Och han tar avstånd från ljudmarodörerna.

»När skarven för ett tiotal år sedan började etablera sig uppåt Gälnan och Furusundsleden gick luften ur mig. Finns inte en firre att landa. Vi hade ål, gös, abborre, gädda, piggvar, sik, strömming. Borta. Skarven tog rubbet. Finns ingenting idag. Furusundsleden norrut från Vaxholm ser ju ut som bombad på styrbordssidan. Ledsamt. När jag tävlade för sista gången 1997 startade vi från Slussen i Stockholm. Voltstart. Jag har kört sju eller åtta Roslagslopp och vunnit ett, kommit tvåa i ett, brutit ett.«

Att köra fort är inte bara att gasa och styra, de som tror det vet inte vad de pratar om. Ulf vet. Och förarbevis eller rentav körkort till sjöss. Nix. »Förarbevis finns ju. Allt som har med förbud och lagar och förordningar att göra, det är jag emot. Människans omdöme är så pass utvecklat så varenda människa borde väl kunna lära sig att framföra en båt med förstånd. Om man ser folk som inte gör det då får omgivningen reagera. Möjligen behövs det fler sjöpoliser och åldersgränser för snabba motorbåtar. «

»Då är vi inne på en förordning.«

»Ja, för all del. Hypersnabba motorbåtar ska naturligtvis inte framföras av ungar.« »Jag ska erkänna att jag fått många fingrar och många knutna nävar genom åren. Men det handlar mycket om att folk blir skraja. Och så kan du inte köra tyst över 40 knop. Då måste det bli raka rör. Att ligga i innerskärgården och köra på det viset är förkastligt. Binda ris åt egen rygg.«

»Seglare?«

»De behandlar motorbåtsfolket styvmoderligt, den saken är klar. En seglare tror att han äger farleden. Så enkelt är det inte. Beror helt på hur vinden ligger, farten, snedsjö och annat. Du kan inte väja tvärt av för då välter båten. Seglare fattar inte det där alla gånger. Silvertonen jag hade var 42 fot, tog 3 000 liter diesel, 2 000 liter färskvatten, den stoppar du inte upp tvärt eller girar med hur som helst. För att en liten Magnifik Midget anser sig ha företräde. Rakt framför stäven. Jag hade en gång en Hobiecat. Jag seglade omkull med den ett par gånger, den var kul i hårt väder. Jag vet alltså också något om segling.«

»Vart tar du vägen när du ger dig ut på böljan?«

»Glider runt. Kamrater, badställen, nån bra sjökrog. Inte gärna strapatser numera. Och säger du Sandhamn så säger jag nej. Fullkomligt ödelagt. Förskräckligt utom möjligen tidig vår och sen höst. När populasen är borta. Hamnavgifterna är sanslösa. Om jag tankar upp för 10 000 kronor och går på krogen för tre lakan då ska jag betala 340 spänn dygnet eller vad det är. Och jag är medlem i Via Mare. Sorgligt. Sandhamn är ingenting att ha. Tyvärr.«

»För att återgå till Smugglerbåtarna. Hade du några problem med dem. Dök de?«

»Aldrig, de var suveräna i sjön enligt min uppfattning. Däremot Roton, där finns inget bärande förskepp. Jag var på väg upp från Gälnan med en kompis. Vi kom ifatt en Waxholmsbåt och dök in i svallet. Och ner. Och maskinen var inkapslad och vi också och motorn gick. Och snurran också. Vi borrade oss ner. När vi var ett par meter under vattenytan fick jag loss dödmansgreppet och motorn stannade och båten wobblade härs och tvärs. Jag hade ingen aning om upp och ner. Slutligen kom vi upp till ytan. Då hade min kompis inga tänder kvar i fronten. Men vi levde. Vattnet stod över durkarna men motorn var ju inkapslad så det var bara att starta. Antagligen hade vi tur. I många avseenden var det en fantastisk båt men över 12 meter per sekund var det bara att lägga ned.«

»Jag drar gärna en lans för Silvertone. En fantastisk kvalitetsbåt. Svenskarna har inte hittat den ännu. Men för dyr för all del men det går nog att göra något. En Silvertone 38 kostar nog 5 millar men jag tror det är något för Sverige med tanke på kvalitet och utförande.«

»Men du lutar åt en något mer hanterlig sak nuförtiden, inte sant?«

»Som jag sa, skulle gärna ratta en snabb bra båt i något löp om sådant fanns annars blir det, om det blir något, en 26-fotare. Om jag inte flyttar söderut. Till Helsingborg. Och då behöver man ingen. Där finns ingen skärgård. Köra runt Ven och in i Limfjorden blir man rätt trött på efter att tag.

»Varför Helsingborg?«

»Hugskott, jag lärde mig att gilla stan när jag spelade på Fredriksdalsteatern. Det var fint. Men, Stockholms skärgård står sig antagligen. Bara jag kan undvika skarven och Sandhamn.«

Text: Leif A. Sandberg

Foto: Jenny Groth