Framtiden - vem ska utbilda vem?

Det finns ett stort stöd för ett obligatoriskt båtkörkort. Politiker, båtfolk och de flesta som inte har båt tycks i stort sett vara överens. Någon form av båtkörkort behövs. Tyvärr är det inte så enkelt att införa ett obligatorium. Snårigt regelverk om vem som får utbilda praktiskt ombord på en båt och hur båten ska vara utrustad försvårar ett införande. Regelverk är krångligt. Dagens frivilliga Förarintygsutbildning genomförs oftast i lektionssalar i privat eller i något studieförbunds regi. Kursplanen är på tio lektionskvällar under en höst- eller vårtermin. Runt om i landet ser det ungefär likadant ut. Praktikpass erbjuds för dem som vill. Det låter enkelt. En sanning är att det fungerar också bra. Problemet är att det inte sker på ett lagligt sätt. Jag tänker då på den frivilliga båtpraktiken.

I de allra flesta fall är det läraren som erbjuder sina kursdeltagare ett praktikpass i sin privata fritidsbåt. Vad läraren oftast inte vet eller inte bryr sig om är att han/hon gör sig skyldig till ett eller flera lagbrott. För det första måste läraren ha en utbildning motsvarande lägst Fartygsbefälsexamen klass 8 om man ska följa Sjöfartsverkets regler. Det är ett krav för att få framföra en båt med betalande personer ombord. Anledningen är att praktikpasset är att betrakta som kommersiell sjöfart. Gamla Skepparexamen ger motsvarande behörighet.

Högst tolv betalade personer får finnas ombord. Saknar läraren gällande behörighet framförs båten på ett olagligt sätt. Om motorstyrkan på båten överstiger 75 Kwh (cirka 106 hästkrafter) måste det finnas en person ombord som har Maskinbefäl klass 8 (tidigare klass 6) för att få köra kommersiellt. I de allra flesta fall redovisas aldrig betalningen för övningspasset för Skatteverket. En vanlig taxa är 250-350 kronor per person. Dessa pengar går oftast rakt ner i lärarens ficka. Antingen betalar deltagarna direkt till övningsledaren eller så förmedlas pengarna via studieförbundet. Någon momsredovisning görs inte heller. Å andra sidan gör den förståndige övningsledaren inte anspråk på att få igenom några avdrag i sin deklaration för nyttjandet av den privata båten. Alla som genom bolag bedriver utbildningsverksamhet som har med båtliv att göra måste redovisa varenda krona. Till det kommer moms på 25 procent. Studieförbunden är momsbefriade.

Sjöfartsverket har infört begränsningar av hur långt ut från land man får bedriva ett praktikpass. Svenska kusten är indelad i geografiska fartområden. Olika fartområden gäller beroende på båtens »konstruktion och utrustning« och »behörighet och bemanning«. Sedan är det också beroende på vilken tid på året som man åker i de olika fartområdena. Idag kringgår vissa utbildare problemet genom att ta med en pensionerad sjökapten. Bland dessa pensionärer är det tyvärr väldigt få som är vana vid fritidsbåtar. Alla vet att de är med ombord endast för regelverkets skull.

Några krav på hur fritidsbåten ska vara säkerhetsutrustad och besiktigad för ett praktikpass finns inte. Gränsen går vid 20 bruttoregisterton för besiktning och godkännande. Det motsvarar ungefär en 45 fots motorbåt. Om en olycka inträffar anses det självklart att reglerna ska ha uppfyllts. Tyvärr fungerar dessa regler dåligt på en fritidsbåt. Ett sådant exempel är att mantåget ska vara 90 centimeter högt enligt Sjöfartsverkets regelbok. Jag har inte sett någon Nimbus, Flipper eller till exempel Storö som åker omkring med 90 centimeter höga mantåg. Men det är inte ovanligt att båttypen används för praktikpass för elever som går en Förarintygsutbildning. Förhoppningsvis blir regelverket för båtpraktik vid ett eventuellt obligatoriskt båtkörkort begripligt och praktiskt genomförbart. Vi som jobbar med utbildning vill ha rimliga krav när det gäller övningsbåtar och deras utrustning utan att det för den skull äventyrar säkerheten för de ombordvarande.

Navigationslärare, med egna båtar som är lämpliga för obligatoriska praktikpass, finns utmed hela svenska kusten och i de större sjöarna. Frågan är: Hur ska vi göra för att köra lagligt när vi utbildar andra? Idag lever vi i en gråzon. Man kan knappast begära att alla lärare i landet ska göra om sina båtar till handelsfartyg. Förhoppningsvis undantas alla som utbildar för Förarintyg, Kustskepparintyg, Högfartsintyg, Radarintyg och ger segelkurser från reglerna kring kommersiell sjöfart. Bäst är om vi ser dessa lättnader redan till sommaren 2007.

Text: Bengt Utterström

Foto: Micko Oksanen/Pressens Bild