Folkfest för unga entuiaster

I en oas intill bron där trafiken går tung över Stenungs ösundet råder en ljuvligt munter och avslappad stämning. Ändå förväntansfull. Det är dags för de unga seglarnas motsvarighet till Vasaloppet - Lilla Tjörn Runt. En massmönstring med nära 400 jollar.

Oasen, den lilla halvön där Stenungsunds Segelsällskap har sin bas, fylls av Peter Lundblads ljuvliga "Ta mig till havet". Morgonsolen har redan värmt upp den dallrande luften till 25 grader, vattnet är alldeles spegelblankt. Det är en fullständigt strålande sommardag och stämningen är munter bland de unga som med sina föräldrar börjar anlända till Oasen. Tävlingsledaren Anders Thorén samlar sin grupp för en sista genomgång. Inget får klicka. Nu ska ett års sådd bära frukt.

Klockan är åtta fredagen den 19 augusti 2005. Två timmar senare, när Ulf Lundell har varvats med Allan Edwall och Benny Andersson ett tiotal gånger, kryllar gräsmattan runt klubbhuset av segel. Drygt 400 jollar ska förberedas till start.

Sjösättning brukar vara förenat med stress när alla pockar på att komma i vattnet med sina jollar. Men här är det lugnt. Fortfarande står många i kö på landbacken utanför tillbehörsförsäljaren och mekaren Christer Båths verkstadsvagn. En kick behöver bytas, ett block kärvar, en vindvimpel saknas. Det pysslas med båtarna in i det sista.

Bredvid sjösättningsrampen har en Neptunkryssare smällt på grund vilket vållar munterhet bland de unga.

Föräldrarna bistår. Tar hand om handkärrorna, håller fast båtarna vid bryggan, slänger i matsäck och ger goda råd. En omtanke som är rörande. Men de mer rutinerade och självständiga seglarna kan finna det irriterande. Så är det mellan barn och föräldrar. Glädjen och gemytet är dock inget att ta miste på.

Det är dags för start. Tekniken med de här lätta ekipagen är att i det närmaste ligga helt stilla på startlinjen en minut innan start för att sedan på startskottet skota hem och accelerera på nolltid. Att komma bakifrån och gå över linjen i full fart som med stora båtar är förkastligt. Det finns helt enkelt inte plats. Linjen är knökfull.

Man startar med tio minuters mellanrum i fem åldersgrupper. De äldsta, födda 1990-91 startar först, de yngsta, födda 1995 eller senare, startar sist. Tio minuter innan Optimisterna har 39 Zoom 8- jollar startat. En klass som på senare år har vuxit sig stark och nu samlat deltagare från både Ryssland och Polen. Mest beroende på att klassens VM hölls i Marstrand veckan innan.

Starterna går smärtfritt under Anders Thoréns varsamma ledning. Och klockan 12.00 när solen står högt i söder är hela fjorden ner mot Stenungsön mer vit än blå. En mäktig syn med alla dessa små Optimister i yvig tävlan.

Nu ges tillfälle till en pratstund med tävlingsledaren.

Svårt få hjälp

Anders Thorén berättar att Lilla Tjörn Runt startade 1985 som en uppföljare till Tjörn Runt.

Tävlingen har de senaste åren samlat närmare 400 deltagare och är därmed den största entypsseglingen i Norden.

Den går alltid av stapeln dagen innan Tjörn Runt och seglas ett varv runt Stenungsön. Banan är cirka fem distansminuter lång och seglas medsols eller motsols beroende på vind.

Starten går alltid utanför Stenungsunds Segelsällskaps klubbhus vid Nösnäs. Förutom individuell tävlan seglar man också en lagtävling där bästa klubb koras.

Det är en riktig prestigekamp och priset är en Optimistjolle. Här får man poäng både för placering och deltagande.

- Det gör ju att klubbarna dammsuger nybörjare för att få dem att vara med och vinna den här Optimisten, säger Anders och ler.

Det är en av anledningarna att Lilla Tjörn Runt blivit så populär. Den största anledningen är dock att så många frivilliga i många år jobbat hårt för att göra regattan både välkänd och trevlig.

- Vi är 200 arrangörer som jobbar under tävlingsdagen. Sedan är vi en hjärntrust på ca tio personer som jobbat ett år med förberedelser.

Vad får man månne för ersättning för detta fina arbete?

- En tröja.

Och förstås också glädjen att göra en insats för något bra.

Hur skulle segelsporten och hela idrottsvärlden se ut om inte alla dessa ideellt jobbande människor fanns?

Det är något alldeles fantastiskt att se med vilken glädje alla jobbar gratis bara för att ge barnen denna upplevelse.

Hur länge ska detta fortgå i en värld där ingen längre vill jobba gratis?

- Det är mycket svårare att få folk att hjälpa till i dag än för några år sedan. Värst tycker jag det är med dem som är med i klubben och har sina barn här, men absolut inte vill hjälpa till. Så var det inte förr. Det är en annan anda i dag.

- Det kommer att bli svårare att genomföra sådana här regattor, fortsätter Anders med en viss resignation. I framtiden blir det nog någon form av anställda eller professionella arrangörer. Eller så måste vi hitta på något som gör det roligare för folk att vilja jobba ideellt.

Hur länge orkar du hålla på själv då?

- Att bara jobba med själva seglingarna som tävlingsledare kan jag tänka mig att fortsätta med. Men inte med övrig verksamhet i klubben. Där är det dags för yngre krafter att rycka in.

Vänner för livet

Kampen på vattnet runt Stenungsön är intensiv. Många fastnar i lä efter att ha gått för nära öns nordsida och placeringarna växlar snabbt. På målkryssen i sundet tillkommer den starka strömmen som försvårar ytterligare. Deltagarna får verkligen kämpa, men efter tre timmars segling börjar de främsta närma sig målgång.

Sedan vidtar eftersnacket, detta underbara snack som bara seglare förstår. Cajsa Svensdotter är helnöjd med sin nionde plats i startgrupp 5. Detta är tredje året hon seglar och hon tränar ungefär en gång i veckan.

Åsa Johansson är lite missnöjd trots en fin nionde plats i getingboet i startgrupp 2. Men hon har höga krav på sig själv. Själv tycker jag dock hon gjorde en strålande insats med en härlig uppsegling på nordostsidan av ön där hon plockade 15 båtar i ett nafs. Pappa Olle, gammalt Starbåtsess, betonar den goda sammanhållningen.

- Vilken sport detta är. Man får kompisar i hela Sverige som blir ens vänner för livet.

Tina Björck är en av dessa tålmodiga föräldrar som ställer upp för sina barn i vått och torrt.

- Vi är med bara för att det är så roligt. Jag har två flickor här, Linnea 14 år och Josefine 12 år. Det är klart man måste vara med även om det är jobbigt ibland.

Som sagt, vad skulle segelsporten vara utan alla föräldrar och alla frivilliga arrangörer. Avslutningen är magnifik. Hela gänget tågar genom staden med klubbfanorna vajande i kvällsbrisen. Folk hurrar och applåderar. Feststämning och glada leenden. Pompa och ståt. Sveriges bäste seglare Pelle Petterson delar ut priser utanför Kalastältet mitt i staden.

Jag blir yr och hänförd av denna glädje och positiva inställning.

Epilog.

- Vad gör du?

- Jag står här och jobbar med klubbens följebåtar. De ska ju vara i ordning om några månader. Så gick det med föresatsen att bara vara tävlingsledare och inte jobba med övrig verksamhet. Det finns hängivna människor.

Tack och lov.

Text & Foto: Mats Göthlin