F1-båt med acceleration från 0-100 på 2 sekunder

Den klarar fullt rattutslag i 180 km/h och utsätter föraren för 6 G i kurvorna. Våghalsen erkänner rädsla efter att ha provkört båtarnas Formel 1.

Vad är egentligen snabbt? En biljournalist som just provkört världens för närvarande snabbaste produktionsbil, en Bugatti Veyron god för 400 km/h, trodde sig ha kommit till insikt i frågan. Han hurrade över känslan att uppnå 1,3 G i kurvorna och att accelerationen från 0-100 gick på 2,46 sekunder. Lika snabbt som en F1-bil. "Otroligt", ansåg han. Men. Han jämförde aldrig med en F1-båt.

De flesta lever i tron att extrema bilar har mycket bättre fartegenskaper än de häftigaste båtarna. Men om man jämför en F1-bil med en F1-båt så stämmer det inte i minst två avseenden. Båten accelererar 0-100 km/h på 2 sekunder blankt och kan därtill hålla fantastiskt mycket högre fart än bilen genom tvära kurvor. Att ge fullt rattutslag i 180 km/h är till exempel fullt möjligt. Det är jag smärtsamt men lyckligt medveten om. Föraren utsätts då för sidokrafter på 6 G, alltså sex gånger sin egen vikt. Att försöka gira lika tvärt med en bil skulle tveklöst resultera i våldsamma snurrar.

Giregenskaperna kan man tacka katamaranformen för. Bredden gör sitt för stabiliteten och skroven är så pass vassa att de aldrig tappar fästet. Fartegenskaperna kommer delvis av båtens låga vikt och starka motor, men framför allt av formgivningen. Fören är spetsig som på ett jaktplan. Och ytan mellan skroven har formats som en flygplansvinge för att fartvinden som kommer in mellan skroven ska få båten att flyga.

I full fart är bara propellern i vattnet och powertrim och hissning måste hanteras med mycket varsamma fingrar för att man inte ska slå runt. Under racen måste förarna också slåss mot vågor och vattenkaskader från motståndarnas motorer. Sikten är ofta noll och livet ständigt i fara.

Lugnet före stormen

Regnet står som spön i backen och blåsten är hård när jag anländer till Sundbyholm utanför Eskilstuna, där Team Lundin har sin bas. Förhållandena är sämsta tänkbara för Formel 1. Rent av farliga. Motvind leder lätt till volter och vågor gör inte saken bättre. Innan jag får provköra tävlingsbåten ska jag åka med som Pierre Lundins passagerare i en tvåsitsig F1-båt. Den används för att kaxpellar som jag ska förstå vad fartigt båtåka handlar om, utan att liv och utrustning sätts på spel.

Motorn provstartas, propellern monteras och båten sjösätts. Vi pressar oss ned i den trånga cockpiten och får hjälp av teamet att sätta fast fempunktsbältena. Snart sitter vi som fastgjutna, näst intill orörliga. Det är ett måste, menar Pierre. - Vi kommer lätt att klara 100 knop idag. Och i kurvorna vill det till att man sitter fastspänd, flinar han och trycker på startknappen. Inget backslag finns och båten skjuter fart direkt. Motorn morrar lågt men ilsket. Likt lugnet före stormen.

Så fort Pierre touchar gasen lyfts båten upp i planing. Vi glider stabilt fram i 40 knop och samtalar genom hörlurarna som sitter integrerade i hjälmen. Genom dem har vi även kontakt med följebåten. - Vi tar det lugnt en stund i början för att värma motorn, säger Pierre och tar sikte mot läsidan av närmaste ö. När vi kommer dit drar vi på.

Men han lyckas inte vänta så länge. Bara 300 meter ut från land trycker han gasen mot golvet. Motorn vrålar och jag pressas mot ryggstödet och känner hur båten lyfter från ytan. Bara sekunder senare känns ön obehagligt nära, men Pierre behåller kolugnt kursen. Han har tänkt gira först när vi når stiltjen precis intill land. Om en pistolkula haft känslor skulle den må som jag när den blir ivägskjuten. Först hårt sparkad i ryggen och sedan handlöst farande genom luften, livrädd för att träffa något hårt.

Mätaren visar 100 knop. Farten är härlig men det faktum att styrningen hålls av två tunna vajrar och att Pierre inte är van vid den tunga båten, gör att jag inte kan njuta fullt ut. Risken att braka in i träden på land känns för överhängande. Att vindrutan ständigt immar igen på grund av regnet är inte heller särskilt betryggande. Bara några meter från land och sekunder från att jag lämnar spår i stolen, girar Pierre fullt babord. Det finns ingen tendens till sladd. Båten skär vattnet extremt effektivt och tappar inte spåret för en millisekund. Sidkraften är påträngande och vore det inte för att jag var inkapslad i fem stenhårt åtdragna bälten skulle jag sitta som ett frimärke mot cockpitens vägg. När Pierre senare gör manövern på öppet vatten är det däremot en ren njutning.

Hård träning

För att klara G-krafterna och orka köra ett helt race med full koncentration krävs bra fysik. Ett race pågår i 45-60 minuter och ett varv tar 40-60 sekunder. Banan körs i vänstervarv och består av 7-9 bojar som rundas från både styrbord och babord. Pierre tränar på gym 6-8 timmar i veckan och spelar mycket ishockey, men ändå har han inte varit stark nog att klara sig oskadd efter de krascher som han upplevt tidigare i karriären. Han känner ofta smärta i rygg och nacke. - Det får man leva med, menar han.

Med de orden i bakhuvudet klämmer jag mig ned i tävlingsbåtens cockpit. Den är avsedd för Pierre som är minst 10 cm kortare än jag. Väl på plats sitter jag som i ett skruvstäd. Fötterna, armarna och blicken är det enda jag kan röra och när taket åker på blir känslan minst sagt klaustrofobisk. Tanken på att jag dessutom har 390 vilda hästar i ryggen är lika kittlande som skrämmande.

Att båten är vaacumgjuten i kompositmaterial och ska klara krockar gör mig inte lugnare. Inte heller att resten av säkerhetsutrustningen bara består av fempunktsbälte, två luftkuddar som ska få sittbrunnen ovan ytan om båten välter, samt en andningsapparat som man för till munnen om cockpiten vattenfylls. - Svimmar jag av får jag alltså ingen luft? - Sant, svarar Pierre. De flesta har andningsmask som jaktpiloterna. Men jag har inte hunnit skaffa en sådan. Viss nervositet kan jag erkänna. Men det är min plikt att alltid ge järnet. Allt annat vore oförskämt. Jag är nämligen den enda förutom Pierre som någonsin fått köra maskinen. Inte ens teamarbetarna som ställer upp i vått och torrt får prova.

Fegt med 60 knop?

Fören skjuts ut från bryggan. Jag spänner fast dödmansgreppet och trycker på startknappen. Motorn morrar igång. Jag klistrar händerna om ratten och spänner kroppen. Fäster blicken mot horisonten, hyperventilerar och trycker gasen i botten. Monstermotorn vrålar och båten spränger iväg. Blodet rusar genom kroppen och alla tankar, all nervositet och hela omgivningen förvandlas till en suddig dimma. Med högerfoten krampaktigt mot gaspedalen fastnar mätaren på ynka 70 knop. Något är fel. Båten är ju god för 130.

- Prova att trimma ut motorn, skrapar Pierres röst genom lurarna, rätt trim ger dig 50 knop till. Medveten om att marginalerna är små innan båten ska ta vind och volta trycker jag darrande på knappen. Skroven lyfter direkt från ytan, studsandet försvinner och på några hundradelar rusar mätaren till 85 knop. Känslan är hisnande. Ungefär som att maxa en gammal Saab på en stötig motorväg och plötsligt känna att däcken lättar från asfalten.

Reflexmässigt släpper jag gasen och trimmar in igen. Andas ut och tar mod till mig innan jag provar att gira. Börjar lugnt med en tvär böj i 40 knop. Än tvärare i 50 knop och slutligen en 90 graders gir i 60 knop. Det är tjutande kul och går som en dans. Ändå nöjer jag mig med det. Fegt kan tyckas när man vet vad båten går för. Men jag lovar, 90-gradersgirar i 60 knop är nog för en novis. Och. En bil skulle aldrig klara det. Inte ens en som tävlar i Formel 1.

Data

F1

Längd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 m

Bredd . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2,1 m

Skrovvikt . . . . . . . . . . . . . . 180 kg

Totalvikt utan förare . . . 390 kg

Totalvikt med förare. . . . 525 kg

Tank. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 130 l

Motor . . . . . . Mercury F1 Europa

Cylindrar . . . . . . . . . . . . . . . . . V6

Volym . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2,5 l

Effekt . . . . . . . . . . . . . . . . 390 hk

Max varvtal . . . . . . . . . 9500 v/m

Bränsleförbrukning . . . . . . 2 l på 60 sek vid maxvarv.

Övrig utrustning . . . . . . . . Telemetri, radiokommunikation; Motorola GP300, varvräknare, varningslampor, temperaturmätare, powertrim, powerlift.

Info . . . . .www.lundinf1racing.se.

Av: Gustav Morin