Den seglande handelsfregatten Götheborg anlände Cadiz planenligt

Loggat från Roy Larssons dagbok, medlem 478, i Föreningen Bevara Repslagarbanan / Repslagarmuseet i Älvängen.Förberedelser.

Redan under våren, när Ostindiefararens besök i Stockholm diskuterades fick föreningens medlemmar kommentarer, både av allmänheten, vid våra visningar på museet och av representanter för både SOIC och SOIC-sponsorer.

Det gällde då oftast beröm för det arbete som föreningens medlemmar gjorde genom att på ett handgripligt och lättförståligt sätt visa repslagarhantverket och hur man av naturfiber och med 1200-talsteknik kan tillverka kvalitetsrep.

Dessutom avslutades kommentaren med att tycka-till om framtida medverkan i samband med att Ostindiefararen visades upp både vid slutmålet Kina och på vägen dit, man ville helst se att både segelsömmare, smed och naturligtvis repslagarna, gruppen som väcker uppmärksamhet genom att även när man inte slår rep, talar med förbipasserande och lockar många till att besöka fartyget och SOIC`s försäljning.

Föreningen accepterade att medverka vid Stockholmsbesöket och repslagargruppen

representerade där både Älvängen, Ale kommun och Västra Götaland`s kulturnämnd under några tuffa dagar på Skeppsbrokajen i Stockholm.

Utmaningen vad det gäller Cadiz var det inte lika lätt att acceptera, det hade varit sparsamt med detaljerad information ifrån SOIC inför Stockholmsbesöket men det hela hade gått att genomföra mycket beroende på repslagarnas välkända flexibilitet och optimism.

Resan och övernattning måste reserveras, fortsatt sparsamt med detaljer angående Cadiz ifrån SOIC. Föreningen antar dock utmaningen baserat på tidigare uttalanden och gör gemensam sak med föreningen Vi byggde Götheborg, resan bokas och övernattning på gångavstånd till hamnen och utanför ringmuren för att hålla nere kostnader för uppehälle, reserveras.

Gruppen avreser enligt plan, en tidig morgon två dagar före fartygets ankomst till hamnen i Cadiz.

Redan samma kväll anordnas en mottagning på hotellet som förberedelse inför Götheborgs ankomst. Det är föreningen, Vi byggde Götheborg som inbjudit till en ceremoni med överlämnande av en tavla, tillverkad av Ingemar Andersson känd för sina fina sjömansarbeten, till staden Cadiz.

Tavlan innehöll både trä, järn och tjärat tågvirke arrangerat på ett smakfullt sätt för att påminna om dessa material som på ostindiefararnas tid exporterades till Spanien.

Vise borgmästaren Enrique Garcia-Agullò mottog tavlan som överlämnades av Rune Dahlstrand i närvaro av, förutom föreningsmedlemmar, representanter ifrån Cadiz stadskansli, containerhamnen där Götheborg skulle ligga, Cadiz universitet, Cadiz Musée, Cadiz turistorganisation och dessutom svenska representanter ifrån ambassad, handelskammare, svenska institutet, sponsorer och SOIC, samt vänner som befann sig i Cadiz.

Ankomsten, november 19, 11.30.

Vid 11.10-tiden siktades masterna och när Götheborg något senare passerade in förbi hamnens vågbrytare hälsade hon med sedvanliga salvor staden Cadiz.

Strax därpå startade de i hamnen liggande fartygen sina hälsningar och välkomnande svar på salvorna så att många åskådare fick hålla för öronen.

Förutom privata motor- och segelbåtar följdes Götheborg av två flodsprutor som gav en värdig inramning till ankomsten.

Något tusental personer följde händelsen både nära anläggningsplatsen och på närliggande kajer.

När ankringstrossarna togs iland hälsades besättningen välkomna med ett rungande hurrarop av ett 40- tal medlemmar i föreningen Vi Byggde Götheborg och Älvängens repslagare som på plats mottog fartyget som haft fin segling hela vägen ifrån Vigo.

Därefter vidtog den officiella välkomstceremonin som ackompanjerades av musik och framträdanden uppe på en estrad med en bakgrund av flaggor där åskådarna kunde följa hur kaptenen, Gunnar Silverberg-Utgaard överlämnade en symbol till stadens representant, Enrique Garcia-Agullò, ett block i trä som fartyget fört med sig för detta ändamål.

Enrique Garcia-Agulló svarade med att i detta historiska ögonblick hälsa Götheborg och dess besättning välkomna till Cadiz och Spanien, han passade dessutom på att påminna om att Götheborg I anlände till i denna hamn för nästan exakt 262 år sedan och att Cadiz hade stor nytta av den handel och de varor som de svenska fartygen hade med sig. Detta utspelades under 17-hundratalet då staden hade sin storhetstid.

Kaptenen fick, med hjälp av tolk, svara på en rad frågor om fartyget och dess resa till Cadiz allt under ett ständigt fotograferande och filmande både av TV och av privatpersoner, till publikens förtjusning blev även de spanska eleverna som seglade med ifrån Göteborg intervjuade och därmed avslutades ceremonin på kajen.

Svenskbyn och repslagningen i Canalejasparken 19/11- 28/11.

Parken öppnade alla dagar redan 10.00 för besökare och där visade vi dagligen repslagning så snart en intresserad grupp hade samlats vid vår plats, väl inramad och markerad av den lokala polisen. Under uppbyggnaden av byn hade vi god hjälp av Jacob Wedin, delegerad ifrån handelskammaren i Madrid, många hade synpunkter på var vi skulle placeras och Jacob hjälpte oss att få den plats som vi ville ha, mitt i parken där alla besökare måste passera och som vanligt kom Bernt Sjögren med sitt material till vår skyddade plats för att där visa upp segelsömmnad på gammalt vis.

Vår lilla utställning väckte stor uppmärksamhet, vi ska komma ihåg att Cadiz är en hamnstad och även om staden just nu har det svårt, de stora varven går på sparlåga, så finns där en stor kompetens bland de 60+, man känner till rep, antingen ifrån varven eller framförallt ifrån fisket.

Sjöfolket fick något speciellt i blicken när dom kände dofterna ifrån de tjärade garnen och ifrån repen som vi tillverkade, många hade svårt att lämna, dröjde sig kvar för att berätta om ett många gånger hårt liv till sjöss.

Eftersom vi befann oss på samma plats under tio dagar fick vi ett antal "stammisar" som gillade att titta på våra visningar och lyssna på oss när vi försökte auktionera ut de rep som inte köptes på direkten, besökare som vi minns var t.ex. den f.d. fiskaren, mannen i rullstol som hade förlorat ett ben, synen på ena ögat och bara hörde på ett öra, han kom på förmiddagarna, vi hade King Betún en f.d. boxare som nu stolt försörjde sig som Cadiz ende skoputsare, vi hade den döve f.d. soldaten som visade kort på sig själv både ifrån spanska inbördeskriget och ifrån spanska ställningar i Västsahara. Många andra som gång efter gång stannade till och bytte några ord innan de fortsatte sin promenad, vi hade poliserna som ansvarade för vår säkerhet och följde våra aktiviteter på nära håll de första dagarna innan dom förstod att vi kunde klara oss själva. Ja det är mycket man kan observera och fundera på när man står på samma plats en längre tid och ser folkmassorna passera, stanna till, ställa några frågor och sedan fortsätta mot okända mål.

En tidig morgon besökte vi ett repslageri i en förstad till Cadiz, det enda vi kunde hitta med hjälp av den lokala turistinformationen. Det visade sig snart att ägaren i 45-årsåldern som barn lärt sig yrket av sin far som fram till 70-talet drev en gammal repslagarbana som mot slutet inte längre var lönsam. Nu tillverkade han med hjälp av en flexibel arbetsstyrka rep med maskiner ifrån 80 och 90-talet. Besöket ingick i vår strävan att, när tillfälle ges, samla information som vårt nätverk under uppbyggnad kan ha nytta av i framtiden. Vi fick på platsen information angående en gammaldags repslagarbana som hotas av nedläggning den ska ligga på kajen i El Puerto de Santa Maria, ägaren lyckades vi inte lokalisera så vi fick avstå ifrån besök, även om det var lockande.

Vid två olika tillfällen tog Götheborg emot skolklasser, allt som allt ett par tusen elever som antingen före eller efter besöket ombord, sökte sig till oss för att få se repslagning, det var en härlig syn, ett hav med elever med sina lärare som inget hellre ville än att frivilligt hjälpa oss med repslagningen, bli fotograferade med repet och få rep och foto med sig hem till skolan. Kön med elever som ville avlösa växte snabbt så det gällde att låta tre och tre komma fram för att veva. Våra repslagare visade handgreppen och bevakade så att inte alltför entusiastiska elever skulle riskera att skada sig. Allt under god sämja och glada tillrop ifrån dem som tittade på.

Några dagar efter vårt besök på repslagerit dök repslagaren med familj och släkt ifrån New York upp för att pröva sin ungdoms repslagarteknik och få hjälp av släkten vid tillverkningen av ett rep som han ville ha med som minne av besöket.

Vi hade räknat med att i bästa fall kunna sälja lite lotter och hantverk som vi haft med hemifrån men, det var inte rätt plats, de enda som eventuellt köpte något var spanienboende svenskar som kom för att se Götheborg. Vädrets makter hjälpte oss inte med försäljningen, vi råkade ut för både regnskurar och 3-dagarsvinden El levante.

SOIC hade inte ordnat med något skydd för oss, vi fick stå där i regnet och skydda våra medhavda produkter så gott det gick. Alla utställare såg oss men tyvärr fick vi ingen inbjudan till att få ställa ett bord för vår försäljning på ledig plats i något av tälten under de regniga dagarna. Försäljningen är ju viktig för att frivilligt arbetande repslagare ska kunna köpa nya naturfibrer, repslagargarn, trätjära och verktyg för fortsatt visning av hantverket både på museet och vid hantverksmässor.

Repen som vi tillverkade försågs på begäran med både splitsade öglor och spanska taglingar dessutom iordningställde vi repstumpar som doftprov med både öglor och taglingar för den som inte ville köpa ett helt rep, vi lyssnade och tog fram vad som våra besökare efterfrågade. Några damer på väg till kyrkan önskade något att ta med då fick dom en bild av oss med text på spanska och en muntlig inbjudan till prästen att han var välkommen till parken för repslagning, detta tyckte damerna var väldigt roligt, vi såg flera präster men det var ingen som gav sig tillkänna så vem vet damerna kanske inte vågade framföra vår inbjudan.

Götheborg lämnar Cadiz, november 28, 14.30

Svenskbyn öppnade som vanligt 10.00 men redan tidigt märktes att en förändring hade skett, nu såg vi på nytt den grupp som hade byggt upp byn gå runt och planera för nedmonteringen som skulle påbörjas redan på kvällen.

Redan långt före angiven tid såg vi en ström av folk på väg mot kajen för att försöka komma in och hitta en lämplig plats att följa avseglingsceremonin ifrån.

En styv halvtimma innan Götheborg skulle släppa förtöjningarna samlade den kvinnliga borgmästaren Teòfila Martìnez en stor del av sin grupp på kajen där fanns bland annat Enriqe Garcìa-Agullò, Evelio Ingunza, Francisco Carnota, Carmen Obregòn, Ignacio Romanì och Juan Josè Ortiz. Ett lätt duggregn kom in över hamnen men det påverkade inte spänningen i luften, besättningen ställde upp på kajen och mottog åskådarnas applåder och Teòfila Martìnez personliga lyckönskan på färden till Recife. Kaptenen tackade för tiden i Cadiz och vise borgmästaren Enrique Garcìa-Aguillò påpekade att staden såg fram emot en eventuell återkomst av Götheborg år 2012 när Spanien och Cadiz firar den spanska konstitutionens 200 år.

Prästen och besättningen gick ombord för en välsignelse och därefter togs landgång och förankringstrossar ombord en efter en och när besättningen stod uppställd efter relingen i sina fina kläder och Götheborg började röra sig utropade Mats Larsson ett fyrfaldigt hurrarop för repslagarna och vi var flera som fick ståpäls av hurraropen som hördes klart och tydligt när hela besättningen tog i.

Där stod vi och njöt, avskedssalvor avlossades, duggregnet upphörde och fartyget med sin vackra siluett påbörjade sin resa till Brasilien.

Repslagargruppen bestod av: Kurt Flodin, Anders Jonsson, Bernt Larsson, Roy Larsson, Ingemar Olsson och Kent Wahlström.